467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Brev till Edith

Skrivet av Catariina Salo 03.12.2016 | 1 kommentar(er)

För en tid sedan blev jag ombedd att skriva en text om Edith Södergran till The Stockholm Review. Redaktören ville ha något med en "finlandssvensk koppling" och formen var fri.

Jag funderade några veckor och började sedan skriva. Så funkar jag oftast när jag skriver, jag tänker ett tag, sedan spyr jag alla bokstäver ur mej och därefter vill jag helst aldrig se texten igen.

I min google drive har jag massvis med dokument med påbörjade texter, dikter, inlägg - som jag aldrig vill kolla på igen. Ibland har jag öppnat nåt dokument och läst, blivit överraskad över att texten är så bra. Men oftast suger det till i magen och en skam sköljer över mej, hur har jag kunnat skriva sådär!

Det kanske inte är en hemskt bra egenskap för någon som skriver for a living, men sen igen, när det gäller journalistiska texter funkar jag helt annorlunda. 

Får ni andra nånsin den där känslan, att nu gör jag bara klart det här så behöver jag aldrig, aldrig tänka på det igen? Trots att det finns där out in the open för alla att se.

Kommer nog aldrig att skriva The Next Great American Novel om jag inte ens kan titta på mina skönlitterära texter. Oh well, jag kan göra andra saker - som t.ex. gnälla över mitt liv i bloggform

Nu tänker jag i alla fall länka till den där grejen jag skrev om Södergran. Varsågoda. (Själv tänker jag ignorera den och tänka att den inte existerar.)

Screen Shot 2016 12 03 at 10.57.56


Cementveckan

Skrivet av Catariina Salo 02.12.2016

Det har varit en så otroligt tung vecka. Ni vet den där känslan när det kommer nya saker på to do-listan i samma takt som en bockar av det som blivit gjort. Ungefär så.

Det känns som om det var tusen år sedan jag satt på det där mötet på Drumsö i måndags (kuriosa: jag var tvungen att kolla i min kalender hur min måndag såg ut, jag kom inte ihåg ett dugg) och det känns som tusen år till nästa torsdag.

Min målbild för den här sista veckan av manijobbande är det som händer nästa torsdag: jag kommer att sitta i ett plan som lyfter mot Indien. I tre veckor ska jag ligga på stränder med heliga kossor och bara zenna och omma. 

Och jag är så värd det!

För lets face it, 2016 har faktiskt varit ett riktigt rutiår. Om en då inte förtjänar lite värme och halvkapitalistiska yogaläger så vet jag inte. 

Där ska jag också - igen - ta itu med att lära mej hantera min tid. Att komma ihåg att jag också behöver lediga dagar, att jag behöver boka in vila. Det där med pengar fixar sej ändå alltid.

Det var min lilla fredagsrant. Som bonus, dagens Skeletor:

e190dd281d1ebf5bb81f4d617234ada2


Den manliga förebilden - är han viktig?

Skrivet av Catariina Salo 01.12.2016 | 5 kommentar(er)

"Haluan että mun lapsen ympärillä on turvallisia aikuisia ihmisiä sukupuolesta riippumatta. Se että on jotain tiettyä sukupuolta ei takaa mitään lapsen kehityksen kannalta, kyl se on paljon enemmän siitä persoonan arvoista kiinni kun genitaaleista.

Lapsi ei myöskään kasva missään häkissä - se lapsi saa kyl erilaisii vaikutelmii muualta kun kotoo, esim meidän lähiympäristöstä. Mitä aktiivisempiä me ollaan vanhempina sitä laajempi sosiaalinen verkosto lapsellakin on. Toivottavasti siinä verkostossa on hyviä ihmisä - sukupuolta määrittelemättä."

Det sa Mira nyss när jag berättade att det kommit en fråga om hur vi tänker oss med manliga förebilder till vårt barn, speciellt om vi får en son.

Och jag håller med henne. Det var en fråga som psykologen också frågade när vi gjorde ett av de första besöken på kliniken. Under det besöket rykte det ur mina öron, men jag kunde inte formulera det så där bra. Istället blev jag arg och sa att det nog inte är ett problem, vi lever i ett patriarkalt samhälle och mansmodeller finns överallt (ja, här väljer jag aktivt att inte använda uttrycket "manlig förebild").

Det är en fråga som ofta kommer, det här med manliga förebilder. Ärligt talat så är jag inte helt på det klara med vad som menas med det, vad är det man väntar att en person av manligt kön skulle tillföra vår familj? Det här är en fråga helt utan värdering, jag undrar ärligt.

