Visa inlägg taggade med 'social'
Fredagshälsning: träningsbilder på sociala medier
Alltså vilken vecka! Först var det fredag i onsdags och nu är det fredag igen (den riktiga då), haha.
Idag tänkte jag bara slänga in en liten fredagshälsning, eller påminnelse, till er alla som någon gång spenderar tid på sociala medier - vilket jag antar att de flesta av er som läser min blogg gör. Denna påminnelse riktar sig kanske extra mycket mot er som tycker om att följa träningskonton.
Jag följer själv många träningskonton på t.ex. Instagram. Både för att de kan ge mig träningsmotivation, kostinspiration och tips på övningar - eller så är det någon helt annan orsak till att jag följer kontot, t.ex. att personen bakom kontot är rolig och råkar tycka om att träna. Så länge kontot inte har orealistiska, retuscherade bilder eller personen bakom kontot har osunda tankar kring kost och träning, så tycker jag till absolut största del att träningskonton/bilder är något positivt.
Men träningskonton och bilder kan ju tyvärr också orsaka en del hets och press. Det kan handla om att man känner sig dålig för att man själv inte har tid eller ork att träna, när det känns som andra inte gör annat än tränar. Eller så kan det vara att man börjar förminska hur man ser ut eller ändra synen på sin egen kropp, för att någon annan är mer vältränad eller ser ut på ett visst sätt. Eller så kan det handla om att man börjar förminska sina egna mål och prestationer, för att någon annan lyfter mer, tränar oftare eller springer snabbare.
Vad det än är, här kommer påminnelsen: sociala medier är inte alltid lika med verkligheten.
Jag försöker inte påstå att allt på sociala medier är oäkta och fejk, verkligen inte, utan mer att det är så lätt att vinkla saker på ett önskat sätt. Jag vet också att detta nog är något ni alla redan vet om, men det är tyvärr också lätt att glömma bort det när man är mitt uppe i skrollandet.
Det är så enkelt att välja vad man publicerar och vad man låter bli att publicera. Det är så enkelt att posera, det är så enkelt att sätta filter, det är så enkelt att ta 100 bilder och sedan välja ut den man tycker man ser bäst ut på. Och nu menar jag heller inte att det är något fel på att använda filter, posera på bilder eller välja de bilder man själv tycker man ser bäst ut på - det är ju helt naturligt att man tar den bilden man själv tycker är bäst, oavsett om det handlar om en naturbild, en stilleben, en selfie eller en träningsbild.
Men jag vill bara påminna er om att inte förminska er själva för något ni ser på sociala medier. Och detta gäller ju faktiskt inte bara träningsbilder utan det mesta man ser på sociala medier: förhållanden, vänskap, livsstil, sociala tillställningar - ja till och med personligheter kan vinklas väldigt mycket på sociala medier.
He va ba he ja vila säg.
Avslutar mitt inlägg med ett exempel på vad jag menar. Detta är två bilder jag tog snabbt igår, som visar hur man kan få en bild att se helt annorlunda ut bara genom att posera lite (excuse mitt överdrivna svankande och överdrivet dåliga hållning), men ville göra det tydligt, haha.
Och ja, vi skall städa. Imorgon.
Ha en fin fredag! ♥
10 Instagramkonton jag följer
I dagens inlägg tänkte jag dela med mig av några av de Instagramkonton jag följer. Och nu tänker jag alltså större konton, trots att säkert 90% av alla konton jag följer av en orsak är vänner och bekantas samt mindre konton (kanske får göra den del 2 av detta med sådana konton?). Men utan desto närmare introduktion så kommer här några, randomly utvalda konton som jag följer på Instagram just nu.
10 Instagramkonton jag följer:
Denice Moberg, @denicemoberg - Denice har jag följt i många, många år och hon är definitivt en av mina favoriter inom kategorin träningskonton. Hennes Instagram får mig så ofta på bra humör och en stor orsak till det är numera hennes fantastiskt söta son, som syns väldigt ofta på hennes Instagram. Han är typ den sötaste ungen jag någonsin har sett. Jag tycker också Denice känns väldigt jordnära, rolig och typ genomgod. Får nästan aldrig negativ känsla av Denice konto, trots att det händer att hennes enormt vältränade kropp kommer upp i mitt flöde en söndag när jag inte stigit upp ur sängen på hela dagen.
