fredag 23 november 2018 - 10:08

NÅ HEJ OCH EN PODD!

Men herregud seriöst, är det TVÅ MÅNADER sedan jag bloggat senast? Jag visste ju att det är ett tag sedan men TVÅ MÅNADER?!

VARFÖR DENNA RADIOTYSTNAD? Nå låt mej berätta. I somras började jag känna ett otroligt sug efter att börja använda min hjärna till annat än fundera på babybajs och hur söt min Spunk är. Sagt och gjort, jag började frilansa en dag i veckan (det man får när man är mammaledig, jobba på söndagar). 

Att komma tillbaka till ett professionellt skrivande tog ganska mycket krafter, vid sidan av att hålla ett barn i liv. Så vi  kan nu bara säga att all min skrivarkreativitet har gått till jobb.

OCH EN SAK TILL. Jag och min underbara vän Olivia har startat en podd som har lansering idag! Den är UNDERBAR! Den är VIKTIG! Den är min form av VARDAGSAKTIVISM!

Queerents är en regnbågsfamiljepodd där jag och Olivia pratar om hur det är att vara queerförälder, om könssensitivitet i uppfostran och småbarnspedagogik, om kön och könsroller och förstås om typ babybajs och hur trötta vi är. 

Vi strävar efter att komma ut med ett avsnitt i veckan, men eftersom vi mellan oss har tre barn, alla under 1,5 år, så går vi enligt de inspelningspremisser vi har. Och det kommer att synas och höras i podden. Podden finns än så länge på Soundcloud och Spotify, den borde också dyka upp på Itunes snart. 

Det vore superkul om du lyssnade! <3 

profil soundcloud

onsdag 26 september 2018 - 20:48

LOCATION IS EVERYTHING

Jag tänkte dela in frågorna som kom i mitt frågeinlägg enligt tema. Det var många som undrade kring boende och Österbotten, så nu tänkte jag att vi kan koncentrera oss på det en stund.

I slutet av inlägget kommer också mina bästa tips på underbart sunkiga barer i Helsingfors!

 

Hur tänker ni ert boende? Ska ni bo kvar så länge som möjligt eller känns det som L i något skede behöver eget rum? Om ni inte skulle bo där ni skulle bo nu så vart skulle ni söka er?

Vi bor väldigt centralt i Helsingfors, i en lägenhet som ägs av en stiftelse och därför ligger litegrann under marknadspris. Det är en himla tur, annars hade vi nog inte råd att bo här. Eller råd och råd, min kompis Ida-Lina sa en gång att man väljer var man bor först, så får man klara sej på det som blir över sen.

Jag älskar att bo i centrum och jag älskar att bo i Rödbergen. Havet nära, centrum nära. Jag kan gå till de flesta ställen.

Vår lägenhet är 50m2, vardagsrum, sovrum och världens minsta lilla fjuttiga kök. Köket skulle jag byta bort på studs om jag fick, men resten av hemmet gillar jag.

Jag tänker att Louna inte kommer att behöva ett eget rum på ett tag - på några år. Och är det så att hon behöver, då kan jag och Mira flytta ut i vardagsrummet. För jag är inte redo att flytta från de här kvarteren ännu, och de facto kommer vi ju att bli tvungna att röra oss från centrum om vi vill ha större.

SEN när den dagen kommer så tänker jag östra Helsingfors, längs metron (det var det du ville höra va Muffe? ;D ). Den dagen kanske kommer om fem år, den kanske kommer om ett halvår. Det handlar förstås också mycket om att hitta ett perfekt hem.

IMG 1353En gravid vid havet sommaren 2017. 

 

Kan ni tänka er att flytta till Petalax?

Nja, det ska nog mycket till för det. Speciellt att få Mira att flytta dit, hehe.

 

Vad är det bästa med att bo med en kvinna, som du tror att inte skulle funka om man bor med en man?

Att man har dubbel garderob, hehe. Dessutom har vi samma skostorlek så dubbelt upp av skor också!


Om ni inte skulle ha något som binder er vid Helsingfors (vänner/jobb), var skulle ni då bo?

Jag skulle gärna bo i New York eller Berlin. Av finska städer kunde jag tänka mej att bo i Tammerfors.

 

Vad tycker du om att göra i Helsingfors?

Det bästa med Helsingfors är att här finns allt. Småstadens charm och metropolens (nåja) liv. Jag tycker om att gå vid vattnet, att se film på bio, gå på öl, äta på olika sushibufféer, åka kollektivt. Mitt bibliotek är också speciellt vackert!

