Header 4

8 tips för att komma igång med träningen i höst

Skrivet av Caroline Högnäs 15.09.2019

Regnet smattrar mot fönsterrutorna och ute är det så grått att man behöver ha lamporna tända fast klockan är 1 på dagen. I lägenheten är det inte längre över 25 grader och favorittäcket har fått komma fram igen. Nu är det officiellt höst. 

Hösten är ju för många en tid för förnyelse. Förutom att skolorna börjar igen och all service är tillgängligt efter att ha haft sommarstängt, så är det också vanligt att man på hösten vill komma igång med träningen, antingen som nybörjare eller efter en paus. Det finns ju förstås de som tränar regelbundet året om, men det är också lätt hänt att träningsrutinerna rubbats under sommaren, av olika anledningar. Och efter en sommar med lite eller ingen träning alls, kan det kännas svårt att skapa en träningsrutin igen.

Så i detta inlägg vill jag därför dela med mig av några tips, som i alla fall höjer oddsen för att komma igång med träningen i höst och också få en rutin av det. Några av punkterna är också sådana som vi diskuterade i vårt senaste poddavsnitt, som jag rekommenderar att lyssna på om ni inte gjort det ännu. Men här kommer de i skriftlig form, mina bästa tips för att komma igång med träningen i höst:

1. Börja lugnt

Det här tycker jag är det absolut viktigaste att tänka på, speciellt om man aldrig har tränat regelbundet eller haft en väldigt lång paus. Det är ingen vits att direkt sätta upp som mål att man skall träna en timme 5 gånger i veckan. Det blir helt enkelt en för stor kontrast till vad man är van med, och risken är att man snabbt inser att det inte är hållbart - och så slutar man helt. Plus att det finns en mycket större risk för skada om du chockerar kroppen med riktigt hård och intensiv träning från början, och inte har tid med ordentlig återhämtning.

Sätt hellre som mål att träna fast 1-3 pass i veckan till en början, beroende på din egen nivå. Se hur det känns och öka antalet pass vart efter. Ett eller två pass är mycket bättre än inget pass alls. 

2. Planera på förhand

För mig själv så är också den här punkten enormt viktig. Jag har svårt att bara börja på, utan någon som helst plan för hur jag skall sätta upp min träning. Vill man t.ex. börja springa så finns massor med färdiga träningsprogram på nätet som man kan följa. Samma sak om man tänkt börja träna styrketräning. Vill man inte göra det så hard core och följa ett noggrant schema, så kan man i stället bestämma att man skall göra 3 pass i veckan: ett intervallpass, ett kortare löppass utomhus och ett lite längre. Eller på gymmet: ett benpass, ett övrekroppspass och ett gruppträningspass.

Jag brukar ha söndag som en dag då jag planerar min kommande träningsvecka. Beroende på hur veckan ser ut i övrigt så sätter jag in passen i kalendern, t.ex. tisdag - intervaller, torsdag - kortare länk utomhus och söndag - längre länk utomhus. Då är det mycket större sannolikhet att dom blir av, än om jag bara har tänkt att jag skall göra tre pass någongång under veckan.

3. Variera träningen

Jag tycker det är jätteviktigt med variation i träningen. Jag skulle bli galen av att bara träna t.ex. body attack 3 gånger i veckan (även om jag tycker det är roligt!) eller springa samma 5 kilometers runda 3 gånger i veckan. Dessutom skulle inte heller kroppen uppskatta det så hemskt mycket, och ja, man skulle tröttna ganska snabbt. 

Att variera träningen betyder inte att man behöver växla mellan simning, gymträning, löpning, tennis och yoga. Utan träningen går enkelt att göra mångsidigare genom att variera typ av träning, längd på passet, övningar, intensitet, belastning och så vidare. Också att träna på olika gym, om man har den möjligheten, och springa olika rundor är bra för motivationen. 

PLYO walking lunges 2

Att träna styrketräning med kroppsvikt och hantlar i en gymsal kan vara en bra variation till att träna med maskiner.

4. Tänk på varför du tränar

Det här pratade jag också om i podden: det känns som att vi ganska ofta glömmer bort varför vi ens funderar på att gå och träna eller inte. Vi tänker kanske att det inte är hela världen om vi nu en gång skippar en träning, för det är ju bara en träning. Men så tänker vi kanske likadant nästa, nästa och nästa gång. Tills vi inte tränar alls. Då behöver man kanske tänka en extra gång på varför man vill komma igång med sin träning, på hur bra det faktiskt är för oss och hur mycket det främjar vår hälsa, både på kort, men framför allt på lång sikt. Det lönar sig också att skriva upp det någonstans, så att man kan gå tillbaka dit och titta om man råkar glömma. Hehe.

Ps. Om du endast tränar för att någon annan gör det, för att det känns coolt eller typ för att du gillar träningskläder, då är det troligtvis inget som kommer att få dig att fortsätta träna en längre tid.

5. Ta hjälp av en vän

Om det känns jobbigt att gå och träna ensam: ta med en vän! Bestäm på förhand när ni skall gå och träna och så går ni tillsammans. Sannolikheten är olidligt mycket mindre att du skippar en träning om du har bestämt träff med en kompis än om du bara är själv på väg. Om du inte har någon vän som tränar på samma gym/studio, eller inte gillar samma träningsform som dig, bestäm att ni peppar varandra ändå. Meddela din vän att du tänker gå och träna, det både stärker din motivation att gå plus att det kan få din kompis att också välja att gå. Och vice versa. 

6. Ta hjälp av bra kost och sömn

En annan sak som är väldigt viktigt för min egen träningsmotivation är att kombinera träningen med bra kost och tillräcklig sömn. Om jag äter slarvigt, skippar måltider eller sover allt för lite, så kommer det också att märkas på min träningsmotivation. Detta eftersom bra och hälsosam kost och sömn både gör att man är piggare, att man orkar prestera bättre och således också att träningsresultaten och utveckligen blir bättre. Det blir helt enkelt en god cirkel, där alla tre bitarna: sömn, träning och kost har sin viktiga roll i helheten. 

7. Sänk tröskeln

Träning behöver inte nödvändigtvis vara något som man byter om till och något som gör att det smakar blod i munnen och t-skjortan  är plaskvåt av svett. Om du inte får till ett pass på gymmet, gå fast på en riktigt rask promenad en halvtimme, eller träna något hemma. På Youtube/Instagram finns massor med tips på bra övningar och upplägg som man kan göra. Det lönar sig att kolla på förhand och alltid ha några länkar sparade tills den dagen då man behöver, så behöver man inte sätta tid på att först leta fram något.

Hemmaovningar balans 4

Man kan få till ett riktigt bra träningspass hemma i vardagsrummet.

8. Ha tålamod

Många av oss gör det felet när man börjar träna, att man förväntar sig endorfiner, eufori, träningsglädje, lyckorus etc. direkt från början. Men det är sällan så det fungerar i verkligheten. De första passen kan också kännas riktigt jobbiga, tunga och till och med tråkiga. Man kanske har sämre kondition än väntat, man kanske känner sig riktigt svag - eller så har de ändrat om på gymmet så man hittar inte ens de maskiner man behöver. Det kan också kännas jobbigt om man börjar med någon helt ny träningsform och inte riktigt hanterar tekniken ännu, eller bara inte hänger med. Liksom, om du aldrig har sprungit kommer knappast ditt första lopp bli livets bästa. 

