lördag 18 november 2017 - 11:25

ÅTERBLICK VECKA 25

Hej bloggen!

Igår gick vi in i ny graviditetsvecka, 26 har börjat nu. Jag blir alldeles råddig med veckorna och hur mycket som har gått och vad allt betyder. Sån jäkla tur att det finns appar.

Kalenderveckan, måndag-nu, har varit helt fasansfull, för att vara ärlig. Den har bestått av besvikelser i vården, svåra ångestattacker, kraftlöshet och missmod.

MEN det har också funnits fina saker och jag tänkte att vi kunde koncentrera oss på dem nu!

IMG 5290

Till exempel tycker jag väldigt bra om min mage för tillfället. Min vän Patricia sa tidigare att veckorna 20-30 är snyggveckorna. Och visst, de gånger jag haft annat än mysbyxor och oborstat hår de här veckorna har jag känt mej rätt okej med min spegelbild.

 

IMG 5286

Jag har träffat tre minimänniskor under veckan. Det här är en av dem, Minimello, och jag tycker den ungen är så festlig! Hon låter och grymtar och skrattar och verkar tycka att jag är ganska kul. 

 

IMG 5284

Vi måste ta en bild till på den här tanten, så sjukt rolig typ! Hennes mamma är också så himla bra som drar ut mej ibland.

 

IMG 5283

Fåglarna har äntligen hittat bollarna vi lagt ut åt dem på balkongen och det är så jäkla trevligt att se på när Quentin tittar på dem genom förnstret. Jag har inte varit helt säker på om den katten har någon jaktinstinkt över huvudtaget, men nog finns där något rudimentärt i honom också! 

Nu väntar jag mest på snön och det utlovas sådant nästa vecka. 

söndag 12 november 2017 - 20:12

80-TALSESTETIKEN

Idag är vi många som delat barndomsbilder på sociala medier, bilder där våra pappor är med och vi kanske är bebisar. Så också jag. (Kolla tex Instagram)

Jag tänkte nu att vi skulle betrakta ett av de foton jag hittade när jag grävde efter en pappa-Catariina-bild. 

IMG 5196

Den här bilden torde vara från 1981, jag föddes i december 1980 och här är jag fortfarande en rätt liten bebé i min pappas armar. 

Det jag vill att ni lägger märke till i bilden är den alldeles perfekta estetiken. En estetik som jag beundrar och avundas. 

  • min mammas bruna velourdräkt - hur skön ser den ut?!
  • pappas Beatleshår och tjocka mustasch, priceless
  • mormors mossgröna köksbord med långbänkar till
  • den röda lamparmaturen i glas, OMG
  • mormors samling av brickor som ett blickfång på väggen
  • TAPETEN!!
  • mormor serverar kex i små pärekorin
  • och kaffe ur koppar med guldkant, en helt vanlig dag!
  • mammas röda permanentade hår, goalz
  • kopparpannorna på väggen!!
  • grönväxternas ytterkrukor, hög kitchfaktor

...och jag är ganska säker på att pappas kostymbyxor är lite utsvängda. 

Stora goals på den här inredningen och känslan. Jag ska bli min mormor. 

fredag 10 november 2017 - 09:43

OMRÖSTNING - VÄNTRUMSKONST

De senaste månaderna har jag tillbringat rätt mycket tid i olika väntrum. Vi vet alla att det är både trist och tråkigt att sitta i en lång korridor och vänta på att ens namn ska bli uppropat, som tur har man på många ställen prytt väntrummen med konst av olika de slag.

Min favorit är väntkorridoren på Stengårds psykiatriska poliklinik här i Helsingfors. Där har man verkligen blandat olika stilar och material för att få till en riktigt autentiskt ångestfylld stämning. 

Vi tar en titt!

1. HALLONSVISHIMG 5002

I det här konstverket ser vi hur den egna ångesten (hallonet) får sjunka ner i en omhändertagande och varm omgivning (vispgrädden). Den rosa färgen syftar på det mjuka och feminina, hur vi ska se till att ge oss hän till våra modersfigurer.

