Visa inlägg taggade med 'gymbeteende'
GYM-TABUN
Hejsan,
Jag är förkyld. Men det var inte helt oväntat, eftersom de flesta jag umgåtts med de senaste två veckorna har varit förkylda. Men det har i allla fall inte blivit någon träning ännu denna vecka, utan jag hoppas på att vila, te, zyx och mycket vitaminer skall göra mig snabbt frisk. För att jag inte skall sakna att gå till gymmet alltför mycket, kom jag att tänka på några saker som kan vara väldigt irriterande just på gymmet. Förutom det här med att folk inte för tillbaka vikterna dom använt eller torkar sitt svett efter sig, så finns det nämligen några gymbeteenden som får mina nerver lite extra spända. Nämligen:
1. Att komma för nära
Haha, den här punkten är världens töntigaste och jag borde ju verkligen inte störa mig på detta. Men jag gör det ändå, lite. Det är i omklädningsrummet när någon kommer och tar skåpet precis intill mitt, trots att det finns lediga skåp längre bort. Alltså varför blir jag irriterad på detta? Det är inte så att jag behöver massor med utrymme när jag skall byta om. Man kan ju inte heller precis säga till personen hej ursäkta, såg du att det fanns ett ledigt skåp där längre bort också? utan att framstå som världens idiot. Oh nej, jag skall skärpa mig. Jag skyller på mina lappländska gener, där är man van med mycket personal space.
2. Att inte kunna vänta på sin tur
Det här är för mig en helt ny företeelse. Innan jag flyttade till Helsingfors och började träna på mitt nuvarande gym, hade detta aldrig hänt mig tidigare. Kan därför inte svara på om detta är ett allmänt fenomen bland Helsingforsgym, om det är bara på mitt gym, eller om jag bara har haft otur som har råkat ut för detta nu flera gånger.
I ett fullt gym händer det ju nämligen ganska ofta att den maskin som man tänkt använda är upptagen. Jag har för mig att i sådana fall så brukar de flesta gå till en annan maskin i stället, för att sedan återvända när den man ville gå till blir ledig. Eller att man gör någon motsvarande övning i stället, alternativt frågar den som håller på med maskinen om den har mycket kvar. För ifall han/hon är strax klar kan man ju vänta en liten stund. Typ.
Men, så har det ju nu flera gånger hänt att någon skall ha exakt den maskin som jag har, exakt då jag har den, så personen föreslår att man skall turas om. Näää, men då blir jag lite irriterad. Precis som att deras träning skulle vara liiite viktigare än min. I alla fall så viktig att jag inte ens får göra mina sets klart först. Att turas om är ju i sig en bra och pedagogisk sak som man ju har lärt sig redan i sandlådan. Men det hör nog inte hemma i gymmet.
För när det är en stor kille som skall använda samma maskin som en själv, så skall vikterna flyttas, ryggstödet justeras... och så skall man stå där bredvid och se pinsam ut så länge han stönar och stånkar. Sen skall vikterna flyttas igen och ryggstödet justeras tillbaka och så har det gått 5 minuter fast man bara tänkte ha 30-60 sekunders vila mellan sina set. Plus att han då skall stå bredvid och iaktta när man sedan gör sina sets. Ni fattar. Nej tack. Vänta på din tur, din träning är faktist inte viktigare än min bara för att jag är tjej och du har biceps stora som mina lår.
Händer detta på era gym?
3. FOMO på gymmet
Fear of missing out. Alltså det är 2018 och alla har med sig telefonerna överallt och är anträffbara 24/7, så är det ju. Jag har också alltid telefonen på gymmet, men den är i ett fodral på armen eftersom jag lyssnar på musik. Om det är en stund på dagen som jag inte tänker på sociala medier så är det när jag tränar. Vad någon annan gör är förstås helt deras sak. Jag skulle inte kunna bry mig mindre om folk chattar, livestreamar, snapchattar eller whatever när dom är på gym, förutom vid ett tillfälle:
När någon sitter vid en maskin/stång och pillar på sin telefon så ingen annan kan använda maskinen. Och då menar jag förstås inte sådär som i svara-snabbt-på ett-meddelande-medan-man-vilar, utan verkligen sitter där med sin telefon skrollar och håller maskinen upptagen. Länge.
I det här fallet är det ju dock smart att gå och fråga om personen snart är klar med maskinen, då brukar telefonen åka bort ganska snabbt.
Så, nu är jag inte längre så ledsen att jag inte får gå till gymmet idag.
Okej, visst är jag. Krya på mig.