Visa inlägg taggade med 'hälsa'

onsdag 5 december 2018 - 10:00

Lucka 5: tankar om vikt och träning

julkalender 5

Dagens lucka handlar om vikt. Mer exakt om kroppsvikt - ett ständigt aktuellt och ofta väldigt känsligt ämne som används allt för mycket i fel sammanhang, till exempel för att mäta träningsresultat eller lycka.

Jag väger mig inte. Sist jag vägde mig så var ungefär ett år sedan, då jag var på en obligatorisk hälsogranskning till arbetshälsovården på mitt dåvarande jobb. Siffran på vågen var ungefär det som jag hade förväntat mig. Jag skulle eventuellt väga mig någon gång ibland ifall jag ägde en våg, men jag bryr mig helt enkelt för lite om siffran på vågen för att jag skall gå och köpa en. Men så har det inte alltid varit.

Jag har tidigare skrivit om det här i bloggen. Men under den period då jag var som mest viktfokuserad så vägde jag mig varje dag. Varje dag, det första jag gjorde på morgonen. Siffran som stod på vågen var väldigt viktig, och den kunde till stor del påverka både mitt humör och mitt beteende den dagen: en lägre siffra än dagen före var förstås något positivt, medan en högre siffra än dagen före innebar en striktare dag i mat- och träningsväg.

Jag behöver knappast säga att jag är väldigt glad över att det här var och att jag idag vet att siffran på vågen inte kommer att påverka hur jag ser på mig själv eller hur jag mår psykiskt. Däremot att inte bry sig om siffran på vågen och att inte stå på vågen varje dag, påverkar väldigt mycket hur jag mår psykisktPositivt, förstås. För av erfarenhet så kommer vågen att skapa mer ångest än vad den är till nytta och att väga sig är något jag ännu idag till viss del ännu förknippar med hetsträning. Att träna för att få siffran på vågen ändra, inte för att må bra. 

Vågen är heller inte ett speciellt bra verktyg för att mäta resultat av träning. Den är riktigt dålig rent ut sagt. Ett vanligt fenomen, speciellt bland normalviktiga kvinnor (ja, väldigt generaliserat), är att man vill bygga muskler men samtidigt gå ner i vikt. För det första, så är det näst intill omöjlig ekvation, eftersom muskler väger så mycket mer än fett. Så ifall man ökar i muskelmassa, så kommer siffran på vågen i alla fall inte att gå ner, trots att man skulle tappa några kilon i fettvikt.

För det andra, så kan man ju fundera på varför man vill gå ner några kilon och hur den möjliga viktminskningen sist och slutligen kommer att påverka en. Knappast kommer det göra en lyckligare. Tänk som ett exempel ifall vågen skulle visa ens målvikt - och man skulle känna sig riktigt nöjd. Sedan skulle man få veta att vågen visade fel, och att det egentligen var fyra kilo mer man vägde. Skulle man fortfarande vara lika nöjd? Troligtvis inte, vilket är ganska fucked up. Nej, om man har som mål att bygga muskler så är spegeln/bilder ett bra mått, eller kanske måttband om man tycker om siffror.

Vågen kommer heller inte att berätta hur effektivt ett enskilt träningspass har varit. Viktökning/-sänkning direkt efter ett träningspass eller morgonen efter kan vara väldigt missvisande, då musklerna samlar vätska efter att man tränat dem, plus att t.ex. kroppens vätskebalans varierar. Så beroende på vilka muskler vi tränat, hur mycket vi svettats, hur mycket vi druckit, vad och hur mycket vi ätit och matens salthalt och så vidare, så kommer vågen att visa helt olika. Plus faktorer som menscykel och gjorda toalettbesök. Ett mycket bättre mått på hur bra träningspasset varit är att känna hur det känns. 

Jag vill ännu poängtera att jag inte är något praktexempel som alltid är nöjd med min kropp (fast det vore idealt) och aldrig känner att något kunde vara mera si eller så. Min poäng är bara att jag vet att det inte kommer att ändra fast vågen skulle visa 5 kg mer eller mindre. För den där siffran säger egentligen ingenting och vad den än visar så kommer jag troligtvis ändå att hitta någonting som skulle kunna vara mera si eller mera så. Och fast huvudsaken för mig är att känna att träningen är något som får mig att må bra, så tycker jag också om att kunna se konkret resultat och se hur kroppen utvecklas av träningen.

