Visa inlägg taggade med 'blogg'

torsdag 31 januari 2019 - 19:49

Mitt första år som bloggare

 Som jag redan nämnde sådär i förbifarten i mitt förra inlägg, så har jag bloggat i ett år nu. Eller okej, det där är bara en halvsanning, eftersom jag startade min första blogg år 2008 och har haft ett par andra bloggar sedan det. Men nu pratar jag om mera seriöst och målinriktat bloggande. Caroline bloggar 2.0, typ.

Sevendays Caroline Hognas profilbild

Min blogg här på Sevendays publicerades alltså 20.1.2018, och det har hänt mycket här sedan det. När jag började blogga hade jag inte helt klart för mig hur jag ville att min blogg se ut och vad jag skulle dela med mig av. Jag tänkte att den får formas med tiden. Och det har den väl ändå gjort, i viss mån. 

Trots att jag inte har en direkt nischad blogg, så har det naturligt blivit så att jag skrivit ganska mycket inom kategorin hälsa och träning, eftersom det är något jag är väldigt intresserad av och som tar upp stor del av mitt liv (ja, eller i alla fall då jag inte går omkring med en flera månaders envis flunsa).  Jag har alltid varit noga med att vara mig själv i bloggen, både genom att visa min något humoristiska personlighet och alltid vara ärlig i mina åsikter. Jag har också velat lyfta fram ämnen som känns lite tabu: träningsångest, preventivmedel, sex och mens och så vidare. 

För trots att jag inte har en så stor blogg med många tusentals följare, så ser jag bloggen som en möjlighet att kunna göra dessa ämnen lite bekväma/accepterade att prata om. Kanske kunna nå ut till någon som finner tröst i att kunna läsa när någon annan delar med sig av sina erfarenheter av ett ämne som denne kanske funderat på.

Men, vart bar det här nu av? 

Det som jag ursprungligen tänkte ta upp i detta inlägg, var några saker som jag har insett/lärt mig, efter att jag börjat blogga - som jag kanske inte tänkt på innan jag började blogga. Så här kommer de:

Att blogga tar tid. Det finns inte något som heter att slänga upp inlägg. I alla fall inte på lång sikt. I alla fall inte på denna blogg. Jag må vara en sådan som funderar, raderar, sätter till, skriver om, tar bort, ändrar och så vidare lite för många gånger innan jag publicerar ett inlägg, men även om jag inte skulle göra det så: att göra ett inlägg tar tid. Jag har ofta massor med idéer och visioner i mitt huvud, men processen från en idé till ett färdigt inlägg är mycket längre än jag någonsin hade tänkt. Allt med bilderna tar speciellt lång tid.

Alla vet redan allt man har gjortNär jag till exempel kommer hem och skall hälsa på familjen och är jätte ivrig på att berätta något som hänt, så har jag ännu inte vant mig vid att få som svar jaa, nej men det där läste jag redan om på din blogg, det var inget nytt. Ibland kommer jag helt enkelt inte ihåg vad jag skrivit och inte på bloggen, medan jag ibland rent av glömmer att man i dagens värld kan veta vad någon som bor på andra sidan landet åt till middag fast man inte pratat med varandra.

• Alla kan läsa ens blogg. No shit, tänker ni då, det var ju på tiden att hon insåg det. Men ja, jag har fortfarande svårt att förstå att verkligen alla kan läsa min blogg. Blir fortfarande förvånad när någon släkting, kollega eller random människa på stadens nattklubb nämner att dom läst min blogg. Och för en sekund kan jag tänka men gud, har jag skrivit något pinsamt? För att sedan inse att jag bara skrivit förnuftiga saker och alltid har  vettiga åsikter, he he. Så det är nog bara roligt. 

• Bloggare är trevliga. När jag började blogga kände jag ett par bloggare i Österbotten, men ingen i Helsingforsregionen. Under året har jag dock haft möjligheten att träffa ett gäng bloggare och jag kan genuint säga att jag har varit glad över hur trevliga och smarta kvinnor jag har fått träffa. Trots att jag gått till bloggträffarna utan att känna någon och de flesta jag träffat har varit mera erfarna bloggare än jag, så har jag alltid känt mig välkommen. Facebook-gruppen med finlandssvenska bloggare får också tummen upp!

