Visa inlägg taggade med 'helsingfors'
Succéveckan som slutade i katastrof
Jag kan börja detta inlägg med att konstatera att förra veckan absolut var en av dom bästa på länge (eller ja, ända fram till söndagen, men jag återkommer till det). Och nu tänker ni då kanske: nå, vad har hänt för spännande, vad har hon gjort?
Svar på det: verkligen inget speciellt. Haha.
Jag tror faktiskt det har något med årstiden att göra. Den senaste tiden har det varit så underbart väder och förra veckan började man verkligen se hur träden och gräsmattorna började grönska. Jag har också kommit in i ett riktigt promenad-mode och jag tycker det är så roligt att upptäcka nya platser i Helsingfors till fots, så jag har verkligen fått följa med hur naturen utvecklats från dag till dag. Kombinationen motion & vår är alltså helt klart en succé.
Jag tänkte igen dela med mig av lite bilder från den senaste tiden och berätta lite vad allt jag har haft för mig. Jag kan förvarna att det mest handlar om promenader, natur, mat och växter. Så är ni inte alls intresserade av det, eller endast klickade er in hit för att läsa om katastrofen jag nämnde i rubriken, så kan ni direkt skrolla längst i inlägget. Där hittar ni det. 
Den här bilden är tagen den 1 maj 2020 kring 07-tiden. Jag hade svårt att sova och steg därför upp med tuppen och gick ut på en morgonpromenad. Det var så underbart stilla och folktomt och de få människor jag mötte var iklädda studentmössor och troligtvis påväg hem från någon fest. Fast jag har sett domkyrkan otaligt många gånger, förvånas jag ändå ibland över hur vacker och ståtlig den verkligen är.
En sak som jag kan checka av från listan "Corona made me do this" är att spela fotboll. Eller ja, Corona and Henkka. Det var nämligen Henkka som fick för sig att beställa hem en fotboll, när vi så många gånger gått förbi fotbollsplanen här nära oss och ojat oss över hur roligt det skulle vara att spela. Sagt och gjort.
Efter att inte ha spelat fotboll på många, många år trodde jag att jag skulle vara urusel, men där överträffade jag mig själv. Kan väl inte kalla mig proffs, men det är väl lite som att lära sig cykla: när man en gång kan det, så kan man. Jag vann till och med Henkka i träffa-ribban-tävlingen, skall ni veta.
Dessa bilder tog jag förra veckan på tisdag, då jag gick en längre promenadrunda runt Helsingfors och Esbo. En riktigt vacker kväll var det!
Att promenera, eller annars vistas utomhus, är ju också ett väldigt bra sätt att umgås med vänner just nu. Så förutom att jag flera gånger satt på en bra podd och själv begett mig ut på promenad medan jag beundrat den vackra naturen, har jag även socialiserat mig i promenadform. Bilden ovan är tagen av Iia och den är tagen då vi & Nina var ute och gå, bland annat i centralparken i Helsingfors.
Okej, förutom att coronan har fått mig att promenera mer och spela fotboll, har det även gjort mig till en växtfantast. Tycker det är hur kul som helst med sticklingar och jag experimenterar gärna med att försöka få allt möjligt jag hittar här hemma att växa, haha. Satte en bild på min Insta-story om detta och Iia var inte långsam på att bjuda ut en av sina Palettbladssticklingar åt mig. Blev löjligt glad av det erbjudandet och redan samma kväll var jag promenerande till Kottby för att hämta den. Stickel-sharing is caring!
I lördags for vi med Sarah och Tuukka på en cykelutflykt till andra sidan stan, för att bevittna körsbärsblommorna som blommar just nu. Vädret var fint, sällskapet var suveränt och förutom att jag ännu har ont i rumpan pga obekväm cykelsits, så var det på alla sätt en riktigt toppendag.
När vi kom fram till parken insåg vi dock väldigt snabbt att vi inte var de enda som ville se de blommande träden (seriöst, kryllade av människor!). Men som de lydiga medborgare vi är så satte vi oss ner på en picknick en bit från parken, där vi kunde hålla alla säkerhetsavstånd. Under dagen hann vi även svänga förbi Henkkas föräldrar och utbyta några ord med dem samt överlämna en liten morsdagsgåva, innan vi cyklade hem igen.
Och visst är dom ju fina ändå, körsbärsträden?
Lördagen avslutade jag och Henkka med rödvin och hemlagad pizza. Jag gjorde min pizza på blomkålsbotten och skall jag vara helt ärlig så var det nog fyllningen (tomatsås, mozzarella, färska champinjoner, körsbärstomater, lufttorkad skinka och rucola) som gjorde den pizzan. Har gjort bättre blomkålsbottnar förr, men den här var ingen succé och tänker inte ens låtsas att det var det, haha.
Nåja, här kommer det. En riktigt bra vecka skulle alltså sluta med en liten olycka. Det är det här som kallas balans i livet, vet ni.
Nej men skämt åsido. Det var söndag och jag skulle baka grytbröd. Ni som gjort grytbröd vet säkert att man skall värma grytorna (i mitt fall kastrullerna eftersom jag inte hade en gryta som tål så hög ugnsvärme som bröden skulle ha) i ugnen, innan man sätter i degen, för att få det så där extra knaprigt. Sagt och gjort. Jag värmde kastrullerna i ugnen och tog sedan ut dom för att sätta i degen. Hur det gick sen ser ni på bilden ovan (besparar er från bilden på min brännskadade hand). Sen följde ett sjukhusbesök och en av de värsta smärtorna jag någonsin upplevt.