Tips på vad man kan göra i Helsingfors med bebis.

Det ordnas massor program för bebisar och barnfamiljer här, det kan bara vara lite tricky att hitta allt. Genom att följa olika grupper på Facebook hittar jag ofta saker att göra.

Sen tycker i alla fall min bebis mycket om att gå på museum. Amos Rex var en hitt, och allt som är färggrannt eller rör sej funkar att titta på. Sen finns ju kaféer som är riktade till barn, t.ex. Muminkaféerna. Sen kan man alltid se på havet!

IMG 3123

En med barn vid havet.

 

Skulle du ni som par barnfamilj kunna leva samma liv som homosexuella i Österbotten?
Det tror jag nog.

 

Ingen direkt fråga, men en ödmjuk önskan om tips på sköna "sunkpubar" i Helsingfors. Gärna rätt centralt om en lantis får ställa krav. :)

IMG 0574

En icke-gravid icke-förälder på sin favobar för ... ett tag sen.

 

Nu träffade du en nerv, på ett bra sätt! Älskar sunkpubbar! Min ABSOLUTA favorit är Bar Base på Kalevagatan, helt i centrum. Den är nästan lite för sunkig för att få existera på en så bra location - den är alltså perfekt. Ölstop fyllda till bredden ( I kid you not), dålig rockmusik, fula tavlor och alldeles alldeles underbar stämning!

På Eriksgatan finns underbara Moskva som ägs av Kaurismäkis. Lite svårt att hitta och komma ihåg ibland, men väl där är det just så som man tänker sej att att en Kaurismäkibar ska se ut.

Om man orkar ta sej till Berghäll finns ju allt man nånsin önskat sej i sunkbarväg. Heinähattu på Vasagatan är t.ex. en favorit. B12 på samma gata är rätt fiilis, och vill man sjunga kan man alltid sticka sej in till Populus - som nuförtiden är öppet dygnet runt.

Ta mej gärna med på en sunkpubrunda, jag börjar småningom behöva det! TACK för fantastisk fråga!

måndag 24 september 2018 - 20:28

HAR VI ETT JÄMSTÄLLT FÖRHÅLLANDE?

Alltså ni är underbara! Tack för frågorna! Jag var förstås livrädd att ingen skulle fråga nåt, så jag är överväldigad. Jag tänker att några av frågorna kräver lite längre svar, så vi delar upp det i några inlägg.

Först vill jag fundera kring jämställdheten i vårt förhållande som Muffe frågade om.

Hur har ni delat på ansvaret i hemmet/i familjen? Vem har större ansvar för vad? Känns det att det är ganska jämställt eller har någon av er mer ansvar överlag?

BRA fråga. Många tänker väl (även jag har tänkt det) att eftersom vi är två kvinnor så blir det per automatik jämställd. News flash: så är det inte. Det här är något som också vi jobbar med.

För tillfället när det är jag som är hemma och jag som ammar, tar jag nätterna med barnet. Är Mira ledig tar hon ofta morgonen och låter mej sova en stund. Det naturliga är ju att jag har mer ansvar för barnet än så länge, mest på grund av fysiologiska orsaker - alltså mjölk i tissarna. Det är jag säker på att kommer att jämna ut sej snart.

Däremot kan jag tycka att vi är rätt jämställda när det kommer till hushållsarbete, fast där får jag ibland kämpa för att hålla uppe min del av paketet - att städa och diska är verkligen det tråkigaste jag vet.

15068875 10154537135265664 328316175864418815 o

Foto: Minna Lehtinen

Peppe har nån gång sagt att när man själv känner att man gör 60 % av arbetet hemma är det rätt jämställt. Jag känner att jag gör 50 %, det betyder säkert att jag kunde göra lite mer.

Men nu handlar ju inte allt om hushållsarbete heller, utan om allt det omkring. Hittills har det blivit så att Mira har planerat alla våra utlandsresor, sen planerar den vars hemort vi är på väg till den resan. Resten går rätt jämnt ut. Vi håller bra koll på våra egna släkter och våra gemensamma vänner och deras familjer. Pengar har vi aldrig bråkat om, det beror säkert på att vi har en likadan, ganska lättsam, inställning till cash moneyz. DET tror jag är essentiellt för ett kiva liv. Hehe. Alltså inte att man delar just vår inställning, utan att man som kumpaner tänker ganska lika när det kommer till ekonomi. Ett förhållande mellan mej och en fondplacerare som räknar varje cent skulle vara dödsdömt redan innan det börjat.