Att ha ett konstverk som låter maten symbolisera ett livsuttryck är också speciellt fint på just en psykiatrisk klinik. Tio poäng!

 

2. GUNGSTOLEN

IMG 5131

Ett rum med en tom gungstol vid fönstret kan inte symbolisera annat än att personen gått ut ur rummet för att umgås med sina många vänner. Tomma stolar betyder att det inte finns någon i rummet, det vill säga: alla är ute och har roligt, am I right?

Att bilden är omgiven i mörkaste svart ger också ett luftigt och trevligt intryck av det här rummet. Ett rum jag verkligen känner att jag vill besöka! Tio poäng.

 

3. RORSCHACH WAS HERE

IMG 5132

Här går man till great lenghts för att verkligen visa på var vi befinner oss! Att stirra på denna bläckplumpstavla ger en verkligen nya insikter att ta med in till samtalet. Vad betyder fläckarna? Hur kan vi tillsammans tolka dem under den kommande sessionen?

Jag ser enorma möjligheter för mer av den här sortens konst på psykiatriska polikliniker! Tusen poäng!

 

4. FRI SOM FÅGELN

IMG 5133

Här använder man sej av en helt annolunda teknik än i de föregående verken. Den lilla porslinsfågeln i väggburspråket är helt sin egna lilla performans. Åt vilket håll vänder sej fågeln i dag? Hur är den placerad den här veckan?

Här ser vi en fågel som i princip inte är bunden av något men som vecka efter vecka väljer att finnas kvar. Den är en fånge av sina egna mardrömmar. Tio poäng!

 

5. DEN DRUNKNADE SJÄLVTILLITEN

IMG 5134

I samma serie som verk nummer ett ser vi här ett bär dras ner i en rosa fluffig värld. Skillnaden mellan ettan och femman är den, att i femman har den tidigare så varma och inbjudande fluffigheten blivit ett ilsket monster som drar ner bäret, i det här fallet kanske självtilliten, i sin linda och stryper det.

Bäret skriker nervöst och pipigt på hjälp medan vispgrädden skrattar rått och bereder en tunnel ända ner till den kokande mittpunkten. En perfekt allegori på livet vill jag påstå! Tusen poäng.

 

Har du alternativa tolkningar får du gärna kommentera här under, annars tänker jag att vi kan ha en liten omröstning om vilket konstverk som är det allra mest passande i ett väntrum. 

Jag röstar på nummer FEM.

torsdag 9 november 2017 - 09:27

HUR TAMPAS DU MED ÅNGEST?

reallifehorrormoviesReal life horror movies av Gemma Correll.

 

I en kommentar fick jag frågan hur jag klarar mej igenom en superångesfylld dag. Det är en bra fråga som jag funderat mycket på och jobbat med de senaste veckorna.

För någon månad sedan när jag inte klarade av tillvaron längre och sökte hjälp, frågade alla läkare jag träffade vilka verktyg min terapi gett mej att handskas med min ångest. Sanningen är att inga alls. Min terapeut pratade rätt sällan (aldrig?) om praktiska tillvägagångssätt när det kom till ångest, och nu när det kommit upp igen har det gjort mej rätt frustrerad. Samtidigt har det tvingat mej att i nuet fundera på hur jag handskas med ångesten.

Jag kan varken ge några tips eller sanningar när det kommer till ångest, men genom att gå igenom vad jag själv känner och hur jag agerar kommer jag kanske lite närmare mina egna problem.

En sak jag märkt är att jag handskas med ångest genom att göra och överleva. När det bränner och dunkar i bröstet och det är svårt att känna någon ordning i livet är det skönt att börja organisera. Att se till att saker inte är intrasslade i varann, sej själva eller i livet, att se till att prylar ligger på rätt plats. 

Det här kan vara både bra och destruktivt, det beror på vad det är jag börjar organisera. Det går nämligen att organisera både sockor och mycket större saker. Börjar jag organisera större saker göder jag bara ångesten med mera stress, tvättar jag kläder och viker handdukar lugnar sej min hjärna.