Maja Nilsson Lindelöf, @majanilssonlindelof - Kanske min favorit av alla svenska influencers? Ja, alltså jag diggar henne verkligen och hon har varit min girlcrush typ ända sedan jag började följa henne för ett par år sedan, efter att ha lyssnat på henne och Sanna Guidettis podcast Livet på läktaren (som dom tyvärr har slutat med). Hon är otroligt rolig, hon har så bra värderingar och åsikter och känns så genuin i allt hon gör. Sen är hon snygg och har en man som är professionell fotbollsspelare i Manchester United (inte för att det är något fel på Fortum heller, Henkka, love you).
David Beckham, @davidbeckham - Ja såklart. För er som inte visste det så var David Beckham min stora idol från att jag var kanske 8 år tills... ja, han är väl ännu lite av min kändiscrush. Jag var typ besatt av honom i flera år under lågstadiet och hade upp 100-tals bilder på honom på väggarna i mitt rum, så det är väl klart att han hänger med på ett hörn i mitt liv ännu. Och jag måste nog säga att 8-åriga Caroline valde en bra fotbollsidol. För det är så intressant om man jämför honom med fotbollsspelare som Zlatan, Neymar jr, Christiano Ronaldo eller Messi. Dom må alla vara otroligt bra fotbollsspelare, men ingen av dom är ju i närheten så sympatisk som David Beckham. Dessutom är han fin att titta på.
Lovisa Sandström, @lofsans - Lofsan är också någon jag följt sen många år tillbaka. Ni som lyssnar på vår podcast vet ju att hennes och Jessica Almenäs podcast Träningspodden är en av mina favoritpoddar, och jag tycker Lofsan delar massa bra saker om både träning, hälsa och livet på sin Instagram. Och hon om någon är inspiration när det kommer till att våga utmana sig själv!
Linda Hallberg, @lindahallberg - Linda Hallberg är en svensk makeup artist, som jag också har följt i många, många år. Hennes sminkningar var en gång i tiden det som fick mig att våga experimentera mera med t.ex. ögonskuggor i min egen sminkning och jag har använt hennes bilder som inspiration X-antal gånger. Linda Hallberg är inte bara makeup artist, utan också entreprenör och har sitt eget sminkmärke. Sminkningarna hon gör är verkligen inte heller bara typiska Instagram-sminkningar med contour och lösögonfransar. Nej nej nej, i hennes sminkningar ser man verkligen hur hon uttrycker sin kreativitet och sina känslor, nästan som i en form av konst, och jag tror att man kan gilla hennes konto fast man är 0 intresserad av smink.
Hanna Friberg, @hannalicious - Hanna Friberg är en av de svenska influencers som jag börjat följa relativt nyligen. Jag vet inte varför, men jag tycker om hennes konto och henne som person. Eller alltså, nu känner jag ju inte henne som person haha, men det hon visar upp på sina storys. Hon är också väldigt noggrann med att inte bara visa upp det fina och vackra på sin Instagram, och mellan alla perfekta outfit- och resebilder visar hon osminkade, ostylade och mera äkta bilder från vardagen. Förutom det så delar vi intresse för löpning och hon är ofta ute och springer, vilket flera gånger har inspirerat mig att också gå ut på en tur!
Kenza Zouiten Subosic, @kenzas - Kenzas blogg var den första bloggen någonsin som jag började följa. Numera läser jag inte hennes blogg längre, men jag följer henne fortfarande på Instagram. Har alltid gillat henne, och tycker hon verkar vara väldigt vettig. Sen är hon ju en fantastisk affärskvinna också, som inte ger känslan av att karriär = jobba häcken av sig och skit i allt annat, som många andra tyvärr gör. Och som så många andra så blev jag väldigt berörd av hennes berättelse om ofrivillig barnlöshet och storbölade när jag såg hennes film på Instagram där hon berättar hela storyn och när dom fick veta att dom lyckats bli gravida. Tycker det är så lustigt hur man kan känna så mycket glädje för någon man inte ens känner?
Justin Bieber, @justinbieber - Det är så random att jag följer Justin Bieber på Instagram? Han har ju inte speciellt spännande Instagram och uppdaterar överlag väldigt dåligt. Okej, jag har faktiskt ingen aning varför jag följer Justin Bieber, men jag gör det. Ville väl känna mig originell (han har 116 milj. följare), haha.
Bianca Ingrosso @biancaingrosso - Jag tycker att Bianca är en frisk fläkt bland de andra, svenska, typiska influencersena (ord?). Hon gör sin grej, har massa intressanta projekt på gång hela tiden - och så är hon ju väldigt rolig också. Hon har heller inte ett perfekt snyggt flöde, utan känns väldigt äkta. Så trots att jag inte alltid delar samma åsikt som henne i alla frågor, så gillar jag att följa henne.
