467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

KURT COBAIN REINCARNATED?

Skrivet av Catariina Salo 20.02.2018 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 8110Skärmdump från Nalles instastory, @bjornfagerholm.

Någon jättestor njutning av att stå framför en kamera får jag verkligen inte. Det är inte så att jag skulle ha nåt emot att se mej på bild, jag är inte ens så kräsen med hur jag ser ut på fotografier - men ska jag posera, då fan blir det lätt jobbigt. 

Som tur har jag vänner som inte bara är snudd på övernaturligt bra fotografer, de får mej nästan att glömma all poseringsangst också. Ja, jag ser på er Frida och Nalle.

Jag hade redan gett upp på att ta några graviditetsfoton, dels för att jag inte är bekväm med gulliga magbilder, dels för att min hälsa blivit så dålig. Som tur har jag ändå vänner som pushar på och påminner mej om att jag troligen kommer att ångra mej senare om jag inte gör det. OCH! Dessa vänner kommer HEM till mej för att fota. 

Jag säger inte att det var en walk in the park att bli fotad med den obekvämhet som sitter i kroppen för tillfället, men det gick och Nalle gjorde sitt absolut bästa för att jag skulle känna mej bekväm. Tack Nallukka! Och tack till assistenterna som också var med.

Lovar visa bilder senare. Nu ska jag fortsätta dricka hallonbladste och guppa på jumppabollen. Det är nämligen Kurt Cobains födelsedag i dag och det vore nice om Drakungen skulle födas exakt just idag. (Alltså vi inser väl alla att det kommer att ta till 2.3 när de sätter igång det hela?)


TVÅNGSGIFTE I FINLAND

Skrivet av Catariina Salo 18.02.2018 | 3 kommentar(er)

IMG 8031

Vi gifte oss för ett och ett halvt år sen. Det var en otroligt snabb händelse i magistraten, men den betydde massor för oss. Inte bara betydde våra underskrifter på det där pappret att vi skulle dela våra liv, de betydde också att vi kunde bli mammor tillsammans.

Ja jag vet, jag har tjötat om det förr, men snabb recap: för att både Mira och jag ska bli lagliga mammor till Drakungen måste Mira adoptera hen efter födseln. Det kallas intern adoption, alltså en adoption som sker inom familjen. För tillfället är det enda möjligheten att Mira ska få samma lagliga rättigheter och skyldigheter gentemot Drakis som jag, som födande mamma, har. Samma skulle ju förstås gälla omvänt om det var så att Mira hade burit det här barnet.

En intern adoption kan inte genomföras om man inte är gift - alltså var vi tvungna att gifta oss för att få barn tillsammans.

Eftersom vi ändå planerat att gifta oss var det ju ingen stor grej, mest en formalitet som vi var tvungna att få undan före fertilitetsprocessen. Trots det gnager det i mej, vi sattes igen i en helt annan position än andra människor som bestämmer sej att få barn tillsammans. (Däremot kan man också se det så att vi får TVÅ bröllop, det lagliga där vi undertecknade ett papper och en stor bröllopsfest sen när barnet är fött och vi återhämtat oss! Ja, det kommer att hända i nåt skede, kanske redan i höst????)

I fredags skrev de flesta finska medier, bl.a. Svenska Yle, om att den nya Moderskapslagen blivit godkänd i lagutskottet och kommer att gå vidare till omröstning i riksdagen. Moderskapslagen går vidare på grund av det medborgarinitiativ som lämnades in till riksdagen 2016, de tidigare regeringarna har nämligen inte själva varit så intresserade av det här med barns rättigheter.

I och med moderskapslagen kommer barnets rättigheter att stärkas och ett ofött barn till ett kvinnopar, som kommit till genom fertilitetsbehandling, kommer kunna ha två lagliga mammor redan när det föds. Någon intern adoption kommer inte mer att behövas, utan den andra mamman i familjen kommer kunna erkänna sitt moderskap på rådgivningen - precis som ogifta heteropars pappor redan nu kan göra. (Den nya faderskapslagen som ger pappor möjligheten att erkänna faderskapet före barnets födsel godkändes för ett par år sedan.)

