Visa inlägg taggade med 'bio'
Min helg: bio, träning och vänner
Idag är det söndag och jag tänkte bjuda på ett riktigt traditionellt helg-inlägg.
Ingen lär ju ha missat att det var alla hjärtans dag i fredags. För mig är den dagen inte så jätte speciell eller viktig, men jag tycker ändå det är mysigt med en dag då man kan att vara lite extra kärleksfull (i de bästa av världar skulle man ju vara det varje dag, men det fungerar ju sällan så i praktiken). Det är också en dag då jag saknar mina vänner som bor på andra orter lite extra mycket! Tacka vet jag tekniken, som gör det enkelt att hålla kontakt ändå.
Nå men, dagen till ära hade jag och Henkka planerat in en biokväll för att se filmen 1917 (8,5/10 imdb). Vi började kvällen med sushi och bänkade oss sedan i en nästan fullsatt biosalong med lite snacks. Filmen då? Ja den var otroligt välgjord, gripande, spännande och fascinerande. Den utspelar sig under första världskriget och handlar om två soldater som får ett utmanande uppdrag de behöver klara för att kunna rädda 1600 andra soldater. Så där i all korthet.
Filmen är väldigt speciell, då den är filmad som att det skulle vara en enda lång tagning. Det gör att man som tittare verkligen lever in i det som händer i filmen och sitter lite som på helspänn hela tiden, på ett bra sätt. Så trots att jag inte annars är ett fan av krigsfilmer (Henkka undrade om jag visste vad det var för film då jag föreslog att vi skulle gå och se på just denna) så gillade jag verkligen den här och kan varmt rekommendera att gå och se den!
Jag har inga bilder från den kvällen *ännu lite ovan med att komma ihåg att dokumentera allt efter min lilla bloggpaus*.
Lördagen började med ett träningspass. Nu när jag har börjat på med träningen igen har jag satsat mest på styrketräning och ville därför igår testa hur det känns med löpningen. Jag sprang 45 minuter på löpbandet och trots att jag lunkade på i snigelfart så kändes det så otroligt bra att för första gången på ett halvår springa mer än 15 minuter. Halvmara here I come! Höhö nå nej, men baby steps, baby steps, skynda långsamt och hiljaa hyvä tulee osv osv. Avslutade passet med några magövningar.
På kvällen var det sedan dags för en tjejkväll med Daniela och Jennifer. Vi träffades i Hotel St Georges Wintergarden bar och satt och pratade och hade det allmänt trevligt i flera timmar. Tänk, för bara lite på ett år sedan lärde jag känna dessa tjejer och jag är så glad för det! Vi har träffats flera gånger under året och jag märker helt tydligt ett mönster för våra tjejkvällar: tiden bara flyger iväg och jag går alltid hem med en bra känsla. Absolut 0% stelt eller komplicerat och 100% roligt att umgås med dem. 
Nu är det söndag och jag har tänkt göra absolut ingenting, förutom typ kolla gårdagens Mello. Har så här långt lyckats vara på sociala medier utan att se vem som går vidare (en bedrift det också!), hehe.
Ha det gott!
Från Agrabah till Stockholm
Detta inlägg tänkte jag börja med att skriva om den senaste filmen jag såg på bio; nämligen den nya Disney-filmen Aladdin. Filmen är alltså en nyinspelning av den tecknade filmen som utkom 1992 och i onsdags var jag och Henkka och se på den.
Här skulle det ju passa bra att skriva något om att jag och Henkka tyckte att vi borde gå på mera dejter också in i veckan och inte bara på helgerna, och att vi därför var och såg den. Men så romantiskt är inte detta fall. Det var nämligen så att vi hade fått biobiljetter till julklapp, som vi förra veckan insåg att skulle gå ut 22.5, det vill säga i onsdags. Så efter att vi hade kollat biografernas utbud så bestämde vi oss för att gå och kolla premiären av Aladdin i 3D.