7077700af3c3e3e54fd6c367434a2054Bild.

Som god lutheran går också 75 % av min vakna tid till att ha dåligt samvete, vilket föder ångest, vilket göder stress. Jag har dåligt samvete för i princip allt. Att jag inte jobbar, att jag inte träffar folk, att jag träffar folk, att jag laddar upp bilder på sociala medier, att jag inte laddar upp bilder, att jag skriver, att jag inte skriver, att jag beter mej dåligt hemma, att jag är trött, att jag är glad, att jag sover, att jag inte kan sova. You get the drift. Allt kan bli en faktor för dåligt samvete när man mår psykiskt dåligt - och fast man inte ens skulle må så dåligt vågar jag påstå.

Mot dåligt samvete-ångest har jag inte hittat nån riktigt bra lösning ännu, men ett par grejer jag gjort som jag tycker har hjälpt lite är att införa vissa internetregler. Jag försöker kolla mejlen och facebook max en gång om dagen, jag har ett autosvar på mejlen som gör att jag vet att de som skriver till mej i viktiga ärenden vet vart de kan vända sej istället, jag har helt tagit bort facebookappen på telefonen och gömt mejlappen. Det här underlättar minilite.

När jag igen vädrade mitt dåliga samvete för psykologen, och speciellt det att jag inte riktigt vet hur jag får bete mej när jag är sjukskriven, sa hon: jag har aldrig sett en tillfriskningsprocess som börjat genom att endast ligga i sängen. Det brukar jag försöka tänka på. Att jag FÅR och SKA göra det jag orkar med, och vila när jag behöver. En sak om dagen, tre dagar i veckan får jag planera in - ungefär. Det har jag själv bestämt och håller mej ibland till det.

Livet stannar ju inte upp bara för att en mår dåligt, och det finns en hel del praktiska saker som måste skötas. Det försöker jag leva med så gott det går, men försöker också vara snäll mot mej själv om allt inte alltid lyckas exakt så som jag tänkt eller om jag måste inhibera eller avboka något. C'est la vie, etc. 

När vi pratade ångesthantering med psykologen gav hon mej ett knippe papper med olika tips, bland annat andningsövningar och andra rent fysiska grejer som kan funka. Och ja, det har varit bra att känna till och tänka på i stunden när den Stora ångesten väller in, att jag måste försöka andas igenom det här. Samtidigt kan jag bli ännu mer frustrerad av tips som "andas med hela magen" och "varva varmt och kallt mot huden" eftersom det känns så banalt. Men faktum är att varje gång jag går i en het dusch märker jag efteråt att jag lugnat ner mej.

Här finns en del tips förresten.

3a57abe28008f96a772d223b143e9304Bild.

tisdag 7 november 2017 - 18:30

VAGNEN!

IMG 5109

Mira ville gå och se på barnvagnar i dag. Vi har surfat runt lite på nätet och kollat in vad som kunde vara rimligt att köpa. Alla mötande typer med barnvagn har vi också kollat in, skulle den där vara fin, how bout dat one?

Vi tänkte ändå att vi kan köpa nån lite billigare på Verkkokauppa eller som använd, men vi ville gå till en butik och känna på vagnarna först. Hur känns det att skuffa de olika modellerna, liksom. Det är inte som att jag skulle ha nån aning om vagnar från tidigare, eller ens vara särskilt intresserad.

En no namer för 300 euro tänkte jag kunde vara riktigt lagom för oss.

Så steg vi in i den där jäkla butiken. Och jag hade till och med sagt åt Mira, precis innan vi gick in, vi köper sen INGET idag.

Men så stod den där, tigervagnen, och jag blev bara blixtkär. Visst, vi gick runt och kollade på de andra, men för att vara helt ärliga tror jag att båda ren bestämt sej direkt vi såg tigern att det skulle bli den. 

Eftersom Linn i ett tidigare inlägg tipsat om samma märke kände jag mej också rätt ok med att välja den. Om en trebarnsmorsa kommer med en så där stark rekommendation så kanske en kan lyssna ens lite.