Kristdemokraterna, som varit de som främst motsatt sej den nya moderskapslagen, har haft som sitt number one-argument att man genom den här lagen tar bort möjligheten att erkänna faderskap, att det skapas faderlösa barn. Det här stämmer inte alls, eftersom lagen gäller barn som kommit till genom donerade könsceller. När man donerar könsceller ger man avkall på föräldraskapet och alla skyldigheter och rättigheter det innebär. Det har liksom aldrig funnits någon där som kan claima ett faderskap, det är en laglig omöjlighet. He fonkar int så. (Disclaimer: det funkar likadant för heteropar som använder donerade könsceller, donatorn har där också gett avkall på rättigheter och skyldigheter. OCH, sedan 2007, har ett barn som blivit till genom donerade celler rätt att ta reda på sitt genetiska ursprung när hen fyllt 18, donatorn har däremot fortsättningsvis inga skyldigheter gentemot barnet.)

Moderskapslagen är alltså en bra sak. Den stärker ett barns rättigheter, den ger barnet två lagliga föräldrar redan före födseln - så där som för heteropars barn. Nu måste den bara godkännas i riksdagen, men jag KAN inte tro att den INTE skulle godkännas? Jag tänker att de som eventuellt motsätter sej är Sannfinländarna och KD.

Men ja, den andra saken. Enligt vad jag förstår och uppfattar av medborgarinitiativet är att kvinnoparet i fråga inte heller behöver vara gifta för att den andra mamman ska kunna godkänna moderskapet. Det här är en oerhört viktig point, eftersom det jämställer ett kvinnopar med ett heteropar - i det här avseendet. 

Så nu är det bara att hålla tummarna att det går igenom. För oss spelar det ändå ingen roll eftersom det ju kommer att ta tid innan lagen träder i kraft. Vi måste ändå genomgå adoptionsprocessen och lägga ut ett parhundra pix för att Drakungen ska ha två, i lagens ögon, likvärdiga föräldrar.

***

Sen borde vi förstås prata mycket mer om manspars möjligheter att bli föräldrar. Det är en knepigare fråga och här tangerar vi också ämnet om surrogatmödraskap som är så himla komplext och svårt. Jag tycker inte vi bara rakt av kan säga NEJ, allt surrogatmödraskap ska förbjudas (däremot tycker jag inte man ska kunna hyra livmödrar hur som helst, speciellt i/från länder där det lätt blir en fråga om pengar och människohandel).

Ordnar vi med möjligheter för en viss människorgrupp måste vi också ta hänsyn till andra, det är det som den intersektionella feminismen går ut på. (För tillfället räknas t.ex. en kvinna som bär sin transmans befruktade könsceller i sin livmoder som ett surrogat i Sverige, och allt surrogatmödraskap där är förbjudet. I Finland är det här ändå en möjlighet.) Men som sagt, det här är otroligt komplext och invecklat, vi kan kanske gå in på det mer nån annan gång.

Och PS: Nä, jag har inte fött ännu. Väntar otåligt. Fick känslan på mödrapoli för en vecka sen att läkarn trodde bebisen kunde komma vilken dag som helst. Min kropp börjar vara i bristningsskedet och snart vet jag inte hur jag ska orka igenom en förlossning. Den som sa att graviditet inte är sjukdom (bl.a. jag för åtta månader sedan) är en jäkla stor båg och bluff. Graviditet kanske inte är en sjukdom, men FAN den kan ORSAKA mycket sjukdom. 


MAX 17 DAR KVAR

Skrivet av Catariina Salo 13.02.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

gravidmagar4Egentligen ville jag bara visa upp det här kollaget med tretti halvnakna magar. Speciellt nöjd är jag över den sittande bilden framför julgranen. (Ni kanske ren insett att jag inte är mycket för att posera sött.)

37+4 visar gravidappen, mellan 90 och 110 visar blodtrycksmätaren konstant i undertryck och skulle jag ha en monitor som mäter huvudvärk skulle den dallra och skaka, mycket och ofta.

Det är verkligen inte min grej att vara gravid. Hoppas jag är bättre på att vara mamma. (Jag hade väl två veckor där i ett skede när det började kännas rätt bra psykiskt och innan kroppen totalt lade av, två veckor av att känna mej snygg och GLOWING. Nåja, bättre än inget!)

Samtidigt: nu är det max 17 dagar kvar av det här tillståndet! Sjutton dagar är ju så gott som inget. (Eller så blir det troligen den längsta tiden i mitt liv.) Om sjutton dagar sätts jag igång om inget hänt före det. SJUKT JÄVLA SPÄNNANDE.

Tuudeluu!