Vi hade inte jättehöga förväntningar innan. Men alltså, jag skulle typ kunna gå och se den igen, så bra var den. Jag vet inte om det var den extrema nostalgin som kröp fram (älskade Aladdin-filmen som liten!), den otroligt vackra miljön, musiken - eller något annat som fick mig att storgilla filmen. Men något var det.
Jag tycker alltid att det är lite riskabelt att göra om klassiska Disney-filmer. För många av oss som har växt upp med de tecknade filmerna har så djupt inrotat i oss hur filmen skall vara, hur karaktärerna skall se ut och vilken stämning man skall ha när man kollar filmen. Jag tyckte till exempel inte att nyinspelningen av Skönheten och odjuret, som kom för ett par år sedan, alls levde upp till mina förväntningar.
Men det gjorde Aladdin. Aladdin såg exakt ut så som 6-åriga Caroline skulle ha tänkt att en mänsklig Aladdin såg ut. Samma sak med Jasmine, Jafar och Sultanen. Will Smith kändes kanske inte som rätt skådis för att spela anden, men man blev snabbt van och då kändes det självklart. Handlingen var också det den skulle vara och det kom inga större överraskningar eller besvikelser.
Filmens handling i sig är ju inget mästerverk, det är ju ändå en familjefilm. Men den var underhållande. Rolig att se. Bra helt enkelt. Och här är till och med Henkka, som annars inte alls gillar musikaler, av samma åsikt. Jag rekommenderar verkligen alla som vill uppleva lite 90-tals nostalgi att gå och se på den! Helst i 3D, det höjde verkligen filmen ytterligare.
Bild: Pixabay
Men nu över till något helt annat, som rubriken på detta inlägg också antyder. I morgon har det äntligen blivit dags för Stockholmsresan som jag och Daniela planerat nu i en månads tid. Det skall bli hur kul som helst och jag ser både fram emot Showcasten vi skall på på lördag kväll, men också att få umgås mera med Daniela, strosa runt i Stockholm och kanske dricka vin på någon trevlig uteservering. Ber till vädergudarna att vi skulle få ens lite sol. Tänker inte ta med ett paraply. Nej. Nu inser jag dock att klockan är 21:34 och jag verkligen borde ta tag i packandet (vill int, kan int, orkar int).
Sist jag var i Stockholm var i mars förra året. Hoppas att vi inte behöver se några isblock denna gång.
Se aldrig en bra film sist av alla
I söndags var jag och Nina på bio och tittade på A star is born. Ni vet, den nya filmen med Lady Gaga och Bradley Cooper? Ni bara nej vadå, vilken film? Den har jag inte hört om...
Skämt åsido.
Jag insåg ganska snabbt att man inte skall gå och titta på en bra film, när dom flesta andra som är intresserade av att se den redan har sett den. Det finns nämligen en stor risk att man blir lite besviken.
Alltså filmen var ju nog rätt bra. Det var inte så att jag satt och väntade att den skulle vara slut så jag får gå hem. Däremot var det som att jag satt och väntade på när den skulle bli så där bra som alla pratar om. Den kändes lite förhastad. Allt gick så snabbt i filmen så jag hade lite svårt att hänga med i allt. Det var kanske det som gjorde att jag inte är helt såld eller har behov av att se filmen på nytt.
Men musiken i filmen var jättebra, skådisarna var bra - och mycket snygga. Speciellt Lady Gaga. Sen är jag ingen filmgråtare, och några tårar fällde jag inte heller för denna film. Närmast tårar var jag när Ally gick upp på scenen och sjöng Shallow med honom för första gången.
Jag tror ändå att jag hade haft en lite annan uppfattning om filmen, i fall jag sett den för några veckor sedan, innan jag fått massa intryck utifrån. Jag försökte gå in i biosalongen med en väldigt neutral inställning för att kunna bilda mig en egen uppfattning om filmen, men jag tror ändå att jag hade tänkt att den skulle vara lite bättre än så där. Och här var mitt biosällskap också av samma åsikt.
Så: se aldrig en bra film efter att alla andra redan har sett den.
Är det någon annan som sett filmen som inte är helt övertygad, eller tycker ni jag är helt ute och cyklar som inte hyllar den till skyarna? Berätta!