Fast visst, vi stod och velade i säkert över en halvtimme, den är waaaayyyy över den prisklass vi tänkt oss. Mira sa att vi måste leva lite också, och jag bet ihop tänderna och sa till sist OKEJ OKEJ MEN KÖP DEN NU SNABBT INNAN JAG ÅNGRAR MEJ och sen bara POFF så promenerade vi hem med världens finaste tigervagn!

måndag 6 november 2017 - 12:10

LIVET ÄR LÄTTARE OM MAN ORKAR VARA LITE SNÄLLARE MOT VARANN

Rubriken är ett citat av Elisabeth Rehn när hon intervjuas av sej själv (alltså Christoffer Strandberg). Och vilken ljuvlig intervju sen!

Jag älskar Lillan och hennes mysiga lugn, och allt det hon gjort för människor trots eller på grund av just sitt mysiga lugn. I intervjun sa hon också att aktivist skulle hon inte kalla sej, demonstrationer är inte för henne, och jag tänker att det är bra att vi har av båda. Både den lugna aktivisten och den som ställer sej på barrikaderna och skriker. För jag skulle verkligen nog kalla Lillan en aktivist.

I övrigt vill jag också tipsa om de andra X möter X-intervjuerna där Christoffer intervjuar kändisar som sej själv, Yles och Folktingets Svenska Dagen-satsning. Så sjukt roligt och spännande att se hur t.ex. Jörn Donner reagerar på att bli intervjuad av någon som imiterar honom, jag var nervös igenom hela intervjun. 

Tusen poäng Christoffer, det här var de finaste videor jag sett på länge! Här kommer du till Arenan och kan se alla intervjuer.

Screen Shot 2017 11 06 at 12.16.16

fredag 3 november 2017 - 16:54

HAVANDESKAPSUPPDATERING

Här har det inte pratats mycket graviditetsrelaterat på en tid tycker jag. Vi ska ändra på det nu för ett inlägg eller så.

IMG 5014Här är jag i vecka 23. Försöker ta en bild i veckan att ändå ha som minne , trots att jag inte är superexcited över att posera med magen.

I dag går graviditeten in i vecka ... 24. Jag var tvungen att kolla upp i min telefonapp, trots att jag redan kollat det två gånger i dag. Är skitdålig på att komm ihåg var vi är och hur mycket som är kvar. 23+0 är det faktiskt i dag, och för personer som inte varit gravida eller följt en graviditet betyder det alltså att det gått exakt 23 veckor och noll dagar av graviditeten, alltså har tjugofjärde veckan börjat. 

Enligt appen är jag i sjätte månaden, lite över halvvägs och har 119 dagar kvar till beräknat datum. Bf brukar folk skriva, betyder det månne beräknat förlossningsdatum? Vi säger så. 119 dagar kvar till bf alltså!

Jag mår ju överlag riktigt piss, så där psykiskt. Men det är ni säkert väl medvetna om vid det här laget. Mot det får jag hjälp och så, återkommer i ett annat inlägg om hur det nu egentligen känns för tillfället.

Fysiskt tycker jag att jag klarat mej riktigt bra hittills. Jag har ganska ont i ryggen för tillfället, det är något som trycker på ett specifikt ställe vid de vänstra revbenen/sidomusklerna/något, som också speglas som en riktigt ond punkt på framsidan av kroppen - förutom ryggontet. Sitter jag mycket känner jag av det riktigt enormt, så jag försöker ligga eller stå, eller gå runt. 

Jag har börjat få frågan om hur jag känner inför förlossningen och ärligt talat så känner jag inte så mycket ännu. Eller nåja, nyss när en vän frågade och jag igen svarade att "har inte tänkt så mkt..." och sen fortsatte med att berätta olika saker så kom jag på att troligen har jag väl ändå tänkt och processerat, i alla fall undermedvetet. 

