Visa inlägg taggade med 'perfektion'
Handlar strävan efter perfektion bara om yta?
Det har varit en del snack om sociala medier den senaste tiden. Och jag tänkte lägga mig i den diskussionen, för idag är jag lite trött på allt som heter sociala medier.
Och förrän någon av er börjar skriva en kommentar där ni tänker påminna mig om att jag ju faktiskt själv frivilligt håller på med sociala medier, så vill jag bara säga: jag vet. Och för det mesta gillar jag det. Men idag - not so much. Och jag skall försöka förklara varför, men jag varnar redan nu att det kan bli flummigt, eftersom jag inte ens är helt ett med mina egna tankar kring detta ämne.
När jag säger att jag är trött på sociala medier så tänker nog de flesta av er säkert att det är ytligheten i sociala medier som gör mig irriterad. För det är ju faktiskt oftast det som målas upp som det negativa med sociala medier, och nu tänker jag främst på t.ex. Instagram: hur det ger en skev bild av verkligheten att ständigt omges av bilder på de snyggaste kläderna, vassaste kindbenen, dyraste väskorna, muskulösaste pojkvännerna, turkosaste vattnen, färskaste blommorna i stilrenaste hemmen, mest vältränade rumporna, och så vidare. Och jag håller absolut med om att det finns för mycket för polerat och oäkta på sociala medier, men jag tror faktiskt inte att det är den enda bidragande orsaken till perfektionshets och det är inte det som fick mig att skriva detta inlägg.
För det som jag idag är trött på är faktiskt inte alla skönhets- och livsstilsideal utan snarare alla ideal om hur man bör och inte bör vara - på ett personlighetsmässigt och mentalt plan.
Och ni bara: eeeh vad pratar hon nu om? Jag skall försöka förklara. Om jag frågar dig: har sociala medier någon gång fått dig att känna att du borde se ut eller leva på ett visst sätt? De flesta lär svara ja. Men om jag då frågar dig: har sociala medier någon gång fått dig att känna att du borde vara, tänka eller tycka på ett visst sätt? Jag vet ju inte, men jag tror att det är fler än jag som skulle svara ja också på den frågan. Och då är jag inte ens mamma.
Man skall vara driven, ha mål, jobba hårt, tycka om det man gör, ha en klar åsikt, helst lite avvikande från alla andras. Man skall vara stark, tro på sig själv, utan att framstå som egoistisk. Man skall hitta sin grej, det man brinner för, följa sina drömmar, leva i nuet. Man skall ha koll på saker, uttrycka sig faktabaserat, vara engagerad. Vara källkritisk. Men man skall också visa verkligheten, vara jordnära, mänsklig, relatable. Ha humor. Klaga lite, men inte för mycket. Visa sina brister, vara äkta, 100 % sig själv, och absolut inte tänka att man borde vara, tänka eller tycka på något annat sätt än vad man gör.
Och trots att många av de egenskaper jag just räknade upp är fina och på alla sätt positiva egenskaper, så är jag säker på att också detta kan skapa press och stress för många. För precis som det på t.ex. Instagram kan handla om att visa upp perfektion på ett ytligt plan, så kan det handla om att visa upp perfektion på ett mentalt plan genom att vara, tycka eller tänka på ett visst sätt, som anses beundransvärt. Missförstå mig inte. Jag menar inte att alla som visar upp sina personligheter på sociala medier låtsas vara något de inte är, eller är falska. Jag är ju själv också väldigt personlig ibland. Men jag menar mer att det också är lätt att välja att visa bara en del av sin personlighet, eller förstärka de delar som man själv tycker om eller vet att folk gillar. Och sedan att det då finns de som eftersträvar just de egenskaper som man får se hos en annan person.
För så länge det handlar om sociala medier, så kommer vi att kunna forma hur vi vill uppfattas - medvetet eller omedvetet, vare sig det kommer till mer ytliga saker, eller hur vi framstår som personer. Vilket i båda fallen ofta inte speglar verkligheten till 100 %.
Och det är nu jag skall försöka binda ihop säcken och komma fram till min poäng. Jag tror alltså inte att det är bara det ytliga i sociala medier som på något sätt får oss att sträva efter perfektion eller känna ångest. För jag är ganska säker på att om det bara skulle finnas fina bilder på stränder, dyra handväskor och underklädesmodeller så skulle intresset för sociala medier vara ganska litet. Men när det också finns så mycket annat där, bland annat personerna som är de mest drivna, omtänksamma, positiva, starka, ärliga, kloka, med bästa humorn och störst engagemang, så skapas en annan typ av strävan efter perfektion. Ofta i kombination med det förstnämnda.
Men ja, precis som jag tycker att man inte skall visa bara det fina och det vackra, så tänker jag att man inte heller skall behöva sträva efter att vara beundransvärd och korrekt. Ständigt behöva tänka på hur man hur man är mest skön, politiskt korrekt och inspirerande.
Ibland är det faktiskt bäst att inte alls tänka så mycket på vad alla andra tycker.