 

Från bloggträffen jag var på i december, där jag fick träffa Jennifer, Malin, Kugge, Blanca, Jennifer, Corinne och Daniela.

Bloggtraff

 

Har du läst min blogg sedan starten? Tycker du den har ändrat under tiden? Hur? 

Taggar:

Kategorier:

Life

Skriv en kommentar 0

tisdag 18 december 2018 - 10:00

Lucka 18: gästblogg: gemenskap inom idrott

julkalender 19

Stolt presenterar jag julkalenderns andra gästbloggsinlägg, som skrivits av min vän Sandra. Att just Sandra meddelade att hon gärna skriver ett inlägg och tog sig tiden att göra det värmer mitt hjärta väldigt mycket, eftersom jag vet att hon, precis som hon själv säger, ofta har ganska (läs: väldigt) fullt upp och tight schema.

Mycket i Sandras liv kretsar kring hälsa och träning och hon tar i sitt inlägg upp en sak som jag inte själv har så mycket erfarenhet av eller skriver om på min blogg: föreningsverksamhet och gemenskap inom idrott. Sandra jobbar mycket för barn- och ungas fysiska aktivitet och hon lyfter i sin text fram många bra argument till varför det är bra att låta barn vara med i olika idrottsföreningar- och gemenskaper. Väldigt intressant!

69163EFC ED34 4628 B81B 13D013D25EAC

Här är en bild från många av de äventyr jag och Sandra gjort, då vi tillsammans med Nina åkte på roadtrip till Seinäjoki (eeh??) år 2011.

 

Här är Sandras inlägg:

"Spontant under veckan svarade jag på Carolines fråga om jag kan gästblogga. Jag kan ju erkänna att det var redan för flera veckor sedan vi fick frågan, men de som känner mig vet att jag inte precis är den snabbaste på att svara. Denna gång berodde de främst på att jag inte egentligen visste vad jag skulle blogga om. Julkalendern handlar om hälsa - och de som känner mig vet att hälsa är något som innefattar allt i mitt liv just nu, så att bestämma mig för vad jag skall skriva om inom det ämnet var inte precis det lättaste och jag funderade länge vilken bit av hälsa och träning jag kan lyfta upp, som Caroline inte ännu skrivit om. Men här kommer det; mitt gästbloggsinlägg, som förutom hälsa och träning framför allt handlar om idrottsföreningar och varför just jag tillbringar de flesta av dygnets timmar med att jobba för idrotten inom föreningar.

Hälsa och idrott har alltid varit en stor del av mitt liv, så det är väl egentligen ganska logiskt att jag tillbringar så pass mycket tid med det. För tillfället tränar jag 3 gymnastiklag, är med i föreningens styrelse som grenansvarig, jobbar för gymnastikförbundet genom olika sektioner med att utveckla gymnastiken som idrottsgren, håller läger, träningsdagar och utbildningar och så vidare. Nu som då håller jag även Rastis (del av skolan i rörelse-projekt som utbildar runt om i skolor i Österbotten och utbildar lek- och aktivitetsledare red. anm) utbildningar - allt för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar. Och det här är på min fritid. Förutom det studerar jag till ämneslärare i hälsokunskap och gymnastik på Åbo akademi. Som ni hör har det mesta jag gör till vardags med gymnastik, idrott och hälsa att göra.

11A6F454 5EFC 4C87 8C33 37B22944F5C6

Ett av de gymnastiklag som Sandra tränar


Men det var här för några veckor sedan som jag egentligen började fundera på varför jag egentligen prioriterar så mycket av min tid på föreningsverksamheten och att se till att andra har möjlighet att röra på sig och att idrotta. Det var under en lektion i gymnastik som vi diskuterade vad som har varit det bidragande orsaken till att man sysslat med idrott som barn. Om det var föräldrarna, kompisarna, media, miljön eller normerna som styrt om vi sysslat med idrott eller inte.

