Visa inlägg taggade med 'hälsa'
Poddens första frågeavsnitt!
Snart är det dags för vårt 10:e poddavsnitt (tänk det!), som kommer att vara ett frågeavsnitt! Ett avsnitt där vi helt enkelt svarar på era frågor om: allt möjligt.
Jepp, det kan vara vad som helst. För trots att vi har en podcast med fokus på träning och hälsa, så kan frågorna till frågeavsnittet handla om allt mellan himmel och jord: träning, hälsa, kost, relationer, vardag, vänskap, åsikter, karriär, blogg, utbildning, fritid, politik, mindre allvarliga saker - you name it.
Bild: Henrik von Martens
Jag älskar att lyssna på frågepoddar och tror också jag kommer att älska att själv göra en frågepodd. Så nu hoppas jag ni vill bidra med en eller flera frågor till avsnittet! Ni kan ställa er fråga i kommentarsfältet på detta eller Corinnes blogginlägg, eller så kan ni ställa frågan via Instagram (@carolinemilia / @ccorinnes). Ni kan också gå med i vår Facebook-grupp och ställa frågan där, eller så går det bra att skicka frågor via email till adressen traningmedmening@gmail.com.
Så, nu kan ingen i alla fall påstå att det var dåliga instruktioner om vart man kunde skicka sin fråga. Hehe.
Hit us with your best questions!
Den stora nyheten: vi har startat en podcast!
Åh, äntligen kan jag berätta! Det som jag och Corinne har hållit på med i några veckors tid nu: vi släpper en podcast med temat träning och hälsa!
Podcasten heter Träning med Mening (hur det blev just det namnet kan ni höra i vårt första avsnitt). Tanken är att det inte skall bli en hardcore träningspodd där vi bara pratar massa teknik, prestation och resultat. Det här är en podcast där vi vill inspirera till meningsfull och hälsosam träning och vi kommer ta upp ämnen relaterade till träning som kan intressera de flesta: träningstips, motivation, mål, träning i sociala medier - men också träningshets, -ångest, skador och misslyckanden. 
Varför startar vi en podcast, då?
Det finns ju massor med bra Podcasts. Redan i lilla Svenskfinland finns det flera! Men riktigt bra träningspoddar finns inte i överflöd, och där kände vi att vi ville fylla tomrummet. Jag och Corinne har gemensamt ett stort intresse för träning, men vi har också helt olika bakgrund och erfarenheter av träning. Så jag är helt säker att vi kommer att kunna bjuda på intressanta diskussioner och reflektioner från olika perspektiv. Jag är så taggad på detta och så otroligt glad över att jag får göra detta med Corinne - vilken fantastisk poddpartner på alla sätt! ♥
Podden kommer att finnas där poddar finns, och redan nu kan ni lyssna på första avsnittet på itunes (podcaster-app), Spotify, Soundcloud och Podbean. I det första avsnittet får ni lära känna oss lite bättre. Vi pratar även om våra träningsbakgrunder och lite mer om hur idén till podden föddes, vad podden kommer handla om och så vidare. Förstås delar vi också med oss av lite träningstips. Lyssna gärna!
Vi tar såklart jättegärna emot feedback också. Men kom ihåg att vara lite snälla - det är vårt första avsnitt och det här är något nytt för oss båda, he he. Jag är i alla fall jättestolt över oss och ser så mycket fram emot att få fortsätta podda!
PS. Gå också med i vår grupp på Facebook. Den hittar ni här.
Ha det bäst!
Hälsa ur ett socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv
I mitt förra inlägg efterlyste jag inläggsidéer inom ämnet hälsa, eftersom det är hälso-temavecka på Sevendays. Jag fick några förslag (tack för dem!) och tänkte börja med att idag skriva om hur jag reflekterar kring min hälsa ur en fysisk, psykisk och social vinkel. Senare kommer det även att komma ett inlägg om träning och lite om hur jag själv tänker kring fördelningen mellan träning och vila.