Det är ju lite samma som när du börjar ett nytt jobb. Du är säkert supertaggad att ha ett nytt jobb, men samtidigt kan det vara riktigt jobbigt för att du känner att du inte förstår, programmen är krångliga, det är massa nya saker att lära sig och nya människor att bekanta sig med. Det tar kanske massa energi och du är trött efter jobbdagen, men du skulle knappast ändå säga upp dig de första 2 veckorna bara för det. Du skulle antagligen tänka att det kommer att bli enklare sen. Lite så lönar det sig att tänka med träningen också. 

Så, känner ni er också peppade på en riktig bra träningshöst?


Vårt senaste poddavsnitt: ett ärligt avsnitt om träningshets och ätstörningar

Skrivet av Caroline Högnäs 12.07.2019 | 1 kommentar(er)

När jag och Corinne bestämde oss för att starta en podcast om träning, så var vi båda väldigt övertygade om att den inte bara skall handla om träningspepp, träningsglädje, rekord, hastigheter, svett och bara vara roligt, härligt, fantastiskt osv. För även om det är så träning känns till största del och vi båda älskar att träna, så har vi ändå båda erfarenheter av mindre lyckliga sidor av träning. Och eftersom vi vet att vi inte är de enda, så kändes det viktigt för oss att inkludera det i vår träningspodd, både för att vi tycker det är viktigt att man också vågar prata om de tyngre ämnena, men också eftersom vi upplever att träning också, i till exempel sociala medier, ofta förskönas något.

Jag har ju bloggat en del om min bakgrund med ätstörningar och träningshets. När jag började blogga så var det viktigt för mig att genast i början skriva om hur min relation till träning hade sett ut, eftersom jag visste att jag kommer att skriva en del om träning på bloggen. Då skrev jag detta inlägg. Det kändes liksom viktigt för mig att få fram att jag aldrig vill uppmuntra till träningshets med mina inlägg, samtidigt som jag ville finnas som någon sorts stöd för de som upplever eller har upplevt samma sak som jag. Lite samma sak känner jag med podden. 

Vårt senaste avsnitt handlar alltså om träningshets och ätstörningar. Jag delar med mig en del av min egen historia och bakgrund, lite om hur allting började, hur jag tog mig ur det men också hur det kan påverka mig ännu idag. Förutom det så diskuterar vi bland annat att kommentera vikt och andras kroppar. Desto mer tänker jag inte gå in på innehållet avsnittet, för det får ni helt enkelt lyssna själva. Men om avsnittet väcker några tankar eller frågeställningar hos er, får ni gärna höra av er till exempel här. Eller så kan ni gå med i vår grupp på facebook där vi också gärna diskuterar avsnitten. Avsnittet hittar ni bland annat på itunes, spotify, soundcloud och podbean

Jag kan också bara konstatera att det inte var helt enkelt att prata om det här i en mikrofon. Det är ju enklare att skriva, då man kan tänka, analysera och välja sina ord och formuleringar. Att bara börja gräva fram alla gamla känslor var inte alls så lätt, och det märker man också på mig, speciellt i början av avsnittet. Men samtidigt tänker jag också att det är charmen med en podcast: det blir så spontant och mer äkta på något sätt. 

Hoppas ni gillar avsnittet ♥Caroline


Balansen mellan träning, kost och vila

Skrivet av Caroline Högnäs 30.06.2019 | 1 kommentar(er)

Under Sevendays hälsa-temavecka för någon vecka sedan efterlyste jag ämnen som ni skulle vilja att jag skriver om. Jag fick då en kommentar där personen önskade att jag skulle skriva om hur jag tänker kring balansen mellan träning, kost och vila. Eftersom jag aldrig hann skriva om det under temaveckan, så tänkte jag skriva om det nu i stället.

Det må kännas lite uttjatat det här med balans: allt i livet skall vara i balans - inte för mycket, inte för lite. Det skall vara lagom av allt så att ingendera av balansbrädets ändor träffar marken. Yin och Yang. Men det är ju faktiskt helt befogat att tjata om det, för det är ju på många plan enormt viktigt för vår livskvalitet. Och det gäller ju inte bara träning och kost, utan också förhållandet mellan jobb och fritid, fest och vardag, spara och slösa - och så vidare.

Men i det här inlägget tänkte jag alltså fokusera på det förstnämnda: balansen mellan träning, kost och vila. 

Vi vet alla vad experter, studier och rekommendationer säger om detta: det är bra att träna eller ägna sig åt någon sorts fysisk aktivitet. Och beroende på hur ofta, hur intensivt och hur länge vi tränar skall vi justera vår vila och vår kost. Ju fler och ju intensivare träningspass vi utför, desto mer behöver vi vila och äta för att kroppen skall kunna återhämta sig och vi skall få mer nytta än skada av träningen. För att vi skall ha en balans. Och det låter ju ganska enkelt. OVNING 6 B LEGCURL

Jag skall vara helt ärlig från början. Träning är en viktig del av mitt liv och jag har tränat aktivt i största delen av mitt liv. Men det är ändå inte alltid enkelt, eller en självklarhet, för mig att hitta den där balansen. Det skulle ju vara idealt att kunna skriva att jag alltid vet när min kropp behöver vila - och att jag då vilar. Att jag alltid vet när min kropp behöver energi - och att jag då äter. Att jag naturligt har hittat en optimal balans mellan träning, kost och vila. Men riktigt så är det inte. Både det att jag har ett förflutet med allt för mycket träning och allt för lite kost och vila, och att jag fortfarande har en tendens att sätta höga krav på mig själv och ha högt tempo på, gör att balansbrädet ibland börjar gunga rejält. 

I teorin låter det ganska bra. Jag tränar ungefär 4-5 gånger i veckan. För tillfället blir det ca. 3 löppass i veckan och så ett eller ett par grupp- eller styrketräningspass. Det betyder alltså att jag har några vilodagar i veckan, då min kropp hinner återhämta sig ordentligt. I vardagen äter/dricker jag inte mycket av det som i folkmun klassas som ohälsosamt: det vill säga till exempel socker, snabbmat, halvfabrikat eller alkohol, men ibland äter och dricker jag det som bjuds och det som jag känner för - även det som jag just räknade upp som ohälsosamt.

Ja men det låter väl bra? 

Jo, precis, det gör det. Men det kommer inte helt automatiskt. Jag behöver också aktivt jobba för att det inte skall gå för mycket åt det ena eller det andra hållet. Jag måste vara alert och uppmärksam, för att bibehålla någon sorts balans och inte gå tillbaka till gamla vanor. För trots att jag tacksamt kan säga att jag idag varken lider av ätstörningar eller träningsångest/-hets, så kan jag omöjligt radera mitt förflutna, och vid vissa tillfällen märker jag hur vissa tankar smyger fram igen. Och det är där jag måste agera. Skjuta tillbaka tankarna och inte låta dem ta för mycket plats - eller allra minst ta över helt. 

Min träningsmotivation går, som de flesta andras, i vågor. När jag får en motivationstopp så skulle jag gärna vilja träna varje dag eller flera gånger om dagen, även om jag vet att jag skulle må bra av en vilodag. Då vill jag även äta sådan kost som jag vet att stöder träningen på bästa sätt, och det är ju inte chips och dipp liksom. Då glömmer jag även lätt bort hur viktig vilan och sömnen är, för att jag vill prioritera annat som känns roligare. Speciellt när det är högt tempo så där annars i livet, så är det inte så enkelt att stanna upp och lyssna på kroppen och de signaler den ger. Men det här är något jag hela tiden jobbar på, och som jag också blivit så mycket bättre på. 