Sen finns det ju saker som är olika viktiga för oss. Jag tycker det är viktigt att handdukarna viks på ett visst sätt och att tomatskivorna är en viss tjocklek, men jag har lärt mej att det FAKTISKT finns andra sätt än mina att göra saker på. 

Så, ungefär så ser det ut. Finns det följdfrågor?

15168723 10154537131370664 5002525734741081598 o

Foto: Minna Lehtinen

Tänker också svara på Cecilias MYCKET VIKTIGA fråga:

Hur ser din drömpizza ut och ville chips/dipp kombination är den bästa respektive den sämsta? Har du känt att du kunnat fortsätta njuta av livets goda saker (läs chips och dipp) även efter att ni fick barn eller tog livet ett abrupt slut som så många vill få det att låta? Jag älskar chips och vill gärna fortsätta käka det till våra fredagsmys, med eller utan avkomma liksom.

Min drömpizza är ganska långt snigelpizzan på Piece n Love i Helsingfors. Det är en vit pizza (trodde ALDRIG jag skulle gilla såna, tomatsåsen är ju så god?!) med sniglar, citron och massor vitlök. Den är PERFEKT. 

Men får jag inte just exakt den pizzan är min dröm en stooooor pizza med tunn tunn knaprig botten, en tomatsås med goda kryddor, massor massor ost (aka dubbelost), burkchampinjoner (jag är lätt på det viset), auraost och mjuk feta. MMMMMMMM! Helst ska klockan vara fyra på natten också, då smakar pizzor som godast!

Bästa chips/dipp-kombon är Taffels creamy pepper-dipp med Raffel-chipun! Annars går peppardippen också med vanliga släta chips. Men jag KRÄVER peppardippen. Måste alltid gå till en annan butik för dippen för den finns inte i min kvartersbutik. Måste faktiskt be dem köpa in. Utan dipp är däremot vinägerchips bäst!

Jag tycker jag njutut extra mycket av chips och dipp sen barnet kom. För nu är jag inte ute och dricker öl varje fredag och lördag utan äter istället chips framför tv:n. När barnet somnat kan jag till och med glömma bort att jag är mamma, där jag sitter och slukar mina chipun. Chips 4 lyfe!

lördag 22 september 2018 - 10:46

HIT ME UP!

Bebisen har just somnat efter att jag, med varierande framgång, försökt lägga henne i två timmar. Hon har varit sjuk och är fortfarande snorig, så varje gång hon ligger ner blir det liksom tusenfalt värre. Jo, vi har höjt upp huvudändan på hennes säng, men hon sover ju aldrig där. Hehe.

Håll tummarna nu för att hon sover mer än en kvart, för jag har plockat fram chips, dipp och en burk cola, en fenomenal lördagsfrukost av det som blev kvar från igårkväll. Frun är på fotbollsturnering så nu får jag pig out ifred, SÅ ATT SÄGA.

MEN HÖRNI, nu tycker jag att vi ska ha en frågestund! Har alltid varit livrädd för frågestunder, men nu kör vi. Man kan inte hålla på och vara rädd för saker för jämnan.

Vad vill du veta om mej, barnet, katten, hemmet, Helsingfors, Petalax, queers, läsvanor, pizzafyllningar, favoritmodell på jeans - fråga så svarar jag!

Och hörni, kolla vilken sabla snygg ny header jag gjort! Bilden tog Mira när vi var på Sandro på brunch för nån vecka sen. Det var första gången vi gick på restaurang med Drakungen, och just sådär var det. FIILIS!

måndag 3 september 2018 - 09:36

BABYVARDAGEN

IMG 3768

Waves, teamLab, Amos Rex

Ja hörni, nu när den andra mamman återvänt till jobbet försöker jag och Drakungen, aka Spunken, hitta en vardagsrytm. Visserligen blir det aldrig helt inrutat på grund av Miras skiftesjobb, men det är rätt skönt att dagarna ser olika ut (kräver dock en hel del synkronisering av kalendrar, kan jag berätta).

Jag är, och har alltid varit, en varelse som gillar att vara hemma. Tycker inte så där överdrivet mycket om att smalltalka eller umgås med människor i grupp. Medan jag var gravid tänkte jag att det blir skönt sen att bara kunna vara hemma på tumis med babyn, leka och mysa lite så där. 