Men nu till dagens ämne: hur reflekterar jag kring min hälsa ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv?
Först och främst kan jag ju börja med att konstatera att det är otroligt intressant hur mycket dessa tre bitar påverkar varandra och hur viktiga de alla är för vårt allmänna välmående. Ofta glöms kanske den sociala biten lite bort när man talar om hälsa, och många tänker kanske hälsa som att må bra (psykiskt perspektiv) och vara frisk (fysiskt perspektiv), trots att den sociala biten är minst lika viktig och alla tre bitar mer eller mindre påverkar varandra på olika sätt.
När det kommer till den sociala hälsan så är det kanske den delen där jag upplever att jag har haft minst ohälsa hittills under mitt liv. Så vi kan ju börja där.
Jag har växt upp i en trygg familj och har alltid haft en bra relation till mina föräldrar och till mina syskon. Ja, till och med väldigt bra. Också när jag går längre ut från släktträdet har relationerna hållits goda. Idag har jag även ett välfungerande parförhållande och en partner jag älskar, blir älskad av och känner mig trygg med. Också den nya familj jag har kommit in i via honom trivs jag med och har en bra relation till. Och jag vet så väl att allt detta inte alls är självklart.
Jag har också alltid haft den turen att ha vänner - också bra sådana. Redan från att jag var riktigt liten, kanske 4-5 år hade jag min bästa kompis Nina vid min sida. Under alla dessa vi varit vänner så tror jag vi har grälat kanske 1 gång. Om ens det? I lågstadiet var vi det bästisparet som "satt ihop" när det skulle delas lag på gymnastiken, som kunde varandras föräldrars telefonnummer, som hittade på dumma saker men alltid delade på ansvaret för konsekvenserna. Varför jag berättar det här är för att jag är säker på att min vänskapsrelation till Nina har varit jätteviktig för min hälsa under min barn- och ungdom. Jag tror även den relationen har hjälpt mig att undvika dåliga vänner under tonåren och också gjort mig till en bättre vän senare i livet.
Trots att vänner har kommit och gått under åren, det har varit drama och det har varit tjafs, så har jag alltid haft några nära vänner och aldrig behövt känna mig ensam på den fronten. Trots att avståndet till vissa vänner har varit (och nu också är) geografiskt långt, så vet jag att de är bara ett telefonsamtal borta. Jag är så tacksam både för de äldre vänskapsrelationerna jag har, samt för att jag har fått lära känna flera nya människor och skapat nya vänskapsband också nu när jag blivit äldre. 
Den sociala hälsan och relationerna man har till människorna i ens omgivning tror jag påverkar väldigt mycket den psykiska hälsan, både direkt och indirekt. Att jag har folk omkring mig som får mig att känna mig trygg, älskad och accepterad kan säkerligen minska på min oro, stress och ångest och således bidra till en bättre psykisk hälsa för mig.
Jag upplever att jag idag mår bra också på ett psykiskt plan. Med att må bra på ett psykiskt plan menar jag att jag överlag har bra självförtroende och självkänsla, jag känner att jag har en balans mellan jobb och fritid, känner glädje i vardagen - och jag har överlag en positiv inställning till livet.
Jag tycker inte att psykisk hälsa behöver betyda att man aldrig har ångest, stress eller känner sig nedstämd, utan mera kanske att man accepterar och kan hantera också de känslorna när de kommer. Och att man kan skilja på tillfälliga och bestående negativa känslor. För jag vet att det kommer perioder i livet då allt känns skit och jobbigt, själv hade jag en sådan senast under vintern. Men att vara medveten om att de inte är bestående tror jag är viktigt för den allmänna psykiska hälsan, i alla fall för mig.
