Header 4

Visa inlägg taggade med 'ätstörning'

Vårt senaste poddavsnitt: ett ärligt avsnitt om träningshets och ätstörningar

Skrivet av Caroline Högnäs 12.07.2019

När jag och Corinne bestämde oss för att starta en podcast om träning, så var vi båda väldigt övertygade om att den inte bara skall handla om träningspepp, träningsglädje, rekord, hastigheter, svett och bara vara roligt, härligt, fantastiskt osv. För även om det är så träning känns till största del och vi båda älskar att träna, så har vi ändå båda erfarenheter av mindre lyckliga sidor av träning. Och eftersom vi vet att vi inte är de enda, så kändes det viktigt för oss att inkludera det i vår träningspodd, både för att vi tycker det är viktigt att man också vågar prata om de tyngre ämnena, men också eftersom vi upplever att träning också, i till exempel sociala medier, ofta förskönas något.

Jag har ju bloggat en del om min bakgrund med ätstörningar och träningshets. När jag började blogga så var det viktigt för mig att genast i början skriva om hur min relation till träning hade sett ut, eftersom jag visste att jag kommer att skriva en del om träning på bloggen. Då skrev jag detta inlägg. Det kändes liksom viktigt för mig att få fram att jag aldrig vill uppmuntra till träningshets med mina inlägg, samtidigt som jag ville finnas som någon sorts stöd för de som upplever eller har upplevt samma sak som jag. Lite samma sak känner jag med podden. 

Vårt senaste avsnitt handlar alltså om träningshets och ätstörningar. Jag delar med mig en del av min egen historia och bakgrund, lite om hur allting började, hur jag tog mig ur det men också hur det kan påverka mig ännu idag. Förutom det så diskuterar vi bland annat att kommentera vikt och andras kroppar. Desto mer tänker jag inte gå in på innehållet avsnittet, för det får ni helt enkelt lyssna själva. Men om avsnittet väcker några tankar eller frågeställningar hos er, får ni gärna höra av er till exempel här. Eller så kan ni gå med i vår grupp på facebook där vi också gärna diskuterar avsnitten. Avsnittet hittar ni bland annat på itunes, spotify, soundcloud och podbean

Jag kan också bara konstatera att det inte var helt enkelt att prata om det här i en mikrofon. Det är ju enklare att skriva, då man kan tänka, analysera och välja sina ord och formuleringar. Att bara börja gräva fram alla gamla känslor var inte alls så lätt, och det märker man också på mig, speciellt i början av avsnittet. Men samtidigt tänker jag också att det är charmen med en podcast: det blir så spontant och mer äkta på något sätt. 

Hoppas ni gillar avsnittet ♥Caroline


Det där med att äta hälsosamt

Skrivet av Caroline Högnäs 04.09.2018

Ända sedan vi var barn har vi uppmanats att motionera, sova tillräckligt och äta hälsosamt - att dessa är de tre grundpelarna för att vi skall må bra. Eat, sleep, train, repeat bla bla. Vi vet ju vad motion innebär, samma sak med sömn. Men att äta hälsosamt, har du någon gång tänkt på vad det riktigt betyder?

Beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang, så kan att äta hälsosamt säkert betyda allt från att bara äta växtbaserat, att bara äta ekologiskt, att dricka gröna juicer, att ha en viss fördelning mellan makronutrienterna (protein, fett, kolhydrater), att äta ett visst antal kalorier, att inte äta kolhydrater, att inte äta godis, att undvika transfetter eller kanske helt enkelt att inte tänka alls på vad man äter.

Jag började reflektera över min egen syn på att äta hälsosamt och hur den har förändrats under de senaste 10 åren. Jag tänkte dela med mig av det.

När jag hösten 2009 bestämde mig för att börja äta hälsosammare och tänka mer på vad jag äter, så var det bara en sak jag fokuserade på: kalorier. Allt som hade under ett visst antal kalorier per 100 g ansåg jag vara hälsosamt. Eller inte ens definitivt hälsosamt, men det fick jag äta. Sallader och frukter gick det mycket av. Om jag åt vanlig husmanskost blev det minimala portioner. Smör, oljor, dressingar, nötter, grädde - det gick bort. Allt skulle ha så låg fetthalt som möjligt. För att inte tala om godis eller andra godsaker. Ni hör ju hur det här låter och ni som har läst min blogg tidigare vet ju att detta snabbt blev början på ett väldigt osunt förhållande till mat. En sak som jag ännu idag önskar, är att jag kunde radera viss information som jag under denna tid har printat in i mitt minne. Jag behöver liksom inte veta vilken chokladstång, eller salladsdressing, eller fryspizza som har minst kalorier. Men jag vet det.