Men, long story short: jag lever, min hand lever och efter ett kontrollbesök hos läkaren igår fick jag höra att handen redan börjat läka "över förväntan" bra och att huden, känseln och rörligheten kommer att bli normal igen - vilket jag är otroligt tacksam för. Största utmaningen just nu är att låta bli att pilla på blåsorna - jag vill ju bara spräcka dem!!! (sorry känsliga läsare för den informationen).
Bröden blev ju i alla fall fina, eller hur?
:D
Okej, det var allt för denna gång, vi hörs! ♥
It's the most wonderful time of the year
Igår var det igen dags för den årliga öppningen av julgatan (Alexandersgatan) i Helsingfors och massor med människor hade i vanlig ordning tagit sig in till centrum för att ta del av detta. Också jag och Henkka. Fast vi var egentligen där av helt andra orsaker och jag skulle bland annat köpa lite julprydnader till hemmet och nya skor, men vi (läs: jag) passade förstås på att beundra de vackra julbelysningarna när vi ändå var där.
Och ja, beundra var vad jag gjorde. För alltså det finns få saker som gör mig så glad som julbelysningar och det finns få saker som är så vackert som ett av julbelysningar upplyst Helsingfors. Det finns också få saker november behöver så mycket som tusentals lampor som piggar upp den annars gråa och mörka stadsbilden:
Fint, va?
Men jag gjorde ju faktiskt annat också den här helgen än beundrade julbelysningar. På lördagen var jag och Henkka nämligen på en väldigt lyckad dubbeldejt tillsammans med Daniela och Niko. Vi började med att spela hohtogolf (neon-minigolf?) och for sedan vidare på ett glas till en näraliggande bar. Kvällen fick helt klart 5/5 golfbollar! Ni vet ju vid det här laget att jag trivs bra med Daniela, men det var verkligen trevligt att också våra pojkvänner var med och också klickade bra. Jag är ganska säker på att det kommer att bli flera träffar med det här gänget!
Och ja, glömde jag att säga att jag vann mini-golfen? Nå men, det gjorde jag i alla fall (höhö). Jag och Daniela slog båda våra pojkvänner och ja, om allt skiter sig så har jag en lovande karriär i minigolf jag kan satsa på. Eller nåt. 
Jag har också hunnit storstäda och fixa lite julmysigt här hemma också under helgen. Och ja, såklart skall jag visa er det också - men det får bli en annan gång.
Ett lyckat vs ett mindre lyckat besök hos frisören
Att gå till frissan är något av det bästa jag vet. Att få sätta sig ner i frisörstolen och bli ompysslad medan man sitter och bläddrar i damtidningar man aldrig själv skulle köpa - det är vardagslyx i sin renaste form. Känslan efteråt är också fantastisk: man är fin i håret och det känns helt enkelt nytt och fräscht. Älskar också hur håret ser så välmående ut och doftar så gott efter ett frisörbesök... Eller ja, det jag beskriver nu är ju egentligen bara min vision om hur det är att gå till frissan och sanningen är ju att det inte alls alltid är så här det känns efter ett frisörbesök. Faktum är att mina två senaste besök hos frisören verkligen har varit som dag och natt, och därifrån föddes idén till detta inlägg. Ni skall nämligen få ta del av mina erfarenheter av ett mindre lyckat och ett riktigt lyckat frisörbesök jag gjort i år.
Jag brukar gå till frisören och klippa + fräscha upp mina slingor/färgen på mitt hår ungefär med ett halvt års mellanrum, det vill säga två gånger i året. Det här är de dyra besöken, som är extra kritiska. Förutom det går jag och klipper mitt hår en gång mellan dessa besök, så att topparna hålls fräscha. När jag bara går och klipper mitt hår så brukar jag inte ha så stor skillnad på vem jag går till, men när jag går och färgar/slingar så är jag noga med att researcha innan jag bokar en tid, eftersom jag vet att jag har ett krävande hår och är kräsen med hur slutresultatet bör bli.
Både när jag bodde i Jakobstad och i Vasa så hade jag en och samma frisör som jag alltid gick till, vilket var skönt. De kände mig och jag kände dem - jag visste vart jag skulle boka tid och jag visste vad som väntade. Men i Helsingfors hade jag innan mitt senaste besök inte riktigt hittat "min" frisör ännu; alltså en sådan där jag känt att alla bitar har fallit på sin plats. Där jag varit nöjd med slutresultatet och betjäningen, men där det inte varit allt för dyrt. Så jag har provat mig fram lite, och i mars tidigare i år besökte jag ett ställe som åkte rakt på listan med salonger jag aldrig skulle besöka igen eller rekommendera till någon. Här får ni läsa om det:
Frisörbesök 1
Det var lördag och jag hade tid till frisören klockan 12:00. Redan från början gick det mesta fel:
- Jag var i vanlig ordning ute i god tid och kom dit ungefär 5 minuter innan jag hade tid. Men dörren var låst och det var mörkt inne i salongen. Jag dubbelcheckade att jag säkert var på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Det var jag. Jag tänkte att jag står och väntar utanför en stund och hoppas att det inte skett något misstag med bokningen. När klockan är 5 över 12 kommer en kvinna springande mot mig, det var frisörskan. Hon ursäktar att hon är sen och säger att hon satt på frukost med sina kompisar och glömde bort tiden. Oproffsigt, tänkte jag, men sade förstås att det inte gör något och hoppades på att resten av besöket skulle bli bättre.