Det kom ganska snabbt fram att mitt svar skiljde sig från de andras. De andra kom fram till att det var deras föräldrar som var den största orsaken till varför de var idrottare, medan jag konstaterade att för min del så var föreningen den bidragande faktorn till idrotten. Och jo, förstås har mina föräldrar också påverkat i viss mån, det är ju inte precis så att jag som 3-åring traskade iväg själv till andra sidan av staden för att träna.

Men under årens lopp så är det föreningarna som fostrat mig till den idrottare jag är idag, främst kanske eftersom mina föräldrar inte är superinsatta i idrott eller föreningsverksamhet. Det är föreningen och tränarna som lärt mig om hur jag borde träna och hur jag borde lägga upp mitt liv för att orka med allt som hör till en idrottares vardag. Det är föreningarna som hållit mig kvar som idrottare och även som tränare. Och det är föreningarna som lärt mig och skapat för mig en hälsosam vardag och en enorm gemenskap. Och det vill jag föra vidare.

AADB4B41 3246 44A8 B622 9B99C2255B76Gemenskap <3

Så man kan säga att det är gemenskapen som gör att jag tillbringar tid i gymnastiksalen än idag. För det är gemenskapen som gjort att jag har idrottat som barn och ungdom och det är gemenskapen som gör att jag än idag idrottar. Och då tänker ni säkert ja men vilken barn vill inte umgås med sina kompisar... Men det var inte personerna i sig som påverkat mig under årens lopp, för mina lagkompisar och föreningar har ändrat genom åren. Utan det som har gjort och format mig som idrottare är det att man kände att man hörde till något större, att man var viktig och man kände en gemenskap.

För några år sen skulle jag ha tyckt att gymnastik är världens bästa gren och att varje människa runt om i världen borde hålla på med det. Men i dagens läge är min åsikt att gymnastik inte lämpar sig för alla, utan det viktigaste är att alla känner att det håller på med något som de brinner för. Att de får vara fysiskt aktiva och röra på sig och att de får känna att de lyckas och får vara del av en större gemenskap.

Och det är där varje idrottsförening kommer in; idrottsföreningarna är där och fostrar varje barn och ungdom tillsammans med hemmet och skolan. Varje förening är en viktig del av att ge och skapa en viktig gemenskap och en positiv attityd till träningen för varje barn. Att se till att varje barn känner att de kan lyckas, och att de hör hemma just där. Och det är därför jag så innerligt skulle hoppas att varje barn skulle få uppleva föreningsverksamhet och få hitta just den förening som lämpar sig bäst.

Och det är också gemenskapen som gör att så många vuxna också hör till idrottsföreningar. Och jo gymträning och löpning och all slags individuell träning i all ära (inget illa menat Caroline), men det finns inget som går upp mot föreningsidrott och att få vara en del av en större gemenskap.

Hälsningar en sann föreningsfanatiker.”

tisdag 11 december 2018 - 10:00

Lucka 11: Min pojkvän gästbloggar

julkalender 11

Jag är mycket stolt över att kunna presentera lucka nummer 11, som är ett blogginlägg skrivet av min pojkvän. Det var inte bara så där det här skedde, utan det krävdes lite övertalning. Men när jag sa att han inte behöver skriva om hur jag är som flickvän eller vårt förhållande ur hans synvinkel, utan att han får skriva om precis vad han vill, så gick han med på att ställa upp. Det kom därför inte som någon överraskning att hans inlägg handlar om fotboll.

