torsdag 30 november 2017 - 21:00

VAD HÄNDER NU DÅ?

IMG 5660Den här pötkylän vill ha revolution! Hon vill ha en friare framtid och ett mer jämlikt Finland, det är jag säker på. <3 (En favoritunge, se nu på henne?!? Lagom misstänksam mot allt redan från första stund.)

Revolutionen ja, vad ska vi göra för att den ska hålla i sej nu då? Under dagens frågetimme har minister Orpo gett grönt ljus för en riksdagsdiskussion om sexuella trakasserier, och den ska ske före jul. Om jag nu förstod saken rätt. Rätt av Haavisto och Henriksson (i alla fall dom?) att ta upp frågan. Bra att det kommer upp på politisk nivå.

Men vi då, vad ska vi som varken sitter i riksdag eller regering göra?

Personligen har jag inga resurser att göra så mycket, rent konkret. Min själ klarar för tillfället inte av att ta den faktiska striden. Det smärtar, för vem är jag utan min aktivism? Men ni vet hela det där med att själv ta på sej syremasken före en hjälper barn och medpassagerare. Därför är jag också så glad över systerskapet som nu kämpar framåt i bredd, för där ryms också jag med, och jag blir upplyft av mina systrar och hålls med i Kampen.

Jag har ändå förstått att det bubblar, det grundas aktionsgrupper och män(niskor) har börjat tänka över sitt agerande. Det är bra. Det är fint. Låt oss se till att det fortsätter så.

Kom ihåg att stötta dina systrar (och kom ihåg att systrar inte bara är cis-ters!), heja på andra och heja på Kampen. Känn också dina egna gränser. Du är viktig, hur du än deltar i Revolutionen (intalar jag också mej själv konstant när jag känner efter och letar mina egna gränser).

Peace.

IMG 5661

onsdag 29 november 2017 - 08:27

DET ÄR SVÅRT ATT SITTA STILLA NÄR REVOLUTIONEN STARTAT

24130286 10156265476298968 3981300180689735252 o

Det är i dag revolutionen börjar. Nej, korjaan. Den har börjat för L Ä N G E sedan, men nu ska det äntligen ske, i dag brister dammen.

Ingen kan ha undgått dagens viktigaste hashtagg, #dammenbrister. Har du ändå på något vis undgått den så hittar du mer info här.

Det här har varit på gång en tid redan och det har varit svårt för mej att ta in. Jag vet att många av mina närmaste vänner som också varit med under processen har svårt att ta in alla vittnesmål och övergrepp som nu ser dagens ljus. Men det är OH SÅ VIKTIGT att det nu äntligen kommer fram. Jag hoppas att A L L A går in och läser vittnesmålen, att vi äntligen får en ändring på strukturerna.

Kom ihåg att du, oberoende om du är man kvinna eller ickebinär, har chansen att förändra samhället, nu.

Egentligen har jag inte mycket mer att säga än att REVOLUTIONEN HAR BÖRJAT och jag är så innerligt glad att den startat under min livstid att jag gråter.

Nu krossar vi patriarkatet och de hemliga finlandssvenska rummen. 

Tack ALLA systrar.

fredag 24 november 2017 - 14:49

HUR BLIR BARN TILL?

Det var en söndag, vi hade varit på fest och jag låg i vår röda sammetssoffa och krabbisvåndades. Plötsligt sa jag till Mira: nä men kanske vi ändå ska ha barn?

Så började det hela, som så många andra bra saker - efter en riktigt lyckad fest.

IMG 6266

Tidigare hade jag starkt varit av den åsikten att jag kanske inte alls ska ha barn, nånsin. Att det räcker med att vara vi två. Visserligen kan det bra räcka att vara två (eller tre eller hur många man nu är i sitt förhållande) och jag är lite osäker på vad som egentligen fick mej att ändra mej, men när jag väl ändrade mej så var det som en blixt från klar himmel.

Dels tror jag att det har att göra med att många i min närhet hade fått barn eller var gravida, att min BFF väntade sitt första barn, att jag kanske hade en begynnande 40-årskris. Lite oklart, men jag vet inte varför det egentligen ska behöva vara så klart heller. Det är sällan någon ber en skriva en tiosidig essä om varför en egentligen bestämde sej för att bilda familj (eller ja, för samkönade kanske frågan actually kommer upp mer än för heteropar).

unnamedFör att vi båda ska kunna bli föräldrar måste vi dels vara gifta, dels måste Mira adoptera Drakungen sen när den föds.