VÄRLDENS BÄSTA BABYSHOWER

Skrivet av Catariina Salo 09.02.2018

Kategorier:

IMG 7816

Nä men här sitter jag klockan kvart i fem på morgonnatten och kan inte sova. Har redan varit vaken en stund - mest för att jag oroat mej. Tyckte att jag inte kände av Drakungen nästan alls igår, så när jag vaknade på natten var jag tvungen att, igen, ligga och känna efter. Och visst, där var ju nog rörelserna sen slutligen. Det här med oro är helt nytt, det började bara för nån dag sedan. Antar att det nu sitter i tills jag föder (och sen resten av livet när jag ska se min unge växa upp. Halp).

Men när jag en gång är uppe kan jag ju berätta om världens bästa babyshower som jag fick igår. Nämligen INGEN babyshower, eller, icke-babyshowern.

Redan tidigt i graviditeten har jag nämnt för ett par vänner (ok, nämnt är en underdrift - more like hetsat) att jag inte vill ha en babyshower. Jag har känt mej så svag till sinnes, att det att vara mittpunkten i en samling, trots att samlingen består av av kärleksfulla vänner, kändes som en alltför stor utmaning.

Därför blev jag så OTROLIGT glad när min sister from ... my mommas sister (lol?), alltså Linnéa, kom över för ett stillsamt ligga-i-sängen-bredvid-varann-och-läsa-häng igår och hade med sej en icke-babyshowerpresent från några av mina nära vänner. Jag ÄLSKAR att mina vänner respekterar att jag inte orkar just nu men att de ÄNDÅ vill ge mej bulla, blommor, choklad och presentkort till pizza! Så löjligt glad. They truly know me.

Jaja, nu är some-anarkin slut för denna gång. Puss & kram och allt det där!


SOME-FÖRBUDET

Skrivet av Catariina Salo 08.02.2018 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7791Fattar ej hur det kan vara uppförsbacke in till Kvinnokliniken! Hälsningar från alla höggravida någonsin.

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur min mamma varit på besök och bakat örfilar och stekt spenatplättar och om mina tankar kring rätten att få barn och att hyra ut sin livmoder, som Peppe och Magnus pratade om i sin podd (nu såg jag att de fortsatt prata i nya podden, den har jag inte lyssnat på än), men nu blir det inte så.

Jag var igen in till Kvinnokliniken på onsdagen för att mitt blodtryck bara inte sjunker. Bebin mår fortfarande bra, så det är jag som får ta smällarna nu - som tur. Med ett blodtryck som inte verkar ge med sej trots medicinering, och med förhöjda levervärden sa läkaren att nu är det dags att SUPERVILA. Inget hängande på stan (nå det gör jag inte), inga tunga besök, inget maratontittande på serier och tv - och INGET SOME. Eller hen sa inte att jag inte FÅR vara sociala medier, men att det inte är bra att ligga och scrolla. Är lite osäker på om det är pga att det triggar till huvudvärk eller pga att det ofta triggar till andra saker, typ upprördhet. Eventuellt båda. 

Så nu hörni, nu ska jag ligga och titta i taket och ha det tråkigt. Läsa böcker får jag, så länge det inte är spännande deckare. LOL. Lol och suck.

Anyways. Får väl vara lite anarkist ibland och blogga när jag orkar. Annars får ni väl typ hålla tummarna för att blodtrycket ska sjunka och huvudvärken ge med sej.

Hej då!


SPA-DAG PÅ KVINNOKLINIKEN

Skrivet av Catariina Salo 05.02.2018

Kategorier:

IMG 7726

Man hinner bara säga "om jag gör nåt intressant om dagarna längre?" och så vips sitter man i en taxi på väg till akuten. Nej, jag har inte fött barn, men det var ju rätt spännande ändå.

Det ryggont jag nämnt tidigare eskalerade till en alldeles olidlig huvudvärk i lördags och mina blodtrycksvärden skenade iväg. Jag är ju inte den som hemskt gärna ringer hälsovården, men efter några samtal på lördag och ett på söndag morgon så bad dom mej komma in för observation.

(Det mest spännande i det här är faktiskt att Quentin märkte redan på lördag kväll hur ont jag hade. Han blev skygg och kom inte alls upp i sängen. Vid ett skede  hoppade han upp i famnen på Mira och när jag gjorde nåt gråtljud i sovrummet blev han helt stel. På morgonnatten på söndag när jag låg och grät såg han villrådigt runt sej och var skitskraj. HUR ska han klara av att jag får sammandragningar före vi åker in och föda??? Viktig och valid fråga, alltså!)