Men när jag läste inlägget, insåg jag ändå snabbt att det inte alls handlar bara om fotboll, utan om gemenskap, grupptillhörighet - och hans största passion (efter mej). Jag har alltid tyckt att det är viktigt att vi har våra gemensamma intressen som att resa, äta god mat och så vidare. Men lika viktigt tycker jag också det är att vi kan ha våra egna intressen och våra egna andrum. För hans del fotboll/sport och för min del t.ex. bloggen - och att man stöder och respekterar den andra.47684030 274764833233022 7181528108841828352 n

Här kommer Henriks inlägg:

 

" Jag har aldrig varit någon stor vän av att producera text; jag uttrycker mej ganska kort och koncist och kan tycka att skriva t.ex. en uppsats är det jobbigaste som finns. Caroline vet också detta, så det kom som en liten överraskning (läs: chock) då hon föreslog att jag skulle gästblogga på hennes blogg. Jag trodde först att det var ett skämt, men här sitter jag och knäpper in ord på hennes blogg. För att jag skulle gå med på detta bad jag dock att jag får fritt välja ett ämne. Så nu får ni (ifall ni inte redan har rullat på ögonen och tryckt på back-knappen) njuta av det första (och troligtvis sista) fotbollsinlägget på Carolines blogg!

Jag har alltid varit intresserad av sport och följt med olika grenar sedan länge. Fast jag naturligtvis håller på Finland i sportsammanhang finns det dock ett lag som jag känner lite extra för. Jag har varit en passionerad Juventus-anhängare i ca 15 år. Att jag håller på ett fotbollslag från Turin, Italien, som jag aldrig besökt i mitt liv och som jag aldrig haft någon annan koppling till heller, kan låta konstigt. Valet gjordes faktiskt på skolgården i lågstadiet. De flesta i min klass (de som var intresserade av fotboll, that is) höll på Real Madrid. Eftersom jag tyckte att det var lite tråkigt att alla skulle heja på samma lag ville jag välja ett annat lag. Valet föll på Juventus, en annan storklubb under den tidsperioden och en stor rival till just Real Madrid.

Många av de som följt med fotboll och mer specifikt Champions league (Europas största klubbtävling) kanske tänker att det där var nog det dummaste valet nånsin. Juventus har ju faktiskt förlorat 3 Champions league finaler under tiden jag hållit på klubben. Den första mot Milan år 2003, som slutade med att en 10-årig Henrik sprang till sitt rum och grät under täcket. Det senaste år 2017, mot just Real Madrid, var inte långt ifrån det heller.

Även om lagvalet gjorts åtminstone till en del av slump, har jag som Juventus-anhängare märkt att laget på något sätt passar min finska mentalitet. Förrän de senaste åren har laget alltid slått från underläge jämfört med andra europeiska storklubbar, likt Finland i t.ex. ishockey eller friidrott. Under tiden som jag varit Juventus-anhängare har jag också fått bli besviken flera gånger, och, till viss del, lärt mig att förvänta mig att någonting skiter sej. Låter väl ganska finskt, va?

Det som jag dock insett är att hela upplevelsen blir så otroligt mycket starkare och intressantare då man faktiskt bryr sej. Känslan då laget man älskar, efter alla motgångar och hjärtskärande förluster, äntligen vinner är något obeskrivligt fint. Då känns det som att man faktiskt är en av dom, vi är bäst, VI vann.

På tal om att vara en av dom så hamnade jag i somras helt oförväntat i en lite jobbig situation. Under fotbolls VM i Ryssland började det spridas rykten om att Cristiano Ronaldo skulle flytta över till Juventus. Då tänkte jag, som säkert de flesta andra: bullshit, det där händer aldrig, de har bara slut på saker att skriva om. När det då faktiskt hände, var jag helt förvirrad. Hur skall jag känna nu? Som bakgrundsfakta kan nämnas att jag alltså aldrig varit något stort Ronaldo-fan, inte minst på grund av hans mål mot Juventus som Real Madrid-spelare och hans arroganta utstrålning.

Efter att jag accepterat att han faktiskt är en Juventus-spelare har jag börjat se helt nya sidor av honom. Nu kan jag ju inte påstå att jag skulle känna honom på något sätt, men min uppfattning av honom är helt annorlunda nuförtiden. Då jag tidigare såg en egoistisk, arrogant och störande primadonna, ser jag nu en driven, ambitiös och grym lagspelare. Att en människas åsikt kan ändras så radikalt säger väl det mesta om min relation till laget. Bär du våra färger, är du en av oss.