Och jag vet också att jag inte är enda. Man behöver heller inte ha något förflutet med ätstörningar för att tycka det är svårt att hitta en balans. Var och varannan människa har säkert någon gång tränat för mycket i förhållande till vila och kost, och det är ju helt naturligt och kan ju lika bra handla om iver, okunskap, stress eller andra faktorer. I många fall är det också något som är tillfälligt och går över av sig själv. Men det är också allt för vanligt att obalansen kan skapa ångestkänslor och får en att må dåligt över en längre tid, och så skall det inte vara.OVNING HOFTLYFT

Nu vill jag inte få detta att låta som att det är något jag ständigt går och tänker på. Men mera att det heller inte är någon självklarhet att "hitta" en perfekt balans, trots att man tränat länge och mycket. Det är så lätt att bara köra på och därför tror jag det är så enormt viktigt att aktivt vila och faktiskt lyssna på kroppen. Det är något som i alla fall har hjälpt för mig. Att på riktigt boka in en stund för vila, som alltså inte bara är de 7 timmarna man sover på natten. Att ge rum för en ordentlig paus.

För om man hela tiden är igång och går på högvarv, så hinner man aldrig lyssna på kroppen. Eller man kanske hinner lyssna, men man kanske väljer att sätta händerna för öronen och inte höra. Det är så enkelt att göra det. Men om det är något som kan berätta åt oss när vi behöver vila eller fylla på med energi, så är det vår kropp och de signaler den ger. 

Sen tror jag också det kan vara bra att bara acceptera att balansbrädet gungar ibland. Att man inte alltid hittar den optimala balansen. Att det inte behöver vara perfekt 100% av tiden. Balans handlar ju ändå i grund och botten inte om att följa massa regler och rekommendationer, utan mer om att så ofta som möjligt göra val som känns bra också i längden.

Hur tänker ni kring detta? Har ni hittat en balans mellan träning, vila och kost? Känns det enkelt och naturligt eller känner ni också att ni behöver jobba aktivt för att behålla någon sorts balans? Berätta gärna! 

 

 

 


Hälsa ur ett socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv

Skrivet av Caroline Högnäs 16.06.2019 | 1 kommentar(er)

I mitt förra inlägg efterlyste jag inläggsidéer inom ämnet hälsa, eftersom det är hälso-temavecka på Sevendays. Jag fick några förslag (tack för dem!) och tänkte börja med att idag skriva om hur jag reflekterar kring min hälsa ur en fysisk, psykisk och social vinkel. Senare kommer det även att komma ett inlägg om träning och lite om hur jag själv tänker kring fördelningen mellan träning och vila.

Men nu till dagens ämne: hur reflekterar jag kring min hälsa ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv?

Först och främst kan jag ju börja med att konstatera att det är otroligt intressant hur mycket dessa tre bitar påverkar varandra och hur viktiga de alla är för vårt allmänna välmående. Ofta glöms kanske den sociala biten lite bort när man talar om hälsa, och många tänker kanske hälsa som att må bra (psykiskt perspektiv) och vara frisk (fysiskt perspektiv), trots att den sociala biten är minst lika viktig och alla tre bitar mer eller mindre påverkar varandra på olika sätt. 

När det kommer till den sociala hälsan så är det kanske den delen där jag upplever att jag har haft minst ohälsa hittills under mitt liv. Så vi kan ju börja där.

Jag har växt upp i en trygg familj och har alltid haft en bra relation till mina föräldrar och till mina syskon. Ja, till och med väldigt bra. Också när jag går längre ut från släktträdet har relationerna hållits goda. Idag har jag även ett välfungerande parförhållande och en partner jag älskar, blir älskad av och känner mig trygg med. Också den nya familj jag har kommit in i via honom trivs jag med och har en bra relation till. Och jag vet så väl att allt detta inte alls är självklart.

Jag har också alltid haft den turen att ha vänner - också bra sådana. Redan från att jag var riktigt liten, kanske 4-5 år hade jag min bästa kompis Nina vid min sida. Under alla dessa vi varit vänner så tror jag vi har grälat kanske 1 gång. Om ens det? I lågstadiet var vi det bästisparet som "satt ihop" när det skulle delas lag på gymnastiken, som kunde varandras föräldrars telefonnummer, som hittade på dumma saker men alltid delade på ansvaret för konsekvenserna. Varför jag berättar det här är för att jag är säker på att min vänskapsrelation till Nina har varit jätteviktig för min hälsa under min barn- och ungdom. Jag tror även den relationen har hjälpt mig att undvika dåliga vänner under tonåren och också gjort mig till en bättre vän senare i livet. 

Trots att vänner har kommit och gått under åren, det har varit drama och det har varit tjafs, så har jag alltid haft några nära vänner och aldrig behövt känna mig ensam på den fronten. Trots att avståndet till vissa vänner har varit (och nu också är) geografiskt långt, så vet jag att de är bara ett telefonsamtal borta. Jag är så tacksam både för de äldre vänskapsrelationerna jag har, samt för att jag har fått lära känna flera nya människor och skapat nya vänskapsband också nu när jag blivit äldre. SF Brollop f

Den sociala hälsan och relationerna man har till människorna i ens omgivning tror jag påverkar väldigt mycket den psykiska hälsan, både direkt och indirekt. Att jag har folk omkring mig som får mig att känna mig trygg, älskad och accepterad kan säkerligen minska på min oro, stress och ångest och således bidra till en bättre psykisk hälsa för mig. 

Jag upplever att jag idag mår bra också på ett psykiskt plan. Med att må bra på ett psykiskt plan menar jag att jag överlag har bra självförtroende och självkänsla, jag känner att jag har en balans mellan jobb och fritid, känner glädje i vardagen - och jag har överlag en positiv inställning till livet.

Jag tycker inte att psykisk hälsa behöver betyda att man aldrig har ångest, stress eller känner sig nedstämd, utan mera kanske att man accepterar och kan hantera också de känslorna när de kommer. Och att man kan skilja på tillfälliga och bestående negativa känslor. För jag vet att det kommer perioder i livet då allt känns skit och jobbigt, själv hade jag en sådan senast under vintern. Men att vara medveten om att de inte är bestående tror jag är viktigt för den allmänna psykiska hälsan, i alla fall för mig. 

Men min psykiska hälsa har inte alltid varit bra och jag har även upplevt psykisk ohälsa. Trots att jag aldrig direkt har fått en diagnos, så har jag levt med ätstörningar och tillhörande hjärnspöken mer eller mindre under flera år. Under de jobbigaste perioderna kände jag mig väldigt misslyckad och otillräcklig. Det gick otroligt mycket tid och energi till att tänka på mat och jag kände mig så olycklig för om jag någon gång skall kunna känna mig normal igen. Ätstörningarna påverkade även sömnen, eftersom det var svårt att sova när jag var hungrig, vilket gjorde mig trött och energilös i vardagen. Att jag tränade som en galning gjorde inte heller situationen enklare.

Under denna tid blev jag också mera inåtvänd, orkade inte umgås lika mycket med vänner och vissa vänner orkade därför heller inte hålla kontakten med mig. Jag vet inte om jag kan beskylla dem för det, men här märkte jag i alla fall väldigt tydligt vem som på riktigt var mina goda vänner. Alina var en vän som var så enormt stöd för mig under denna period, och utan henne och mamma hade jag knappast klarat mig ur det så smärtfritt som jag till slut gjorde. Och här kommer vi igen tillbaka till det hur de sociala relationerna också påverkar den psykiska hälsan - och vice versa.