Men alltså vilken vård på Kvinnokliniken! Är helt tagen. Ett eget rum direkt vi stiger in genom dörren, en sköterska/barnmorska som pratar svenska, fräscha utrymmen, smörgåsar och allt det där. Lite som vår egen privata spa-dag, som Cia uttryckte det, minus smärtan och alla maskiner, hehe. Schysst också att nu ha lite koll på vilken avdelning vi ska rusa till sen när Drakungen är på väg ut. (I ett skede hörde vi en patient som kom in och skrek allt hen orkade. 20 % skrämmande, 80 % spännande.)

Anywho, bebisen har det riktigt bra därinne, har tydligen vuxit lite om jag förstod rätt, och efter lite panacod lättade min huvudvärk och trycket sjönk tillräckligt för att vi skulle få fara hem. För tillfället såg det alltså inte ut som havandeskapsförgiftning, FIU. Nu är vi hemma med order om att komma in direkt trycken far iväg igen eller huvudvärken kommer tillbaka. Och hela tiden går jag förstås runt med en känsla av att den spejar där i bakgrunden, huvudvärken. Men jag får väl bara ta det som det kommer nu och CHILLAXA allt det går!

Så glad ändå, över samhället och vården och allt. Det behövs lite positiva erfarenheter ibland, och dom stryker snabbt över så himla många negativa vårdmöten. Att tack Kvinnis, jag har återfått tron!


SO I'LL START A REVOLUTION FROM MY BED

Skrivet av Catariina Salo 02.02.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7667En trött och sliten muija tillsammans med en fräsch Muffins i snöinfernot.

Om jag gör nåt intressant om dagarna längre? Nä inte så värst. Nu har jag dessutom legat i sängen i snart två dygn för att jag har så jäkla ont i ryggen, nåt med en nerv i kläm, typ. Försökte mej på en liten outing igår med Cia, men fick ge upp och gå hem för jag hade så ont att jag ville spy. Det enda som funkar är horisontalläge, stå och gå gör ont - sitta är sämst. 

Det värsta är nästan inte ens värken utan att det blir så JÄVLA TRÅKIGT att ligga still i samma läge dag som natt. Jag blir sjukt rastlös och kan varken koncentrera mej på böcker eller poddar. (Nu kom som tur en ny säsong av New Girl på Netflix, har tittat mej fram till avsnitt 9 av 22 redan i dag.)

På grund av horisontalläget kunde jag inte heller delta i demonstrationen mot aktiveringsmodellen (insert den här låten av Oasis). Lord knows att jag hade velat vara där. Är, som många andra, så in i ryggmärgen trött på Sippes regering och den här aktiveringsmodellen bröt kamelens rygg. Äh, egentligen har kamelens rygg varit pajad ganska länge. Men kudos till alla som har tagit sej till jobbet - eller jobbar hemma - utan att marra i dag, trots att det säkert varit lite invecklat. Det är ändå inget mot vad de arbetslösa och sämre ställda har det. En strejk ska trots allt påverka samhället, annars är den väl inte till nån nytta.

Men du, har du tips på vad jag kan göra i min tristess? Vad ska jag se på när New Girl är slut? Vilka poddar borde jag ändå försöka koncentrera mej på? Hur ska jag oooorrrrrka ligga här ännu? Eller better yet, hur får man bort nervkläm?

PS! Jag har också ett tips, ett bloggtips! Kolla in Emilia som nyss börjat blogga här på Sevendays! Så glad att ha henne här!


DAGAR NÄR MUSIKEN KOMPLETTERAR SJÄLEN

Skrivet av Catariina Salo 01.02.2018

Kategorier:

I dag är en dag när alla låtar i min discover weekly-lista sitter som bomull i själen där jag ligger under mitt ljusrosa fluffiga dubbeltäcke och sneglar på snöstormen utanför fönstret.

En såndär bluesig jazzdag när till och med kaffet nästan smakar gott (det har det inte gjort under hela graviditeten, och nu inbillar jag mej säkert också). En dag att skriva mäktig poesi och vackra rader, men i verkligheten stirrar jag bara i taket och är rätt nöjd med tillvaron i stort.

Screen Shot 2018 02 01 at 12.23.25Klicka för att komma till låten. (Hela skivan är förresten bra soundtrack till just den här dagen.)