REALITY CHECK: det är helt omöjligt att vara "bara hemma" med den här bebisen. Både mamma och barn blir galna om vi inte tar oss ut och ser något eller träffar andra människor - vare sej mamma skulle orka det eller inte. 

5BDCF566 EFC2 4162 A00E EE4F06C69788

Grayson Perry, Kiasma. Märk Spunkens uppskattande handtecken.

En otroligt fin grej med just mitt liv är att jag har andra barnfamiljer runt mej och människor som kan ses om dagarna. (Om än det är svårt att synkronisera sej där också med alla bebisars ät- och sovklockor och andra åtaganden.) Men det bästa är ändå att det ordnas så MYCKET BRA GREJER för bebisar i Helsingfors!

Vi har inte testat allt ännu med Louna, men två grejer vi upptäckt och tycker om är Regnbågsfamiljernas tisdagsträff och vardagarna i Alberts vardagsrum.

Regnbågsfamiljerna ordnar ett familjecafé (på finska) varje tisdag. Tidigare har vi bara gått på Regnbågsankans svenskspråkiga café en gång i månaden, men det här tisdagscaféet var ju exakt lika mysigt! Så himla tryggt också, man behöver inte fundera på att igen och igen komma ut när man talar om sin familj (det är kanske hittills det knepigaste med att röra sej bland småbarnsfamiljer, jag blir i alla fall alltid väldigt självmedveten när jag pratar med nya typer för MAN KAN ALDRIG VETA, tyvärr). Men ja, otroligt skönt att gå dit, lägga ner barnet på golvet, hämta (gratis) kaffe, stirra på bebisar. Tusen poäng!

Helsinki Missio ordnar senior-bebis-caféer varje vardag i centrum och det testade vi förra veckan med Spunken. Ljuvliga utrymmen på Albertsgatan! Mera bebisar och föräldrar än seniorer visserligen, men kaffet var gratis även här. Det hördes också många olika språk, trots att finskan var i majoritet. Kommer absolut att gå igen.

Ställen vi inte ännu testat: Betania i Röbergen och Lilla Luckans bebiträffar. Och Johannes församlings babyrytmik!

Förra veckan gjorde vi också två museibesök, jag och Louna. På måndagen var vi inbjudna att testa nya Amos Rex och Louna ÄLSKADE utställningen! Speciellt våginstallationen fick henne att skrika av glädje. Igår såg vi Grayson Perry på Kiasma och även där kom det glada tillrop när vi kollade på väggobelängerna. 

Har ni andra tips på vad som vore kul att göra med bebis i Helsingfors? 

lördag 1 september 2018 - 10:02

KROPPSVÄTSKOR VI MINNS (men helst skulle glömma)

D6A861B9 0BB8 467F B55E E9773384E1D6

En grej som slog mej med häpnad efter att jag fick barn var mängden svett en kropp kan utsöndra i vila. Visst, under slutet av graviditeten svettades jag en del om nätterna, men efter förlossningen, NEJ HUHHU. Det var ju något helt i sin egen liga.

En förtränger ju saker, men jag kommer ihåg att jag sov med en handduk under mej i många många veckor. Det bara rann om nätterna. 

Och på dagarna! Det gick inte att göra något alls utan att svettas i fejset, mellan brösten och på ryggen.

Som tur har det lite neutraliserats och sovhandduken är borta. Nu är det ju istället mjölken som rinner i tid och otid - för jag ORKAR inte ha bh hela tiden dag och natt. Hellre tvättar jag tishor stup i kvarten då.

Men också! Att bebins huvud svettas! Vad är grejen med det? Ofta när Drakis somnat ligger hon fem minuter senare i en pöl av sitt eget huvudsvett. Fattade inte ens det först, trodde det var mjölk och spyor (ja det finns ju också överallt).

Den fräscha hemmaföräldern måste ju vara en chimär. Jag tror aldrig jag varit så ofräsch som de senaste sex månaderna.

Samtidigt är det lite kul också, det går ju inte att vara konstant mysig så en får dra det till den andra ytterligheten istället.

Mvh: Svettig muija_80

 

fredag 24 augusti 2018 - 12:31

ETT HALVÅR SOM MAMM

2244982B 4C72 4478 9A43 9E7705EE42C0

Drakungen, hon blev ett halvår igår. Det känns både som att det är jättelång och superkort tid sen jag hängde på Kvinnokliniken och bokstavligen trodde jag skulle sprängas i bitar. 