- Jag stiger in i den kolmörka frisörsalongen och hon sätter på lamporna. Ojdå, var min första tanke. Där låg halvfulla vinflaskor, öppnade chipspåsar och på golvet var det både flaskor, glassplitter och chips. Frisörskan bad om ursäkt och sade att hennes kollega hade haft förfest där kvällen innan, eftersom hon hade fyllt 30 och skulle ut och festa med sina vänner. Att fira ordentligt när man fyller 30 är mer än okej, tycker jag. Men det som störde mig var att min frissa inte hade gjort sig mödan att komma dit lite tidigare än fem minuter för sent och plockat upp det värsta. Första intrycket är ändå väldigt viktigt när man kommer till ett nytt ställe. Men jag tänkte att jag inte låter mig påverkas för mycket av den dåliga starten, hon kan ju vara en jätteduktig frisör.
- Jag visar några bilder på hur jag skulle vilja att mitt hår ser ut. Det var ingen stor förändring, så jag visste att det är något som kan lyckas. Jag förklarar det viktigaste i hur jag vill att det skall vara: en kallare ton, balayage-stil på slingorna (alltså att slingorna inte skall komma helt från roten), jämnare helhet (har haft ombre-stil på mitt hår länge och ville nu bort från det). Okej, då kör vi, säger hon. Jag kände mig rätt trygg ännu här, trots att jag upplevde att hon inte helt lyssnade på mig.
- Jag hade bokat min tid efter deras tidsbokningssystem. Klipp och färg/sling för extra långt hår, det var beräknat att ta 3 timmar. Men när 3 timmar har gått, håller hon ännu på slingar mitt hår. Jag är medveten om att jag har mycket och långt hår, men aldrig har det tagit så här länge för någon frisör att slinga det. Jag fick avboka min träff med min syster, eftersom jag såg att det är noll chans att jag hinner till det. När hon äntligen har slingat färdigt, säger hon att det skall verka en stund och sen försvinner hon. Alltså försvinner på riktigt. Hon lämnar alltså salongen för en stund, utan att säga någonting till mig om hur länge hon tänker vara borta eller hur länge det skall ta. Hon erbjuder mig inte ens vatten så länge jag väntar. Jag börjar vara riktigt irriterad.
- Efter en stund kommer hon tillbaka och vi går till tvättstället. Hon sköljer mitt hår och sätter i en toning, som får verka länge. Hon sköljer ur toningen efter en stund och ojar sig över att det är svårt att få en kall nyans på mitt hår - jag fattar direkt att det inte kommer att bli så som jag hade tänkt mig. Funderar dock hur det kan komma sig att det lyckats tidigare, hos andra frisörer... Nåja.
- Efter 5 (!!) timmar har hon fönat och klippt mitt hår färdigt. Slutresultatet var allt annat än jag hade tänkt mig och jag var dessutom trött, irriterad och hungrig. Till råga på allt kostade skiten mig 240€, men i stället för att kommentera det desto mera så slängde jag fram mitt kort och tänkte mest: take my money so I can leave and never come back.
Jag har inga bra bilder på hur håret såg ut, men ungefär så här:
Jag räddade det själv med silvershampoo, hårinpackningar och toningar, så efter en tid såg det ändå helt ok ut. Och jag veeeet att man vid såna här till fällen borde gå tillbaka och klaga. Men eftersom jag visste att de inte ger pengarna tillbaka, utan erbjuder sig att göra om håret i fall man är missnöjd, valde jag ändå att inte göra något åt saken. För i den stunden kände jag att det var det sista jag ville: att gå tillbaka dit och låta samma frisör "fixa" mitt hår igen. Då skötte jag det hellre själv, även om jag vet att det inte är så man borde göra. End of story.
Frisörbesök 2
I onsdags gjorde jag, efter ett halvt år, ett nytt besök till en annan frisörsalong. Denna gång hade jag om möjligt gjort ännu noggrannare research innan, och beställde sedan tid till ett ställe som enligt internet och sociala medier skulle vara bra. Och till skillnad från den föregående upplevelsen, så var det här en av de bästa upplevelserna jag haft:
- Stället var fräscht, snyggt och städat. Inga tomma vinflaskor så långt ögat kunde nå (höhö).
- Jag visade samma bilder som jag hade visat till frisören jag berättade om innan, men till skillnad från henne så lyssnade denna frisör noggrant på när jag berättade hur jag ville ha det. Hon förklarade sen hur hon tänkte göra det och bad mig ännu okeja, så hon säkert hade förstått rätt. Det hade hon.
- Frisören var trevlig och väldigt proffsig. Hon pratade dessutom exakt lagom mycket: jag fick i lugn och ro sitta och bläddra i tidningarna, men hon såg till att jag hade det bra, bjöd på kaffe/te/vatten, gav tips om hur jag kan sköta mitt hår på bästa sätt etc.
- Att slinga mitt hår tog 1 timme och hela besöket tog 2 timmar. Jag kan erkänna att jag var lite skeptiskt när hon var klar så snabbt, men när jag fick se slutresultatet fick jag verkligen äta upp min skepsis och bara konstatera att hon var både riktigt duktig OCH effektiv.