Jag är helt säker på att vårt barn kommer att ha en massa superfina förebilder. Två mammor med bra värderingar, till exempel. Vår bekantskapskrets är också fylld av fiffiga typer; akademiker, hippier, kulturtyper, bokmalar, kockar, målare, skötare - straighta, gays, trans och cispersoner. Och det känns nästan viktigast, att det finns en diversitet av människor som har olika syn på världen - men har bra värderingar.

Med det är jag säker på att vårt barn kommer att komma långt här i livet.

Hur tänker ni på förebilder för era barn? Är ni själva bra manliga/kvinnliga förebilder - och är det viktigt? 

IMG 6026Bonusbild på en bra mänsklig förebild, fotad av Frida Lönnroos såklart.


Klassikern: Min dag i bilder

Skrivet av Catariina Salo 28.11.2016 | 2 kommentar(er)

IMG 7275 copy

8:22

Väckarklockan ringde kvart i åtta. Jag var trött, dels för att det är måndag, dels för att jag låg vaken och kollade sista avsnittet av Gilmore Girls och annat viktigt långt in på småtimmarna (säg till sen när vi kan prata om Gilmore Girls, jag behöver pahasti debriefa).

Det bästa kaffet kokas förresten med den här melittatratten från tiden före kriget (har ingen aning från när den är). Ingen stor kaffekokare tar upp plats i vårt minimala kök, och det smakar utsökt.

 

IMG 7283 copy

9:11

Packade ihop sakerna för dagen. Var tvungen att köpa en ny laddare till min dator efter att den förra EXPLODERADE I MIN FAMN i söndags. Blev livrädd, fick små brännsår på mage och lår och det började lukta bränt i hela kongressalen. Ja den exploderade inte helt av sej själv, det berodde nog främst på att Sir Quentin gillar att tugga på sladden. Fick tips om att smörja sladdarna med tabasco, ska testa det pronto.

 

IMG 7284 copy

9:59

Dagens första möte på Mutteri, varifrån jag hastade iväg på nästa möte - också på Drumsö. 

Mutteri förresten, har inte ens varit där tidigare. Jag rör mej aldrig på Drumsö, kanske jag borde, för det var ju rätt fint.

Stort minus var ju att mackan hade lök som pålägg, wtf är det för fasoner egentligen? Lök är den vidrigaste ingrediensen som nånsin hittats på.

 

IMG 7297 copy

13:23

Jag har insett att jag är extremt dålig på tidshantering. Mira frågade en dag om jag nånsin tänkt på att det kan ha med min inbillade (?) dyskalkyli att göra. Det hade jag inte tänkt på.

Jag är skitdålig på siffror och ganska dålig på digital tid. Huvudräkning är något som inte alls fungerar och pengar har jag inte så full koll på som jag kunde. -> jag har diagnostiserat mej själv med dyskalkyli.

När jag nu tänker logiskt så är det inte alls omöjligt att det också påverkar hur jag tänker på tid. Jag har nämligen väldigt svårt att till exempel kunna omfatta att jag behöver tid att ta mej från ett möte till ett annat och att jag inte kan planera in saker alla dagar i veckan.

Det ska bli mitt mål med nästa år, att bli bättre på tidshantering. Den här bilden symboliserar nämligen ett möte jag inte hade räknat med att det skulle ta tid att åka till och hade i princip planerat två möten på varann, aka jag borde ha varit på två ställen samtidigt.

 

IMG 7302 copy

14:30

Här sitter jag och planerar nästa veckas tisdag. Jag ska vara some-redaktör för Svenska Yle på slottsbalen. Det är så himla, himla roligt att få vara med i slottsbalenteamet! Har aldrig varit på slottet förr så spänningen är total.

Yles garderob, puvuston, är förresten helt magnifik. Stora hallar med alla kläder du kan tänka dej. Det finns en särskild puvustoperson som jobbar med slottsbalen och med henne har vi valt ut klänning åt mej. Det är en röd soul-aktig sak full med paljetter och ett minisläp. 

Förutom klänning fixar hon skor, bh, strumpbyxor, smycken och aftonväska. Och en smink- och hårtid finns redan inbokad. Sån himla lyx!

 

IMG 7306 copy

15:07

En till förflyttning som inte gick som den skulle. Jag hade bestämt träff klockan 15 inne i stan, men då stod jag fortfarande på spårvagnshållplatsen i Böle. Som tur insåg jag detta redan tidigare under dagen och kunde meddela min följande dejt att jag blir en halvtimme sen.

