Header 4

Tankar de senaste dagarna - Avicii, löpträning och årets flopp

Skrivet av Caroline Högnäs 23.04.2018 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Hej,

Först kan jag ju nämnda att detta inlägg verkligen saknar en röd tråd. Det är helt enkelt bara en salig blandning tankar från de senaste tre dagarna. 

Lördag 21.4.2018
Ingen lär ju ha missat att Avicii, Tim Bergling, gick bort igår. När jag fick höra det var min första tanke i stil med "nej, fy vad sorgligt, han var ju så ung och hade ju ännu hela livet framför sig". Eftersom jag alltid har gillat elektronisk dansmusik, så har jag också lyssnat på, tyckt om, sjungit med i, dansat till och säkerligen också hånglat till många av hans låtar. Dock har jag aldrig varit nåt fan av specifikt honom, så jag tänkte verkligen inte att detta skulle beröra mig så mycket. Men det gör det. Jag vet inte om det har med det faktum att han var så ung att göra, eller att han var så otroligt begåvad och engagerad, eller att han var svensk, eller att han verkade vara så laid back med båda fötterna på jorden; lite som att det skulle ha kunnat vara någon man känner - typ grannkillen. Eller en blandning av allt detta. 

Men det var efter att jag såg dokumentären om honom idag som känslan blev ännu starkare. Jag kände bara en stor jävla sorg. Över hur det kunde gå så fel. Han säger i dokumentären att han inte kan förstå varför dom säger att han skall spela när dom ser hur han mår. Såg dom? Det gjorde dom. Men ville dom se? Knappast. "Dom" är alltså hans team, dom som jobbar med honom och hans spelningar. Eller kan man kalla det ett team när man behandlar sin lagkapten så? Den där industrin är verkligen helt fucked up. Ursäkta mitt ordval men det är hemskt hur någons hälsa, ja och till och med liv, riskeras för enorma summor pengar och andras framgång. Såklart är det ju som utomstående svårt att bedöma en situation man bara tar del av genom en dokumentär och andra medier. Men jag kände bara sånt medlidande, ilska och förtvivlan när jag såg hur han mådde och hur man samtidigt bara pushade honom. Och hur han också pushade sig själv och hade en enorm prestationsångest. Men varför drog ingen honom tillbaka? Han älskade ju att göra musik men allt runt omkring blev för mycket. Nu hjälper det inte att försöka dra mera.

Äh, det är bara så sorligt. Förutom att han var så begåvad så verkade han vara så otroligt dedikerad och engagerad i det han gjorde. Hans musik kommer alltid att påminna mig om varma sommarnätter, förfester med goda vänner och hela min studietid. Må han vila i frid.

Söndag 22.4.2018
Idag var jag och Nina, som jag alltså skall springa HCR med om en månad (!), ut på vår första gemensamma länk. Det visade sig vara en succé att springa tillsammans. Det blev en länk på strax under 17 km och strax över 100 minuter. Så någon racerfart hade vi inte på, men just så där lagom att man kan prata samtidigt som man springer. Tror det är jätteviktigt för mig att ännu få in ett riktigt långpass innan loppet, för att kroppen skall vänja sig vid påfrestningen tidsmässigt - alltså att jobba i typ 2 timmar i sträck. Jag går nämligen lite som en höftopererad pensionär idag. Igårkväll också.

Men efter torsdagens flopp-länk (då jag var ganska nära att kasta in handuken) så har jag nu betydligt bättre känsla inför loppet. Och då har jag ju faktiskt ännu 3 träningsveckor + loppveckan på mig att finslipa formen ännu. Det är verkligen sjukt hur det kan variera så mycket från en dag till en annan hur det går och hur det känns. Nåja, hoppas på flera lyckade länkar nu.

Måndag 23.4.2018
Tillbaka i nutiden då. Denna vecka startade jag med årets flopp. Jag såg nämligen under helgen att power skulle öppna en butik i köpcentret sello i Esbo. Jag är ju ingen tekniknörd direkt, så inget som fick mig att go wild på det sättet. Men, jag har en tid tänkt att jag skall köpa en ny dator inom en snar framtid, så när jag såg att dom hade MacBook air för 599€ som ett av öppningserbjudandena, kände jag direkt att det var ett för bra erbjudande för att strunta i - jag går och köper datorn på måndag. Sagt och gjort.

Eftersom det var i Esbo krävdes det lite extra arrangemang kring trafikförbindelserna och jag var tvungen att ta regionaltåget dit. Men gladeligen stiger jag upp lite tidigare än vanligt för att hinna till butiken tills dom öppnar klockan 08. Jag hade en vision om hur jag sedan glatt går till jobbet efteråt med min nya spontanköpta dator under armen. Tänkte att det är bäst att vara där i tid, eftersom det ju nog kan vara lite kö. Så jag var där strax innan 08.

Tror ni jag var ensam? Eh nej. 

Jag hade tydligen missat den lilla detaljen, att när en affär har öppningserbjudanden så fungerar det inte att vara där i det vad jag kallar i tid. Det är nämligen inte bara jag som tänker att jag skall slå till och köpa lite nya prylar just då. Kön var flera hundra meter, jag såg liksom inte ens slutet av den. Och dom släppte in ca 20 pers åt gången i butiken. Så jag skulle säkerligen ha fått vänta flera timmar innan jag hade kommit in i butiken och deras rajoitettu erä av datorn skulle nog för länge sedan ha varit slut. Kvinnan som pratade i mikrofonen utanför butiken småskrattade lite åt oss som kom till dit den där tiden: ojoj, ni är lite sena, dom som var först i kön har varit här sedan klockan 21:00 igår kväll.

Hahaaa, jag sov som tur j*vligt bra i natt i min egen säng, tänkte jag och så gick jag. Utan en dator under armen.

 

 

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar