Visa inlägg taggade med 'smink'
7 december - jul-/nyårssminkning med Caia-produkter
I fredags fick jag hem lite nytt smink från Caia. Har ju beställt en mascara och en läppenna därifrån tidigare, men denna gång innehåll paketet deras metallic-ögonskuggspalett och en ögonbrynspenna och brow gel. Eftersom jag gillat de tidigare produkterna (speciellt läppennan) så var förväntningarna höga.
Igår fick jag testa produkterna då jag gjorde en festligare sminkning på mig själv. Tänkte visa den åt er här också, om det är någon som behöver inspiration till en festsminkning så här i festtider. Kanske man vill fixa sig lite extra till släktmiddagen på julafton, till kompis-hänget på juldagen eller till nyårsfesten. Oj nej just det ja, det blir ju inget sånt i år. Nå men, det är väl alltid kul att känna sig lite extra fin när man hämtar posten på julaftonsmorgon eller ligger under täcket och ser på Netflix på juldagen :)))) Nej, jag är inte bitter.
Nå väl. Här under ser ni resultatet. Jag gillade verkligen bryn-produkterna. Både pennan och gelen var enkla att applicera och hade lagom mycket färg. Ögonskuggspaletten får också godkänt, men inte mer än så. Tycker verkligen om färgerna och nyanserna i paletten och de har väldigt bra pigment (här har jag använt färgerna Pollux, Sirius, Vega och Lynx, den svarta färgen är från en annan palett). Men tyvärr föll det ganska mycket färg även om jag hade bra bas under. Vet inte om sminkningen skulle hållas snygg en hel kväll, liksom. Men så här för en halv timme dög den helt bra, haha.
Okej, det var verkligen inte så lätt att ta en bra bild när man inte såg skymten av dagsljus och jag inte har någon bra "sminkspegel".
Ursäkta pussmunnen, men här ser man lite bättre hur ögonbrynen ser ut och även hur sminkningen ser ut med öppna ögon. Observera även min hand, var tvungen att "damma av" läppstiftet innan jag använde det hehe.
Vad tycks?
Om utseende, smink och annat ytligt
Det har skrivits om smink, skönhet och kvinnors strävan efter att vara vackra i den finlandssvenska bloggvärlden. Peppe Öhman tar i sitt inlägg måste alla kvinnor vara vackra upp hur det ställs krav på kvinnors utseende, eftersom utseende är något som kommenteras och premieras. Daniela skriver i sitt inlägg inte den tjejen om hur hon inte är den som orkar eller vill sätta så mycket tid och energi på sitt utseende.
Jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne tänkte jag spinna vidare på ämnet och reflektera kring hur jag själv ser på smink, utseendefixering och strävan efter att vara vacker. Jag vill inte på något sätt förminska problematiken kring pressen på kvinnors utseende, men jag vill lyfta fram ett kanske lite annat perspektiv på detta.
Först kan jag ju börja med att konstatera att jag nog i många fall bryr mig om mitt utseende, det gör jag. Men det är inget jag sätter massor med tid och energi på. Jag har aldrig testat microblading, spraytan, fillers, lösnaglar (de skulle sitta kvar högst en halv dag) eller något annat som känns mera avancerat. Jag har under perioder i mitt liv haft både löshår och lösögonfransar - men den biten där jag satsar mest på mitt utseende är nog genom smink.
Jag har sminkat mig sedan högstadiet. När jag började sminka mig som yngre tonåring tänkte jag nog inte ens så mycket på varför jag sminkade mig, utan gjorde väl det mest för att jag kände mig lite mer vuxen när jag hade smink. Och så gjorde ju alla andra det (högstadiefilosofi: gör som alla andra så blir det bra). Men jag var inte speciellt intresserad av smink på den här tiden, och min dagliga rutin bestod av mascara och rouge, typ.
Sedan det har mitt intresse för smink/skönhet växt, och idag är smink en del av min vardag. Trots det, så är jag verkligen inte den som alltid går omkring tiptop fixad, det vet nog de flesta som känner mig. Jag brukar säga att jag har tre sminkpersonligheter:
Den fösta är osminkade jag. Jag går ofta och gärna omkring osminkad när jag är hemma, på gymmet eller till exempel skall in till stan på något ärende, eller och träffa vänner.
Den andra är jobbsminkade jag. En vanlig vardag sätter jag kanske 5-10 minuter på smink, som består av foundation, concealer, mascara och ögonbrynspenna. Jag har ett sådant jobb, dit jag sminkar mig varje dag. Ingen har förstås tvingat mig att göra det (och de facto har vi ett väligt ”ledigt” kontor), men när jag går till jobbet så har jag alltså oftast både lite smink och andra kläder än jag har hemma. Det passar sig liksom inte att komma in i mina rosa mjuksibyxor och smutsigt hår varje dag om vi säger som så.