 

IMG 7313 copy

15:29

Det var bara så jäkla fint nere vid Havis Amanda att jag måste dela med mej av det.

 

IMG 7321 copy

15:58

Min nästa dejt var med My! Vi träffades på kliniken jag och Mira går till för My håller på och skriver ett reportage om vår assisterade befruktning. 

Det är skönt att bli intervjuad av någon en känner och en känner sej trygg med. Vi satt en stund på kliniken och pratade och sen gick vi en promenad runt Observatorieparken. Skönt när någon frågar en saker, då får en på riktigt tänka igenom de egna valen och besluten också.

Analys is king.

 

IMG 7325 copy

16:21

Det var förvånansvärt få bilar på min gågata i dag. Vanligtvis står det allt mellan fem och femton bilar på den här lilla sträckan. Hej Helsingfors stad, gör om och gör bättre.

 

IMG 7336 copy

17:15

Efter att ha värmt potatismos och morotslåda i ugnen, diskar och städat upp kattens spyor från hallmattan lade jag mej ner på soffan för lite hederligt mys. Lyssnade på min ljudbok (Kun aika loppuu av Elina Hirvonen, jag märker att det är lättare för mej att lyssna på finska böcker än att läsa dem) tills tankarna började snurra alltför mycket och koncentrationen tog slut.

Tog fram datorn och jobbade en stund.

 

IMG 7338 copy

19:07

Jag köpte en såndär korghyllgrej från ikea för ett par månader sedan. Trots att jag byggt ihop den för flera veckor sedan har den ännu inte hittat in i min garderob. I dag var jag jag tvungen att städa garderoben så den hade rum. Min fru hade nämligen hintat om att NU SKA DET SKE, genom att tränga in hela grejen i mitt skåp så dörren inte gick fast. 

Hint understood.

 

IMG 7352 copy

19:50

Min puvustodam skickade hem mina svindyra nya skor med mej så att jag kan öva inför slottsbalen. Förr spatserade jag ofta runt på skyhöga klackar, tretton centimeter var inget problem!

För ett par år sen föll jag på grund av ett par platåskor (en decimeter) och landade med knäet på en sten så det sprack. Knäet, inte stenen. Efter det har jag inte vågat ha klackar, så det här blir spännande.

Viktigaste frågan är ju förstås; måste jag raka benen till balen? (För att inte tala om armhålorna.)

 

IMG 7366 copy

20:17

Hela familjen låg i varsitt hörn av vardagsrummet och väntade på att nyheterna skulle börja. Jag passade på att jobba litegrann. 

 

IMG 7378

21:51

Googlade feministpropagandabilder åt en kompis. Det är tydligen sådant jag sysslar med en helt vanlig måndagskväll.

Och nu är klockan 21:56 och jag tänker gå och lägga mej. Nati! (Troligen ligger jag vaken och lyssnar på bok eller ser på serie till cirka 00.)


Aktivister är det bästa som finns

Skrivet av Catariina Salo 27.11.2016

Jag lyssnade nyss klart Kakan Hermanssons bok Hela Kakan, och jag rekommenderar den starkt. Speciellt slutet fick mej att brista ut i en igenkännande gråt.

Kakan berättar om hur hon inte skulle vara den hon är i dag utan det systerskap och den solidaritet som feminismen har gett henne. Precis så känner jag också.

Feminismen har gett mej en grund att stå på, en vän att vända mej till och en famn att falla ner i. Jag är så innerligt tacksam för alla feministsystrar och -syskon som finns där ute, över allt det nya jag kan lära mej av dem varje dag och det otroliga i att vi kan stå i bredd och gå mot samma mål.

En självklar del av min feminism är också hbtiq-aktivismen. Att jobba för rättigheter som rör mej själv och så många omkring mej känns som något helt naturligt, något som jag rentav måste göra. Mitt sätt att ställa mej på barrikaderna är att försöka verka på föreningsfältet.

Jag sitter för tillfället med i HeSetas styrelse och i den rollen var jag också med på Setas generalmöte i Åbo under veckoslutet. Att i två dagars tid hänga och prata med andra aktivister är så jävla stärkande. Trots att jag haft en supermegaastung vecka var det ändå självklart att delta, och trots att jag inte orkade följa med på fest lärde jag känna nya kompisar och fick vara med och fatta nya beslut.