Orsaken till att jag fortfarande ligger under täcket denna oortodoxa timme är ryggvärk. Men till och med blixtar i ryggen kan kännas rätt behagliga när det viner utanför fönstret. En orsak, något legitimt, att bara vara. 

 


IBLAND KÄNNER JAG MEJ SOM EN IDISSLANDE KOSSA

Skrivet av Catariina Salo 31.01.2018

db92195731e2d9ff8406f8a0149b6856

I morse vaknade jag och var helt säker på att det är Runebergsdagen i dag. Jag var helt säker på det i natt när jag vaknade och gick på toa också. Eller en av gångerna jag vaknade och gick på toa i alla fall. När jag sen kollade min kalender visade det ju sej att det inte alls är måndagen den femte februari 2018 i dag.

Jag fattade först inte varför jag blev besviken, varför Runebergsdagen tydligen kändes som en viktig dag. Jag gillar ju inte ens runkkutårtorna! Sen kom jag ihåg att det var vid de här tiderna för ett år sedan som det hände massor.

Vår tredje inseminering gjordes i januari förra året och Runebergsdagen var kissa-på-stickan-dagen. Nu när jag klickade tillbaka i bloggen såg jag att jag redan hade fått mens före Runebergsdagen och vi hade varit inne på kliniken och bestämde att vi skulle skita i att göra fler insemineringar och ta fram the big guns. Vi skulle göra IVF.

fa115d65e2b2bd2429fc9a5148dee3cb

När jag läst några av de här ett år gamla inläggen så slår det mej hur pigg och skojfrisk jag är/verkar, trots allt som händer i livet och runtomkring. Jag tycker nästan lite synd om den där Catariina från ett år sedan. Jag vill krama om henne och säga att det är okej att visa att man är trött och ledsen och att det ännu kommer att bli bra.

Jag inser också nu hur jag har ett stort behov att gå igenom allt som hände förra året, och det är kanske inte så konstigt egentligen. Samtidigt känner jag mej som en idisslande kossa som försöker hålla tag i något som varit istället för att bara rikta blicken framåt. 

Bilderna har jag sparat i min FINT-folder på Pinterest.

30 VIKTIGA FAKTA OM *MÄJ*

Skrivet av Catariina Salo 30.01.2018

Kategorier:

Det brukar cirkulera en del facts for likes-listor på twitter, men jag har aldrig orkat göra en där. Tänker att den här jag hittade och snabböversatte kunde funka bättre på bloggen. Så varsågoda, tack för att ni frågade, här får ni trettio viktiga fakta om mej!

Photo on 27 01 18 at 14.08 3Sexy_Mama_80.jpg

1. Berätta om ditt bloggnamn
Det fanns en sajt som hette sloganizer förr i världen (kanske ännu också?) och när jag funderade på att börja blogga så gick jag helt enkelt in på den och klickade mej fram till sloganen "the ideal catariina". Tyckte det lät så fantastiskt att det hängt med sen dess. Använder ideala catariina på så gott som alla ställen som kräver ett skärmnamn. Mycket bra!

2. Vem inspirerar dej och varför?
Min katt. Den sover jättemycket.

3. Bryr du dej om vad andra tänker om dej?
Oh ja. Alltför mycket, men mindre och mindre för var dag.

4. Vad ser du mest fram emot?
Just nu: att få ut bebisen. Börjar vara tungt att inte komma upp från soffan, att vara överkänslig och att stånka medan jag knyter skorna.

5. Vilket är ditt livsmotto, eller ett av dem?
Jag försöker vara snäll och uppmuntra snällhet.

6. Vilket är ditt drömjobb?
Frilansande journalist/skribent, måste jag nog ändå säga. Så i princip jobbar jag till stor del med mitt drömjobb.

7. Vilken fiktiv karaktär vill du träffa?
Mrs Mia Wallace! Vi skulle dricka five dollar milkshakes, berätta vitsar och dansa till Girl, you'll be a woman soon (men inte OD:a).

8. Vad ville du bli som vuxen när du var barn?
Olika. I ett skede vill jag jobba i en gummistövelfabrik.

9. Om du var en seriefigur, vem skulle du vara?
Ynk i Mumin.

10. Vilken talang önskar du att du hade?
Jag vill kunna sjunga! Så där riktigt bra, stå på en scen och dansa och sjunga-bra! <3

11. När känner du dej mest utanför din bekvämlighetszon?
I stora grupper där jag inte känner folk så bra och där jag på nåt vis måste framhäva mej själv. Gillar inte alls att vara i stora grupper överlag, trivs bäst på tumis med folk. Och med min katt.