Hur blir barn till då, undrar kanske många. BUU-Jontti har nyligen förklarat i tv hur det går till och här kan du se det, om du också undrar. (Skönt ändå att där inte pratades om samlag, för det är ju inte enda sättet ett barn blir till, inte ens för många heteropar.)

När vi bestämde oss för att försöka få barn började vi med att googla fertilitetskliniker. Eller vi googlade inte ens så mycket, vi letade fram den klinik där våra vänner E&O gick, och kollade deras taxor. Jag är en rätt spontan person, så väldigt snart hade vi en tid bokad för ett första besök.

IMG 9401

När ett par börjar en fertilitetsprocess på klinik går man alltid igenom det praktiska på första besöket. Hur det kommer att gå till, vad som händer, vilka risker som finns, lagstiftning. Sedan ska alla par eller självständiga kvinnor träffa en psykolog. 

Vårt första besök var trevligt medan psykologbesöket inte var nåt vidare. Eller så kommer jag ihåg det i alla fall. Det kändes som ett test att vi var tillräckligt bra att bli föräldrar, dessutom var det där med manliga förebilder som fick mej att se rött.

Men vi "godkändes". Efter det började kisistickornas tidevarv.

IMG 7661

Drakungen blev till sist till med hjälp av ivf, alltså det som förr kallades provrörsbefruktning, men innan vi kom till det skedet gjordes tre inseminationer (och före DET valdes spermier). Den första och andra inseminationen gjordes i min naturliga cykel, alltså jag kissade på ovulationsstickor och när det såg ut som att det fanns ett moget ägg, kollade läkaren på kliniken med ultraljud att det faktiskt var så, och sen sprutades tvättade spermier in i mina äggledare. 

Det gav inga resultat, det är faktiskt rätt liten procentuell chans att bli gravid genom inseminering, typ dryga 10 procent av alla som insemineras på klinik blir gravida (då ska vi komma ihåg att den allra största delen av dem som söker sej till kliniker är heteropar som av en eller annan orsak inte blivit gravida efter många försök, så troligen är siffran lite högre för kvinnopar och självständiga kvinnor som kommer in). 

Den tredje insemineringen gjordes i en hormonell cykel, alltså ägglossningen kontrollerades med hjälp av hormonpreparat. Den lyckades inte heller.

unnamed 2

Graviditetstest nummer tre gjorde vi när vi var i Indien förra året i december, och när det också visade negativt bestämde vi oss för att börja diskutera ivf när vi kom hem. En inseminering kostar enligt klinikens webbsidor 565 euro, då inkluderar det två ultraljud. 

Vid det här laget hade vi redan tagit ett lån, för vi insåg att det kommer att kosta. Efter tre misslyckade insemineringar och alla mediciner och läkarbesök som kom på, ville vi inte slösa mer pengar på fler insemineringar som ändå hade väldigt liten chans att ge resultat. Procenten att få en lyckad ivf-befruktning är 50.

Vår läkare hade gärna fortsatt som förr ett tag till, men eftersom vi var privatkunder som betalade för oss, kunde vi ganska lätt faktiskt kräva en ivf-behandling. Jag kan visserligen tänka mej att läkare hellre gör insemineringar eftersom det är en icke-invasig behandling, men samtidigt kändes det som att de pumpade oss på pengar eftersom det fanns så liten chans att det funkade, statistiskt sett. (I något skede hade vi också en annan tanke.)

Så vi började ivf-behandlingen. Snabb översikt: jag tog hormonsprutor i några veckor för att flera äggceller skulle mogna samtidigt. När cellerna var mogna plockades de ut (under den mest fantastiska medicinering jag varit med om, lol) och befruktades av en biolog i klinikens laboratiorium. Hälften (6) av de utplockade (12), befruktade äggcellerna delade sej och börjande växa. Efter tre-fyra dagars väntan hade de vuxit tillräckligt och en av de befruktade cellerna inplanterades i min livmoder, resten frystes ner.

unnamed 7

Vi trodde att det lyckades redan vid den första inplanteringen, men i det tidiga ultraljudet i vecka sju visade det sej vara ett missfall.