Linn Lowes, @linnlowes - Det är många som inte vet att Linn Lowes faktiskt är en av Sveriges största på Instagram, och att hon med sina 2 miljoner följare har mer följare än både Bianca Ingrosso och Kenza. Nå men, Linn Lowes har alltså ett träningskonto och förutom att hon är otroligt vältränad, så gillar jag hennes konto för att hon delar med sig av massa bra tränings- och övningstips. Hon är en cancersurvivor och jag tycker verkligen hon utstrålar livsglädje och uppskattning över att ha en stark och fungerande kropp. Inspiration! 
Bild från Pixabay.
Hälsa ur ett socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv
I mitt förra inlägg efterlyste jag inläggsidéer inom ämnet hälsa, eftersom det är hälso-temavecka på Sevendays. Jag fick några förslag (tack för dem!) och tänkte börja med att idag skriva om hur jag reflekterar kring min hälsa ur en fysisk, psykisk och social vinkel. Senare kommer det även att komma ett inlägg om träning och lite om hur jag själv tänker kring fördelningen mellan träning och vila.
Men nu till dagens ämne: hur reflekterar jag kring min hälsa ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv?
Först och främst kan jag ju börja med att konstatera att det är otroligt intressant hur mycket dessa tre bitar påverkar varandra och hur viktiga de alla är för vårt allmänna välmående. Ofta glöms kanske den sociala biten lite bort när man talar om hälsa, och många tänker kanske hälsa som att må bra (psykiskt perspektiv) och vara frisk (fysiskt perspektiv), trots att den sociala biten är minst lika viktig och alla tre bitar mer eller mindre påverkar varandra på olika sätt.
När det kommer till den sociala hälsan så är det kanske den delen där jag upplever att jag har haft minst ohälsa hittills under mitt liv. Så vi kan ju börja där.
Jag har växt upp i en trygg familj och har alltid haft en bra relation till mina föräldrar och till mina syskon. Ja, till och med väldigt bra. Också när jag går längre ut från släktträdet har relationerna hållits goda. Idag har jag även ett välfungerande parförhållande och en partner jag älskar, blir älskad av och känner mig trygg med. Också den nya familj jag har kommit in i via honom trivs jag med och har en bra relation till. Och jag vet så väl att allt detta inte alls är självklart.
Jag har också alltid haft den turen att ha vänner - också bra sådana. Redan från att jag var riktigt liten, kanske 4-5 år hade jag min bästa kompis Nina vid min sida. Under alla dessa vi varit vänner så tror jag vi har grälat kanske 1 gång. Om ens det? I lågstadiet var vi det bästisparet som "satt ihop" när det skulle delas lag på gymnastiken, som kunde varandras föräldrars telefonnummer, som hittade på dumma saker men alltid delade på ansvaret för konsekvenserna. Varför jag berättar det här är för att jag är säker på att min vänskapsrelation till Nina har varit jätteviktig för min hälsa under min barn- och ungdom. Jag tror även den relationen har hjälpt mig att undvika dåliga vänner under tonåren och också gjort mig till en bättre vän senare i livet.
Trots att vänner har kommit och gått under åren, det har varit drama och det har varit tjafs, så har jag alltid haft några nära vänner och aldrig behövt känna mig ensam på den fronten. Trots att avståndet till vissa vänner har varit (och nu också är) geografiskt långt, så vet jag att de är bara ett telefonsamtal borta. Jag är så tacksam både för de äldre vänskapsrelationerna jag har, samt för att jag har fått lära känna flera nya människor och skapat nya vänskapsband också nu när jag blivit äldre. 
Den sociala hälsan och relationerna man har till människorna i ens omgivning tror jag påverkar väldigt mycket den psykiska hälsan, både direkt och indirekt. Att jag har folk omkring mig som får mig att känna mig trygg, älskad och accepterad kan säkerligen minska på min oro, stress och ångest och således bidra till en bättre psykisk hälsa för mig.
Jag upplever att jag idag mår bra också på ett psykiskt plan. Med att må bra på ett psykiskt plan menar jag att jag överlag har bra självförtroende och självkänsla, jag känner att jag har en balans mellan jobb och fritid, känner glädje i vardagen - och jag har överlag en positiv inställning till livet.