- Besöket kostade 160€. Jag har aldrig betalat så lite för klippning + färgning i Helsingfors (ja, det är sjukt dyrt), och tyckte verkligen det var värt varendaste cent. Slutresultatet blev så här:
Kunde inte ha varit nöjdare. Tänk liksom hur stor skillnad det kan vara mellan olika frisörer. Jag förklarade ändå exakt samma sak till båda frisörerna och visade också likadana bilder. Jag kan alltså verkligen rekommendera Marita vid Bow i Helsingfors. Hela upplevelsen + resultatet av fick 10/10 och jag tror jag har hittat min frissa i Helsingfors.
Men hej, nu vill jag gärna höra era tankar! Har ni någon gång haft en riktig dålig upplevelse av ett frisörbesök? Vad gjorde ni då? Jag har själv varit missnöjd en gång tidigare, och då gick jag tillbaka och bad dem göra om. Men som jag skrev ovan så var jag inte beredd att göra det i detta fall, och valde att hellre fixa det själv. Hur hade ni gjort?
Vi har köpt en lägenhet!
I och med min lilla bloggpaus så har ni ju naturligt nog inte heller fått ta del av så mycket som hänt i mitt liv den senaste tiden. Jag tänkte därför ge er en uppdatering och tanken var först att döpa detta inlägg till "randoms från senaste veckorna", och i inlägget dela med mig av bastukvällar, luncher, tabata-träningar, morgonpromenader och annat (trevligt) jag sysslat med den senaste tiden. Sen kom jag på att det ju faktiskt hänt en ganska så stor grej i mitt liv också, som nog förtjänar ett helt eget inlägg. Kan inte helt klassa det här som en random sak som hände en vanlig grå måndag, liksom. Nej, för:
Vi har köpt en lägenhet!
Efter att vi under sommaren mera seriöst började titta på lägenheter, gå på bankmöten och lägenhetsvisningar, så har vi nu äntligen skrivit på köpebrevet för vår kommande lägenhet. Det är ett nybygge som blir klart till sommaren, så lite får vi ännu vänta innan det är dags att flytta in (ja, det kliar redan ordentligt i inredningsfingrarna vill jag lova). Men det känns så otroligt roligt, och jag är så glad att vi hittade en lägenhet som verkligen kändes som vår lägenhet, beläget på det ställe i Helsingfors dit vi verkligen ville flytta.
Och för er som inte tycker om sliskiga kärleksförklaringar: sluta läs här.
Gladast av allt är jag att vi ska få vårt första egna hem, jag och Henkka. Och alltså vet ni va? Att jag har fått ha honom vid min sida genom alla beslut och val som denna köpprocess har fört med sig har varit så otroligt skönt. Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle ha gjort utan honom... eller ja, troligtvis sitta här utan en lägenhet eftersom jag inte ens skulle ha kunnat välja vilken bank jag skall ta lån från. Det känns ju också som ett ganska stort steg i förhållandet att köpa en lägenhet, och det är ju heller inget som är självklart att gå helt smärtfritt. Men jag är så glad att vi kommer så bra överens, att han får mig att känna mig så trygg, att han orkar förklara saker om och om igen - och svara på mina 100 frågor utan att bli irriterad. Med honom skulle jag kunna köpa lägenheter varje dag (if money wasn't a problem höhö).
Ja, vi är helt enkelt ett så jävla bra team och jag bara längtar tills vi får flytta in till vår lägenhet ♥
Sommarväder, finbesök och spännande projekt
Jag tänkte jag skulle visa er lite bilder från helgen, som till stor del spenderades med mina vänner Sarah och Victoria här i Helsingfors.
Jag och Sarah mötte upp Viccan vid tågstationen på fredagen, och for sedan via butiken till Sarahs. Vi gjorde det vi brukar vara bäst på: pratade och åt lite smått och gott. 
På lördagen vaknade jag redan före 8 och sprang iväg till domkyrkan. Nej, nu är det inte så att jag plötsligt gått och blivit jättereligiös och börjat spendera mina lördagsmornar vid kyrkan. Jag var där och trapptränade. Har aldrig gjort detta tidigare, men insåg snabbt att det var ett superbra upplägg som jag definitivt skall börja göra oftare. Från oss till domkyrkan är det lite över 2 km. Jag springer dit, trapptränar i 20-25 minuter, och springer sedan tillbaka. Ett bra och effektivt pass som bara tar 45 minuter.
Nå men, efter att jag ätit frukost mötte jag upp Sarah och Viccan igen. Vi tog Alepa-cyklarna och började vår dag ute i det fina vädret. Det var verkligen så varmt och skönt hela dagen och vi hann besöka Löyly, cykla runt vid Brunnsparken, äta pokebowls på Eat Poke (rekommenderar!), sitta i Sinebrychoff-parken och cykla lite mera.
På kvällen var vi hos oss, lagade mat och drack rosévinssangria (alltså det var seriöst den bästa jag har gjort och nu har jag det perfekta receptet på både röd- och rosévinssangria). Och vet ni, om det är något jag är stolt över, så är det definitivt mina färdigheter i att blanda god sangria. Nåja, ni är säkert måttligt imponerade av den meriten. Vi avslutade ännu kvällen på en uteservering mitt i stan, innan vi gick hem igen och kollade slutet av Eurovisionen. Så glad över att ha dessa två i mitt liv alltså.