Men min psykiska hälsa har inte alltid varit bra och jag har även upplevt psykisk ohälsa. Trots att jag aldrig direkt har fått en diagnos, så har jag levt med ätstörningar och tillhörande hjärnspöken mer eller mindre under flera år. Under de jobbigaste perioderna kände jag mig väldigt misslyckad och otillräcklig. Det gick otroligt mycket tid och energi till att tänka på mat och jag kände mig så olycklig för om jag någon gång skall kunna känna mig normal igen. Ätstörningarna påverkade även sömnen, eftersom det var svårt att sova när jag var hungrig, vilket gjorde mig trött och energilös i vardagen. Att jag tränade som en galning gjorde inte heller situationen enklare.
Under denna tid blev jag också mera inåtvänd, orkade inte umgås lika mycket med vänner och vissa vänner orkade därför heller inte hålla kontakten med mig. Jag vet inte om jag kan beskylla dem för det, men här märkte jag i alla fall väldigt tydligt vem som på riktigt var mina goda vänner. Alina var en vän som var så enormt stöd för mig under denna period, och utan henne och mamma hade jag knappast klarat mig ur det så smärtfritt som jag till slut gjorde. Och här kommer vi igen tillbaka till det hur de sociala relationerna också påverkar den psykiska hälsan - och vice versa.
Minns denna bild så bra. Var sur för att mina lår såg så tjocka ut. Bevisar verkligen hur snedvriden bild jag hade på min egen kropp.
Foto: Apirat Nomnavi
Förutom att ätstörningarna har påverkat min psykiska hälsa, så har det även påverkat min fysiska hälsa. Till exempel att min naturliga mens slutade och inte ville komma tillbaka så enkelt var en smäll jag fick ta när kroppen inte fick tillräckligt med energi. Detta har i sin tur även påverkat mig psykiskt efteråt och skapat oro för att till exempel aldrig kunna få barn.
Men överlag skulle jag dock säga att jag har haft, och har, en god fysisk hälsa. Förutom att jag under de senaste åren har haft en del mindre skavanker som problem med mensen och hormoner, cellförändringar, migrän och en mage som är otroligt känslig och har ställt till diverse problem, läkarbesök och besvärliga situationer, så har jag inget som fysiskt hindrar mig från ett normalt liv. Det är något jag är enormt tacksam över varje dag.
En sak som jag märker redan när jag till exempel har en längre förkylning, huvudvärk eller magont, är hur mycket sämre jag mår också psykiskt då (här igen ett tydligt exempel på hur den fysiska hälsan påverkar den psykiska enormt mycket). Dels det att jag inte kan träna och röra på mig som jag skulle vilja, och inte får energi från det. Men också på grund av att jag har en tendens att (ofta lite för) snabbt oroa mig för saker och olika fysiska symptom som avviker från det normala kan snabbt skapa oro och stresskänslor för mig.
Min fysiska hälsa försöker jag upprätthålla dels genom att röra på mig i vardagen och träna. Det känns extra viktigt för mig i och med att jag har ett jobb där jag är väldigt stillasittande. Jag försöker också hitta en balans i kosten; det vill säga äta bra och hälsosam mat, men på den nivån att det inte skall påverka min psykiska eller sociala hälsa negativt.
För åter igen: de hänger så mycket ihop och är alla så viktiga för vårt allmänna välmående.
Hur tänker du kring hälsa och de olika perspektiven på hälsa? Är något viktigare än det andra?
Lucka 23: 23 frågor om hälsa & träning
I lucka numer 23 svarar jag på 23 frågor im träning, hälsa och kost. Vad är till exempel det jobbigaste med att träna? Hur har min träning ändrat under senaste åren och vad skulle jag äta, om jag bara fick äta 5 livsmedel resten av mitt liv?
1. Den här träningen längtar jag efter just nu
Vilken träning som helst! Jag har varit förkyld nu i ett par veckor och jag längtar verkligen till att få börja träna igen. Jag har kännt mig mycket bättre nu i ett par dagar och idag tror jag det blir det första träningspasset på länge. Det ser jag fram emot!