Jag tycker inte att psykisk hälsa behöver betyda att man aldrig har ångest, stress eller känner sig nedstämd, utan mera kanske att man accepterar och kan hantera också de känslorna när de kommer. Och att man kan skilja på tillfälliga och bestående negativa känslor. För jag vet att det kommer perioder i livet då allt känns skit och jobbigt, själv hade jag en sådan senast under vintern. Men att vara medveten om att de inte är bestående tror jag är viktigt för den allmänna psykiska hälsan, i alla fall för mig.
Men min psykiska hälsa har inte alltid varit bra och jag har även upplevt psykisk ohälsa. Trots att jag aldrig direkt har fått en diagnos, så har jag levt med ätstörningar och tillhörande hjärnspöken mer eller mindre under flera år. Under de jobbigaste perioderna kände jag mig väldigt misslyckad och otillräcklig. Det gick otroligt mycket tid och energi till att tänka på mat och jag kände mig så olycklig för om jag någon gång skall kunna känna mig normal igen. Ätstörningarna påverkade även sömnen, eftersom det var svårt att sova när jag var hungrig, vilket gjorde mig trött och energilös i vardagen. Att jag tränade som en galning gjorde inte heller situationen enklare.
Under denna tid blev jag också mera inåtvänd, orkade inte umgås lika mycket med vänner och vissa vänner orkade därför heller inte hålla kontakten med mig. Jag vet inte om jag kan beskylla dem för det, men här märkte jag i alla fall väldigt tydligt vem som på riktigt var mina goda vänner. Alina var en vän som var så enormt stöd för mig under denna period, och utan henne och mamma hade jag knappast klarat mig ur det så smärtfritt som jag till slut gjorde. Och här kommer vi igen tillbaka till det hur de sociala relationerna också påverkar den psykiska hälsan - och vice versa.
Minns denna bild så bra. Var sur för att mina lår såg så tjocka ut. Bevisar verkligen hur snedvriden bild jag hade på min egen kropp.
Foto: Apirat Nomnavi
Förutom att ätstörningarna har påverkat min psykiska hälsa, så har det även påverkat min fysiska hälsa. Till exempel att min naturliga mens slutade och inte ville komma tillbaka så enkelt var en smäll jag fick ta när kroppen inte fick tillräckligt med energi. Detta har i sin tur även påverkat mig psykiskt efteråt och skapat oro för att till exempel aldrig kunna få barn.
Men överlag skulle jag dock säga att jag har haft, och har, en god fysisk hälsa. Förutom att jag under de senaste åren har haft en del mindre skavanker som problem med mensen och hormoner, cellförändringar, migrän och en mage som är otroligt känslig och har ställt till diverse problem, läkarbesök och besvärliga situationer, så har jag inget som fysiskt hindrar mig från ett normalt liv. Det är något jag är enormt tacksam över varje dag.
En sak som jag märker redan när jag till exempel har en längre förkylning, huvudvärk eller magont, är hur mycket sämre jag mår också psykiskt då (här igen ett tydligt exempel på hur den fysiska hälsan påverkar den psykiska enormt mycket). Dels det att jag inte kan träna och röra på mig som jag skulle vilja, och inte får energi från det. Men också på grund av att jag har en tendens att (ofta lite för) snabbt oroa mig för saker och olika fysiska symptom som avviker från det normala kan snabbt skapa oro och stresskänslor för mig.
Min fysiska hälsa försöker jag upprätthålla dels genom att röra på mig i vardagen och träna. Det känns extra viktigt för mig i och med att jag har ett jobb där jag är väldigt stillasittande. Jag försöker också hitta en balans i kosten; det vill säga äta bra och hälsosam mat, men på den nivån att det inte skall påverka min psykiska eller sociala hälsa negativt.
För åter igen: de hänger så mycket ihop och är alla så viktiga för vårt allmänna välmående.
Hur tänker du kring hälsa och de olika perspektiven på hälsa? Är något viktigare än det andra?
Något som alla andra gillar, som jag inte riktigt förstår mig på (social media version)
På blogglistan jag fyllde i förra veckan, skulle man svara på frågan "något som alla andra älskar, men du inte riktigt förstår dig på?" På den svarade jag Muminmuggar, Game of Thrones och Öl.
Sedan jag fyllde i listan så har fått flera aha-upplevelser och kommit på ytterligare saker som går inom kategorin för vad andra verkar gilla, som inte jag riktigt har fastnat för. Så jag tänkte att jag samlar alla dessa och gör ett helt skilt inlägg av dem. Eller egentligen flera inlägg. För ja, så många saker kom jag på. Så jag delade upp dem i kategorier, där den första är social media-trends, eller helt enkelt fenomen som råder på internätet just nu.