Minns denna bild så bra. Var sur för att mina lår såg så tjocka ut. Bevisar verkligen hur snedvriden bild jag hade på min egen kropp.
Foto: Apirat Nomnavi
IMG 9386

Förutom att ätstörningarna har påverkat min psykiska hälsa, så har det även påverkat min fysiska hälsa. Till exempel att min naturliga mens slutade och inte ville komma tillbaka så enkelt var en smäll jag fick ta när kroppen inte fick tillräckligt med energi. Detta har i sin tur även påverkat mig psykiskt efteråt och skapat oro för att till exempel aldrig kunna få barn.

Men överlag skulle jag dock säga att jag har haft, och har, en god fysisk hälsa. Förutom att jag under de senaste åren har haft en del mindre skavanker som problem med mensen och hormoner, cellförändringar, migrän och en mage som är otroligt känslig och har ställt till diverse problem, läkarbesök och besvärliga situationer, så har jag inget som fysiskt hindrar mig från ett normalt liv. Det är något jag är enormt tacksam över varje dag. 

En sak som jag märker redan när jag till exempel har en längre förkylning, huvudvärk eller magont, är hur mycket sämre jag mår också psykiskt då (här igen ett tydligt exempel på hur den fysiska hälsan påverkar den psykiska enormt mycket). Dels det att jag inte kan träna och röra på mig som jag skulle vilja, och inte får energi från det. Men också på grund av att jag har en tendens att (ofta lite för) snabbt oroa mig för saker och olika fysiska symptom som avviker från det normala kan snabbt skapa oro och stresskänslor för mig. 

Min fysiska hälsa försöker jag upprätthålla dels genom att röra på mig i vardagen och träna. Det känns extra viktigt för mig i och med att jag har ett jobb där jag är väldigt stillasittande. Jag försöker också hitta en balans i kosten; det vill säga äta bra och hälsosam mat, men på den nivån att det inte skall påverka min psykiska eller sociala hälsa negativt.

För åter igen: de hänger så mycket ihop och är alla så viktiga för vårt allmänna välmående.LISS intervju 4

 Hur tänker du kring hälsa och de olika perspektiven på hälsa? Är något viktigare än det andra?


Mensdagen jag missade

Skrivet av Caroline Högnäs 31.05.2019

Tidigare i veckan firades den internationella mensdagen. Jag förstår att ni som läst min blogg en tid blev besvikna att jag, mensbloggaren själv, inte uppmärksammade det här på bloggen. Men eftersom jag helt enkelt inte hann få upp något inlägg då, så kommer det nu i stället. 

För er som inte har någon aning om varför jag kallar mig själv mensbloggaren, så är det för att jag tidigare skrivit en del om just detta ämne. Jag har bland annat delat med mig av hur det är att lida av ofrivilligt utebliven mens. Jag har också skrivit om när jag efter 10 år fick min naturliga mens tillbaka och hur mitt liv och min kropp ändrades efter att jag fått den tillbaka. Ingen av er blir därför säkert förvånad när jag nu påstår att jag gärna är med och bidrar till att göra mens mindre tabubelagt.

Att minska tabun kring mens är också en del av tanken med en internationell mensdag. Förutom det så vill man med denna dag också uppmärksamma de utmaningar och problem som mens orsakar för kvinnor runt om i världen. För oss i Finland och andra utvecklade länder så är dessa problem inte så stora, när man sätter perspektiv på det. Ja visst kan det väl kännas lite jobbigt när mensen skall komma just då man är på väg på semester, eller när man skulle vilja sexa till det med sin dejt, eller när man tillsammans med sina vänner skall ut till sommarstugan som saknar rinnande vatten. 

Men vi kan köpa mensskydd i butiken eller bensinstationen. Vi klagar kanske lite över att mensskydd ens kostar - varför skall vi betala för något som vi inte köper frivilligt? Men vi har ändå tillgång till dem. Det har inte alla.

Vi har också tillgång till toaletter och rent vatten. Vi klagar kanske lite när det inte fanns en papperskorg i toaletten - vart har dom tänkt att man skall slänga sin använda tampong? Men vi har ändå tillgång till en toalett. Det har inte alla.

Vi kan prata öppet om mens. Vi klagar kanske lite att det ännu kan kännas lite äckligt med mens, speciellt bland det manliga könet - hur kan man tycka att världens naturligaste sak är äckligt? Men vi kan ändå prata om det och blir inte utstötta om vi gör det. Det kan inte alla.

Vi kan gå till en gynekolog om det är något som är fel. Vi klagar kanske lite på att det bara fanns lediga tider till den manliga gynekologen - varför är det alltid så lång väntetid till favoritgynekologen? Men vi får sällan infektioner p.g.a dåliga hygieniska förhållanden och om det är något som är fel så har vi någonstans att gå och hjälp att få. Det har inte alla.

Vi kan också gå i skola, få de jobb vi vill och utöva de sporter vi vill - fast vi har mens. Det kan faktiskt inte alla, än idag. 2019. Det tycker jag ändå är bra att påminna sig själv om. Som med så mycket annat, så har vi det ändå ganska jävligt bra.

mensdagenBild: Pixabay.


Min träning våren 2019

Skrivet av Caroline Högnäs 05.05.2019 | 1 kommentar(er)

Nu har jag tränat regelbundet i över en månads tid, sedan mitt ofrivilliga, flera månader långa träningsuppehåll i början av året. Och oj vad jag njuter av det. Av att kunna ta i ordentligt, utan att det gör ont någonstans eller på annat sätt känns dåligt.

Jag skall inte ljuga, jag kände absolut inte bara eufori och glädje den där måndagen för 5 veckor sen när jag satte min fot på gymmet efter en så lång paus. Det var tungt, jag kände mig svag, och träningskläderna satt lite tightare än de brukade. Jag som brukar ha bra självförtroende på gymmet kände mig plötsligt malplacerad, osäker och ja – dålig helt enkelt. Är det inte lustigt ändå hur psyket fungerar? Jag menar, det är ju inte som att så mycket skulle ha ändrat på bara några månader, att jag helt plötsligt skulle ha tappat all min muskelstyrka eller jag skulle ha glömt allt jag någonsin lärt mig om träning. Ändå kändes det så. Till råga på allt fick jag träningsvärk från en annan planet efter de första träningarna (nej, jag kunde förstås inte börja lugnt), så jag kunde inte gå normalt (överdriver inte ens nu) på ett par dagar efter.

Så jag fick kämpa några veckor innan mitt självförtroende och den riktiga träningsglädjen och motivationen kom tillbaka. Men här kan jag igen bara konstatera att det stämmer ganska bra, det som jag har skrivit också tidigare om 2 veckors-regeln. Två veckor. Det brukar det ungefär ta för mig innan jag blir motiverad att träna igen efter en längre paus. Det är kanske bra för dig som läser också att komma ihåg om du har planerat att komma igång med träningen: det kommer troligtvis inte att kännas fantastiskt bra efter den första, andra eller tredje träningen. Ge det lite tid.

Okej men, hur tränar jag då i vår?

Träning skall vara roligt. Det har alltid varit ett av de främsta motiven till att jag tränar. Jag skulle aldrig orka träna så mycket som jag gör om jag skulle tycka att det är suger och det alltid skulle ta emot att gå till gymmet. Men nu är det slut på det roliga.

