måndag 3 september 2018 - 09:36

BABYVARDAGEN

IMG 3768

Waves, teamLab, Amos Rex

Ja hörni, nu när den andra mamman återvänt till jobbet försöker jag och Drakungen, aka Spunken, hitta en vardagsrytm. Visserligen blir det aldrig helt inrutat på grund av Miras skiftesjobb, men det är rätt skönt att dagarna ser olika ut (kräver dock en hel del synkronisering av kalendrar, kan jag berätta).

Jag är, och har alltid varit, en varelse som gillar att vara hemma. Tycker inte så där överdrivet mycket om att smalltalka eller umgås med människor i grupp. Medan jag var gravid tänkte jag att det blir skönt sen att bara kunna vara hemma på tumis med babyn, leka och mysa lite så där. 

REALITY CHECK: det är helt omöjligt att vara "bara hemma" med den här bebisen. Både mamma och barn blir galna om vi inte tar oss ut och ser något eller träffar andra människor - vare sej mamma skulle orka det eller inte. 

5BDCF566 EFC2 4162 A00E EE4F06C69788

Grayson Perry, Kiasma. Märk Spunkens uppskattande handtecken.

En otroligt fin grej med just mitt liv är att jag har andra barnfamiljer runt mej och människor som kan ses om dagarna. (Om än det är svårt att synkronisera sej där också med alla bebisars ät- och sovklockor och andra åtaganden.) Men det bästa är ändå att det ordnas så MYCKET BRA GREJER för bebisar i Helsingfors!

Vi har inte testat allt ännu med Louna, men två grejer vi upptäckt och tycker om är Regnbågsfamiljernas tisdagsträff och vardagarna i Alberts vardagsrum.

Regnbågsfamiljerna ordnar ett familjecafé (på finska) varje tisdag. Tidigare har vi bara gått på Regnbågsankans svenskspråkiga café en gång i månaden, men det här tisdagscaféet var ju exakt lika mysigt! Så himla tryggt också, man behöver inte fundera på att igen och igen komma ut när man talar om sin familj (det är kanske hittills det knepigaste med att röra sej bland småbarnsfamiljer, jag blir i alla fall alltid väldigt självmedveten när jag pratar med nya typer för MAN KAN ALDRIG VETA, tyvärr). Men ja, otroligt skönt att gå dit, lägga ner barnet på golvet, hämta (gratis) kaffe, stirra på bebisar. Tusen poäng!

Helsinki Missio ordnar senior-bebis-caféer varje vardag i centrum och det testade vi förra veckan med Spunken. Ljuvliga utrymmen på Albertsgatan! Mera bebisar och föräldrar än seniorer visserligen, men kaffet var gratis även här. Det hördes också många olika språk, trots att finskan var i majoritet. Kommer absolut att gå igen.

Ställen vi inte ännu testat: Betania i Röbergen och Lilla Luckans bebiträffar. Och Johannes församlings babyrytmik!

Förra veckan gjorde vi också två museibesök, jag och Louna. På måndagen var vi inbjudna att testa nya Amos Rex och Louna ÄLSKADE utställningen! Speciellt våginstallationen fick henne att skrika av glädje. Igår såg vi Grayson Perry på Kiasma och även där kom det glada tillrop när vi kollade på väggobelängerna. 

Har ni andra tips på vad som vore kul att göra med bebis i Helsingfors? 

lördag 1 september 2018 - 10:02

KROPPSVÄTSKOR VI MINNS (men helst skulle glömma)

D6A861B9 0BB8 467F B55E E9773384E1D6

En grej som slog mej med häpnad efter att jag fick barn var mängden svett en kropp kan utsöndra i vila. Visst, under slutet av graviditeten svettades jag en del om nätterna, men efter förlossningen, NEJ HUHHU. Det var ju något helt i sin egen liga.

En förtränger ju saker, men jag kommer ihåg att jag sov med en handduk under mej i många många veckor. Det bara rann om nätterna. 

Och på dagarna! Det gick inte att göra något alls utan att svettas i fejset, mellan brösten och på ryggen.