- Men jag behöver helt enkelt ingen våg till det längre. 

torsdag 15 november 2018 - 20:46

Träningsmotivation - en färskvara

Träning är ju något jag tycker väldigt mycket om. Det kommer säkert inte som någon nyhet för er som känner mig eller har läst min blogg en längre tid. Men precis som med mycket annat i livet, så går också träningsivern och -motivationen i perioder. Under de senaste två månaderna har jag fokuserat mycket på gymträning blandat med lågintensiv konditionsträning - och jag har verkligen fattat tycke för styrketräning. Jag tycker det är så roligt och jag har verkligen njutit av att träna!

Men jag skall berätta en sak. Det slog mig verkligen idag, hur träningsmotivation och träningslust verkligen är en färskvara. Den kan försvinna på en dag - men också komma lika snabbt tillbaka.

Jag har under senaste månaderna gladeligen tränat 5-6 gånger i veckan. Men under helgen då jag hade besök av mina kompisar så blev det naturligt nog ingen träning. Jag hade därför tänkt gå till gymmet igen på måndag och packade med gymkläderna till jobbet, precis som jag brukar. Men efter lite för lite sömn under helgen, så kände jag mig så trött efter jobbet att jag helt enkelt inte orkade gå till gymmet. Jag går i morgon i stället, tänkte jag. Och gick hem. På tisdagen packade jag igen med gymkläderna. Men på väg hem från jobbet kom jag på mig själv gå förbi gymmet, utan att gå in. Äh, jag känner mig ännu lite trött, jag går i morgon i stället. Och så gick jag hem.

I morse, nu är det alltså onsdag, packade jag igen med mig gymkläderna - idag skulle jag minsann gå och träna. Efter jobbet hade jag stämt träff med min syster på stan. Efter en kaffe och en trevlig pratstund hade klockan redan hunnit bli strax före 6 innan vi var klara. Jag var trött och det lockade inte alls att gå till gymmet. Jag kände mig nästan lite nere och ville bara gå hem. Äh, kanske jag går i morgon i stället...

Det är verkligen intressant hur snabbt jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att träna och hur soffan plötsligt kändes så mycket mer lockande än att gå till gymmet. Det är också intressant, hur lite det egentligen sist och slutligen krävdes för att vända på det tankesättet igen. Jag behövde påminna mig själv om hur bra jag mår av att träna - och sen bara gå dit. Och nu kanske ni förstår att jag trots allt alltså pallrade mig iväg till gymmet idag. 

Så, hur vänder man då en nedåtgående träningsmotivation?

Först och främst: en sak som är viktig att komma ihåg är att ingen, inte träningsprofilerna på sociala medier, inte kompisen som alltid sätter träningsbilder på Instagram, inte grannen som jämt är ut och springer - ingen har alltid lust att träna. Men jag tror det finns en stor skillnad i hur man hanterar motivationsdippar. Såklart kan man sitta och vänta att träningsmotivationen skall komma tillbaka av sig själv som ett brev på posten - och det kan den säkert också göra, men ofta krävs det att vi faktiskt själva skapar träningsmotivationen åt oss. Och hur tråkigt det än låter så är det ofta just träning som föder träningsmotivation. Sen finns det ju förstås också de som bara har starkt pannben och alltid tränar fast dom inte alls tycker det är kul eller känner sig motiverade, men vill åt resultatet av träningen. 

Jag tror också det är viktigt att man drivs av rätta faktorer för att man skall välja att gå och träna trots att det inte känns så lockande och motivationen känns låg. Dessa faktorer kan till exempel vara att träningen får en att må bra, att träning stärker ens hälsa, att man känner samhörighet, att det får en på bra humör, att det får en att sova bättre, att man får mera energi i vardagen eller något annat som får det enskilda träningspasset att kännas värdefullt.

För ifall jag skulle ha tänkt att jag måste få och träna för att jag skall gå ner ett par kilo eller få synliga magrutor skulle jag nog bara ha gått förbi gymmet idag också. Det skulle jag ju lika bra ha kunnat träna för imorgon...

 

P1010132

 

 

ps. jag är medveten om att det är torsdag idag, men jag skrev alltså inlägget igår (onsdag). Men eftersom bloggen inte alls ville samarbeta då, så kom inlägget upp först idag. Så ni vet.