12. Vilken artist gillar du, men pratar sällan om att du gillar (alltså skämsartist)?
Tror jag är rätt öppen med alla jag gillar faktiskt, bryr mej nog inte så hemskt mycket om nån annan tycker musiken är sveki. Gillar jag så gillar jag! Men ja okej, Paris Hiltons Stars are blind är ju en skämslåt jag gillar.

13. Vad upprör dej?
Sociala orättvisor! Rasism! Brytande av mänskliga rättigheter! Ni vet. (Satt just igen och grät efter ett tv-program för att jag igen en gång insåg hur priviligerad jag är som vit västerlänning, att jag t.ex. inte blir skjuten av poliser utanför mitt eget hem, och hur orättvist allt är. Och jag vet att det inte hjälper att sitta på sin soffa och gråta utan man måste göra något, ex starta revolution.)

14. Vad irriterar dej mest just nu?
Att de senaste veckorna har alla nyheter handlat om inbördeskriget och presidentvalet. Inte för att det inte skulle vara viktigt men det börjar stå mej upp i halsen.

15. Hur blir du av med stress?
Hahahahahaaaa, BRA FRÅGA.

16. Du måste eliminera en dag ur ditt liv. Vilken väljer du?
Men shit vad svårt! Vi vet ju alla att det som inte dödar gör oss starkare (!!!) och än är jag inte död. Så jag vet inte? Kanske nån sån där onödig ångestdag när ingenting händer och en bara ligger i fosterställning och skriker på golvet. Det finns kanske för många av dem i mitt liv så en kan gott och väl åka.

17. Hur snabbt drar du slutsatser om människor?
Rätt snabbt. Men jag är också ganska snabb på att re-evaluera mina slutsatser.

18. Om du var en docka, vilken accessoar skulle säljas tillsammans med dej?
En katt, absolut. En svart, långhårig katt.

19. Vad i ditt liv har gett dej mest tillfredställelse?
Mitt hem. Att ha ett eget hem att komma till, att trivas i det och känna mej trygg. Jag har haft ett par sådana, alltså lägenheter som varit trygga hem. Inklusive mitt nuvarande hem.

20. Vad skulle du aldrig sätta i en pinjata?
Cyanid.

21. Den sämsta du satt pengar på?
På senaste år har jag inte gjort hemskt många hutiköp, alltså köpts stuff jag hatat. Har inte shoppat så mycket. Men jag vet inte, det kan vara den där vegehamburgaren med mac'n'cheese på Nghty Brgr. Det var verkligen en överprissatt, dålig måltid som jag kommer ihåg i all sin uselhet såhär flera månader efteråt.

22. Vilken vanlig missuppfattning är du trött på att höra om och om igen?
"Snart vågar man inte ens säga hej till kvinnor mer."

23. Vilket är det bästa stället att hitta fantastiska människor?
Internet, helt klart. Har hittat en hel massa av mina bästa människor på nätet.

24. Vilken mat äter du helst?
PIZZA!!!!!!

25. Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Gilmore girls och SATC. Kommer alltid funka, trots att de inte heeeelt håller för tiden. (Men ännu värre med t.ex. Friends, DEN serien har inte åldrats väl. Väldigt homofobisk och fatshamande.)

26. Vad är du mest känd för inom din kompiskrets?
Har jag aldrig tänkt på! Kanske för att jag gillar katter och pizza? Och att jag är rätt snäll och väldigt känslig/brölig.

27. Vem av dina vänner liknar dej mest?
Patricia, skulle jag ändå säga. Trots att våra liv ser helt olika ut så har vi en grund som är rätt lika. Vi fungerar på liknande sätt och har rätt lika värderingar.

28. Vilken är det mest traumatiska händelsen i ditt liv?
Jag vet inte mest traumatisk egentligen, men tonåren är ju nog den tid som format mej allra mest. Så är det säkert för många?

29. Vilken är din största livsvisdom?
CARPE DIEM! Nä skoja bara. Just nu är min bästa visdom att vara snäll mot mej själv och komma ihåg att det är okej att vila. Sen brukar jag också ofta tänka att saker och ting har en tendens att ordna sej.

30. Vad kommer du aldrig att göra igen?
Bli gravid, tror jag. HEHE.