Om någon mot förmodan läst detta inlägg ända till slut, hoppas jag att den väckt nya tankar kring bänkidrott. Även om det för speciellt kvinnor (egen erfarenhet, ingen generalisering) kan kännas som att deras partner bara slösar tid då hen kollar på en betydelselös match där 22 män springer efter en boll, kan det betyda så mycket mer. Att se sitt lag spela och leva för deras vinster och förluster är som vilken hobby som helst, likt att blogga."

48386818 579654679128509 7378559862394847232 n

fredag 28 september 2018 - 20:41

Lite fredagsläsning, var så goda!

Hejsan,

Vilken bra dag det har varit! Eller ja, inget speciellt väl egentligen när jag nu tänker efter - men den började väldigt bra i alla fall. Har igen återupptagit min fredagsmorgon-träning (min bästa vana någonsin!) och steg upp tidigt och for till gymmet innan jobbet. Det är verkligen något speciellt med att träna på fredagsmornar och för mig känns det som helgen börjar efter mitt träningspass är färdigt och jag slevar i mig min gröt i metron på väg till jobbet. Jag kan dock ännu bara beundra de människor som alltid, eller ofta, tränar på mornarna - jag skulle nog inte offra fler än en "sovmorgon" i veckan, heh.

Jag har egentligen inte tid att blogga nu, jag skall nämligen fredagsmysa framför vain elämää. Så väldigt upptagen, liksom. Men jag lämnar inte er ivriga läsare helt i sticket. Fredagen till ära så tänkte jag nämligen bjuda på lite helgläsning i form av mina 10 mest lästa inlägg sedan min bloggkarriär började - som är över 8 månader sedan redan (!!). Får ju börja kalla mig bloggveteran snart. Insåg förresten när jag såg denna lista, att jag behöver gå på bröllop oftare för att min bloggstatistik skall vara på en önskad nivå. Så ni vänner som läser detta, it's a hint.

Enjoy, och lämna gärna spår efter er:

1. Kanske mitt vackraste blogginlägg någonsin

2. 5 dialektord som borde få plats i den svenska ordboken

3. Därför använder jag inte natural cycles

4. När Linn Jung slutade blogga på Sevendays

5. Hormoner och mens, eller mer icke mens (mitt mest ♥:ade inlägg!)

6. När en kommentar är mer än en kommentar

7. 9 saker män aldrig säger

8. GYM-TABUN

9. GYM-TABUN, del 2

10. Det har hänt

 

lördag 11 augusti 2018 - 20:30

När Linn Jung slutade blogga på Sevendays

Hej,

Det pratas så ofta om det negativa med sociala medier - om hur det ger ångest, en förvrängd bild av verkligheten, hur det fokuseras allt för mycket på yta och utseende etc. Det pratas också om hur det ofta förekommer en negativ klang, mobbning och hat på olika SoMe-kanaler och jag har själv berört ämnet här. Det ligger ju förstås tyvärr en sanning i det. Men faktum är ju bara, att hur mycket vi än klagar och ojar oss över den negativa atmosfären på sociala medier, så kommer det ju i alla fall inte att bli bättre om vi inte själva ändrar på det. 

Utan att dra ut på inledningen desto mer, så det som jag ville komma till var att idag vill jag lyfta fram några kvinnor (av många) i den finlandssvenska blogosfären, som jag tycker förtjänar lite extra creds. Jag är allt för dålig på att kommentera och ge feedback direkt på bloggar (jobbar på det!), så nu ägnar jag ett helt inlägg åt det här på min egna blogg i stället.

Under året har det ju startats flera poddar i svenskfinland, och Sandra och Michelles är en av dem. Dom två har ju sina egna företag sedan länge tillbaka, som redan det är häftigt, men jag tycker det är så kul att de ändå bara gör nya saker de drömmer om och tycker är roligt! Det verkar inte finnas något som stoppar dessa två. 

Sandra har också samarbetat med Julia, som också är en som gör mycket och gör det bra. Förutom att Julia sköter om oss bloggare på Sevendays och har egna företag så ordnade hon och Sandra alltså förra veckan en influencer-resa till Åland, som det skulle ha varit så roligt att åka med på. Jag tycker verkligen det är så roligt att någon faktiskt tar tag i och ordnar dessa typer av evenemang!