Ett viktigt beslut som röstades fram var Setas nya ordförande, hen som ska leda förbundet under de kommande två åren. I omröstningen valdes min vän Viima Lampinen.

Det är ett viktigt val av person, inte bara för att jag vet att hen är superkvalificerad, intersektionell feminist och en bra typ, utan också för att det är första gången en icke-binär person valts till posten. Jag är väldigt glad, nöjd och hoppfull. 

Nu har jag just kommit hem och ska försöka smälta veckoslutet och planera framtida stridsplaner. Men mest ska jag nu faktiskt försöka sova (och se klart Gilmore Girls). Nati.

FullSizeRender 4Några av HeSetas delegater under generalmötet.

 


Vi får alla vara sköra

Skrivet av Catariina Salo 23.11.2016 | 5 kommentar(er)

Varför startade jag den här bloggen egentligen? Varför valde jag att blotta mej, att lägga ut min innersta önskan och berätta om den eventuellt väldigt svåra fighten fram till målet?

Jag gjorde det av den enkla anledningen att jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver prata om de här sakerna, för jag märker att det är ett tabu att vilja ha barn - och säga det högt. 

De senaste två veckorna har väldigt många hört av sej till mej, främst kvinnor som är i en liknande situation. De har berättat om sina egna erfarenheter i kommentarer, mail, chattrådar och textmeddelanden. Om det som varit, om det som ska komma.

Och det gör så gott! Jag önskar att varenda en av de här personerna också fick en myriad av meddelanden och pepp, att de inte ska behöva känna sej ensamma i sina försök, i sin längtan, i väntandet. Väntandet på det där plusset.

För varje person som hört av sej till mej så har jag stärkts litegrann. Varje gång någon har sagt "jag gick igenom samma", "jag vet verkligen vad du menar och hur det känns", eller något liknande, har jag först blivit totalledsen för att de behöver gå igenom det här. Samtidigt har jag känt mej lättad över att inte vara ensam. Och sedan, sedan har jag överraskats av hur många vi är. 

Jag fick en kommentar om att akta mej för hur mycket jag delar med mej av den här processen. Och det förstår jag också så innerligt väl, för jag inser ju nu hur tung och jävlig den här resan kan vara, och det ligger säkert en självbevarelsedrift i att hålla tand för tunga. Att inte spilla varje detalj.

Men när det är så viktigt! Det senaste året har jag hört så många historier som har att göra med önskan om barn, om besvikelser, om missfall, om svårigheter. Det är nu, när en stor del av min vänskaptskrets har, eller snart ska få, barn som de här historierna kommer fram. De viskas från kvinna till kvinna, likt gamla sägner och sånger vid lägereldar.

Det är något oerhört starkt och fint i att den här informationen och kunskapen går från person till person, men jag kan ibland önska att vi skulle prata mer öppet om det. 

Varför ska det vara så hemligt och varför är det så förfärligt om någon ser en som bräckligast? Varför är det en skam att vara mänsklig, att vara skör?

Och varför är det vi med livmödrar som ofta får bära den här skammen?

catzo bw 11Foto: Frida Lönnros


Bröltsibilder vol 2

Skrivet av Catariina Salo 23.11.2016

Nu ska vi höja stämningen med del två av bröltsibilderna - dom med gäster!

Eftersom vi var tvungna att registrera vårt partnerskap i all hast i samband med fertilitetsbehandlingarna (läs mer om det i det här inlägget), hann vi inte - eller hade råd - att ordna ett riktigt bröllop.

För att det inte skulle kännas som bara en juridisk tråksak, beslöt vi ändå att bjuda in några av våra närmaste till en skumpaskål på kvällen.

Naikkariskumpat 4536Här anländer jag och Mira till The Mess, där vi hade bokat ett hörn av restaurangen. Minna var förstås redan där med kameran redo.

Naikkariskumpat 4553"Kiva att ni dukat allt klart åt oss, men jag vill nu ändra på allt och duka om. Är det okej? Okej!"

Naikkariskumpat 4566Lina kom som första gäst. Lina har jag förresten lärt känna när vi båda bloggade på Ratata.

Naikkariskumpat 4589Cia, Camilla, Muffins, Muffe - hon är kär och har många namn.

Naikkariskumpat 4595Här har Ida en lycklig kindklappningssession med mej.

Naikkariskumpat 4599Idel kramar och glada mänskor.

Naikkariskumpat 4653Filip är min brudfrämma.

Naikkariskumpat 4669Noora & Crisse.

Naikkariskumpat 4692Här försöker jag hålla nåt slags tal. Undrar hur det går?

