Visa inlägg taggade med 'rädslor'
Rädslor - veckans blogglista
Hejsan,
Alltså veckorna går ju så otroligt fort. Speciellt den här veckan, det känns som att jag har haft fullt upp från morgon till kväll och så är det fredag. Nå ja, det gäller bara att försöka hänga med.
Ända sen jag såg att veckans blogglista här på Sevendays handlar om rädslor så har jag tänkt fylla i den. Dock är det lite med blandade känslor jag fyller i denna lista, eftersom rädslor är något som påverkat mitt psykiska välmående från och till väldigt mycket, speciellt som yngre.
Det här är jag rädd för:
Sjukdomar. Döden. Att mista någon närstående. Dessa är mina absolut största rädslor. Men skulle ändå säga att få en livsfarlig sjukdom skrämmer mig mer än själva döden, hur konstigt det kanske än låter. Och jag kan inte ens tänka på hur jag skulle reagera om jag miste någon riktigt nära, får lite panik av bara tanken. Sen är jag också rädd för trånga utrymmen, höjder och att känna mig olycklig eller ensam.
Så här reagerar jag, när jag blir rädd:
Det beror på vilken sorts rädsla. En plötslig rädsla så kan jag reagera genom att typ bli ofokuserad, arg eller börja gråta. Jag gråter nämligen väldigt enkelt, speciellt i sådana situationer där jag känner mig i obalans. En mer ihållande rädsla så reagerar jag på genom att fundera och grubbla allt för mycket, vilket också leder till att jag också kan drömma om det jag känner rädsla för.
En rädsla jag överkommit:
Jag har varit jätterädd för jättemycket olika saker.
När jag var liten var jag brutalt rädd för fästingar. Jag var den som aldrig sprang över ängar, gick i skogen eller något annat som inkluderade långt gräs. Jag kollade hela kroppen varje kväll innan jag gick och sova för att kolla att jag inte har någon fästing. Visst tycker jag fortfarande att fästingar är obehagliga, men hysterin har jag kommit över.
En annan sak jag var jätterädd för som yngre var jordens undergång. Jag tror att jag hade sett någon film om det, men jag var rädd om månen var stor: kanske jordens undergång, om himlen såg konstig ut: kanske jordens undergång, konstiga ljud: kanske jordens undergång, marken skakade: kanske jordens underång, våldsam åska: kanske jordens undergång etc etc. Det har jag också kommit över. Tror forskarna varnar oss före det händer. Och det är knappast under min tid på denna jord. Peppar peppar.
När jag var yngre var jag också rädd för att flyga, att åka färja, kidnappare, att någon förföljde mig, att någon gömt sig i mitt rum, tsunamis och jordbävningar när jag var utomlands etc. Ja, ni hör. Dessa är dock sådana som jag inte längre känner rädsla på samma sätt för.
Då var jag senast rädd:
Hmm, alltså, haha det här är nästan lite lustigt. Men jag kom hem från jobbet här om dagen och hade hörlurar i öronen. Såg att Henkka inte var hemma så jag började ta av mig ytterkläder, gick in, satte mig ner på soffan osv. Sen mittiallt öppnades wc-dörren och mitt hjärta hoppade upp i halsgropen, jag blev så otroligt skrämd. Men det var alltså H som var inne på wc:n och hade ropat hej till mig när jag kom, men ja, jag hade ju hörlurar. Kanske mera skrämd än rädd dock, men.
Så här övervinner jag min rädsla:
Tjaa, när det gäller mina mera långvariga rädslor så försöker jag väl tänka att det som jag inte själv kan påverka så är det orolig att gå och vara rädd för. Och jag har verkligen lyckats på väldigt många plan.
Den hemskaste film jag sett:
Paranormal activity. Alltså det var bara något med den filmen som fick mig att känna sånt obehag, länge. I högstadieåldern kollade vi ofta på skräckfilm med mina kompisar och jag tyckte inte alls det var så farligt. Men efter den filmen har jag inte sett en ända renodlad skräckfilm.
Ett läskigt ögonblick i mitt liv:
Ett ögonblick, som kommer upp såhär spontant, då jag var rädd var när jag satt i en taxi med en obehaglig taxichaufför i Rom och inte fick tag på någon och inte visste var jag var påväg. Speciellt när man hade hört om alla möjliga taxikidnappningar.
Sen var jag och min kompis Alina med om en jätteobehaglig situation när vi var i högstadiet. En kille i vår ålder (som vi visste att hade haft tendenser till våldsamt beteende redan innan) blev irriterad på oss för att vi inte ville ha honom och hans kompis på vår tjejkväll så han blev arg och drog fram en kniv mot oss, och vi sprang. Fort. Hela saken reddes ut sen.
En person som får mig mindre rädd:
Henkka. Kan jag bara få vara lika cool som honom? Men tjaa, bra att någon i vårt förhållande är det för annars kunde det bli lite chaos.
Rädsla för mig är:
En inte så behaglig känsla som är en naturlig del av livet, men som jag borde försöka jobba på att inte sätta för mycket energi på i onödan.