Det tog en stund för oss båda att repa oss efter missfallet, men vi ville så klart försöka igen så snabbt som möjligt. Följande inplantering lyckades också, och vid det tidiga ultraljudet visade sej att det låg en liten böna med ett tickande hjärta där i livmodern. <3

IMG 0857

En ivf-behandling, inklusive två ultraljud, går loss på 2636 euro. Hormonsprutorna och medicnerna kostade kring 1000 euro, om jag minns rätt. Jag har inte full koll på exakta utgifter, det kom räkningar allt eftersom. Men det lån på 10 000 euro vi tog har helt gått åt. Det är bortbetalt om några år, så det är inte hela världen. Vi har inga bostadslån eller andra stora lån, så det kändes som en rimlig grej att göra - sätta några dona på sin familj.

I två veckor före, och tio veckor efter, inplanteringen tog jag ett hormonpreparat som gjorde mina livmoderslemhinnor tjockare och mer mottagliga (antar jag). Det var pure pain att tre gånger varje dag både äta och sticka in piller i snippan. Ni kan säkert tänka er mängden flytningar snipp-pillren ger. Eller om ni inte kan så kan jag berätta: de orsakar väldigt mycket flytningar. Så när den kuren var slut och ungefär 12-veckors gränsen klockades, var det en sån pure bliss med allt. Då kändes graviditeten nästan verklig.

IMG 0912Här är jag på väg på festival, gravid och genuint lycklig.

Och nu mårar vi på i vecka 27, jag känner sparkar och en tyngd i magen som gör att jag inser att där faktiskt finns något levande, något som är en del av mej men som är något helt individuellt. Och det känns bra.

***

När jag läser de gamla blogginläggen från vår tid på kliniken känns det så avlägset och overkligt. Tänk att det bara är ett drygt år sen vi var där för första gången. 

En evighet, så länge känns det att graviditeten hållit på, säkert för att jag varit både dyster och deprimerad genom det mesta av den. Det var inte riktigt så jag föreställde mej att det skulle bli.

IMG 2423Här tyckte vi redan att magen började synas ordentligt. LOL, säger jag nu.

Samtidigt är det här också det bästa som hänt, jag känner att både Mira och jag blivit mer jordade och stabila i varann, att våra tankemönster skiftar mot något bestående och verkligt. 

Om jag fick ändra på något i den här processen så är det bara mitt mående jag skulle ändra (och missfallet, obvi). För trots att det kändes som en lång och tung process att gå igenom på kliniken, är det så här i efterhand en yttepyttetid av våra liv. Det är här och nu som räknas (men kändes det NATURLIGTVIS INTE då).

IMG 9658

torsdag 23 november 2017 - 21:12

NY SORTS MEDITATION

IMG 5417

Jag kan glatt meddela att jag inte lider av graviditetsdiabetes. Inte för att jag egentligen trodde det heller, trots att vi har anlag i släkten. Rådgivningsskötaren sa att det var ett rutintest för alla som fyllt 25 (var det 35?) så det var bara att pallra sej iväg till Kampens labb. Nå, rätt piece of cake var det ju. Hade förväntat mej spyrefelxer av sörjan man sku dricka men äh, int var det nu sååå farligt.

Så här för några timmar sedan fick jag sedan veta att gällande diabetes är jag fullt frisk. Hurra.

Ett meddelande från DB Schenker trillade också in i min telefon nyligen och idag hämtade jag ut mitt AdLibris-paket innehållande stickor och garn. (Att man kan köpa garn på AdLibris, who knew?)

Är inte direkt någon hejare på handarbete, men nog fan satt de räta och aviga maskorna i ändå. Nu har jag börjat sticka en filt i alpackagarn till Drakungen. Den blir lite för liten och lite för ful, men det blir något jag själv gjort till mitt barn. 

Och vet ni, det är ju faktiskt riktigt meditativt att sticka. 

tisdag 21 november 2017 - 10:40

HEJA KROPPEN

IMG 5373Helsingfors i dag på eftermiddagen.

I morse öppnade jag ett nytt bloggutkast och tänkte att jag skulle skriva om hur bra jag mått, rent fysiskt, under den här graviditeten. Direkt slog en grym huvudvärk in som inte gick om ens med en långpromenad.

Nu har jag tagit panadol, ätit och vilat och den sitter ännu i. Precis som ryggontet som kommer och går, och det där stället kring magsäcken som gör ont konstant. LOL.