Naikkariskumpat 4701Adelle, aka "Tanten", var mest fotogenique under kvällen skulle jag säga.

Naikkariskumpat 4734Speglingar.

Naikkariskumpat 4744Ida-Lina.

Naikkariskumpat 4772Susanna.

Naikkariskumpat 4784Det här är min absoluta favoritbild från kvällen, den säger allt.

Naikkariskumpat 4782Karin och jag går way back, också till Ratatatider. Alltså tacka vet jag bloggar, annars skulle jag inte heller ha den här fantastiska kvinnan i mitt liv. Det finns inget man inte kan fråga av Karin, troligen vet hon redan svaret, men vet hon inte tar hon reda på - snabbare än vinden.

Naikkariskumpat 4815Och här min nya svåger och hans flickvän.

 

Naikkariskumpat 4837Linnéa är också min brudfrämma. Jo, det blir ett stort bröllop i något skede och då är det bäst att dessa två främmor är beredda!

Naikkariskumpat 4867

Naikkariskumpat 4876

Naikkariskumpat 4901

Naikkariskumpat 4906

Och där avslutar vi. För sedan drog vi iväg på karaoke och det ska endast finnas bevarat i våra egna små smuddiga minnen!


Blodfontänen

Skrivet av Catariina Salo 22.11.2016 | 11 kommentar(er)

Under morgonnatten drömde jag oroliga drömmar. Det var blod som sprutade fram ur min livmoder, forsar av blod längs mina ben. Ett rent slagfält omkring mej och på min kropp. Det luktade frätande.

Jag kommer ihåg att jag halvt vaknat och insett att min mens börjat, och jag har knipit. Knipit ihop benen och fittan. Knipit allt jag kunnat och somnat om.

Som om det skulle hjälpa att knipa. Som om knipmusklerna kan hindra mensen från att börja. Mensen, som vittnar om att vårt försök misslyckats.

När jag sedan vaknade och gick på toa märkte jag mycket riktigt att nu börjar mensen.

Det var inte en total överraskning. 

Eftersom jag inte är den som tålmodigt orkar vänta gjorde jag ett tidigt graviditetstest redan förra onsdagen. För jag var bombis på att jag är with child. Alla tecken var ju där! Jag mådde lite illa, jag hade ont i brösten, och jag blev helt utmattad varje eftermiddag. (Never underestimate the power of självsuggestion!)

När den digitala (omg) graviditetsstickan sen sken upp i ett "INTE GRAVID EI RASKAANA" blev jag rätt förkrossad. Jag var ju säker! Jag kände ju det på mej! Nog känner jag ju min egen kropp!

Att testa över en vecka före väntad mensstart är ändå inte det smartaste, och Mira intalade mej om att hoppet inte är ute. Och det är klart att det inte var.

Men när jag på söndagen testade igen och stickan visade negativt visste jag att det är kört. Planen var att testa igen imorgon - dagen då jag på riktigt skulle testa - och sen inte tänka på det mer.

Nu behöver jag ju inte göra det eftersom det forsar blod ur mej.

Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.

Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.

För de facto måste/får vi ju genast börja tänka framåt; när försöker vi nästa gång, hinner vi med en inseminering ännu före vi åker till Indien på vintersemester? Och vi hoppas att vi hinner. På det viset var mensen faktiskt rätt schysst, den kom lite i förtid. Det betyder att det finns en möjlighet att jag har ägglossning ett par dagar innan vi åker iväg, med god tur.

Och kanske det är på en strand i just Indien som det är meningen att en befrukad äggscell ska hitta sin väg ner mot min livmoder och fastna i väggen. Kanske det är så det måste ske?

Vi får se.

menssssssFrån Liv Strömquists Kunskapens frukt - förstås.


Bröllopsfoton - ett naturligt urval

Skrivet av Catariina Salo 20.11.2016 | 4 kommentar(er)

Lagom till enmånadsbröllopsdagen fick vi i dag bilderna från dagen. Vi hade bett vår vän Minna som tar superfina bilder att dokumentera lite under eftermiddagen och kvällen.

Är så supernöjd med bilderna, vi ser inte ut som kråkor på en enda! (Det är ju iofs sant att Minna säkert gått igenom och sållat bort några hundra bilder för att hitta de här fina minerna.)