2. Springa, lyfta vikter eller yoga?
Ibland springa, ibland lyfta vikter, ofta en kombination av båda.
3. Vilken kroppsdel gillar du att träna mest respektive minst?
Det kommer knappast som någon överraskning för mina trogna läsare, men jag tycker väldigt mycket om att träna ben och rumpa. En annan muskelgrupp som jag tycker om att träna är axlar! Minst tycker jag om att träna typ bröst.
4. Vilken är din favoritövning?
Svår fråga. Men jag måste nog svara legcurl med hantel, jag tycker den är så bra och jg får den alltid att kännas i rumpan. En annan favoritövning är sumosquats.
5. Något du skulle vilja vara bättre på?
Att springa riktigt fort! Och armhävningar. Jag är riktigt dålig på dem. Riktigt.
6. Tränar du hellre med någon eller ensam?
Till största del ensam, i alla fall om jag tränar på gym. Sen kan det nog förstås också vara kul att träna tillsammans med någon på gymmet som omväxling. Till exempel med mina systrar är det kul att träna när vi har möjlighet till det.
När jag springer så tycker jag om att springa tillsammans med någon!
7. Vad är det allra jobbigaste med att träna?
Att man har så fruktansvärt mycket tvätt hela tiden! Det vore en dröm att ha ett gym där man bara fick lämna de svettiga kläderna för tvätt, och sedan ha dom rena och vikta när man kommer dit nästa gång. Haha.
8. Hur länge har du tränat?
Jag har hållit på med någon form av rörelse/träning så länge jag kan minnas. Men fotboll började jag spela som 8-åring och sedan det har jag väl tränat mera regelbundet.
9. Hur har din träning ändrat under dessa år?
Jag spelade barnfotboll, alltså inte på en så seriös nivå och med träningar ett par gånger i veckan från att jag var 8 år tills högstadieåldern. I högstadiet började träningarna bli flera och nivån blev högre.
När jag sedan gick på 1:an och 2:an i gymnasiet spelade vi i b-juniorernas division 1 och det mesta av fritiden gick åt att träna fotboll: både på planen och utanför (gymträning, löpträning). Sedan slutade jag med fotbollen och började i stället satsa mer på löpningen. Under tiden jag studerade i Vasa så sprang jag ännu väldigt mycket och så blev det också mycket gruppträning; bodyattack och bodystep hörde till favoriterna.
Nu tränar jag mer styrketräning än jag någonsin gjort förut, men har också planer på att börja springa mera på våren igen.
10. Hur ofta och hur länge tränar du varje vecka?
Vanligtvis tränar jag ungefär 5 pass i veckan. Passen brukar vara ungefär en timme.
11. Har du något träningsmål för tillfället? Vad är målet med din träning?
Jag har inte på det sättet något noga utsatt träningsmål, men att utvecklas och bli starkare och uthålligare är väl ett mål med min träning för tillfället.
12. Om du skulle få välja något ätbart som plötsligt skulle bli riktigt hälsosamt, vad skulle det vara då?
Crunchy mysli. Alltså den myslin som har stora, crunchyga bitar och är full med fett och socker. Jag älskar det. Jag skulle lätt dissa havregrynsgröten för crunchy myslin och äta det varje dag, om den vore lika mättande och bra för kroppen.
13. Vad äter du helst efter ett träningspass?
Mat. Jag brukar oftast äta dagens största måltid efter att jag tränat.
14. Om du fick välja 5 livsmedel att leva på resten av ditt liv, vilka skulle det vara?
Havregryn, avokado, kyckling, batat och körsbärstomater.
15. Favoritmellanmål?
Alltså det godaste är ju nog en barebells proteinbar och proteinfluff (naturell heraprotein + liten banan + frusna jordgubbar). Men ägg och banan är också bra.