Som tur har det lite neutraliserats och sovhandduken är borta. Nu är det ju istället mjölken som rinner i tid och otid - för jag ORKAR inte ha bh hela tiden dag och natt. Hellre tvättar jag tishor stup i kvarten då.

Men också! Att bebins huvud svettas! Vad är grejen med det? Ofta när Drakis somnat ligger hon fem minuter senare i en pöl av sitt eget huvudsvett. Fattade inte ens det först, trodde det var mjölk och spyor (ja det finns ju också överallt).

Den fräscha hemmaföräldern måste ju vara en chimär. Jag tror aldrig jag varit så ofräsch som de senaste sex månaderna.

Samtidigt är det lite kul också, det går ju inte att vara konstant mysig så en får dra det till den andra ytterligheten istället.

Mvh: Svettig muija_80

 

fredag 24 augusti 2018 - 12:31

ETT HALVÅR SOM MAMM

2244982B 4C72 4478 9A43 9E7705EE42C0

Drakungen, hon blev ett halvår igår. Det känns både som att det är jättelång och superkort tid sen jag hängde på Kvinnokliniken och bokstavligen trodde jag skulle sprängas i bitar. 

Men att. Sex månader, ett liv. Ett litet halvårigt liv. Det är ju både sjukt och så jäkligt fascinerande att följa med vad ett sexmånaders pepparhjärta sysslar med och lär sej. Dagligen.

Louna har blivit en glad baby. Om hon tidigare skrek allt hon orkade, marrar hon nu bara. Om hon marrar så slutar det oftast med 1) mat 2) sömn 3) ny blöja.

C565C22D 4523 48C3 ABF5 B93E854D1569

Hon rör sej runt och fram och tillbaka, börjar precis hiffa hur man ålar sej framåt - krypa har hon inte bråttom med. Att sitta har hon precis hajat hur man gör, vilket gör det lättare att inta måltider.

Och måltider, DEM gillar hon! Idag funderade vi faktiskt hur mycket mat en vågar ge åt henne, hon spricker väl snart. (Men jag har läst i nån väldigt tillförlitlig tråd nånstans på internet att bebisar har en "itsesäätely" när det kommer till mat, de äter typ det de behöver. Osäker om vårt barn passar in i den mallen.) Ändå, så sjukt glad att se att hon gillar mat, för det gör ju verkligen inte jag (pizza och makaroner duger).

All in all, sexmåningen här hemma hos oss är en otroligt festlig typ! När hon ännu börjar låta sin mamma sova lite mer, kommer hon att få en PERFEKT-stämpel.

torsdag 23 augusti 2018 - 21:26

DET BLIR SVÅRARE VARJE DAG

Ja hej hej. Varje dag utan bloggande gör det ännu svårare att börja igen. Är rätt säker på att nån stor bloggerska yttrat de orden nån gång (Linn?). Dessutom har bloggverktyget uppdaterats så jag vet egentligen inte vad som händer, hehe.

TRE SNABBA SAKER FÖR ATT FÅ IGÅNG HJÄRNAN IGEN:

1. Jag är en kroppsdel fattigare
Åkte in till akuten i måndags med illamående och magont som strålade över i ryggen. Kom hem på onsdagen en blindtarm fattigare. 

2. Louna fyller ett halvår idag
Fattar inte att jag varit mamma i sex månader redan! Dessutom har hon fått en tand. Vi kan återkomma till det vid ett senare tillfälle.

3. Hemmamammalivet startar snart igen
På måndag börjar Mira jobba igen och jag stannar hemma med Louna. Lite annat blir det eftersom M kommer jobba 80 % och jag ska få en frilansdag i veckan. Tror det blir ett bra sätt att mjuka in sej i arbetslivet. I januari är det tänkt att jag ska börja jobba fulltid igen.

DA60903C D39E 4CCD 920F 09B263D9E9BE

Bonusbild på Spunken som smakar tomat för första gången. Stor hon är va???

tisdag 24 juli 2018 - 11:04

VILKEN SÖT LITEN POJKE!