Nå men. I något skede insåg jag dock att jag inte får tillräckligt med proteiner på det här sättet. Jag tränade ju mycket och ville gärna ha lite mera synliga resultat, dock givetvis utan att gå upp i fettvikt, så jag började äta lite mer hälsosamtNu var det alltså inte huvudsaken att det var lite kalorier, utan att det var mycket protein och lite fett. Kyckling, kvarg, grynost, kalkon och tonfisk hörde till basfödan. Och förstås sallad och grönsaker. En och annan frukt, ibland, men inte för ofta, för frukt var godis. Jag hade alltså för mig att kolhydrater inte alls var hälsosamt, utan det var lika farligt som socker. Så jag åt helst inget pasta, ris, potatis eller bröd heller. Min största källa till kolhydrater var nog sockret i alkoholdryckerna jag drack under den här tiden.

Men sedan kom jag på, att det ju inte är själva kolhydraterna som är farliga - det är ju det vita mjölet och sockret. Bort med det alltså, nu skulle jag börja äta hälsosamt på riktigt. Jag levde i någon sorts tro att så länge det står glutenfritt och sockerfritt på förpackningen så är det hälsosamt. Ingen skillnad hur mycket sötningsmedel, tillsatser och konstgjorda ämnen ett livsmedel innehöll, så länge det inte fanns vete eller socker i det. Proteinpulver, proteinbars, skyr, puddingar, glutenfritt bröd, glutenfri pasta, light-limsa och skinny bitches med citron. Mums. Jag minns ännu när jag var på utbyte i Madrid och berättade åt min utbyteskompis att jag åt glutenfritt, okay, and what is gluten? frågade hon medan hon tog en bit av sin pizza. Jag blev ändå lite avundsjuk. Det lät så enkelt och befriande.

Efter en tid började mina magbesvär. Efter flera undersökningar och provtagningar uppmanade läkaren mig att skippa mjölkprodukter, att det kunde hjälpa. Okej, en läkare som säger att jag skall äta mjölkfritt. Det måste ju vara hälsosamt. Så jag fick säga hejdå till skyr och proteinprodukterna jag hade överkonsumerat. Men i stället upptäckte jag snabbt att det fanns sojayoghurt och sojamjölk. Så jag började överkonsumera sojaprodukter i stället. Läste dock fort om hur det kan rubba hormonerna och att man absolut inte skall äta det i stora mängder. Så det slutade jag med. Övergick till havreprodukter. Men dom hade massor med socker. Lämnade bort det också. Blev stressad. Och inte blev magen bättre av det heller.

----

Det är intressant, om än lite sorgligt, att inse hur förvrängd bild jag har haft av vad som är hälsosamt. Hur jag har fokuserat på helt fel saker.

Jag upplever att jag äter rätt så hälsosamt idag. Och då handlar det egentligen inte så mycket om vad jag egentligen äter, utan mer hur jag har ätit tidigare och hur långt jag har kommit där ifrån.  För mig betyder att äta hälsosamt idag för det första att kunna äta vanlig mat. Jag tror att den svåraste biten med att komma tillbaka efter att ha haft någon sorts ätstörning är att våga släppa kontrollen och faktiskt bara äta mat för att man är hungrig och att kunna njuta av det, utan att analysera det man ätit, när man ätit och så vidare desto noggrannare. Inte är det alltid helt lätt ännu heller.

Hälsosamt innebär för mig också att äta så mångsidigt  som möjligt. En vettig fördelning mellan proteiner, fetter och kolhydrater, så att jag har energi att träna, prestera på jobb och vara en bra flickvän, kompis och familjemedlem. Jag försöker tänka på att äta så ren, d.v.s. oprocessad mat som möjligt utan tillsatt socker, sötningsmedel, färgämnen och tillsatser. Jag äter inte heller vetemjöl, och inte heller glutenfritt substitut, för min mage är otroligt känslig och det alternativ som passar mig bättre, t.ex. havre. Mina fettkällor är oftast nötter, frön, olivolja, kokosolja och avokado. Vid speciella tillfällen (det vill säga om det är någon fest, tillställning, när man är ute och äta eller när jag annars har lust för det) så äter jag mer vad som finns och vad jag har lust för.

Men jag dricker också alkohol ibland, jag äter inte alltid ekologiskt, jag äter inte så mycket vegetariskt - ännu mindre veganskt, jag äter för lite fisk, jag dricker Nocco/Celcius, till och med (he he) vanlig lemonad då och då. Jag äter också proteinbars och proteinpulver ibland, och choklad eller annat jag är sugen på. Ibland äter jag ännu allt för lite och ibland äter jag fast jag inte är så hungrig, utan bara snål.

Ja, men det är väl ändå helt hälsosamt.

 

 

 

 

 

 

 


Min relation till träning - då och nu

Skrivet av Caroline Högnäs 08.02.2018 | 2 kommentar(er)

Okej nu tänker jag kliva ut från min comfort zone. Blotta mig lite. Men bara för att jag tycker det är så extremt viktigt ämne, speciellt i dagens samhälle. Och eftersom jag i denna blogg skriver en del om träning och kommer att göra det också i framtiden, vill jag att ni som läser skall veta var jag står i denna fråga, även om ämnet till viss del kan kännas lite uttjatat. Jag vill prata om träningshets. 