Nå nej, förstås inte. Men i vår kommer jag faktiskt att träna lite mera prestationsinriktat än jag gjort på en tid. I vår tänker jag liksom Inte bara göra det som känns bra och som jag känner för just då, som jag ganska mycket har gjort de senaste åren. Utan jag tänker följa ett lite noggrannare planerat träningsschema, som kräver att jag går lite mera utanför min comfort zone och också gör pass som inte alltid känns så lockande. För nu vill jag bli lite snabbare, lite uthålligare och lite starkare. Och det kommer förstås också att kräva lite mer av mig och jag kommer att behöva träna lite hårdare, lite bättre och lite annorlunda än vad jag gjort. Det kommer även att kräva mer planering. Men vet ni vad? Just detta känns i denna stund väldigt motiverande och roligt. Jag vill utmana mig själv lite, och känna att jag utvecklas.

I vår kommer jag framför allt att satsa på löpningen igen. Jag kommer att löpträna regelbundet, utan att ha något lopp som mål (känns så skönt att kunna träna prestationsinriktat, men helt utan press och stress). Jag kommer speciellt att fokusera på att bli snabbare. Det betyder mycket långa intervaller (urk), fartlekar och trappträning, men också snabbare, kortare länkar. Mina långpass kommer inte vara längre än 10 km, till en början i alla fall. Har som mål att få in 2-3 löpträningar varje vecka och ett konkret mål jag har är att springa 10 km på 50 minuter innan min födelsedag (15.7).

Igår var jag faktiskt och sprang för första gången sedan september förra året. Jag kan säga att det piskade snöslask i ansiktet och gick allmänt väldigt trögt (hade inget med vädret att göra, skulle nog ha gått lika trögt i solsken också). Men framåt kom jag och det blev en 40-minuters länk som mätte 6 km. Jag var nöjd med det.

Lopning

Var så trött efter min löprunda så jag var tvungen att sätta mig ner på trappan och vila en stund innan jag gick in.

Men jag kommer även att fortsätta styrketräna i vår. För mig brukar det väldigt ofta vara antingen eller: jag styrketränar – eller löptränar. Men nu tänkte jag alltså kombinera dessa, men minska på antalet styrkepass och anpassa och planera dem så att de stöder löpträningen – och vice versa. Jag har tänkt bygga upp styrketräningen så att jag i veckan gör ett pass med fokus på övre kroppen och två med fokus på nedre kroppen, varav den ena är en HIIT/PLYO-aktig. Med det passet vill jag öka min explosivitet och spänst med bland annat hoppövningar, kroppsviktsövningar och pulsvariationer. 

Jag har inte på det sättet några konkreta mål med styrketräningen (ännu), men ett mål i nuläget är att bli starkare i bålen. Och fortsätta bygga lite rumpa. Jaaaaa, jag tycker absolut det är ok med snyggträning, så länge man mår bra av det.

En annan sak jag verkligen kommer att vara noggrann med i vår är att få in ett ordentligt stretching/avslappnings-pass i veckan. Märker hur jag blivit så otroligt styv, vilket är till min nackdel både i vardagen, när jag springer och på gymmet. Så nu skall här stretchas!

Hur ser din träning ut i vår?


Mina bästa träningsinlägg

Skrivet av Caroline Högnäs 16.04.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag tycker väldigt mycket om träning. Det är ju inget nytt för er som har läst min blogg en längre tid, men är man en ny läsare så lär det här komma som en chock, eftersom man inte kunnat se en skymt av träning eller träningsrelaterade inlägg på denna blogg under den senaste tiden.

Träning är ju på det sättet ett knepigt intresse, eftersom man inte alltid själv kan styra om man kan ägna sig åt sitt intresse eller inte. Jag menar, skulle jag få kicks av att laga mat, sticka eller sminka mig, så skulle en förkylning eller annan skada inte påverka så mycket ifall jag kan syssla med min hobby eller inte. Nu kan dessa jag nämnde säkert också påverkas av andra saker man inte kan göra något åt men ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Hela vintern var ett totalt fjasko när det kommer till min träning. Under januari-mars tränade jag kanske 5 gånger sammanlagt. När en förkylning släppte kom nästa, och var det inte en förkylning så var det något annat. Jag kom aldrig igång med träningen och mådde helt ärligt stundvis ganska skit också psykiskt. Och när jag inte kan träna själv, så blir motivationen att skriva om träning också väldigt låg - vilket är orsaken till att träningsinläggen också lyst med sin frånvaro här.

P1010163

Men nu har jag under de senaste tre veckorna äntligen kommit igång igen. Jag har tränat flera gånger i veckan, jag har känt mig stark och motiverad - jag har njutit av träningen. Jag hoppas innerligt att detta håller i sig en längre tid nu och att jag också hittar motivationen till att dela med mig av träningsrelaterade inlägg igen. Det är ju verkligen det jag tycker är det roligaste med att blogga: att sprida träningsglädje, men också diskutera träning ur mera problematiska och djupa perspektiv.

I väntan på Carolines träningsinlägg 2.0 så tänkte jag dela med mig av lite träningsinlägg jag skrivit tidigare. Om du behöver träningsmotivation eller pepp, eller annars bara vill fördriva tiden med att läsa bra, träningsrelaterade blogginlägg (ja, blev nästan imponerad över att det är jag som skrivit vissa av inläggen nedan he he) så kan ni t.ex. läsa:

1. Min relation till träning då och nu. Bloggens första djupare träningsinlägg, som handlar om min egen träningsresa och relation till träning under de senaste åren.

2. Till dig som har som nyårsmål att börja träna. Ett inlägg om att det inte alls är svårt att träna, även fast media ibland ger bilden av att det är både invecklat, dyrt och på olika sätt krävande.

3. Tips när träningsmotivationen tryter. I detta inlägg listar jag 6 saker som gör det lättare att hålla upp träningsmotivationen.

4. 4 tips för att få träningen till en rutin i höst. Fyra saker som garanterat hjälper dig att komma igång med träningen och få den till en rutin. Obs. gäller vilken årstid som helst, inte bara hösten.

5. 3 faktorer som inte ökar din träningsmotivation. Om de två föregående inläggen handlade om tips för att få träningsmotivation, så handlar det här inlägget snarare om vad jag tycker man skall undvika om man vill känna sig motiverad att träna. Funkar bestraffning för dig eller följer du inspo-konton på Instagram?

6. GYM-TABUN och GYM-TABUN, del 2. Dessa inlägg borde alla som går på samma gym som mig läsa. Kanske borde du också?

7. Om ni vill ha tips på övningar till gymmet (eller varför inte hemma), som inte kräver maskiner skall ni läsa: Rumpövningar utan maskiner. Behöver ni tips på magövningar som går att göra hemma, på stugan eller varför inte på jobbet så skall ni läsa: coreövningar som går att göra hemma.

8. Ni visste väl att det inte bara är snyggt och roligt med rumpträning, det är också bra för ryggen och hållningen. Läs mer om hur du tar din rumpträning till nästa nivå här: älskade, hatade rumpträning.

Och sen när ni har läst dessa inlägg får ni gärna komma tillbaka och dela med er: vad skulle ni vilja att jag skriver om? Något speciellt? Träningsövningar, min egen träning, träningsmål, kost & träning, mer om min egen träningsresa? Tell me (på riktigt, det skulle vara snällt).