16. Tar du några kosttilskott?
Jag äter mjölksyrebakterier och d-vitamin varje dag. Tar inget annat regelbundet, men ibland tar jag proteinpulver och ibland andra vitaminer, som t.ex. magnesium och zink.
17. Vad är ditt favoritträningsplagg?
Det är nog mina vinröda tights från Nike just nu, om man tänker praktiskt. Utseendemässigt är det mina gråa adidas-tights. Älskar adidas.
18. Hur mycket tänker du på utseendet när du tränar?
Väldigt lite. Jag tycker om att träna i snygga träningskläder, men bekvämligheten går absolut före. Jag tänker inte desto mera på hur jag ser ut på gymmet och går absolut dit osminkad och med ritkigt smutsigt hår. Bryr mig inte heller det minsta ifall jag får svettfläckar under armarna eller mellan benen, eller om jag blir röd som en gris. Jag är där för att träna.
19. Vad finns i din gymväska?
I min gymväska finns ungefär 20 olika skrykliga papperslappar med olika träningsprogram och övningar på. Där finns också mina gymhörlurar, en vattenflaska och telefonfodralet. Sen förvarar jag också mitt gymkort och hänglåset till skåpen på gymmet i min gymväska.
20. Just nu stör jag mig på det här i träningsväg:
Mycket, haha. Så mycket att jag har fått ihop två hela inlägg om störiga gymbeteendet. De kan ni läsa här och här. Men så där kortfattat så stör jag mig väldigt mycket på personer som sitter vid en maskin och pillar på sin telefon. Jag stör mig också fruktansvärt mycket på sådana som tror att deras träning är viktigare än alla andras och skall dela maskin med en. Längre förklaringar hittar ni i de länkade inläggen.
21. En träningstrend jag tror, eller hoppas, kommer gå över är:
Det här är nog ingen träningstrend utan mer ett fenomen på sociala medier, men att photoshoppa sina träningsbilder! Och nu pratar jag inte om ljussättningar och små retusheringar, utan att t.ex. ändra kroppsformen/kroppsdelarnas utseende. Det är tragiskt hur till och med företag gör detta i sin marknadsföring. Tragiskt. Som att det inte skulle finnas tillräckligt med hets i sociala medier.
Jag tycker själv om träningsbilder och följer gärna sådana som sätter ut bilder på sig själva när dom tränar, men dissar direkt sådant som känns oäkta och för bra för att vara sant.
22. Vem är din förebild då det gäller träning?
Jag har nog ingen klar förebild inom träningen, utan flera som jag inspireras av. T.ex. svenska Hanna Öberg och Denice Moberg. De är båda väldigt roliga i sina stories och verkar båda vara så vettiga personer med bra värderingar. Och behöver jag inspiration till nya övningar så går jag direkt in på Hannas eller Denices Instagram.
23. Ditt bästa träningstips till någon som vill börja träna?
1. Hitta en träningsform som du gillar!
2. Ingen annan på gymmet kommer att bry sig om hur du ser ut eller vad/hur du tränar. Alla är (förhoppnigsvis) där för att träna och har fullt upp med att fokusera på sin egen träning.
3. All träning är bra träning, det behöver inte vara en timme på gymmet eller en timmes löprunda. En promenad, hemmaträning, yoga eller något annat är också bra träning.
Lucka 5: tankar om vikt och träning
Dagens lucka handlar om vikt. Mer exakt om kroppsvikt - ett ständigt aktuellt och ofta väldigt känsligt ämne som används allt för mycket i fel sammanhang, till exempel för att mäta träningsresultat eller lycka.
Jag väger mig inte. Sist jag vägde mig så var ungefär ett år sedan, då jag var på en obligatorisk hälsogranskning till arbetshälsovården på mitt dåvarande jobb. Siffran på vågen var ungefär det som jag hade förväntat mig. Jag skulle eventuellt väga mig någon gång ibland ifall jag ägde en våg, men jag bryr mig helt enkelt för lite om siffran på vågen för att jag skall gå och köpa en. Men så har det inte alltid varit.