Ännu känner jag ingen rädsla eller skräck, är helt kolugn med tanken på att föda. Å andra sidan känns det också ganska avlägset, det är ju flera månader dit ännu. Jag har en del fixa idéer på hur jag vill ha det, men samtidigt tänker jag att det går som det går. Hur som helst kommer där att finnas världens bästa förlossningspersonal runt mej som är redo att rycka in oberoende vad som skulle hända. Så det känns ok, kroppen fixar det - och fixar den inte allt så hjälper barnmorskorna och läkarna till.

För lite på en vecka sedan började jag känna nånslags rörelser i magen. Lite som att en bajskorv skulle snurra runt i nedre delen av magen. Den senaste veckan har det mera känts som fisar som spricker. Jag antar att det är Drakungen som håller performans där inne. Min moderkaka sitter framtill, och det har berättats mej att en sån placering av caken kan göra att det tar längre att känna rörelserna. Så är det säkert, dunno.

Så att, rätt bra känns det med själva den fysiska graviditeten måste jag säga. Har också börjat förlika mej med tanken på att jag ska bli mamma, att vi ska bli en familj. Kan berätta mer om det också senare.

Nu sitter jag på ett tåg till Karis med detta som utsikt:

IMG 5013

Maga och skitig tröja, varsågoda.

I Karis ska jag delta i skrivkursen jag nämnde nån gång tidigare. Missade första kursveckoslutet så jag har inte ens träffat de andra deltagarna ännu. Är så sjukt pepp på kursen - det känns som att skrivandet är ett andningshål i min ångest just nu. Hoppas bara att ryggen orkar med.

Hejdå!

torsdag 2 november 2017 - 10:35

LUCIAKANDIDAT #11

Det verkar som att Folkhälsan glömt mej i årets Luciaomröstning, som vanligt. Så jag får göra min egen presentation här i stället.

IMG 4962

Vad fick dig att vilja ställa upp i luciavalet?
Ända sedan jag var liten har jag älskat att lussa för mina föräldrar, sommar som vinter. Dessvärre har jag aldrig fått vara "riktig" lucia, ett trauma som säkert många delar med mej. Jag var aldrig tillräckligt bra på att sjunga, hade inte långt hår eller långa ben. Så nu tänkte jag att jag som gravid, deprimerad 36-åring tar revansch och glider ner för domkyrkans trappor med en kärve under armen i december!

Vilka är dina förebilder?
Mina vänner. De är smarta, ambitiösa, snälla och omtänksamma. Dessutom finns det många personer jag ser upp till som gör viktiga saker. Till exempel de personer som ser till att regnbågsunga har verksamhet på olika ställen i landet, personer som driver deras talan som av olika orsaker inte själv kan göra det, människor som jobbar för att alla ska ha samma möjligheter.

Vilket är ditt bästa luciaminne?
Det måste vara när jag fick en egen luciakrona när jag var liten. Då kunde jag gå runt och lussa när som helst. 

Hur tar du hand om dig själv?
Just nu gör jag det genom att vila och promenera. Läsa böcker och skriva. Umgås med vänner när jag orkar och gå på HÖSTIGA PROMENADER.
Vilket påminner mej om att jag borde yoga mer.

Det sägs ofta att lucia ska sprida ljust i mörkret – finns det något särskilt mörker i vår tid som lucia ska skingra?
För tillfället råder det ju inte direkt brist på mörker i vår tid. Ja, jag ser på dej Trump. 
Jag önskar att lucia kunde vara någon som står upp för minoriteters rättigheter, som kommer med ett klart intersektionellt tänk och vill uttala sej när hen ser något som är fel i samhället. 

Vad betyder musik för dig?
Musik är stämning. Musik kan skapa tankar och känslor, binda ihop och ge gemenskap. Så här innan jul så lyssnar jag mycket på julsånger och kan inte VÄNTA på att få gå på de Vackraste julsångerna!

Vad ska lucia inte göra?
Ursäkta, jag förstår inte riktigt frågan? Se t.ex. på svaret om att skingra mörker och tänk sen precis tvärtom. Så ska lucia inte göra.