 


5 riktigt dåliga gym-quotes

Skrivet av Caroline Högnäs 20.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag har ju skrivit en del om träningsmotivation här på bloggen. Bland annat här har jag listat några saker som jag inte tycker ger träningsmotivation, medan jag i detta inlägg tog upp faktorer som kan öka träningsmotivationen.

En sak som inte finns på min lista över saker som ger träningsmotivation, men som jag vet att många tycker kan göra det lättare att åka iväg till gymmet, är så kallade gym-quotes. Eller visdomsord om träning, om vi skall vara språkligt korrekta. Men jag föredrar det engelska ordet. Jag är helt säker på att gym-quotes kan fungera som motivationshöjare för någon och att det finns bra gym-quotes, men det känns som att de flesta jag läser är riktigt dåliga. 

För att förklara vad jag menar med detta så tänkte jag i dagens inlägg dela med mig av några av de sämsta gym-quotsen jag stött på, samt förklara varför jag inte tycker att man skall använda sig av dem för att försöka öka träningsmotivationen. 

Här är de alltså, 5 riktigt dåliga gym-quotes:

"Exercise in the morning before your brain figures out what you're doing"

Jag vet inte med er, men jag får i alla fall inte känslan av att det är något positivt att hålla på med träning om man vill göra det när man inte vet vad man håller på med. Eftersom jag själv tycker att träning skall vara något som till största delen är roligt och ger en positiva känslor så tycker jag att den här quoten suger, rent ut sagt.

Dessutom rekommenderar jag ingen att gå till gymmet när man är så trött att man inte vet vad man håller på med. Det kan utsätta både en själv och människor i ens omgivning för fara. 

Slutsats: man bör vara vid medvetande när man tränar.

 

"Don't stop when it hurts. Stop when you're done."/ "No pain, no gain. Shut up and train."

Det finns många liknande gym-quotes och de åker alla rakt in på listan med de sämsta någonsin. Uuuuurk, säger jag bara.

Jag tycker att man alltid skall sluta om det gör ont, om man börjar må illa, om det börjar svindla etc. Det gäller väl det mesta man gör. När man tränar behöver man såklart inte sluta bara för att man känner sig trött eller andfådd, men när man får smärtor bör man nog avbryta, utan att känna sig ett dugg misslyckad. Risken med att träna när det gör ont är ju även att man förvärrar något/skadar sig ännu mera. Dessutom kan man träna effektivt också på en måttligt bekväm nivå.

Slutsats: träning behöver inte göra ont.

 

"Do it for the people who want to see you fail"

Okej vänta lite här... om det verkligen finns någon som tränar regelbundet för att bevisa något till någon annan än sig själv så behöver man kanske se över sin träningsfilosofi och motivationsfaktorer lite. 

Likadant om det finns någon som sitter och hoppas att någon i ens omgivning skall misslyckas (vad det sen innebär) med sin träning så behöver man kanske se över sitt liv lite. Alltså det här är så dåligt att jag blir typ sur.

Slutsats: träna för din egen skull och sök hjälp om du själv sitter hemma och hoppas att någon annan skall misslyckas.

 

"My workout is mandatory. Resting is optional"

Det känns tyvärr som att det är många som har det här som sitt träningsmantra. Ju mer träning, desto bättre. Men riktigt så är det ju inte och det vet nog dom flesta, utan att jag behöver förklara desto mer varför. Vill man ha bästa möjliga träningsresultat - bör man vila ibland, vill man tycka att träning är kul - bör man vila ibland, vill man undvika skador - bör man vila och så vidare. 

Slutsats: Resting is also mandatory.

 

"Do it for the holy shit, you got hot"

Det känns helt ärligt väldigt lame att träna bara för utseendet. Visst kan träning också ha positiva effekter på utseendet och jag säger inte att jag själv aldrig motiveras av utseendemässiga faktorer i min egen träning. Men då handlar det nog om vad jag själv uppfattar som snyggt och inte vad någon annan tycker.

Men om man försöker hitta träningsmotivation i vad någon annan skall tycka och tänka om ens kropp/utseende efter en tid så tror jag inte man orkar hålla på med träningen så länge. Och om man har som mål att i denna utseendefixerade värld tillfredsställa andra med sitt utseende så måste man nog hålla på i all oändlighet. 

Slutsats: fokusera på annat än utseende om du vill få träningen till en rutin.

OVNING 5 B HOFTLYFT

 

Och nu vill jag veta: blir du motiverad av gym-quotes, eller tycker du de är onödiga eller rent av har en negativ effekt på träningsmotivationen?


Till dig som har som nyårsmål att börja träna

Skrivet av Caroline Högnäs 06.01.2019 | 2 kommentar(er)

Idag är det den sjätte dagen på det nya året. Det betyder att det är många som är inne på den sjätte dagen av ett nytt, hälsosammare liv. Ett liv där man kanske skall prioritera sig själv mer, vara snällare mot sig själv, bli bättre på något, utvecklas, lära sig nya saker, få nya vanor, sluta med dåliga vanor, äta hälsosammare - eller kanske börja träna mer.

Till er som har som nyårsmål att ändra kosten eller börja träna mer - det här inlägget är till er.

A752AE40 CCFE 4B91 A385 113165EC3D31

Det som många strävar efter med sina nyårsmål när det kommer till kost och träning, är att skapa en livsstil och få träningen till en rutin: en sak som faktiskt är lättare sagt än gjort, eftersom det kräver både vilja och självdisciplin att göra en livsstilsförändring. Och det är just det här; den egna uppoffringen och den mentala biten, som ofta är den svåraste delen av att lyckas med sitt mål. För träning och kost i sig är inte svårt alls. 

Ändå fokuseras det allt för mycket på kalorier, dieter och invecklade scheman när man pratar om tränings- och hälsorelaterade träningsmål och media ger ofta bilden av nyckeln till hälsosammare vanor är något väldigt avancerat. Jag kan bli så otroligt trött på och provocerad av att den här tiden på året läsa tidningsrubrikerna som lovar otroliga resultat med de märkligaste metoderna: så går du ner 10 kg på 5 veckor med nya trenddieten, få bort de extra kilona med nya X-metoden, testa nya trendträningen - förbränner mer än en timme löpning. Och så vidare. Dessa fokuserar exakt på det som man inte borde sätta så mycket fokus på, ifall man vill göra en livsstilsförändring. 

Men ändå är det väldigt många som går på dessa quick-fix metoder. För vi människor tenderar ju att vara lata, så när vi kan hålla en färdig plan i vår hand där, med färdiga instruktioner där någon säger åt oss att gör du så här så når du dina mål - så tror vi på det. Eller vi vill tro i alla fall, och det vet ju tidningarna. Samma sak när det utlovas snabba resultat: jess, jag behöver bara hålla på i 8 veckor, det är ju en jättekort tid, det klarar jag nog, tänker säkert många, utan att tänka på vad som händer efter de 8 veckorna. 

Jag tänkte ge några exempel på rubriker som figurerar på tidningarna just nu och förklara varför jag tycker de suger:

 

"Rasa i vikt med nya X-metoden"

Det skrivs ständigt om nya, effektiva dieter som skall få kilona att rasa, musklerna att växa och kroppen att må bra. Tidningarna vill ofta få oss att tro att just den här är den metoden som får en att lyckas. Dieterna kan gå ut på att man skall skippa något i din kost (t.ex. mjölk eller kött), bara äta under vissa tidpunkter och låta bli att äta andra (t.ex. 5:2, 16:8) eller ersätta måltider helt eller delvis med juicer/bars. I värsta fall kan det handla om att begränsa kosten till bara några få livsmedel - och till exempel äta bara kålsoppa, ägg eller banan varje dag. 