Jag har tidigare skrivit om det här i bloggen. Men under den period då jag var som mest viktfokuserad så vägde jag mig varje dag. Varje dag, det första jag gjorde på morgonen. Siffran som stod på vågen var väldigt viktig, och den kunde till stor del påverka både mitt humör och mitt beteende den dagen: en lägre siffra än dagen före var förstås något positivt, medan en högre siffra än dagen före innebar en striktare dag i mat- och träningsväg.
Jag behöver knappast säga att jag är väldigt glad över att det här var då och att jag idag vet att siffran på vågen inte kommer att påverka hur jag ser på mig själv eller hur jag mår psykiskt. Däremot att inte bry sig om siffran på vågen och att inte stå på vågen varje dag, påverkar väldigt mycket hur jag mår psykiskt. Positivt, förstås. För av erfarenhet så kommer vågen att skapa mer ångest än vad den är till nytta och att väga sig är något jag ännu idag till viss del ännu förknippar med hetsträning. Att träna för att få siffran på vågen ändra, inte för att må bra.
Vågen är heller inte ett speciellt bra verktyg för att mäta resultat av träning. Den är riktigt dålig rent ut sagt. Ett vanligt fenomen, speciellt bland normalviktiga kvinnor (ja, väldigt generaliserat), är att man vill bygga muskler men samtidigt gå ner i vikt. För det första, så är det näst intill omöjlig ekvation, eftersom muskler väger så mycket mer än fett. Så ifall man ökar i muskelmassa, så kommer siffran på vågen i alla fall inte att gå ner, trots att man skulle tappa några kilon i fettvikt.
För det andra, så kan man ju fundera på varför man vill gå ner några kilon och hur den möjliga viktminskningen sist och slutligen kommer att påverka en. Knappast kommer det göra en lyckligare. Tänk som ett exempel ifall vågen skulle visa ens målvikt - och man skulle känna sig riktigt nöjd. Sedan skulle man få veta att vågen visade fel, och att det egentligen var fyra kilo mer man vägde. Skulle man fortfarande vara lika nöjd? Troligtvis inte, vilket är ganska fucked up. Nej, om man har som mål att bygga muskler så är spegeln/bilder ett bra mått, eller kanske måttband om man tycker om siffror.
Vågen kommer heller inte att berätta hur effektivt ett enskilt träningspass har varit. Viktökning/-sänkning direkt efter ett träningspass eller morgonen efter kan vara väldigt missvisande, då musklerna samlar vätska efter att man tränat dem, plus att t.ex. kroppens vätskebalans varierar. Så beroende på vilka muskler vi tränat, hur mycket vi svettats, hur mycket vi druckit, vad och hur mycket vi ätit och matens salthalt och så vidare, så kommer vågen att visa helt olika. Plus faktorer som menscykel och gjorda toalettbesök. Ett mycket bättre mått på hur bra träningspasset varit är att känna hur det känns.
Jag vill ännu poängtera att jag inte är något praktexempel som alltid är nöjd med min kropp (fast det vore idealt) och aldrig känner att något kunde vara mera si eller så. Min poäng är bara att jag vet att det inte kommer att ändra fast vågen skulle visa 5 kg mer eller mindre. För den där siffran säger egentligen ingenting och vad den än visar så kommer jag troligtvis ändå att hitta någonting som skulle kunna vara mera si eller mera så. Och fast huvudsaken för mig är att känna att träningen är något som får mig att må bra, så tycker jag också om att kunna se konkret resultat och se hur kroppen utvecklas av träningen.
- Men jag behöver helt enkelt ingen våg till det längre.