MEN OKEJ FÖRUTOM ALLT DET, aldrig har jag varit så här frisk rent fysiskt. Jag äter mina vitaminer och min frukost varje morgon (har ALDRIG i mitt LIV ätit frukost regelbundet), jag försöker äta balanserat och ibland rör jag till och med på mej. Alla mina värden har varit bra hittills (KNACK KNACK. Sockerbelastning på torsdag.) och magen växer i lagom takt.

Jag ser till och med framemot förlossningen för tycker det ska bli så spännande att se hur mycket jag klarar av utan mediciner. Så rent fysiskt tror jag detta välsignade tillstånd passar rätt bra för mej, men LOL psykiskt not so much.

*emoji som rycker på axlarna*

måndag 20 november 2017 - 20:49

LÅT BARNEN VARA (SEJ SJÄLVA)

IMG 5349

I dag är det både barnkonventionens dag och transpersoners minnesdag. Två dagar som verkligen korrelerar. Är det månne tänkt så, att de SKA vara samtidigt?

Hur som helst. När jag stod vid riksdagshusets trappor ikväll och såg de tända ljusen och hörde talen om de hundratals transpersoner som mördats bara i år, kunde jag inget annat än gråta. Som Setas ordförande Viima Lampinen sa: Allt är redan sagt, det finns inget mer att säga.

I dag är en ypperlig dag att tänka på att låta barn få definiera sej själva. Att ge dem alla möjligheter i livet att vara exakt de det de själva vill.

Jag vet, det är inte lätt. Allt sitter så himla inrotat i oss, speciellt könsnormerna. Jag är ytterst medveten om det i mitt egna dagliga liv och i mitt umgänge med barn.

Ändå tänker jag att vi måste försöka, vi måste luckra upp och vi måste göra vårt bästa. Mer än vårt bästa kan vi heller inte göra. Jag är helt säker att jag också kommer att fucka upp mitt barn på något sätt, finns det en förälder som inte orsakar nåt trauma till sitt barn? Men jag ska göra mitt yttersta för att barnet ska få alla möjligheter att vara exakt den hen vill vara. För sist och slutligen är det mitt barns välbefinnande det handlar om.

Hoppas jag lyckas ens lite.

 

PS: I dag har jag äntligen ändrat mitt modersmål till svenska så nu är jag är en fullfjädrad finlandssvensk! Det går bra att gratulera i kommentarsfältet.

 

lördag 18 november 2017 - 11:25

ÅTERBLICK VECKA 25

Hej bloggen!

Igår gick vi in i ny graviditetsvecka, 26 har börjat nu. Jag blir alldeles råddig med veckorna och hur mycket som har gått och vad allt betyder. Sån jäkla tur att det finns appar.

Kalenderveckan, måndag-nu, har varit helt fasansfull, för att vara ärlig. Den har bestått av besvikelser i vården, svåra ångestattacker, kraftlöshet och missmod.

MEN det har också funnits fina saker och jag tänkte att vi kunde koncentrera oss på dem nu!

IMG 5290

Till exempel tycker jag väldigt bra om min mage för tillfället. Min vän Patricia sa tidigare att veckorna 20-30 är snyggveckorna. Och visst, de gånger jag haft annat än mysbyxor och oborstat hår de här veckorna har jag känt mej rätt okej med min spegelbild.

 

IMG 5286

Jag har träffat tre minimänniskor under veckan. Det här är en av dem, Minimello, och jag tycker den ungen är så festlig! Hon låter och grymtar och skrattar och verkar tycka att jag är ganska kul. 

 

IMG 5284

Vi måste ta en bild till på den här tanten, så sjukt rolig typ! Hennes mamma är också så himla bra som drar ut mej ibland.

 

IMG 5283

Fåglarna har äntligen hittat bollarna vi lagt ut åt dem på balkongen och det är så jäkla trevligt att se på när Quentin tittar på dem genom förnstret. Jag har inte varit helt säker på om den katten har någon jaktinstinkt över huvudtaget, men nog finns där något rudimentärt i honom också! 

Nu väntar jag mest på snön och det utlovas sådant nästa vecka. 

söndag 12 november 2017 - 20:12

80-TALSESTETIKEN

Idag är vi många som delat barndomsbilder på sociala medier, bilder där våra pappor är med och vi kanske är bebisar. Så också jag. (Kolla tex Instagram)

Jag tänkte nu att vi skulle betrakta ett av de foton jag hittade när jag grävde efter en pappa-Catariina-bild. 