Men att. Sex månader, ett liv. Ett litet halvårigt liv. Det är ju både sjukt och så jäkligt fascinerande att följa med vad ett sexmånaders pepparhjärta sysslar med och lär sej. Dagligen.

Louna har blivit en glad baby. Om hon tidigare skrek allt hon orkade, marrar hon nu bara. Om hon marrar så slutar det oftast med 1) mat 2) sömn 3) ny blöja.

C565C22D 4523 48C3 ABF5 B93E854D1569

Hon rör sej runt och fram och tillbaka, börjar precis hiffa hur man ålar sej framåt - krypa har hon inte bråttom med. Att sitta har hon precis hajat hur man gör, vilket gör det lättare att inta måltider.

Och måltider, DEM gillar hon! Idag funderade vi faktiskt hur mycket mat en vågar ge åt henne, hon spricker väl snart. (Men jag har läst i nån väldigt tillförlitlig tråd nånstans på internet att bebisar har en "itsesäätely" när det kommer till mat, de äter typ det de behöver. Osäker om vårt barn passar in i den mallen.) Ändå, så sjukt glad att se att hon gillar mat, för det gör ju verkligen inte jag (pizza och makaroner duger).

All in all, sexmåningen här hemma hos oss är en otroligt festlig typ! När hon ännu börjar låta sin mamma sova lite mer, kommer hon att få en PERFEKT-stämpel.

torsdag 23 augusti 2018 - 21:26

DET BLIR SVÅRARE VARJE DAG

Ja hej hej. Varje dag utan bloggande gör det ännu svårare att börja igen. Är rätt säker på att nån stor bloggerska yttrat de orden nån gång (Linn?). Dessutom har bloggverktyget uppdaterats så jag vet egentligen inte vad som händer, hehe.

TRE SNABBA SAKER FÖR ATT FÅ IGÅNG HJÄRNAN IGEN:

1. Jag är en kroppsdel fattigare
Åkte in till akuten i måndags med illamående och magont som strålade över i ryggen. Kom hem på onsdagen en blindtarm fattigare. 

2. Louna fyller ett halvår idag
Fattar inte att jag varit mamma i sex månader redan! Dessutom har hon fått en tand. Vi kan återkomma till det vid ett senare tillfälle.

3. Hemmamammalivet startar snart igen
På måndag börjar Mira jobba igen och jag stannar hemma med Louna. Lite annat blir det eftersom M kommer jobba 80 % och jag ska få en frilansdag i veckan. Tror det blir ett bra sätt att mjuka in sej i arbetslivet. I januari är det tänkt att jag ska börja jobba fulltid igen.

DA60903C D39E 4CCD 920F 09B263D9E9BE

Bonusbild på Spunken som smakar tomat för första gången. Stor hon är va???

tisdag 24 juli 2018 - 11:04

VILKEN SÖT LITEN POJKE!

I början av sommaren charmade Lillkommandoran byxorna av människorna vi mötte på stan. Hon vägrade vagn och fick bäras på dagligen om vi skulle nånstans (som tur är denna fas så gott som förbi nu). En sån liten en som himpas runt på väcker förstås uppmärksamhet och folk kollar och ler. Små minimänniskor är ju faktiskt sjukt söta.

Bebisar är också lite som hundvalpar, människor kommer gärna fram och pratar och gullar. Det tycker jag är rätt fint i det här annars så introverta landet. Ofta frågar folk hur gammal Lounis är och annat neutralt chitchat. Finska språket är ju bra på det viset också att man inte genast behöver köna och/eller felköna folk.

Flera gånger har det ändå hänt att folk sagt saker i stil med "Oih mikä ihana hymypoika!" och "Onpa söpö pieni poika!", alltså: vilken söt liten pojke. Vi har funderat på det här och kommer inte på nåt annat än att det måste vara kläderna som gör det, att vi inte klär Louna i uteslutande rosa. Att hon har en vitgulrandig lippis på sej utomhus, att hon sällan har klänning till vardags. Helt enkelt för att vi som föräldrar fortfarande klär henne så som vi tycker, och vi gillar klara färger och former.

Jag skulle inte säga att det är ett personligt problem för mej om random främlingar felkönar mitt barn (jag menar, det kan ju också hända att vi själva felkönar barnet - det lär vi väl få veta sen när hen är äldre och hittar sin egen identitet) men det handlar om hela grejen runtomkring. 

