Vad är du bra på?

Skrivet av Caroline Högnäs 17.10.2018 | 0 Kommentarer

Hej,

En av de vanligaste frågorna vid till exempel en jobbintervju, som vi säkert alla någon gång har fått svara på är: vilka är dina styrkor och svagheter? Att prata om sina svagheter på ett säljande sätt vid till exempel en jobbintervju kan förvisso vara väldigt utmanande, men idag tänkte jag ändå fokusera på den andra delen av frågan - att prata om och lyfta fram sina styrkor. För det kan vara minst lika utmanande.

I en jobbintervjusituation är det ofta rätt så enkelt att skryta på sig själv - för det hör ju till och det måste man göra ifall man vill ha jobbet. Det vet man redan innan, så man har förberett sig och radar på med alla möjliga fina adjektiv som ens lite passar in på en. Man är utåtriktad, social, positiv, jobbar bra i grupp, problemlösningsorienterad, flitig, noggrann, språkkunnig, flexibel, bra på siffror och så vidare - och man kunde fortsätta hur länge som helst. Ingen kommer ju till en jobbintervju och svarar att man inte har några styrkor, utan det mesta man gör brukar skita sig. Eller ja, kanske någon gör det, men jag tror inte så många arbetsgivare nappar på det.

Men varför är det egentligen så mycket svårare att berätta om sina styrkor i vardagliga livet? Eller ta emot komplimanger? För jag är ganska säker på att det är flera än jag som snabbt svarar nå, lite mera salt skulle det kanske ha fått vara, när någon säger att man lagat god mat. Eller nej, men vem som helst skulle ju ha gjort det samma, om någon berömmer en för en fin gärning man gjort. 

För att inte tala om att skriva ut på till exempel sociala medier att man är nöjd med något man åstadkommit eller lyckats med, ännu mindre något man tycker man är bra på. Man vill ju inte att någon skall tänka att man är en egocentrisk tönt som tror att man är bättre än alla andra. Samtidigt uppmanas man ständigt i dagens samhälle också att man skall vara framåt, ta för sig och ha ett starkt självförtroende för att lyckas. Sticka ut och inte vara som alla andra. Inte är det konstigt att man ständigt behöver fundera på hur man riktigt skall bete sig.

Men det som jag vill få sagt är att jag tycker att jobbintervjusituationen är ett ganska bra exempel på hurudan attityd vi borde ha lite oftare till oss själva och våra styrkor. För trots att den situationen inte är helt naturlig så kommer vi i den situationen att prata gott om oss själva, men ändå vara ödmjuka - ingen vill ju anställa en otrevlig besserwisser heller. För speciellt i dagens samhälle, där vi ständigt är omringade av människor som lyckas, är framgångsrika (utifrån sett!) och kanske omedvetet får oss att trycka ner oss själva, så tror jag ändå att det är jätteviktigt för vårt psyke och självförtroende att påminna oss om saker vi är bra på och saker vi kan. 

Jag är bra på att få saker och ting gjorda. Om det är något jag inte vet hur jag skall göra, så tar jag reda på. Jag är också bra på att komma i tid och annars vara punktlig med t.ex. deadlines. Jag är bra på att hålla löften. Jag är bra på att hoppa boxhopp. Jag är bra på att planera evenemang och tillställningar, på att organisera. Jag är bra på att göra fina ögonskuggor. Jag är bra på att se helheter. Jag är bra på lagsporter. Jag är bra på att komma med nya idéer. Jag är bra på att laga god gröt. Jag är bra på att överraska människor i min närhet. Jag är bra på att få andra att skratta. Jag är bra på att springa långt. Jag är bra på att städa. 

Okej, det får räcka. Alltså det är sjukt hur det kan påverka ens psyke att tänka så här. Jag känner mig plötsligt som världens superwoman. He he. Nu utmanar jag dig att testa - skriv en lista, eller ett blogginlägg, om saker du är bra på. Do it!