Den tredje är festsminkade jag. För när det är någon fest, hör ni; då går jag all in med primer, foundation, puder, rouge, solpuder, contour, ögonskuggor i olika nyanser, ögonbryn, läppstift, setting spray osv. Jag tycker verkligen att det är så roligt att sminka mig och ifall vi är på väg någonstans en lördagkväll till exempel, kan jag på morgonen utbrista åt Henkka: jess, idag får jag sminka mig! Helt enkelt för att jag tycker det är roligt. Lite som en form av konst. Jag tycker till och med att det är så kul med smink att jag förutom att sminka mig själv också ofta har sminkat mina vänner och systrar, typ innan någon fest. Mitt största, roligaste och mest nervösa sminkuppdrag hade jag förra sommaren då jag fick sminka min kompis Sandra på hennes bröllop.
Förutom att jag tycker det är kul med smink, så får smink mig vid många tillfällen att känna mig snyggare. Det tänker jag inte på något sätt förneka. Men absolut inte alltid. Har jag bestämt att jag har en dålig utseendedag (d.v.s. en dag då jag känner mig ful och fel) så kan inget smink eller inga lösögonfransar i världen rädda det. Jag kan liksom känna mig snyggast i världen osminkad och jag kan känna mig fulast i världen med den grymmaste festsminkningen.
En sak som har påverkat mitt sminkande ganska mycket den senaste tiden är min problemhy. Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle skippa t.ex. foundation och concealer i min vardagliga sminkrutin, om min hy skulle vara bra. Men när den inte är det, så känns det faktiskt bra att kunna ta till lite smink för att dölja det värsta. Och det tänker jag inte ha dåligt samvete över att jag tycker.
För det må vara fucked up med alla skönhetsideal och ständiga strävan efter att vara vacker och få bekräftelse och allt det. Men det som är minst lika fucked up är när vi (speciellt kvinnor) börjar sätta pekpinnar åt varandra om hur vi skall och inte skall göra med eller tänka om våra utseenden. Jag har ju ofta den tråkiga var och en med sitt-attityder till olika fenomen, men när det kommer till utseende så har jag det rakt igenom.
För vad någon annan vill göra med sitt utseende tycker jag helt enkelt inte någon annan behöver bry sig om. Det är ingenting som direkt påverkar någon annan. Smink, tatueringar, hårfärg, smycken och kläder vi bär är något av de få saker vi kan påverka på vår egen kropp och vårt eget utseende. Det är något vi själva kan kontrollera och bestämma över och då tycker jag helt enkelt inte att någon annan har rätt att kommentera vad någon annan borde, eller inte borde, göra med sitt utseende.
Jag tycker liksom inte att man på något sätt skall behöva känna sig sämre för att man sminkar sig, är intresserad av skönhet eller sätter ner mycket tid och pengar på diverse skönhetsbehandlingar. Jag måste erkänna att jag blev smått provocerad av att bläddra i kommentarsfältet på Peppes inlägg. Det var många som hade varit snabba med att kommentera att de minsann inte sminkar sig eller bryr sig om sitt utseende (vilket det i sig inte är något fel med alls!). Men lite som att man på något sätt skulle vara lite bättre om man inte sminkar sig och vågar stå emot samhällets påtryckningar om att vi borde sminka oss för att bli bekräftade.
Jag tycker heller inte att smink direkt skall associeras till ytlighet/och eller osäkerhet. Många, kanske speciellt kanske den äldre generationen, är ofta snabba med att direkt dra paralleller mellan mycker smink och osäkerhet. Ojoj, hon måste ha dåligt självkänsla när hon har så där mycket smink på sig. Eh nä? Hur mycket eller lite smink någon bär, kan kanske, men behöver inte alls säga något om personens självkänsla. 
Jag vill avsluta med att poängtera att samtidigt som jag tycker att det här är ett väldigt intressant ämne som på många sätt nog är problematiskt, så blir jag lite smått ledsen när jag analyserar allt det här. För som jag lite var in på redan, så känns det här långt som ett fenomen där vi kvinnor ställer oss på olika sidor. Män skiter i smink och lösnaglar. Det gör de. De bryr sig inte om vad du har för märke på din foundation och de lägger troligtvis inte märke till vem som har mest glow på festen (de tror troligtvis att den personen är mest svettig). Så jag tror faktiskt det ganska långt är vi kvinnor som har åsikter om vår eget och andras skönhetsrutiner och sminkande och –inte sminkande. Och det sista vi kvinnor behöver är något som vi trycker ner varandra med.
Så låt bara den som vill sminka sig göra det, och respektera också att vissa låter bli.