På söndagen vinkade jag hejdå till Sarah och Viccan och åkte sedan iväg för att träffa Corinne. Vi har en väldigt kul grej på gång och vi satt ute i trädgården hos Corinne och planerade inför det. Jag vet att sånt här kan vara lite irriterande för er som läser, men snart kan jag berätta mera - så håll ut mina vänner! Förutom det så hann vi även diskutera massa annat och äta gott. Jag blev verkligen förälskad i ärtpeston som Corinne lagade. Så god! På Corinnes blogg kan ni förresten hitta massor med goda recept! Lönar sig att kolla in.
Avslutar med en bild på Eirastranden, tagen från Löyly.
Välkommen våren!
Som ni säkert har märkt, så har bloggen blivit lite bortprioriterad den senaste tiden. Det är helt medvetet och när jag började blogga lovade jag mig själv att bloggen inte får ta mer än den ger: den får inte bli en börda och något jag känner att jag måste göra. Så nu har jag helt enkelt tillåtit mig själv att inte ha inspiration, att inte planera inlägg, att inte fora allt och att inte stressa fast bloggen står ouppdaterad en längre tid. Och det har varit behövligt.
Men nu känner jag för att blogga! Och vad passar nu bättre än ett riktigt a little bit of this and a little bit of that-inlägg? Jag tänkte dela med mig av fyra bilder från den senaste tiden (som jag sa så har jag knappt fotat alls under senaste veckorna). Såklart har varje bild en liten story också.
Jag vill börja med att upplysa er alla om att det nu är april och vår. Jag märker att våren har påverkat mig så mycket, i en positiv bemärkelse: solen, ljusare kvällar, värme, torra gator - ah, det är så skönt. Man går ju så mycket hellre ut när det är sånt väder och den senaste tiden har det blivit en del av både morgon- och kvällspromenader, bland annat med Corinne samt med nyinflyttade Helsingforsbon, också en av mina bästa vänner, Sarah.
Jag har också sakta men säkert kommit igång med gymträningen igen efter en vinter med mycket hälsoproblem, och jag hoppas innerligt att jag hålls frisk nu och får komma igång ordentligt. Jag märker ju direkt hur otroligt mycket positiv energi jag får av träningen och att röra på mig. Så ja, i väntan på lite nya träningsinlägg här på bloggen också.
Jag har också köpt världens finaste skor. Mina kära Adidas Stan Smith-sneakers försvann spårlöst i höstas (helt seriöst, har ingen aning om vart de kan ha lämnat) och jag funderade mycket och länge på vad som skulle bli mitt nästa sneakers-köp. Har ju alltid älskat Adidas och kört på det nu i snart gem år, så ni kan tro att jag kände mig rebellisk när jag bestämde mig för att köpa ett par FILA-skor. Slog till när jag var i Linköping för några veckor sen och alltså ja, vad skall man säga - dom är ju så fina. Så fina att jag inte ännu ens använt dem, eftersom det fortfarande är så mycket gatudamm ute. Men snart så kan ni se mig glida runt i stans snyggaste dojor, ba så ni vet.
Jag fick en så fin blomma av Henkka för någon vecka sedan. Älskar ju orkidéer, men för första gången har jag nu en perhosokidea (svenska?) hemma. Den är så fin och har ännu massor med knoppar. Skall försöka ta väl hand om den, lovar. Den passar perfekt på vårt fönsterbräde i köket (yes I know, fönstertvätten väntar ännu), så får jag titta på den varje morgon samtidigt som jag dricker mitt morgonkaffe. Och på tal om morgonkaffe så har jag upptäckt en ny, fantastiskt god kaffesort och Pauligs New York-kaffe har fått en konkurrent: Arvid Nordquist Classic Wanyama - mörkrost bärig & mustig. SÅ GOD!
Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett riktigt bra tips till alla som inte tycker om naturell kvarg, men ändå inte alltid vill äta kvarg som är sötade med socker eller sötningsmedel. Eller till er som bara vill ha lite variation. Nämligen: Arctic Berries från M-Natural. Det är ett pulver gjort på torkade bär och frukter (tranbär, blåbär, äpple, lingon, röda vinbär, svarta vinbär, hallon och jordgubbar), utan tillsatt socker eller sötningsmedel.
Eftersom det här är så al natural så tänkte jag till först att det inte skulle ge så mycket smak - men där hade jag så fel. En tesked av detta i kvargen och den får en underbart bärig och fräsch smak! Det smakar lite som skyrs drottningkvarg. Man kan också sätta pulvret i smoothies, för att förstärka smaken och göra den bärigare. Jag rekommenderar alltså varmt denna produkt till alla som, precis som jag, tycker att kvarg är ett perfekt mellanmål men vill undvika socker och sötningsmedel.
Ha det fint!
Skillnaden mellan att bo i Vasa och Helsingfors - ur ett ekonomiskt perspektiv
Nu har jag bott nästan två år i Helsingfors. Innan jag flyttade till Helsingfors våren 2017, så bodde och studerade jag i Vasa i 5 år. Dessa städer skiljer ju sig väldigt mycket åt på många olika sätt, och en stor skillnad är prisnivån mellan de olika städerna. Eftersom det är ekonomitema på Sevendays denna vecka, så tänkte jag i detta inlägg ta upp hur min flytt till Helsingfors har påverkat mig på ett ekonomiskt plan. Det är nämligen mer än man kunde tro.
Jag måste ännu inflika att jag är mycket medveten om att allt detta kan variera väldigt mycket beroende på hur och var man bor både i Vasa och Helsingfors och så vidare, så allt ni läser i detta inlägg är inte på något sätt absoluta sanningar utan baserar sig på statistik samt mina egna erfarenheter.