Men grundtanken med de olika dieterna är nästan alltid den samma: du skall göra dig av med mer kalorier än du får i dig och på så sätt gå ner i vikt. Ofta hittar tidningarna bara på nya namn för i princip samma dieter, eller så görs det minimala förändringar från någon annan diet. Sedan att de olika dieterna kan ha andra hälsofördelar än viktnedgång är en annan sak. Men pratar vi viktnedgång så fungerar dieterna enligt samma princip.

Viktigaste om man vill göra en förändring i kosten på längre sikt är att man hittar ett sätt att äta som fungerar för en själv, som man själv mår bra av och som man kan följa i mer än 8 veckor.

 

"Gå ner 10 kg på 5 veckor med vårt nya, supereffektiva kost- och träningsupplägg"

En annan sak som tidningarna lockar med är att gå ner snabbt i vikt. Att gå ner jättesnabbt i vikt är ingenting man skall syssla med om man vill undvika att kroppen skall ta skada och inte om man vill att kilona skall komma tillbaka igen lika snabbt som man blev av med dem. Kroppen är inte gjord för att gå ner i vikt i en väldigt snabb takt och det är allt annat än hälsosamt och kan påverka ämnesomsättningen och kroppen negativt på många sätt - för att inte tala om psyket. Jag är ingen dietist eller kostexpert, men detta är något jag tyvärr lärt mig genom personliga erfarenheter.

Om man är överviktig och behöver gå ner i vikt (obs. normalviktiga behöver inte gå ner i vikt överhuvudtaget) så behöver man ge det tid. Och så behöver man komma ihåg att det ibland inte räcker med tid eller vilja heller. Det finns så många faktorer som påverkar viktuppgång/nedgång och det finns de som har svårt att gå ner i vikt på grund av personliga orsaker som sjukdom, hormoner, gener etc och som inte går ner i vikt hur noggrant de än följer ett program. Döm därför aldrig någon som är överviktig som lat eller ohälsosam!!

 

"Här är nya träningsmetoden som ger maximala resultat"

En annan sak som ofta syns på löpsedlarna är nya träningsmetoder som förbränner si och så mycket kalorier och är si och så effektiva. Det skrivs också om i hurudana tidsintervaller man skall variera hög puls och vila optimalt för att man skall göra sig av med mest möjliga kalorier under sitt träningspass. 

Då behöver man komma ihåg att vare sig målet är att gå ner i vikt, skapa en hälsosammare livsstil, må bättre eller what so ever, så kommer man få ut mest av sin träning på sikt om man gör något som man orkar och vill hålla på med en längre tid framöver, alltså få till en rutin - oavsett om det är att lyfta vikter eller springa, eller något helt annat. Det lönar sig att göra det som känns enkelt för en själv och inte börja med invecklade HIIT-serier bara för att det står i en tidning att det är effektivt. För den träning som ger bäst resultat är den som faktiskt blir av.

Hemmaträning är bra om man vill träna, men inte har möjlighet eller tid att träna på gym.

Hemmaovningar Planka slide 6

 

"Skippa bomullen - ta din träning till nästa nivå med de nya, funktionella träningskläderna" 

Det här med träningskläder alltså... Så ofta skrivs det också om vilka material, märken och modeller man skall och inte skall träna i och media kan också få oss att tro att vi behöver fem par olika skor för att kunna utföra olika träningsformer. För att inte tala om sociala medier där det kryllar av oskrivna regler om hur man bör se ut på gymmet. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: om nya träningskläder är det enda som håller din träningsmotivation uppe kommer det bli både ett dyrt och ett ohållbart intresse att träna, för att du kommer måste köpa nya träningskläder väldigt ofta. Se över din träningsmotivation i så fall.

Huvudsaken är väl ändå att träningskläderna är bekväma och fyller sin funktion? Att man klarar av att utföra den träning/rörelser man har tänkt utföra iklädd just de kläderna. Om dedessutom är snygga är bara ett (stort) plus.

 

"Maxa träningen med högintensiva tabata-intervaller följt av effektiva supersets - och glöm inte att få i dig minst 15 g proteiner direkt efter träningen"

Ofta när man läser en tidning som handlar om träning, eller surfar på nätet för att söka information eller motivation inom träning så kan man lätt bli mera förvirrad än belyst. Faran är att träningsreglerna- och pekpinnarna till sist blir allt för många och för invecklade, så träningen plötsligt inte alls lockar mer utan bara känns invecklad och omöjlig att genomföra.

För en sak som är säkert och om det är något ni skall minnas från det här långa och aningen flummiga inlägget, så är det att ifall man tränar för att må bra och kunna ta till vara träningens främsta hälsofördelar, så behöver träningen inte vara invecklad. Annat är det förstås om man är elitidrottare eller har särskilda, noggrant utsatta mål med sin träning. Men det har kanske inte de flesta som har som nyårsmål att börja träna över huvud taget eller att få in mera träning i sin vardag.

Här listar jag några saker som man till exempel inte behöver tänka på eller göra för att man skall kunna börja träna om man har det som nyårsmål:

- Man måste inte ha tillgång till ett gym

- Man måste inte veta skillnaden på anaerob och aerob träning 

- Man behöver inte ha koll på sin maxpuls 

- Man måste inte hålla koll på fördelningen av makronutrienter i sin kost 

- Man behöver inte veta det optimala antal sets- och reps för olika övningar

- Man behöver inte veta skillnad på reps och set överhuvudtaget 

- Man måste inte kombinera styrka- och kondition 

- Man måste inte ha märkeskläder 

- Man behöver inte äga en foamroller och helst använda den varje dag 

- Man behöver inte ha 6 par olika skor för gymträning, gruppträning, konditionsträning, långdistanslöpning, intervaller och promenader 

- Man måste inte göra burpees, chins eller pistol-squats 

- Man måste inte göra matlådor eller alltid ha en proteinbar i väskan

- Man måste inte ta proteintillskott, aminosyror, fettförbrännare eller vitamintillskott 

- Man måste inte få i sig mat inom 20 minuter efter sitt träningspass 

- Man måste inte veta sin kilometerhastighet när man springer ett långpass 

- Man måste inte ha koll på vad man maxar i squats, bänkpress eller någon annan övning

- Man måste inte äga ett gummiband, hantlar, handskar eller en matta 

- Och så vidare

... Alla dessa punkter kan säkert underlätta träningen på flera sätt men är inte på något sätt avgörande för att man skall kunna träna eller inte. Speciellt inte till en början. Sen när det mycket väl hända att när man blir mera intresserad och insatt så kommer man nästan obemärkt att lära sig  mer om träning och utvecklas själv - och plötsligt kanske man älskar burpees. 

Jag vill ännu tillägga att jag absolut tycker att man skall våga testa, pröva, lyckas och misslyckas med nya saker - men var alltid snäll åt dig själv.

Lycka till med era träningsmål! <3

---

Ps. Lade ni märke till min nya header? Vad tycker ni? Toppen eller Floppen?

 

 


Lucka 23: 23 frågor om hälsa & träning

Skrivet av Caroline Högnäs 23.12.2018 | 1 kommentar(er)

julkalender 23

I lucka numer 23 svarar jag på 23 frågor im träning, hälsa och kost. Vad är till exempel det jobbigaste med att träna? Hur har min träning ändrat under senaste åren och vad skulle jag äta, om jag bara fick äta 5 livsmedel resten av mitt liv?