Sen har vi Karolina och Daniela -en till duo som har startat en podcast i år. Enligt dem själva tvekade de först att starta en podd för att alla har ju en podd nu för tiden. Jag är glad att dom ändå gjorde det. Länge sedan någon med så bra åsikter satt och spelade in när dom pratade. Finns det förresten någon podd med bättre jingel (heter det förresten så, musiken som spelas före och under poddavsnitten)?

Några andra som jag vill lyfta fram är Helena Malm, som i gruppen Finlandssvenska bloggare på facebook delar med sig om sina historier, mycket från förr i tiden. Det är alltid lika intressant att läsa hennes texter! En sak är säker, jag skall också blogga när jag är i hennes ålder! En annan bloggare som jag fått upp ögonen för genom facebook är Leena Sahlström, som bloggar om sitt liv med cancerdiagnos. Hon är en så otroligt stark kvinna som verkligen förmedlar budskapet om att det alltid finns hopp! Så vill jag ännu ge en eloge till Ida - en otroligt driven person som för andra året i rad ordnade Jakobsdagar med bravur! Jag har aldrig sett så bra feelis i Jeppis, som det var under Tungevaag & Raaban konsterten - wow säger jag bara! 

Men det här inläggets rubrik då?

Ja, min rubrik var ju inte helt en clickbait. För till sist har vi då Linn och Anna. Att säga upp sig från sina jobb och verkligen satsa på något man tror på och vill göra, ja det är ju inte alla som gör det. Där krävs det förutom vilja och driv också rejält med mod. Men så häftigt, och det skall bli kul att följa med dem och deras nya företag. Det tråkiga med Bertills & Jung är ju dock att två bra bloggare också slutade på denna bloggportal. Men för att se det positiva i det, så här kan det gå när Linn Jung slutar blogga på Sevendays:

lista

skärmdump från sevendays interna grupp på facebook.

Jag skall vara helt ärlig. Jag tvekade innan jag skulle skicka in min ansökan om att få börja blogga på Sevendays - jag tveckade mycket och länge. Inte föra att jag inte skulle vilja starta en blogg, utan mer för att jag inte visste om det var helt min grej. Nej, jag skall vara helt ärlig. Mest undrade jag nog vad andra kommer att tänka. Typ lite men gumman, du är 10 år efter, att starta en blogg 2018 är ingen idé. Tror du dessutom att någon är intresserad av att veta vad du gör eller tänker?

Men obviously är ni. Och det är jättekul! 

Så ja, den sista jag vill ge lite creds till idag är mig själv - som vågade skicka in en bloggansökning till Sevendays och som kan producera (några i alla fall) inlägg som ni gärna läser.

Oh, jag kommer bara på fler och fler som jag skulle vilja hylla i inlägget, men måste nog sluta här. Det får bli en annan gång.

Och jag ber om ursäkt för ett väldigt råddigt inlägg. Men så blev det idag, heh.

 

lördag 5 maj 2018 - 16:43

Bloggträff och genrep

Hej, 

Nu har det igen gått några dagar sedan jag skrev något alls hit. Det har haft sina orsaker, så ni behöver inte vara oroliga - jag tycker fortfarande om att blogga och har inga planer på att sluta.

Nu just känner jag mig faktiskt extra bloggmotiverad. Det beror säkerligen på bloggträffen jag var på igår. Vi var alltså ett gäng bloggare från Helsingfors som träffades på Lost in Helsinki här i Helsingfors. Jag har varit där en gång tidigare och det är ett riktigt trevligt ställe i Kaisaniemi, där de har lyckats kombinera restaurang, café och bar på ett och samma ställe på ett fyndigt sätt. Det var Sofia som stod bakom arrangemanget och oj så fint hon hade fixat med allt!

Jag måste erkänna att jag var väldigt osäker på om jag alls skulle gå på eventet, eftersom jag kände exakt noll av de andra som var påväg. Men sedan insåg jag snabbt hur bra det är att utmana sig själv lite ibland och inte alltid bara göra det som känns bekvämt och enkelt. Och så är det ju alltid roligt att lära känna nya människor!