I början av sommaren charmade Lillkommandoran byxorna av människorna vi mötte på stan. Hon vägrade vagn och fick bäras på dagligen om vi skulle nånstans (som tur är denna fas så gott som förbi nu). En sån liten en som himpas runt på väcker förstås uppmärksamhet och folk kollar och ler. Små minimänniskor är ju faktiskt sjukt söta.

Bebisar är också lite som hundvalpar, människor kommer gärna fram och pratar och gullar. Det tycker jag är rätt fint i det här annars så introverta landet. Ofta frågar folk hur gammal Lounis är och annat neutralt chitchat. Finska språket är ju bra på det viset också att man inte genast behöver köna och/eller felköna folk.

Flera gånger har det ändå hänt att folk sagt saker i stil med "Oih mikä ihana hymypoika!" och "Onpa söpö pieni poika!", alltså: vilken söt liten pojke. Vi har funderat på det här och kommer inte på nåt annat än att det måste vara kläderna som gör det, att vi inte klär Louna i uteslutande rosa. Att hon har en vitgulrandig lippis på sej utomhus, att hon sällan har klänning till vardags. Helt enkelt för att vi som föräldrar fortfarande klär henne så som vi tycker, och vi gillar klara färger och former.

Jag skulle inte säga att det är ett personligt problem för mej om random främlingar felkönar mitt barn (jag menar, det kan ju också hända att vi själva felkönar barnet - det lär vi väl få veta sen när hen är äldre och hittar sin egen identitet) men det handlar om hela grejen runtomkring. 

Det här blogginlägget (på finska) var hemskt bra och beskrivande för hur det faktiskt är, hur vi faktiskt inte kommit längre, trots att det är 2018. Trots att det finns folk som låter barn vara så som dom själva vill, handlar det ändå i slutändan om reaktioner och om samhället låter din pojke ha långt hår eller din flicka gå klädd i blå kläder. Det handlar om sneda leenden här och fel hurrarop där. Läs det, det var väldigt bra och beksrivande!

Jag visste ju om könsindelningarna i t.ex. klädaffärer redan innan vi fick barn, men nu när jag på riktigt rör mej bland de här indelningarna blir jag ibland så matt och trött. Alla facebookgrupper där kläder säljs som flick- eller pojkkläder, alla indelningar i prinsessor och superhjältar. Det blir så in your face, att pojkar inte tillåts vara annat än tuffa och flickor ska vara rosa drömmar. (Jag har faktiskt nån gång kommenterat på de här säljannonserna, men orka vara den där som får suckar och ögonhimlande hela tiden.)

Och ni vet ju hur jag menar, för jag tycker absolut att flickor ska få ha rosa ryschpysch om de vill, men det ska OCKSÅ pojkar få ha. ALLA ska få ha rosa eller superhjältekläder - utan att nån ska komma och titta snett eller felköna. Könandet är annars också så 1900-tal.

Det här är gammal skåpmat, det här är saker vi pratat om redan i flera år, men det blir så himla aktuellt nu med det egna barnet. Hur ska vi lösa det här, hur ska vi låta våra barn vara sej själva? För som sagt, det handlar inte bara om vad vi lär våra ungar och hur vi själva är mot dem, det handlar så mycket om allt runtomkring - hur skyddar vi dem mot världen utan att stänga in dem?

Håhhåh, blir helt matt av att tänka på det här. Måste dricka lite kaffe och fundera.

torsdag 19 juli 2018 - 09:55

SEMESTERHEJ OCH, HERREGUD, NYA TRÄNINGSFORMER

IMG 0928En favorit från semestern: vi hade ett helt hus för oss själva och en hängmatta i solen.

 

NÅ MORJENS!

Det var ett tag sen. Vi har varit på två veckors Finlandssemester (ni som följer mej på Instagram har säkert sett alla UNDERBARA instastories från östra Finland, Saimen, Österbotten och från hafvet) och nu hänger vi i ett Helsingfors som bdar i hetta. Det är det skönaste jag vet, värmebölja.

ANYWHO. Jag frågade nyligen på Instagram vad jag kunde hitta på för nya motionsformer, för min rygg håller på att pama av att mina magmuskler inte är i skick, och allt gör bara ont. Min yoga har jag inte riktigt kommit igång med efter förlossningen och allt känns jobbigt.

