467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

På dagens inköpslista

Skrivet av Catariina Salo 10.09.2016

Kategorier:

Batat
Basilika
Fryspåsar
Glass
Ovulationstest


EDIT på förra inlägget

Skrivet av Catariina Salo 09.09.2016

Kategorier:

Alltså herregud, så klart ska jag sluta röka och dricka när jag är gravid! Men att sluta redan nu ökar chanserna att BLI gravid.

Fan så fel det lät nu hela det förra inlägget.

När man är gravid har man ju en orsak att sluta för man ÄR ju gravid, tänker att det går av sej själv. Men nu händer ju inget på en månad. Jag ska bara gå runt och vänta på att min nästa mens börjar - sen ska vi börja på processerna.

Äh. Ni vet.


Slut på öl och cigg

Skrivet av Catariina Salo 09.09.2016 | 1 kommentar(er)

Jag röker sporadiskt, på helger och så. Dricker öl så gott som varje veckoslut. Det har blivit så, det är lite av en social kod - öl och cigg på veckosluten.

Vår läkare var noga med att påpeka att på kliniken är de "hälsonazin" (hennes egna ord) och sa att det vore dags för mej att sluta. Även med de få cigaretter jag röker. Samma sa hon till min partner. Och va fan, om jag ska ge upp en fäbless i livet för att jag ska bära vårt barn så ska jag nog tvinga henne att göra det också.

Läkaren sa också att det är vetenskapligt bevisat att rökningen kan skada spermierna hos det kommande barnet, om det är ett barn med spermier som kommer.

Nåväl. Eftersom vi kommer att sätta en hel del pengar på det här projetet (vi ansökte nyss om en kredit på 5000 euro) så är det väl lika bra att ta till alla små knep som kan öka chanserna att snabbt bli gravid.

Så hej då tobak och öl, jag kommer troligtvis att sakna er. Men allt kommer att vara värt det när jag ser in i mitt barns ögon osv bla bla yada yada ni vet.

(Sen att vi bor i en alkoholkultur där man måste ursäkta sej för att man inte dricker kan ju bli lite tricky. Inte för att det här barnförsöket är någon superhemlighet men det är ändå lite känsligt. Måste hitta på en bra strategi, tips?)


Första besöket

Skrivet av Catariina Salo 08.09.2016

I dag hade vi vårt första besök på kliniken. Vi togs emot av en kvinnlig läkare som kändes väldigt bra - hon verkade på riktigt bry sej.

Efter att hon förklarat det ena och det andra i över en halvtimme slog missmodet till. Chansen att lyckas bli gravid via en insemination är bara 20 %. Alltså 80 % blir INTE gravida. En insemination följer alltså kroppens egna menstuationscykel och läkarna rättar sej efter den.

Om jag inte blivit gravid efter tre inseminationsförsök måste vi testa med något annat. Detta andra är då troligen IVF, alltså ta ut celler ur mej, fertilisera dem i en liten plastskål och sedan plantera in det hela i livmodern. Då är chanserna 40-50 %.

Oddsen alltså, det är ju nästan som att hålla på med lotto! (Okejjj, inte helt, men ni fattar.)

Läkaren gjorde också en titt in i min livmoder med ultra. Spännande hur dom på riktigt fattar vad det är dom ser. Vi såg hela showen på en monitor medan hon visade på alla ägg som håller på att mogna i mina äggledare och visade hur min livmoder ser ut. Jag ba MMMHMMMMM fattar inget.

Som tur var allt okej, livmodern var fin och båda äggledarna producerar flera ägg. Så det finns möjlighet att prova en insemination helt "ekologist", alltså utan desto vidare hormoner.

Skönt, eftersom jag av någon orsak alltid tänkt att mina ägg säkert skrumpnat och att min livmoder är livlös.

Nästa steg är att ta blodprov och kolla mjölksyran (???? vet ej) och köldkörtelfunktionerna. Om allt är ok så kan vi gå vidare och en insemination kan se om ca en månad.

Fast först måste vi prata med en psykoterapeut. Säkert så vi fattar vad vi ger oss in på, hur vi ska prata med barnet om dess biologiska "pappa" och sånt.

Puh, men nu är det i alla fall på gång.


När det plötsligt slår en - jag vill ha en kid!

Skrivet av Catariina Salo 08.09.2016

Kategorier:

Jag visste det redan när jag träffade min sambo att hon vill ha barn. Själv har jag aldrig varit så hemsk intresserad. Visst har jag tänkt tanken, men tänkt att näe, jag klarar mej bra så här. Jag trivs med mitt liv, med mitt jobb, med mina vänner och med min partner - jag behöver inget mer.

Men sen plötsligt, som en blixt från klar himmel slog det mej. Det är ju klart jag vill ha barn!

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag insåg det, kanske jag tröttnade på den eviga tanken "tänk om". Kanske jag insåg att de av mina vänner som fått barn fortfarande är bra typer. Kanske det är min FOMO som försvunnit. Något var det.

Jag höll tyst om det i ett par veckor innan jag blurtade ut det till min sambo. Hon blev chockad, sedan lättad, sedan glad. Jag kan tänka mej att om jag inte skulle ha kommit till den här slutsatsen kunde det i något skede ha blivit ett problem för vårt förhållande.

Eftersom vi är ett samkönad par finns det en förväntning på att allt ska vara till 100 % genomtänkt och tryggt innan vi skaffar barn. Men jag insåg att det är en myt - vem är supersäker på allt när den blir gravid? Inte närapå alla heterpar i alla fall.

Till saken hör att jag börjar närma mej 40. Ska jag vara gravid ska det börja hända snart - eller det ska i alla fall börja tänkas på.

Så vi satte oss ner och diskuterade, och sen bokade vi en tid. Mest för att se vilka möjligheter vi har. Vi valde en klinik som jag kände till från förr, där ett par vi känner har gått. Det kändes tryggare än att ta något på måfå.

Så det är bestämt, vi ska se vilka möjligheter vi har.

Och sen? Ja vi får väl se.