Under flera års tid har samhället präglats av en så kallad fitnessboom eller hälsotrend. Det är förstås på många olika sätt en jättebra sak och det är fint att man mer och mer uppmuntrar till en hälsosam livsstil. För vi vet ju alla att träning och fysisk aktivitet av olika slag till största delen har en positiv inverkan på vår hälsa. T.ex. kan det minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt ledskador av olika slag, och så har det en positiv inverkan på hjärnans olika funktioner. Ja, det är det som gör att det kallas hälsosamt med träning. Men gränsen för när träning inte längre är så hälsosamt är hårfin. Precis som med det mesta, så är ingenting bra när det blir för mycket av det. Så är det ju också med träning.

Jag skall berätta min egen story. Träning har varit en självklar del av min vardag ända sedan jag var ett litet barn. Jag började spela fotboll som 8-åring. När jag var liten tänkte jag nog knappast på att jag tränade och att det på nåt sätt hade en positiv effekt på hälsan. Jag for på fotbollsträningar och spelade bollsporter på eftis mest för att det var roligt och för att jag fick träffa mina kompisar. Men med åren blev träningen mera prestationsinriktad. Jag ville ha en plats i öppningselvan och visste att jag behöver träna för att förtjäna den. Förutom att bara träna fotboll introducerades vi till styrketräning, konditionsträning, löpträning och dynamiska övningar och streching av olika slag. Vi lärde oss varför alla dessa träningspass var viktiga och vilken funktion de hade på ens utveckling inom idrotten. När jag blev mera medveten blev jag också mera intresserad och jag började söka mycket information själv. Jag började också jämföra mig mer med andra.

Under första året i gymnasiet började jag träna allt mera och allt hårdare. På samma gång började jag äta allt mindre och "hälsosammare", för att jag till en början tänkte att det har en positiv inverkan på min träning. Men snabbt var jag där, i den onda spiralen. Där träningarna inte längre bara var roligt utan mer ett måste. Där maten bara var det som skulle förbrännas på träningen. Jag minns så bra när jag stolt berättade att jag hade tränat 15 dagar i sträck och konstaterade att det kanske skulle vara på tiden med en vilodag. En vilodag betydde en timmes promenad, för det var ju inte träning? Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var att ha lektioner på hösta våningen i skolan, för jag orkade knappt gå upp för trapporna. Jag fortsatte springa fast det gjorde ont. Ett kex gav mig ångest. Folk i min omgivning började förstås märka att allt inte stod rätt till och det blev en tuff tid där jag kunde ljuga till både mina föräldrar och mina kompisar om hur och vad jag hade ätit och tränat. Eller ja, kanske inte ljuga, men undvika att berätta som det var. När jag sedan var hos skolhälsovårdaren och hon så där diskret under vårt samtal plockade fram en broschyr om en ätstörningsklinik blev jag bara förbannad. Jag hade ju ingen ätstörning!?

Men det var efter det jag på riktigt fattade. Om jag inte tar tag i det här nu så kan det gå riktigt illa. Jag fightades en lång tid med mina hjärnspöken. Men jag hade otroligt fina vänner och föräldrar som stöttade mig. Och så är jag ju jävligt envis. Jag bestämde mig för att jag skall fixa det. Även om det tog en mycket lång tid så gjorde jag det. För det kan jag säga idag.

Träning är fortfarande en viktig del av min vardag, men jag har lyckats få den till något som ger mera än den tar. Och det tror jag är otroligt viktigt. Jag får inte längre ångest över att ta en vilodag, jag tränar inte om det inte känns bra eller gör ont. Jag tränar för att jag gillar att känna att min kropp är stark och utvecklas, att den fungerar och för att jag mår så bra efteråt. Det påverkar mig positivt både fysiskt och psykiskt. Jag tränar också för att det är en stund på dagen som jag kopplar bort tankarna från annat vardagsstress och har quality-time med mig själv. Jag tycker fortfarande att det är viktigt med en hälsosam kost. Men i min hälsosamma kost ingår numera även att äta vad jag känner för. Och det betyder inte heller en dag av frossa och sedan sex dagar svält, utan helt enkelt att jag kan äta det vad jag känner för en tisdagkväll utan att få dåligt samvete. Jag önskar också att jag kunde säga att jag älskar min kropp dygnet runt, alla dagar i veckan, men där är jag inte riktigt ännu. Men det är väl mänskligt, antar jag. 

Vad vill jag då komma till med detta? Jo, jag vill poängtera att jag med mina träningsinlägg aldrig vill uppfattas som att jag hetsar till träning. Dock vill jag gärna inspirera med olika träningstips och uppmuntra till att träna för att det är roligt och för att det förhoppningsvis också får andra att må bra. Det må låta klyshigt, men så är det. Jag är medveten om att det finns allt för många där ute som har varit/är i samma situation som jag var, till er vill jag gärna säga att ni inte är ensamma och det finns alltid hjälp att fås. Jag vill också påminna er att vara snälla åt er själva och er kropp. Den har ni bara en av ♥

Armtraning

Jag är lite nervös att trycka på publicera, så var snälla :)