Så här kommer de, trender som andra verkar gilla, som jag inte riktigt förstår mig på:
Marie Kondo
Jag är en väldigt organiserad person som gillar ordning och reda. Trots det har jag (ännu) inte sett på Marie Kondo på Netflix. Vilken hycklare, kan man ju tycka. Men alltså helt ärligt, det är säkert lärorikt och jätte nyttigt, men det intresserar mig inte det minsta. Och om jag får välja vad jag vill kolla på: en spännande kriminalserie, rolig komediserie eller serie om städning... jaaa, jag väljer inte den sistnämnda i alla fall. Ni som har sett den, säg ärligt, är det på riktigt så bra?
Fetapastan
Ni vet, ni vet, den som alla har gjort under de senaste veckorna: fetaostbiten som man sätter i ugnen med massa tomat, och säkert en del olja också. The social media-maträtt just nu. Men alltså den får nog inte alls det att vattnas i munnen på mig och helt ärligt förstår jag inte hur den rätten kan ha blivit så hypead? Nå, i och för sig är jag ju inte något kulinariskt geni, så jag skall väl inte uttala mig så där jättehögt om saker jag inte förstår mig på. Den är säkert väldigt god.
Berätta vad jag tjänar
Det har varit mycket pengar på sociala medier den senaste tiden, och det är väl bra, eftersom man borde kunna diskutera pengar. Många har skrivit öppet om vad de tjänar, hur de sparar och investerar och många verkar tycka det är jätteintressant att läsa dessa ekonomi-inlägg. Och här tycker jag verkligen att var och en får göra som de vill, och att det ena är inte bättre än det andra. Medan alla verkar tycka det är superintressant att läsa dessa inlägg så måste jag säga att det faktiskt inte intresserar mig... typ alls. Varken att läsa om vad någon annan tjänar eller att själv dela med mig av vad jag tjänar.
Resa till Asien
Bali, Thailand, Filippinerna, Indonesien: alla reser hit. Utom jag. Jag vet inte egentligen riktigt vad det är, men jag har alltid varit mer intresserad av syd- och centralamerika när det kommer till mera exotiska platser. Jag är helt säker på att det är underbart vacker på alla de ställen jag räknade upp just, men det finns ändå många ställen jag hellre skulle besöka, som det känns just nu. Sen får man ju nästan känna sig unik som inte besökt Bali nu för tiden. Eller får man säga så högt?
Bild från Miami, dit vi var i september 2017.
Äta pizza
En maträtt som det känns som att verkligen alla älskar är ju pizza. Det är ju lite av den där coola maträtten i sociala medier: det som man äter när man varken bryr sig om kalorier, estetik eller lyx. För att inte tala om alla memes om pizza. Jag har dock aldrig varit något stort fan av pizza och det finns sååå många maträtter som jag hellre väljer att äta om jag får. Besöker jag någon gång kotipizza så väljer jag nästan alltid en kotzone, den är god. Nu menar jag ju inte att jag tycker vanlig pizza är äcklig, men får jag välja matställe så blir det nog något helt annat än pizza, t.ex. 9/10 gånger sushi. Ja, också i krapula.
Om ni förresten vill läsa om maträtter jag gillar/inte gillar, så skall ni läsa detta inlägg.
Mukbangs
Nu är jag överlag inte heller någon fan av Youtube och kollar väldigt sällan på Youtubevideon. Har typ sporadiskt kollat Kenzas och Bianca Ingrossos klipp någon gång. Dock kom jag över en Mukbang en gång när jag var inne på youtube och tänkte att personen som hade gjort videon var typ knäpp. Vem vill filma när man äter, liksom? Och ännu mindre: vem vill titta på när någon äter? Sen fattade jag att detta faktiskt är en grej och något som väldigt många youtubers gör, och som ännu fler vill titta på. Nej alltså, ei jatkoon.
Och nu vill jag såklart veta: har du något social media-fenomen som du inte förstår dig på?
Handlar strävan efter perfektion bara om yta?
Det har varit en del snack om sociala medier den senaste tiden. Och jag tänkte lägga mig i den diskussionen, för idag är jag lite trött på allt som heter sociala medier.
Och förrän någon av er börjar skriva en kommentar där ni tänker påminna mig om att jag ju faktiskt själv frivilligt håller på med sociala medier, så vill jag bara säga: jag vet. Och för det mesta gillar jag det. Men idag - not so much. Och jag skall försöka förklara varför, men jag varnar redan nu att det kan bli flummigt, eftersom jag inte ens är helt ett med mina egna tankar kring detta ämne.