Träningsmotivation - en färskvara
Träning är ju något jag tycker väldigt mycket om. Det kommer säkert inte som någon nyhet för er som känner mig eller har läst min blogg en längre tid. Men precis som med mycket annat i livet, så går också träningsivern och -motivationen i perioder. Under de senaste två månaderna har jag fokuserat mycket på gymträning blandat med lågintensiv konditionsträning - och jag har verkligen fattat tycke för styrketräning. Jag tycker det är så roligt och jag har verkligen njutit av att träna!
Men jag skall berätta en sak. Det slog mig verkligen idag, hur träningsmotivation och träningslust verkligen är en färskvara. Den kan försvinna på en dag - men också komma lika snabbt tillbaka.
Jag har under senaste månaderna gladeligen tränat 5-6 gånger i veckan. Men under helgen då jag hade besök av mina kompisar så blev det naturligt nog ingen träning. Jag hade därför tänkt gå till gymmet igen på måndag och packade med gymkläderna till jobbet, precis som jag brukar. Men efter lite för lite sömn under helgen, så kände jag mig så trött efter jobbet att jag helt enkelt inte orkade gå till gymmet. Jag går i morgon i stället, tänkte jag. Och gick hem. På tisdagen packade jag igen med gymkläderna. Men på väg hem från jobbet kom jag på mig själv gå förbi gymmet, utan att gå in. Äh, jag känner mig ännu lite trött, jag går i morgon i stället. Och så gick jag hem.
I morse, nu är det alltså onsdag, packade jag igen med mig gymkläderna - idag skulle jag minsann gå och träna. Efter jobbet hade jag stämt träff med min syster på stan. Efter en kaffe och en trevlig pratstund hade klockan redan hunnit bli strax före 6 innan vi var klara. Jag var trött och det lockade inte alls att gå till gymmet. Jag kände mig nästan lite nere och ville bara gå hem. Äh, kanske jag går i morgon i stället...
Det är verkligen intressant hur snabbt jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att träna och hur soffan plötsligt kändes så mycket mer lockande än att gå till gymmet. Det är också intressant, hur lite det egentligen sist och slutligen krävdes för att vända på det tankesättet igen. Jag behövde påminna mig själv om hur bra jag mår av att träna - och sen bara gå dit. Och nu kanske ni förstår att jag trots allt alltså pallrade mig iväg till gymmet idag.
Så, hur vänder man då en nedåtgående träningsmotivation?
Först och främst: en sak som är viktig att komma ihåg är att ingen, inte träningsprofilerna på sociala medier, inte kompisen som alltid sätter träningsbilder på Instagram, inte grannen som jämt är ut och springer - ingen har alltid lust att träna. Men jag tror det finns en stor skillnad i hur man hanterar motivationsdippar. Såklart kan man sitta och vänta att träningsmotivationen skall komma tillbaka av sig själv som ett brev på posten - och det kan den säkert också göra, men ofta krävs det att vi faktiskt själva skapar träningsmotivationen åt oss. Och hur tråkigt det än låter så är det ofta just träning som föder träningsmotivation. Sen finns det ju förstås också de som bara har starkt pannben och alltid tränar fast dom inte alls tycker det är kul eller känner sig motiverade, men vill åt resultatet av träningen.
Jag tror också det är viktigt att man drivs av rätta faktorer för att man skall välja att gå och träna trots att det inte känns så lockande och motivationen känns låg. Dessa faktorer kan till exempel vara att träningen får en att må bra, att träning stärker ens hälsa, att man känner samhörighet, att det får en på bra humör, att det får en att sova bättre, att man får mera energi i vardagen eller något annat som får det enskilda träningspasset att kännas värdefullt.
För ifall jag skulle ha tänkt att jag måste få och träna för att jag skall gå ner ett par kilo eller få synliga magrutor skulle jag nog bara ha gått förbi gymmet idag också. Det skulle jag ju lika bra ha kunnat träna för imorgon...
ps. jag är medveten om att det är torsdag idag, men jag skrev alltså inlägget igår (onsdag). Men eftersom bloggen inte alls ville samarbeta då, så kom inlägget upp först idag. Så ni vet.