Så, här är några av de saker som har påverkat mina månatliga utgifter sedan jag flyttade till Helsingfors:
• Hyran (+200€/mån)
En av de mest uppenbara sakerna som skiljer att bo i huvudstadsregionen mot att bo i övriga Finland är bostadspriset.
När jag bodde i Vasa levde jag på hyra, och det gör jag också ännu här i Helsingfors. Första året i Vasa bodde jag och min syster i en trea på kring 60 m2 (minns inte exakt!) och hyran för den var 800€. Följande bostad jag bodde i tillsammans med en kompis var också en trea i samma storleksklass, och den betalade vi 750€ för. Båda dessa var i toppenskick, nyrenoverade, hade balkong, diskmaskin och var centralt belägna.
Jag, 19 år, ibland flyttkaos i min första helt egna bostad.
I Helsingfors bor vi i en tvåa på 60 m2 i Främre Tölö. Hyran för den är 1205€. Den är absolut inte nyrenoverad, men i väldigt bra skick och har charmiga detaljer från början av 1900-talet: högt till tak, djupa fönsterbräden, träplanksgolv och dubbeldörrar till sovrummet. Så priset på 1205 € är ett riktigt bra pris, med tanke på att den också är väldigt centralt belägen. Dock är det fortfarande ungefär 400€ mer än vad jag betalade för en motsvarande lägenhet i Vasa (men eftersom jag och Henkka delar på hyran så blir det 200€ mer i månatliga utgifter för mig).
Sen någon gång när det blir aktuellt att köpa en bostad, så vore det också betydligt enklare att bo i Vasa. Eller ja, enklare och enklare - men definitivt billigare. Och det är nog först när man skall köpa en lägenhet som den riktigt stora skillnadeni bostadspriser kommer fram. Medelpriset per m2 i Helsingforsregionen (inkl. kommunerna runt Helsingfors) var 2018 ungefär 3593€, vilket gör att en bostad på 60 m2 i medeltal kostar ca 215 000€. I fall man endast tittar på centrala Helsingfors, så stiger detta pris ytterligare, ungefär till det dubbla, så upp emot 500 000€. I övriga Finland är motsvarande summa 1584 €/m2 och en bostad på 60 m2 kostar i medeltal ungefär 95 000€. (Källa: statistikcentralen)
Fin, men inte jättebillig.
• Mat (+30€/mån)
Prisnivån på en matkorg i Helsingfors är dyrare i jämförelse med en i Vasa. För att snabbt visa detta, gjorde jag en liten skrivbordsundersökning, där jag kollade priserna på fem produkter och vad de idag kostar i en central, stor matbutik i Vasa (K-Citymarket Vasa Centrum) och en i Helsingfors (K-Supermarket Kamppi). Här under kan ni se prisskillnaderna på varorna i dessa butiker:
Pirkka lättmjölk 1 l: Vasa 0,81€ , Helsingfors 0,91 € (+0,10 €)
Snellman malet kött 10% 400 g: Vasa 4,45€, Helsingfors 4,55 (+0,10€)
Valio Edamost 700 g: Vasa 8,49€, Helsingfors 8,99€ (+0,50€)
Risenta Granola 375 g: Vasa 4,35€, Helsingfors 4,65€ (+0,30€)
Loreal Paris Schampoo Elvital 400 ml: Vasa 4,40€, Helsingfors 4,65€ (+0,25€)
Så om man köper dessa fem produkter i Helsingfors centrum så får man redan betala 1,25€ mer än om man gör det i Vasa. Sen när man har 30 produkter och handlar 1 gång i veckan under en månad, ja då blir det ungefär 30€ mer per månad.
Nu förstår ni säkert att min lilla undersökning och att dess tillförlitlighet inte är något att skryta med, men det ger ändå en liten inblick i hur det ser ut. Och det är klart att man kan välja en billigare butik i både Vasa och i Helsingfors, men eftersom dessa är väldigt enkla att jämföra sinsemellan (centralt belägna, hör till samma kedja, har liknande utbud) och jag dessutom handlade och handlar vid just dem på respektive bostadsort så valde jag dem.
• Transport/trafik (+100€/mån)
Eftersom Vasa är en så liten stad, så klarade jag mig bra utan bil eller andra trafikkostnader under åren jag bodde där. Jag promenerade helt enkelt eller lånade vid behov bil av föräldrarna eller någon kompis. I Helsingfors har jag heller ingen bil, men det är omöjligt att promenera överallt, så jag betalar månadsavgift för kollektivtrafiken. Det kostar mig för tillfället 106€ i månaden, eftersom min arbetsplats är i Esbo och jag måste åka över kommungränsen. Men detta kommer dom faktiskt att ändra på, så från och med slutet av april så betalar jag nästan hälften av detta pris för samma kort. Jee!
Dock måste jag nog också inse det, att ifall jag skulle ha bott kvar i Vasa också efter studierna, så skulle det nog nästan ha varit ett måste med en bil, som kostar, vilket gör att detta nog inte säger allt om trafikkostnaderna och hur de skiljer sig mellan städerna i allmänhet.
• Gym (-20€/mån)
Okej, och över till de kostnader som har minskat när jag flyttade till Helsingfors. En av dem är min gym-avgift. I Vasa tränade jag på Wasa Sports Club och om jag inte minns helt fel så betalade jag 67€/mån. Jag valde det gymmet bland annat för att det då var ett måste för mig att kunna gå på ledda gruppträningspass. I Helsingfors tränar jag på Elixia i Kampen och betalar mellan 38-46€/mån, beroende på om jag betalar för gruppträningspassen eller inte.