IMG 5196

Den här bilden torde vara från 1981, jag föddes i december 1980 och här är jag fortfarande en rätt liten bebé i min pappas armar. 

Det jag vill att ni lägger märke till i bilden är den alldeles perfekta estetiken. En estetik som jag beundrar och avundas. 

  • min mammas bruna velourdräkt - hur skön ser den ut?!
  • pappas Beatleshår och tjocka mustasch, priceless
  • mormors mossgröna köksbord med långbänkar till
  • den röda lamparmaturen i glas, OMG
  • mormors samling av brickor som ett blickfång på väggen
  • TAPETEN!!
  • mormor serverar kex i små pärekorin
  • och kaffe ur koppar med guldkant, en helt vanlig dag!
  • mammas röda permanentade hår, goalz
  • kopparpannorna på väggen!!
  • grönväxternas ytterkrukor, hög kitchfaktor

...och jag är ganska säker på att pappas kostymbyxor är lite utsvängda. 

Stora goals på den här inredningen och känslan. Jag ska bli min mormor. 

fredag 10 november 2017 - 09:43

OMRÖSTNING - VÄNTRUMSKONST

De senaste månaderna har jag tillbringat rätt mycket tid i olika väntrum. Vi vet alla att det är både trist och tråkigt att sitta i en lång korridor och vänta på att ens namn ska bli uppropat, som tur har man på många ställen prytt väntrummen med konst av olika de slag.

Min favorit är väntkorridoren på Stengårds psykiatriska poliklinik här i Helsingfors. Där har man verkligen blandat olika stilar och material för att få till en riktigt autentiskt ångestfylld stämning. 

Vi tar en titt!

1. HALLONSVISHIMG 5002

I det här konstverket ser vi hur den egna ångesten (hallonet) får sjunka ner i en omhändertagande och varm omgivning (vispgrädden). Den rosa färgen syftar på det mjuka och feminina, hur vi ska se till att ge oss hän till våra modersfigurer.

Att ha ett konstverk som låter maten symbolisera ett livsuttryck är också speciellt fint på just en psykiatrisk klinik. Tio poäng!

 

2. GUNGSTOLEN

IMG 5131

Ett rum med en tom gungstol vid fönstret kan inte symbolisera annat än att personen gått ut ur rummet för att umgås med sina många vänner. Tomma stolar betyder att det inte finns någon i rummet, det vill säga: alla är ute och har roligt, am I right?

Att bilden är omgiven i mörkaste svart ger också ett luftigt och trevligt intryck av det här rummet. Ett rum jag verkligen känner att jag vill besöka! Tio poäng.

 

3. RORSCHACH WAS HERE

IMG 5132

Här går man till great lenghts för att verkligen visa på var vi befinner oss! Att stirra på denna bläckplumpstavla ger en verkligen nya insikter att ta med in till samtalet. Vad betyder fläckarna? Hur kan vi tillsammans tolka dem under den kommande sessionen?

Jag ser enorma möjligheter för mer av den här sortens konst på psykiatriska polikliniker! Tusen poäng!

 

4. FRI SOM FÅGELN

IMG 5133

Här använder man sej av en helt annolunda teknik än i de föregående verken. Den lilla porslinsfågeln i väggburspråket är helt sin egna lilla performans. Åt vilket håll vänder sej fågeln i dag? Hur är den placerad den här veckan?

Här ser vi en fågel som i princip inte är bunden av något men som vecka efter vecka väljer att finnas kvar. Den är en fånge av sina egna mardrömmar. Tio poäng!

 

5. DEN DRUNKNADE SJÄLVTILLITEN

IMG 5134

I samma serie som verk nummer ett ser vi här ett bär dras ner i en rosa fluffig värld. Skillnaden mellan ettan och femman är den, att i femman har den tidigare så varma och inbjudande fluffigheten blivit ett ilsket monster som drar ner bäret, i det här fallet kanske självtilliten, i sin linda och stryper det.

Bäret skriker nervöst och pipigt på hjälp medan vispgrädden skrattar rått och bereder en tunnel ända ner till den kokande mittpunkten. En perfekt allegori på livet vill jag påstå! Tusen poäng.

 

Har du alternativa tolkningar får du gärna kommentera här under, annars tänker jag att vi kan ha en liten omröstning om vilket konstverk som är det allra mest passande i ett väntrum. 