MEN HUHHUH, det kom in så många bra tips på olika grejer att jag tänker att alla former borde testas på. Jag lovade också höra av mej till ett par följare, som liksom jag HATAR att motionera, om jag hittade nåt som på riktigt är roligt. NÅH, vi tar och testar lite olika nu då va!

De här grenarna blev jag tipsad om:

- vattenjumppa (många tips!)
- dans (många tips!)
- promenader längs skogsstigar
- hoppa trampolin
- hikeing 
- simma (många tips!)
- kampsport (t.ex. bjj, måste googla för att förstå vad bjj betyder)
- vattenjogging (många tips!)
- rullskrinna
- yoga med Adriene/youtubeyoga
- boxning
- klättring (många tips!)
- aquabase yoga
- roller derby
- aerial yoga

Kampsport och boxning skrämmer mej mest, dans är också lite utanför min bekvämlighet - är inte en hejare på koordination. Simma och rullskrinna ser jag fram emot! Roller derby testade jag faktiskt några gånger (sen kom mitt öldrickande liv emellan, träningarna var på fredag kväll och söndag morgon......) så det ska bli kul att eventuellt testa på igen. Hoppa trampolin får vi väl spara ett tag, är rädd att min livmoder faller ut om jag börja hoppa alltför mycket. HEHE.

MEN! Så som ett par bra typer också sa, bäckenbotten ska vara i skick före jag börjar träna på riktigt. Fick också tips om apparna MammaMage och Tät, och har laddat ner båda. Så före jag gör nåt riktigt tungt ska jag se till att kniiiiiipa och träna bäckenbottenmusklerna. FAST I DAG SKA JAG SIMMA FÖR DET ÄR SÅ HETT!

Puss och hej!

lördag 30 juni 2018 - 11:23

HAPPY PRIDE!

519AB975 6E40 45F3 B9F7 939A8E6B9789

Idag står och går vi i bredd för jämlikhet, solidaritet och kärlek. Happy Pride!

fredag 29 juni 2018 - 19:23

HJÄLP, JAG TAPPAR HÅRET! & FEM SAKER JAG LÄRT MEJ VIA SOCIALA MEDIER

IMG 0025

För ett par veckor sedan började jag tappa hår. Jag hade hört att det kan bli så, att under eller efter amning kan håret lossa. På nåt vis tänkte jag ändå att det inte berör mej, eller att NÅJAAAAA lite hår som lossar kan väl inte vara farligt. 

Nu rengör jag min borste efter två hårtvättar (borstar bara när jag tvättat) för att den blir så full av hår. Katten Quentins hår har fått mitt rosablonda svall som allvarlig motståndare på yllemattan i vardagsrummet. Jag hittar till och med hårstrån i Kommandorans blöja ibland.

Efter en snabb gallup på min Instagram stories, har jag kommit fram till följande saker (källa: folk som hänger på some):

1. Det är inte amningen som gör att håret lossar, det är graviditeten. Hårsäckarna är alltid några månader sena på att reagera och därför faller håret för många när barnet är 3-4 månader. Hormonerna/trauma/det lossar inget under graviditeten - typ så.

2. För de flesta kommer håret tillbaka, andra får bestående vikar i pannan. (Det är såna jag börjat få, äkta gamelfarbror-vikar. Håller tummarna för att mitt kommer tillbaka.)

3. Så gott som alla som tappat håret på detta vis har en "amningspannlugg" som ibland går runt hela huvudet. Små minihår som börjar växa tillbaka där det tidigare fallit bort.

4. Vissa tappar också ögonbrynen.

5. Sociala medier är ljuvligt! Så peppigt och lyftande att folk skriver till varann om erfarenheter - även om det handlar om nåt så till synes litet problem som hårfall. 

Nåja. Lite angstar jag ju nog över håret jag tappat och tappar, mest för att jag sparat det så länge. Ni kanske kommer ihåg att jag hade sidorna rakade i flera år, det är det och en gammal pannlugg jag sparar ut, och nu blir allt snart en jämnlång page. MEN ÄH, det är bara hår och blir det panik så är det faktiskt bara att klippa en fräsh kort sommarfrilla.