Det som är bra med Helsingfors när det kommer till t.ex. gym är att det finns så otroligt stort utbud, och det har ingen skillnad om du vill träna på ett fancyt gym, ett billigt gym, ett som har öppet dygnet runt, ett som har gruppträningspass, ett "skrotgym" osv... Du kommer troligtvis att hitta ett som passar dig och din prisklass, utan att du måste röra dig till andra sidan stan.
Gillade verkligen att träna på WSC.
Och det var typ det enda jag kom på som har blivit billigare av mina månatliga kostnader. Eller ja, en annan sak som man sparar in på när man bor i Helsingfors, är transportkostnader när man skall resa utomlands. Det går ofta billiga flyg från Helsingfors, och man behöver inte köpa tågbiljetter eller extra flygbiljetter för att först ta sig ner hit.
--------
Så summa summarum så har mina månatliga kostnader ökat en hel del sedan jag flyttade till Helsingfors, ungefär 300€. Sen så får vi ju inte glömma att lönenivån också i medeltal är högre i Helsingfors. Själv får jag över 1000€ mer i månadslön (brutto) nu än då jag jobbade i Vasa. Men ta det lugnt, då var jag anställd som sommarjobbare på Nordea, så det är ganska naturligt att min lön har stigit - annars vore det ju väldigt konstigt.
En lunch, en brunch och en kaffe
Den senaste veckan har jag testat på tre nya restauranger/caféer som alla har varit så pass bra att dom förtjänar lite extra uppmärksamhet. Alla tre är inom helt olika kategorier och i fall du befinner dig i Helsingfors och behöver tips på ett lunch/afterwork-ställe, ett brunch/drinkställe och ett café så skall du fortsätta läsa. Och även om du inte befinner dig i Helsingfors kan du gärna fortsätta läsa, eller i alla fall titta på bilderna.
Första stället jag har besökt är PuPu. Jag har sååå många gånger gått förbi deras restauranger (det finns alltså på flera ställen i stan) och tänkt att jag borde gå dit och äta någon gång, eftersom jag älskar matiga sallader. Men det har då inte blivit av, förrän i torsdags, då jag träffade min vän Hanna på en after-work-lunch (eller är det middag då redan?) och en lång pratstund.
PuPu är alltså en salladsrestaurang, beläget bland annat i Stockmann-huset, som passar perfekt både som lunchställe och kvällstid. Stället är väldigt mysigt och litet - men deras sallader är desto större. Så där ordentligt matiga, precis som jag gillar det. För det finns ju seriöst inget värre än när man betalar onödigt mycket för en sallad som består av några blad isbergssallad och en halv kycklingfilé typ. Men det behöver man alltså inte oroa sig för här.
Pupu passar även ifall du är intresserad av att veta makrona (näringsvärdena) på din mat, eftersom det finns angett för varje sallad på menyn.
Min sallad hade grönkål i sig - så gott!!
Både jag och Hanna gav PuPu godkänt.
Över till nästa restaurang. I lördags var jag på brunch med Daniela. Det var jättekul att träffa henne igen och hon var lika trevlig som sist jag träffade henne. Kan ju dock medge att jag blev lite sugen på att flytta till en lägenhet med bastu och walk-in-closet på hösta våningen efter att jag hade umgåtts med henne. Ni som läser hennes blogg förstår säkert varför. Och ni som inte läser hennes blogg borde göra det. Den är bra.
Daniela introducerade mig också till en för mig ny brunch, nämligen på Korjaamo i Tölö. Har hört om stället tidigare, men mer konsert- och drinksammanhang. Men tydligen kan dom bruncher också, för det var en jättebra brunch med massa gott: allt från sallader, grönsaker och frukter till varma rätter, yoghurt/müsli och gudomliga efterrätter. Efteråt frågade Daniela mig vad jag tyckte om brunchen.
- Nå, jag tror det här får tala för mig, sa jag och pekade på mina tallrikar som var helt tomma båda två.
Innan tallriken blev tom:
Det sista stället som jag tänkte tipsa om är Kahvi Charlotta, som ligger på Runebergsgatan i Kampen. Det är helt sjukt att jag har gått förbi det caféet typ varje dag i snart två år - och aldrig varit där. Men idag så träffade jag min syster över en kaffe där, och det var hur mysigt som helst. Det var ganska litet och intimt, precis som ett mysigt café skall vara. Dom hade även ett bra utbud av både kaffe och tilltugg. Hit går jag gärna flera gånger!
Nu tog jag ingen bild när vi var på caféet. Så ni får helt enkelt lita på att det faktiskt var mysigt. I stället bjuder jag på en bild av en kaffe jag drack på Espresso house tidigare i år. Så där för att komma i rätt stämning.
Sen när blev jag så här social?
VEGE-TAPAS & À LA CARTE-BRUNCH
Förra veckan testade jag på två nya restauranger här i Helsingfors.
Jag, Nina och Iia hade under flera veckors tid försökt få bord på Yesyesyes till en lördag kväll en vettig tid, utan att lyckas. Men så insåg vi att veckan ju faktiskt har 7 dagar och att man faktiskt inte alltid behöver spara restaurangbesöken till helgen. Så vi bokade bord till en torsdag och gick dit på en after work-middag.