Naikkariskumpat 4266

Här väntar vi på att få underteckna pappret. Vi fattade inte riktigt hur det skulle gå till, när vi kom till disken och anmälde oss frågade damen om vi skulle ha ceremoni eller bara underskrifter. Vi hade inte förberett nåt så vi sa - Öööh underskrift - och det var verkligen bara det vi fick. Häradsblablapersonen - vad det nu heter - kom dit med ett papper som vi undertecknade i väntrummet. Det tog 30 sekunder, I shit you not. 

När vi pratat med andra som gift sej i magistraten har vi insett att man kunde ha valt ceremonigrejen trots att vi inte själv förberett nåt, utan att det nog är dom på magistraten som fixar det. Då skulle vi iaf fått gå in i ett annat rum.

MEN MAN ÄR JU INTE SÅ NOGA SÅ VI ÄR HELT NÖJDA.

Naikkariskumpat 4282På fömiddagen (vi hade tid kl 13.30) kom jag på att vi inte har några blommor. Iklädd mina zebramysbyxor sprang jag över till floristen på andra sidan gatan och hasplade ur mej att jag ska gifta mej, har inga blommor, vill ha nåt i håret och nåt i handen. 

Det blev helt bra, jag hade sånadär vad heter det hortensior fastnålade på huvudet och Mira hade en kalla. Kostade 14€.

Naikkariskumpat 4294Det var första gången den här servant of the people genomförde ett giftermål så hon läste noga igenom att allt låg rätt till och alla namn var rätt på pappret. Sen undertecknade vi och that was it.

Naikkariskumpat 4297

Jag hade min mammas gamla virkade handskar, det är min mummi (farmor) som virkat dem. Har alltid älskat dem men inte haft tillfälle att bära dem.

Naikkariskumpat 4301Fniss fniss ska vi underteckna här i väntrummet fniss fniss.

Naikkariskumpat 4319Klart. YOU'RE MY WIFE NOW! (vilken serie?)

Naikkariskumpat 4347Klassiker.

Naikkariskumpat 4358Det var en alldeles ljuvlig höstdag. Vi gick förstås mot favoritparken, Koffaren, för att plåta några bilder.

Naikkariskumpat 4388Ljuset!!

Naikkariskumpat 4392Den här typen får jag vara med! <3

Naikkariskumpat 4441Tornet i bakgrunden <3

Naikkariskumpat 4476Den här gillar jag för att roskisen syns i bakgrunden. När vi (alla gängmedlemmar i vårt lilla gäng) ringer till varandra om somrarna för att kolla var i Koffaren någon sitter så är svaret oftast "på vanliga stället, vid roskisen".

Naikkariskumpat 4497Alltså Helsingfors gator, ni är så fina!

Naikkariskumpat 4519Tjingeling!

 

Fortsätter med bilder från skumpafesten i ett annat inlägg, för nu måste jag dricka mera morgonkaffe. Ha en fin söndag alla små hamstrar!


Enmånadspizza

Skrivet av Catariina Salo 19.11.2016 | 1 kommentar(er)

I dag har jag varit gift i en månad. Eller: i dag har jag varit registrerad i en månad. Ett partnerskap godkänt av staten. 

Fattar förresten inte hur det kan ta nästan två år från att den nya äktenskapslagen godkändes till att den stiger i kraft. Samma procedur tog väl typ en månad i Sverige. Blir så himla less.

Men ja, för exakt en månad sedan stod jag på Erottajans karaoke och sjöng Bed of roses för min nya fru. (Dagen efter vaknade jag med sjuk ångest, inte för äktenskapet, utan för att jag druckit så mycket skumpa kvällen innan. Sedan dess har jag hållit mej till kokis och grönt te.)

Jag är vanligtvis den sämsta i världen på att komma ihåg årsdagar och månadsdagar och what not, men DEN HÄR GÅNGEN var det jag som kom ihåg det! Är så sjukt stolt över mej själv. En gång av 20 lyckas jag.

För att fira bjöd jag Mira på snigelpizza på Piece n Love här bredvid. Godaste pizzan ever, men den är så mastig att vi nog får hålla en paus ett tag nu.

Som socker på botten och körsbäret på toppen och grädde på moset spelade mina underbara vänner Lina och Bifu, aka Puff Collective, skivor där ikväll. Hör på det här: Kent, Ace of Base, Leila K, Ankie Bagger och Roxette. HUR BRA?

Kollade också lite på galastreamen när vi kom hem, så SJUKT FINT att Ellen vann årets blogg! JIPI!

FullSizeRender2

Jag visar upp min romantiska sida. På det viset är jag rätt bra, att jag är hemskt romantisk.