 

1. Den här träningen längtar jag efter just nu

Vilken träning som helst! Jag har varit förkyld nu i ett par veckor och jag längtar verkligen till att få börja träna igen. Jag har kännt mig mycket bättre nu i ett par dagar och idag tror jag det blir det första träningspasset på länge. Det ser jag fram emot!

2. Springa, lyfta vikter eller yoga?

Ibland springa, ibland lyfta vikter, ofta en kombination av båda.

3. Vilken kroppsdel gillar du att träna mest respektive minst?

Det kommer knappast som någon överraskning för mina trogna läsare, men jag tycker väldigt mycket om att träna ben och rumpa. En annan muskelgrupp som jag tycker om att träna är axlar! Minst tycker jag om att träna typ bröst. 

4. Vilken är din favoritövning?

Svår fråga. Men jag måste nog svara legcurl med hantel, jag tycker den är så bra och jg får den alltid att kännas i rumpan. En annan favoritövning är sumosquats.

OVNING 6 B LEGCURL

5. Något du skulle vilja vara bättre på?

Att springa riktigt fort! Och armhävningar. Jag är riktigt dålig på dem. Riktigt. 

6. Tränar du hellre med någon eller ensam?

Till största del ensam, i alla fall om jag tränar på gym. Sen kan det nog förstås också vara kul att träna tillsammans med någon på gymmet som omväxling. Till exempel med mina systrar är det kul att träna när vi har möjlighet till det. 

När jag springer så tycker jag om att springa tillsammans med någon!

7. Vad är det allra jobbigaste med att träna? 

Att man har så fruktansvärt mycket tvätt hela tiden! Det vore en dröm att ha ett gym där man bara fick lämna de svettiga kläderna för tvätt, och sedan ha dom rena och vikta när man kommer dit nästa gång. Haha.

8. Hur länge har du tränat?

Jag har hållit på med någon form av rörelse/träning så länge jag kan minnas. Men fotboll började jag spela som 8-åring och sedan det har jag väl tränat mera regelbundet.

9. Hur har din träning ändrat under dessa år?

Jag spelade barnfotboll, alltså inte på en så seriös nivå och med träningar ett par gånger i veckan från att jag var 8 år tills högstadieåldern. I högstadiet började träningarna bli flera och nivån blev högre.

När jag sedan gick på 1:an och 2:an i gymnasiet spelade vi i b-juniorernas division 1 och det mesta av fritiden gick åt att träna fotboll: både på planen och utanför (gymträning, löpträning). Sedan slutade jag med fotbollen och började i stället satsa mer på löpningen. Under tiden jag studerade i Vasa så sprang jag ännu väldigt mycket och så blev det också mycket gruppträning; bodyattack och bodystep hörde till favoriterna. 

Nu tränar jag mer styrketräning än jag någonsin gjort förut, men har också planer på att börja springa mera på våren igen.

10. Hur ofta och hur länge tränar du varje vecka?

Vanligtvis tränar jag ungefär 5 pass i veckan. Passen brukar vara ungefär en timme.

11. Har du något träningsmål för tillfället? Vad är målet med din träning?

Jag har inte på det sättet något noga utsatt träningsmål, men att utvecklas och bli starkare och uthålligare är väl ett mål med min träning för tillfället.

12. Om du skulle få välja något ätbart som plötsligt skulle bli riktigt hälsosamt, vad skulle det vara då?

Crunchy mysli. Alltså den myslin som har stora, crunchyga bitar och är full med fett och socker. Jag älskar det. Jag skulle lätt dissa havregrynsgröten för crunchy myslin och äta det varje dag, om den vore lika mättande och bra för kroppen.

13. Vad äter du helst efter ett träningspass?

Mat. Jag brukar oftast äta dagens största måltid efter att jag tränat.

14. Om du fick välja 5 livsmedel att leva på resten av ditt liv, vilka skulle det vara?

Havregryn, avokado, kyckling, batat och körsbärstomater.  

15. Favoritmellanmål?

Alltså det godaste är ju nog en barebells proteinbar och proteinfluff (naturell heraprotein + liten banan + frusna jordgubbar). Men ägg och banan är också bra.

Rosa 22

16. Tar du några kosttilskott?

Jag äter mjölksyrebakterier och d-vitamin varje dag. Tar inget annat regelbundet, men ibland tar jag proteinpulver och ibland andra vitaminer, som t.ex. magnesium och zink. 

17. Vad är ditt favoritträningsplagg?

Det är nog mina vinröda tights från Nike just nu, om man tänker praktiskt. Utseendemässigt är det mina gråa adidas-tights. Älskar adidas.

Hemmaovningar Planka ner upp 1

18. Hur mycket tänker du på utseendet när du tränar?

Väldigt lite. Jag tycker om att träna i snygga träningskläder, men bekvämligheten går absolut före. Jag tänker inte desto mera på hur jag ser ut på gymmet och går absolut dit osminkad och med ritkigt smutsigt hår. Bryr mig inte heller det minsta ifall jag får svettfläckar under armarna eller mellan benen, eller om jag blir röd som en gris. Jag är där för att träna.

19. Vad finns i din gymväska?

I min gymväska finns ungefär 20 olika skrykliga papperslappar med olika träningsprogram och övningar på. Där finns också mina gymhörlurar, en vattenflaska och telefonfodralet. Sen förvarar jag också mitt gymkort och hänglåset till skåpen på gymmet i min gymväska. 

20. Just nu stör jag mig på det här i träningsväg:

Mycket, haha. Så mycket att jag har fått ihop två hela inlägg om störiga gymbeteendet. De kan ni läsa här och här. Men så där kortfattat så stör jag mig väldigt mycket på personer som sitter vid en maskin och pillar på sin telefon. Jag stör mig också fruktansvärt mycket på sådana som tror att deras träning är viktigare än alla andras och skall dela maskin med en. Längre förklaringar hittar ni i de länkade inläggen.

21. En träningstrend jag tror, eller hoppas, kommer gå över är:

Det här är nog ingen träningstrend utan mer ett fenomen på sociala medier, men att photoshoppa sina träningsbilder! Och nu pratar jag inte om ljussättningar och små retusheringar, utan att t.ex. ändra kroppsformen/kroppsdelarnas utseende. Det är tragiskt hur till och med företag gör detta i sin marknadsföring. Tragiskt. Som att det inte skulle finnas tillräckligt med hets i sociala medier. 

Jag tycker själv om träningsbilder och följer gärna sådana som sätter ut bilder på sig själva när dom tränar, men dissar direkt sådant som känns oäkta och för bra för att vara sant. 

22. Vem är din förebild då det gäller träning?

Jag har nog ingen klar förebild inom träningen, utan flera som jag inspireras av. T.ex. svenska Hanna Öberg och Denice Moberg. De är båda väldigt roliga i sina stories och verkar båda vara så vettiga personer med bra värderingar. Och behöver jag inspiration till nya övningar så går jag direkt in på Hannas eller Denices Instagram. 

23. Ditt bästa träningstips till någon som vill börja träna?

1. Hitta en träningsform som du gillar! 

2. Ingen annan på gymmet kommer att bry sig om hur du ser ut eller vad/hur du tränar. Alla är (förhoppnigsvis) där för att träna och har fullt upp med att fokusera på sin egen träning.

3. All träning är bra träning, det behöver inte vara en timme på gymmet eller en timmes löprunda. En promenad, hemmaträning, yoga eller något annat är också bra träning.

 hemmayoga 3