Om du vinner en miljon på lotto, vad gör du med pengarna?
Betalar bort våra lån och köper ett hus i Lissabon eller Östra Helsingfors.

Var finns ditt smultronställe?
Min säng gillar jag exceptionellt mycket. Havet är en given favorit, det spelar egentligen ingen roll vilken del av havet eller vilket hav det är, men ser jag vattnet känner jag mej alltid lite lugnare än när jag inte gör det.

Vad gör du om tio år?
Omöjligt att säga. Kanske bor i ett hus i Lissabon eller Östra Helsingfors.


PROFIL
Catariina Salo

Ålder: 36 år

Familj: Fru och katt, första barnet på väg

Gör: Journalist

Hemort: Helsingfors, ursprungligen från Petalax

Gör helst: Dricker te och klappar katten Quentin

Favoritbok: Är svag för både Kjell Westös och Maria Turtschaninoffs böcker, men favorit kan nog kanske ändå vara Monika Fagerholms Den amerikanska flickan

Sjunger helst: Höstvisa eller Bed of Roses

måndag 30 oktober 2017 - 09:55

TRE BRA HELGSAKER

Bra saker som hänt under veckoslutet:

1. Vi tror att vi kommit på ett namn åt Drakisen. Måste ännu se och känna på det en stund innan jag vågar säga att det nog blir så. Vad är i ett namn egentligen? Nå ganska mycket. Vi har bollat med en hel massa namn och sånt vi har tyckt ska passa en dag, har känts helt oacceptabelt följande dag.

Märker också att vi av någon outgrundlig anledning fastnat vid flera namn som börjar på E och L.

2. Bokmässan! Jag ser så framemot den varje år, men nu var jag lite orolig hur jag skulle våga och orka. Ni vet, en massa folk, en massa intryck, en massa bekanta. Jag har ju mest umgåtts med Quentin den senaste månaden.

Min kompis Karin höll mej i handen och lotsade vägen in till mässan, och det var tur, för annars kanske jag helt och hållet skulle ha stannat hemma. Sen gick jag runt med min styvmor i några timmar och lyssnade på lite föredrag innan jag darrande styrde stegen mot den finlandssvenska avdelningen. Där plockade jag på mej de böcker jag var ute efter, hejade och mojade på bekanta och promenerade sedan raskt ut till spårvagnen och begav mej mot hemmets trygghet. 

Jag missade i princip alla de diskussioner jag hade velat se på lördagen, men jag var i alla fall där. Det får en vara nöjd och glad med tänker jag.

3. På söndagen gick Mira och jag på brunch och jag åt efterrätter tills jag sprack, sen tittade vi på serier resten av dagen och det var så jäkla skönt. Vi har nu Stranger Things 2 avklarad. Jag är lite kluven till serien, helt enkelt eftersom jag är RÄDD. Men visst är den ju sevärd.

Den här bilden får representera veckoslutet:

Nu är det måndag och jag har ångest som vanligt. Att toodeloo bara, hoppas du har en ångestfri dag och får en fin vecka!

torsdag 26 oktober 2017 - 10:15

FEELING LORELAI GILMORE

Finns det nån som älskar snön mer än Lorelai Gilmore?

I hela mitt vuxna liv har jag hatat vintern och med den, snön. Jag har inte kunnat tänka mej något värre än mörker, kyla och våta vita vita klimpar som faller ner från himlen och landar på min eyeliner.

Men i år. Jag har väntat på snön och julen i en månad redan och mina förväntningar var skyöhga när jag gick och lade mej igår. "Snöoväder att vänta i södra Finland" och allt vad de sa på nyheterna.

Ni kan ju ana hur besviken jag blev på morgonen när jag ivrigt trevade efter mina brillor och plirade ut - och såg regnet.

För tillfället ser det ut att komma nåt slags slask från himlen, det är lite bättre än vatten. Men jag slutar inte vänta, för mej räknas inte det här som första snön.

Jag väntar ännu på den där dagen när det är mörkt och stora vita flingor dalar ner på min mössa medan jag vandrar på upplysta gator i Rödbergen. 

Vänta bara.