Jag hade länge varit sugen på att testa Yesyesyes. Den har varit väldigt populärt sen den öppnade och jag hade både hört och läst mycket (mest gott) om den. Yesyesyes är alltså en helt vegetarisk restaurang som lagar och serverar sina rätter som tapas, alltså små rätter som man delar på.
Jag som halvspanjor (jepp, brukar med glimten i ögat kalla mig det, eftersom jag bott i Spaniens huvudstad en hel höst) älskar ju tapas-konceptet. Det är enligt mig det bästa sättet att avnjuta en middag med sina vänner. Det känns väldigt avslappnat och man får testa på flera olika rätter och smaker. Perfekt också för mig som lider av beslutsångest i de flesta situationer, eftersom jag inte behöver ha ångest över att jag skall välja fel rätt och sedan ångra mig.
Nå ja men, vad tyckte jag om Yesyesyes då? Jag tror alla i bordssällskapet var överens om att maten var riktigt god, men inget wow-wow. Stället var dock mycket snyggt inrett, stämningen var trevlig, betjäningen var bra och det var också mycket prisvärt. Ett bra ställe att gå till en torsdag efter jobbet liksom, men inga extraordinära smakupplevelser. Men överlag ett bra koncept och en restaurang som verkligen behövs i Helsingfors.
I söndags var jag och Henkka på brunch. Jag vågar påstå att det är flera än jag som främst förknippar brunch med en stor buffé med massor med mat, därifrån man ofta går hem aningen mättare än planerat. I alla fall i Finland brukar bruncherna se ut så.
Men brunchen vi var på vid restaurang Aito i Tölö var lite annorlunda. Det var nämligen en á la carte brunch, där man alltså beställde en del av maten från en meny och fick den serverad till bordet.
Det här konceptet tyckte både jag och min pojkvän var superbra och jag tycker verkligen att flera restauranger borde erbjuda liknande bruncher. På Aito hade dom dukat upp ett förrättsbord med några olika sallader, kallskuret, fiskrätter, bröd och smör. Det här var alltså det enda som man under brunchen plockade åt sig själv. Sen fick man välja huvudrätt och efterrätt från deras meny, där dom hade tre olika alternativ att välja mellan. Både huvudrätten och efterrätten som jag tog var supergoda!
Det här kändes lite lyxigare än en vanlig brunch. Priset var inte heller brutalt, trots att det var lite dyrare än en vanlig brunch. 32 € kostade den, vilket jag absolut tycker den var värd. Förutom att maten var bra så var själva restaurangen också jättemysig och betjäningen suverän. Rekommenderar!
Ett inlägg om god mat och god gröt
Hej,
Igår var vi och åt middag på Garden by Olo här i Helsingfors. Vi hade bokat bord dit redan för flera veckor sedan, eftersom Henkka skulle ha deadline för sin gradu tidigare denna vecka - och om det är något man behöver fira, så är det en färdig gradu.
Garden by Olo är en sidorestaurang till restaurang Olo, som är en av de några restauranger i Helsingfors som belönats med en Michelin-stjärna. På deras hemsida beskriver dom Garden by Olo som restaurang Olos "bakficka"; en bistro med lite ledigare atmosfär.
Alltså det är smakmässigt absolut en av de bästa restaurangerna jag någonsin besökt. Allt var bara så gott.
Hela restaurangupplevelsen var perfekt för en parmiddag. Snyggt ställe, bra stämning, superbra betjäning och verkligen god mat. Det här är dock inget ställe jag skulle besöka jätteofta, eftersom det inte är det billigaste. Men verkligen en restaurang värt ett besök!
Här är våra huvudrätter. Så gott!
Eftersom jag oftast syns i träningskläder och ganska ofixad här på bloggen, så kan jag ju också visa upp gårdagens face, som hade fått på sig lite extra smink igår. Alltså jag tycker ju jättemycket om att sminka mig (och andra också för den delen!), men det är något jag verkligen inte gör så ofta som jag skulle vilja. Men igår hade jag både eyeliner, ögonskugga och läppglans:
En lyckad kväll igår alltså.
Idag är det söndag. Det känns som den här dagen har hållit på så länge nu, fast klockan är bara halv 7. På grund av klockvridningen då. Jag vaknade redan vid 8 och steg upp och började dagen på bästa sätt med en skål med gröt, en stor kopp kaffe, dagens tidning och solsken ute.
Och alltså, får jag bara prata lite om gröt, innan jag avslutar detta inlägg? Eller ja, det är klart jag får, det är ju min blogg.
Gröt måste ju vara något av det bästa och mest praktiska som finns. Jag misstänker lite att många av dom som säger att dom inte tycker om gröt bara kokar och äter det på fel sätt. Gröt behöver kokas och lagas med kärlek. (he he he).
Så här är en snabbkurs i hur du kokar en portion god, fluffig gröt:
- Sätt 1 dl havregryn och 2 dl vätska i en kastrull. Koka upp gröten och rör om då och då. Sänk värmen på plattan och låt småkoka. När det mesta av vätskan har avdunstat, stäng av plattan och kläck i en äggvita under ständig omrörning. Låt gröten stå på den varma plattan och blanda i salt, kardemumma, kanel, kokosflingor, frön eller annan smaksättning. Sätt i en skål och toppa med nötter, bär, honung eller frukt. Nam!
Ja ja, detta inlägg började med Michelinrestauranger och slutade med gröt. Det är väl det här som kallas balans.