Hej då!

söndag 24 juni 2018 - 09:07

FYRA MÅNADER MED LOUNA

B1B8A682 4381 4D05 860D 0F2CC6FFFC1BEn midsommardagsdröm.

En av de gånger jag vaknade inatt hade jag ett blogginlägg på tungan. Medan jag ammade barnet formulerade jag meningarna i huvudet och valde bild att ackompanjera texten.

Nu när klockan är 20 över 9, barnet sover sin första tupplur och jag dricker min andra kopp kaffe, är inlägget totalt försvunnet. Jag har inte en blekaste aning vad det var jag hade tänkt skriva. 

Med tanke på att klockan troligen var något mellan 3 och 5 när jag tänkte ihop texten så var den kanske inte världens vassaste heller. Men nu får ni i alla fall ett fyramånadersinlägg om bebis, hon blev nämligen så gammal igår, hurra!

Saker Louna kan:

- joddla
- svänga sej från rygg till sida (längre än så går det inte ännu, och det bara när hon är sugen på tiss)
- dra sej upp till stående med lite hjälp
- göra sina föräldrar galna av söthet
- spotta ut mango-, äppel- och päronpuré

Alltså den här ungen, det FINNS liksom inget sötare i VÄRLDEN. Jag inser att alla föräldrar känner så, jaja. Men den här tårögda kärleken jag börjat känna, omg, otippat (nå int är det väl alls otippat).

Att känna nån moderskärlek direkt barnet ploppade ut kunde jag inte. Då var jag mest hänförd och skrattig, hur kan en människa komma ur min snippa liksom (jo jag KAN min biologi, men när det väl HÄNDER är det ju så sjukt i huvudet?)?!

MEN NU! Herregud så jag gillar den här ungen. Hon är den gladaste och roligaste jag vet, den jag helst vill hänga och vakna med - tillsammans med barnets andra mamma. (Ok, hon kunde iofs låta mej sova lite mer, annars är hon förstås perfekt.)

Det är kanske det viktigaste som hänt på de här fyra månaderna tänker jag, att JAG utvecklats som människa och lärt mej visa kärlek. Etc.

onsdag 20 juni 2018 - 16:06

STYLEINSPO FÖR DEN AMMANDE

19ADB16D 3E03 456A BAD3 91CD07A7225BFamiljen, inklusive vagnen, på väg på bebins vaaris 70-årsfest.

Alla som nånsin ammat, oberoende om det varit en liten eller en lång stund, är medvetna om klädproblemet. Eftersom pattar ska plockas fram i tid och otid måste den ammande tänka på detta när hen botaniserar i garderoben.

Klänningar går ofta bort genast, att dra upp hela härligheten och sitta där i trosor och amma kan bli rätt kallt. Och dra blickar till sej. Många tishor och tröjor är också dåliga, mest är det den astråkiga amningstoppen som klär den ammandes överkropp.

Hur gör en då när en ska gå på fest? En vill kanske inte ha den noppiga, urtvättade toppen från HM som säger KLICK i axelbanden. En vill kanske istället ha en söt festtopp med sin silverkjol. MEN ACK OCH VE, det går inte att ha bh under toppen! För vi vet alla att amningsbh ändå är A och O för den ammande. Mycket kan en trixa med, men bh:n är helig. För - det kommer ändå att rinna ur brösten (i alla fall om en är inne på fjärde månaden amning) och utan bh och amningskupor sitter du sen där med fläckar på tröjan.

Låt mej berätta för er, att jag faktiskt löste ekvationen amning+läckande bröst+slinkig topp-bh. Sen är jag ju inte sämre kvinna än att jag delar med mej av min lärdom.

Så här gör du: ta två amningskupor, plocka fram jesustejpen. Riv av en bit jesustejp så den kommer ut ca tio cm på bägge sidorna om amningskupan. Fäst på bröstet.

TA-fucking-DA! Jag använde rosa jesustejp för bra fiilis.

(Att det sen blev lite kråtigt att dra upp toppen och lossa tejpen när jag skulle amma på tåget kan vi ta en annan gång.)

Varsågoda för tips!