När jag säger att jag är trött på sociala medier så tänker nog de flesta av er säkert att det är ytligheten i sociala medier som gör mig irriterad. För det är ju faktiskt oftast det som målas upp som det negativa med sociala medier, och nu tänker jag främst på t.ex. Instagram: hur det ger en skev bild av verkligheten att ständigt omges av bilder på de snyggaste kläderna, vassaste kindbenen, dyraste väskorna, muskulösaste pojkvännerna, turkosaste vattnen, färskaste blommorna i stilrenaste hemmen, mest vältränade rumporna, och så vidare. Och jag håller absolut med om att det finns för mycket för polerat och oäkta på sociala medier, men jag tror faktiskt inte att det är den enda bidragande orsaken till perfektionshets och det är inte det som fick mig att skriva detta inlägg.
För det som jag idag är trött på är faktiskt inte alla skönhets- och livsstilsideal utan snarare alla ideal om hur man bör och inte bör vara - på ett personlighetsmässigt och mentalt plan.
Och ni bara: eeeh vad pratar hon nu om? Jag skall försöka förklara. Om jag frågar dig: har sociala medier någon gång fått dig att känna att du borde se ut eller leva på ett visst sätt? De flesta lär svara ja. Men om jag då frågar dig: har sociala medier någon gång fått dig att känna att du borde vara, tänka eller tycka på ett visst sätt? Jag vet ju inte, men jag tror att det är fler än jag som skulle svara ja också på den frågan. Och då är jag inte ens mamma.
Man skall vara driven, ha mål, jobba hårt, tycka om det man gör, ha en klar åsikt, helst lite avvikande från alla andras. Man skall vara stark, tro på sig själv, utan att framstå som egoistisk. Man skall hitta sin grej, det man brinner för, följa sina drömmar, leva i nuet. Man skall ha koll på saker, uttrycka sig faktabaserat, vara engagerad. Vara källkritisk. Men man skall också visa verkligheten, vara jordnära, mänsklig, relatable. Ha humor. Klaga lite, men inte för mycket. Visa sina brister, vara äkta, 100 % sig själv, och absolut inte tänka att man borde vara, tänka eller tycka på något annat sätt än vad man gör.
Och trots att många av de egenskaper jag just räknade upp är fina och på alla sätt positiva egenskaper, så är jag säker på att också detta kan skapa press och stress för många. För precis som det på t.ex. Instagram kan handla om att visa upp perfektion på ett ytligt plan, så kan det handla om att visa upp perfektion på ett mentalt plan genom att vara, tycka eller tänka på ett visst sätt, som anses beundransvärt. Missförstå mig inte. Jag menar inte att alla som visar upp sina personligheter på sociala medier låtsas vara något de inte är, eller är falska. Jag är ju själv också väldigt personlig ibland. Men jag menar mer att det också är lätt att välja att visa bara en del av sin personlighet, eller förstärka de delar som man själv tycker om eller vet att folk gillar. Och sedan att det då finns de som eftersträvar just de egenskaper som man får se hos en annan person.
För så länge det handlar om sociala medier, så kommer vi att kunna forma hur vi vill uppfattas - medvetet eller omedvetet, vare sig det kommer till mer ytliga saker, eller hur vi framstår som personer. Vilket i båda fallen ofta inte speglar verkligheten till 100 %.
Och det är nu jag skall försöka binda ihop säcken och komma fram till min poäng. Jag tror alltså inte att det är bara det ytliga i sociala medier som på något sätt får oss att sträva efter perfektion eller känna ångest. För jag är ganska säker på att om det bara skulle finnas fina bilder på stränder, dyra handväskor och underklädesmodeller så skulle intresset för sociala medier vara ganska litet. Men när det också finns så mycket annat där, bland annat personerna som är de mest drivna, omtänksamma, positiva, starka, ärliga, kloka, med bästa humorn och störst engagemang, så skapas en annan typ av strävan efter perfektion. Ofta i kombination med det förstnämnda.
Men ja, precis som jag tycker att man inte skall visa bara det fina och det vackra, så tänker jag att man inte heller skall behöva sträva efter att vara beundransvärd och korrekt. Ständigt behöva tänka på hur man hur man är mest skön, politiskt korrekt och inspirerande.
Ibland är det faktiskt bäst att inte alls tänka så mycket på vad alla andra tycker.