Jag är alltså väldigt glad att jag gick på bloggträffen. Jag fick träffa många trevliga tjejer som delar samma intresse som mig. Så det blev några timmar av intressanta samtal. Dessutom fick vi också med oss en riktigt trevlig goodiebag hem, som bland annat innehöll en nyutgiven bok av Philip Teir från Schildts & Söderström som jag har bestämt att jag skall läsa. Ni vet, jag är lite dålig på det där att läsa böcker som jag ju har nämnt några gånger här tidigare, he he he. Förutom det fick vi en stilren tygkasse från Förlaget, te från Nord-T (som jag ser väldigt mycket fram emot att testa) samt handkräm från Dermosil (doftar ljuuuuuvligt) och konfekter från Kaakaopuu. Passligt nog fick vi också några tidningar fulla med recept från Marthaförbundet.

0505d

0505

Idag var det sedan dags för mitt sista långpass innan Helsinki City Run, som alltså är om exakt två veckor. Min trogna löppartner Nina var tyvärr sjuk, så jag fick göra passet i sällskap av träningspodden i stället. Går ju inte helt att jämföra med Nina, men det gick helt bra ändå. Det var underbart väder och jag verkligen njöt av naturen som börjar bli grön och den ljuvliga havsdoften. Fram till loppet blir det nu alltså inga fler långpass, utan jag tänker få in några kortare löprundor och några intervallpass ännu nästa vecka och kanske i början av loppveckan. Sen får vi se hur det går! 

Ha en trevlig lördag alla!

torsdag 15 februari 2018 - 20:39

Hjälp en bloggar-rookie! Och så lite kärlek.

Hejsan, 

Igår hade jag noll tid att blogga eftersom jag var så upptagen med att sprida kärlek. Höhö. Nej men, det blev en längre dag på jobbet följt av ett gympass och sen spenderades resten av kvällen med min kära pojkvän bland annat på bio. Så inget märkvärdigt, men mysigt. Om det är något som vi är rätt så bra på jag och Henrik så är det att hitta på saker trots att det inte egentligen finns någon orsak. Ännu efter 4 år. Vi går rätt så ofta ut och äter, på någon utflykt/aktivitet eller liten resa, på bio eller bara fixar till något hemma, fast det inte råkar vara alla hjärtans dag/årsdag eller annat speciellt. Sen är det ju väldigt ofta som en torsdagkväll med mjukiskläder och kvällsmat i soffan framför en bra film kan vara en sån stund som man njuter mest av. Nå väl, jag älskar alla stunder jag får vara kring honom. ♥ 

Och mina kompisar. Det är många av er som jag saknar att ha runt omkring mig i vardagen, men vet ändå att en stark vänskap inte faller på grund av ett geografiskt avstånd. Och ni som är närmare. Ni är alla så otroligt fina! Och min familj. Den bästa man kan ha. En stor bamsekram till er!

IMG 2En av de äldsta (och sliskigaste) bilderna på oss hehe. Sommaren 2014.

Nåmen, nu till dagens ämne. Ett viktigt sådant. Jag som relativt nybliven bloggare behöver er, lite erfarnare bloggares (eller andra insattas), hjälp. Jag skall nämligen köpa en kamera. Det trodde jag ju nog jag lätt skulle fixa själv, tills jag började googla och kolla på nätet. IT'S A JUNGLE OUT THERE.

Jag vet knappt skillnad på en system-, kompakt- och digitalkamera. Eller jo, nog utseendemässigt, men liksom det är för mycket information att ta in när jag försöker läsa på om olika finesser, funktioner och vad man skall titta på när man köper kamera.

Så har någon tips? Råd? Förslag? Vad använder ni? Eftersom det här är min första kamera och jag inte är helt säker på ännu hur mycket jag kommer att använda den etc så tänkte jag att prisklassen skulle få bli där kring 300-500€, det borde man väl kunna få en relativt bra kamera för? 

Help me, please.