Jag röstar på nummer FEM.

torsdag 9 november 2017 - 09:27

HUR TAMPAS DU MED ÅNGEST?

reallifehorrormoviesReal life horror movies av Gemma Correll.

 

I en kommentar fick jag frågan hur jag klarar mej igenom en superångesfylld dag. Det är en bra fråga som jag funderat mycket på och jobbat med de senaste veckorna.

För någon månad sedan när jag inte klarade av tillvaron längre och sökte hjälp, frågade alla läkare jag träffade vilka verktyg min terapi gett mej att handskas med min ångest. Sanningen är att inga alls. Min terapeut pratade rätt sällan (aldrig?) om praktiska tillvägagångssätt när det kom till ångest, och nu när det kommit upp igen har det gjort mej rätt frustrerad. Samtidigt har det tvingat mej att i nuet fundera på hur jag handskas med ångesten.

Jag kan varken ge några tips eller sanningar när det kommer till ångest, men genom att gå igenom vad jag själv känner och hur jag agerar kommer jag kanske lite närmare mina egna problem.

En sak jag märkt är att jag handskas med ångest genom att göra och överleva. När det bränner och dunkar i bröstet och det är svårt att känna någon ordning i livet är det skönt att börja organisera. Att se till att saker inte är intrasslade i varann, sej själva eller i livet, att se till att prylar ligger på rätt plats. 

Det här kan vara både bra och destruktivt, det beror på vad det är jag börjar organisera. Det går nämligen att organisera både sockor och mycket större saker. Börjar jag organisera större saker göder jag bara ångesten med mera stress, tvättar jag kläder och viker handdukar lugnar sej min hjärna.

7077700af3c3e3e54fd6c367434a2054Bild.

Som god lutheran går också 75 % av min vakna tid till att ha dåligt samvete, vilket föder ångest, vilket göder stress. Jag har dåligt samvete för i princip allt. Att jag inte jobbar, att jag inte träffar folk, att jag träffar folk, att jag laddar upp bilder på sociala medier, att jag inte laddar upp bilder, att jag skriver, att jag inte skriver, att jag beter mej dåligt hemma, att jag är trött, att jag är glad, att jag sover, att jag inte kan sova. You get the drift. Allt kan bli en faktor för dåligt samvete när man mår psykiskt dåligt - och fast man inte ens skulle må så dåligt vågar jag påstå.

Mot dåligt samvete-ångest har jag inte hittat nån riktigt bra lösning ännu, men ett par grejer jag gjort som jag tycker har hjälpt lite är att införa vissa internetregler. Jag försöker kolla mejlen och facebook max en gång om dagen, jag har ett autosvar på mejlen som gör att jag vet att de som skriver till mej i viktiga ärenden vet vart de kan vända sej istället, jag har helt tagit bort facebookappen på telefonen och gömt mejlappen. Det här underlättar minilite.

När jag igen vädrade mitt dåliga samvete för psykologen, och speciellt det att jag inte riktigt vet hur jag får bete mej när jag är sjukskriven, sa hon: jag har aldrig sett en tillfriskningsprocess som börjat genom att endast ligga i sängen. Det brukar jag försöka tänka på. Att jag FÅR och SKA göra det jag orkar med, och vila när jag behöver. En sak om dagen, tre dagar i veckan får jag planera in - ungefär. Det har jag själv bestämt och håller mej ibland till det.

Livet stannar ju inte upp bara för att en mår dåligt, och det finns en hel del praktiska saker som måste skötas. Det försöker jag leva med så gott det går, men försöker också vara snäll mot mej själv om allt inte alltid lyckas exakt så som jag tänkt eller om jag måste inhibera eller avboka något. C'est la vie, etc. 

När vi pratade ångesthantering med psykologen gav hon mej ett knippe papper med olika tips, bland annat andningsövningar och andra rent fysiska grejer som kan funka. Och ja, det har varit bra att känna till och tänka på i stunden när den Stora ångesten väller in, att jag måste försöka andas igenom det här. Samtidigt kan jag bli ännu mer frustrerad av tips som "andas med hela magen" och "varva varmt och kallt mot huden" eftersom det känns så banalt. Men faktum är att varje gång jag går i en het dusch märker jag efteråt att jag lugnat ner mej.

Här finns en del tips förresten.

3a57abe28008f96a772d223b143e9304Bild.