Det här blogginlägget (på finska) var hemskt bra och beskrivande för hur det faktiskt är, hur vi faktiskt inte kommit längre, trots att det är 2018. Trots att det finns folk som låter barn vara så som dom själva vill, handlar det ändå i slutändan om reaktioner och om samhället låter din pojke ha långt hår eller din flicka gå klädd i blå kläder. Det handlar om sneda leenden här och fel hurrarop där. Läs det, det var väldigt bra och beksrivande!

Jag visste ju om könsindelningarna i t.ex. klädaffärer redan innan vi fick barn, men nu när jag på riktigt rör mej bland de här indelningarna blir jag ibland så matt och trött. Alla facebookgrupper där kläder säljs som flick- eller pojkkläder, alla indelningar i prinsessor och superhjältar. Det blir så in your face, att pojkar inte tillåts vara annat än tuffa och flickor ska vara rosa drömmar. (Jag har faktiskt nån gång kommenterat på de här säljannonserna, men orka vara den där som får suckar och ögonhimlande hela tiden.)

Och ni vet ju hur jag menar, för jag tycker absolut att flickor ska få ha rosa ryschpysch om de vill, men det ska OCKSÅ pojkar få ha. ALLA ska få ha rosa eller superhjältekläder - utan att nån ska komma och titta snett eller felköna. Könandet är annars också så 1900-tal.

Det här är gammal skåpmat, det här är saker vi pratat om redan i flera år, men det blir så himla aktuellt nu med det egna barnet. Hur ska vi lösa det här, hur ska vi låta våra barn vara sej själva? För som sagt, det handlar inte bara om vad vi lär våra ungar och hur vi själva är mot dem, det handlar så mycket om allt runtomkring - hur skyddar vi dem mot världen utan att stänga in dem?

Håhhåh, blir helt matt av att tänka på det här. Måste dricka lite kaffe och fundera.

torsdag 19 juli 2018 - 09:55

SEMESTERHEJ OCH, HERREGUD, NYA TRÄNINGSFORMER

IMG 0928En favorit från semestern: vi hade ett helt hus för oss själva och en hängmatta i solen.

 

NÅ MORJENS!

Det var ett tag sen. Vi har varit på två veckors Finlandssemester (ni som följer mej på Instagram har säkert sett alla UNDERBARA instastories från östra Finland, Saimen, Österbotten och från hafvet) och nu hänger vi i ett Helsingfors som bdar i hetta. Det är det skönaste jag vet, värmebölja.

ANYWHO. Jag frågade nyligen på Instagram vad jag kunde hitta på för nya motionsformer, för min rygg håller på att pama av att mina magmuskler inte är i skick, och allt gör bara ont. Min yoga har jag inte riktigt kommit igång med efter förlossningen och allt känns jobbigt.

MEN HUHHUH, det kom in så många bra tips på olika grejer att jag tänker att alla former borde testas på. Jag lovade också höra av mej till ett par följare, som liksom jag HATAR att motionera, om jag hittade nåt som på riktigt är roligt. NÅH, vi tar och testar lite olika nu då va!

De här grenarna blev jag tipsad om:

- vattenjumppa (många tips!)
- dans (många tips!)
- promenader längs skogsstigar
- hoppa trampolin
- hikeing 
- simma (många tips!)
- kampsport (t.ex. bjj, måste googla för att förstå vad bjj betyder)
- vattenjogging (många tips!)
- rullskrinna
- yoga med Adriene/youtubeyoga
- boxning
- klättring (många tips!)
- aquabase yoga
- roller derby
- aerial yoga

Kampsport och boxning skrämmer mej mest, dans är också lite utanför min bekvämlighet - är inte en hejare på koordination. Simma och rullskrinna ser jag fram emot! Roller derby testade jag faktiskt några gånger (sen kom mitt öldrickande liv emellan, träningarna var på fredag kväll och söndag morgon......) så det ska bli kul att eventuellt testa på igen. Hoppa trampolin får vi väl spara ett tag, är rädd att min livmoder faller ut om jag börja hoppa alltför mycket. HEHE.

MEN! Så som ett par bra typer också sa, bäckenbotten ska vara i skick före jag börjar träna på riktigt. Fick också tips om apparna MammaMage och Tät, och har laddat ner båda. Så före jag gör nåt riktigt tungt ska jag se till att kniiiiiipa och träna bäckenbottenmusklerna. FAST I DAG SKA JAG SIMMA FÖR DET ÄR SÅ HETT!

Puss och hej!