467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

SOM ATT BAJSA UT EN VATTENMELON

Skrivet av Catariina Salo 26.01.2018

Kategorier:

IMG 7471

Rådgivningen här i byn (Helsingfors) ordnar familjeförberedelse och förlossningsförberedelse till alla väntande par/personer. Antar att det är så på de flesta ställen. Det är visserligen frivilligt, men på rådgivningen vill de väldigt gärna att man ska delta på båda föreläsningarna.

Vi fick till exempel stora ögon av rådgivarna på förlossningsförberedelsen när vi sa att vi valt att skippa föreläsningen i familjeförberedelse. De fick det andra paret som var i samma situation också. Ja orsaken till att vi valde att skippa är att vi hört skräckhistorier om föreläsningarna och hur heteronormativa de kan vara, and I don't need that kind of negativity i mitt liv just nu. Säger inte att den är dålig för alla, men tror vi kan hitta den infon annorstädes.

Däremot ville jag gå på förlossningsförberedelsen, för jag vill nu helt enkelt veta allt som finns att veta. Föreläsningen var bättre än jag tänkt, trots att det konstant användes exkluderande termer och ord. Tror det beror mycket på vem som håller föreläsningarna, hörde av en vän att på deras föreläsning användes t.ex. aldrig ordet "pappa" utan endast "medföljare", vilket är himla schysst med tanke på att det kan vara en myriad av olika slags personer som är med under en förlossning. Personligen blev jag irriterad på att den födande konsekvent kallades "mamman", trots att det i många fall finns två mammor närvarande i rummet. (Jmfr "födande mamma".)

ANYWHO, känner mej rätt fullpumpad med förlossningsinfo för tillfället och det var kanske därför jag vaknade häromnatten och kände att NÄHÄPP, det här tänker jag inte göra. Det gick liksom upp för mej där i dåsig vargtimme att jag faktiskt ska trycka ut en melon genom min vagine. (Det var en vän som beskrev det ungefär så, som att bajsa ut en melon, seems legit.) Fast skräcken gick snabbt om, som tur. (I natt vaknade jag däremot av en sammandragning (??) som kändes som värsta mensvärken+bajsnödighet och jag tänkte börja gråta när jag insåg att det kommer att bli mycket värre än det här och i värsta fall hålla på i flera dygn, men den tanken försvann sen också som tur.)

Summering: jag är helt lugn, och faktiskt väldigt självsäker och rätt mallig, så länge jag inte tänker på hur ont det kommer att göra. 

Så har ju min mammaledighet börjat nu och jag känner en kliande lust att göra saker. Det är ett jättebra tecken tänker jag, att jag börjar få tråkigt hemma. Betyder nog att min själ vilat och Dystern/utmattningen/depressionen börjar ge med sej? Fast vi ska väl inte ropa hej osv. (Inte för att jag nu ORKAR göra så mycket, lol, får sammandragningar och ont i magen så fort jag rört mej mer än 30 meter.)


TVÅ KILO FRÄMMANDE MÄNNISKA

Skrivet av Catariina Salo 24.01.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7430

På grund av mitt höga blodtryck blev vi förpassade till ett besök på Kvinnoklinikens mödrapoliklinik i måndags, och I gotta tell you, det var det bästa mötet med vårdpersonal jag haft under de senaste åtta månaderna.

Vanligtvis brukar jag varken vilja ringa till hälsostationer eller ens egentligen besöka läkare, för ofta känns det olustigt och som att vårdpersonalen inte riktigt har tid med en (det har de ju ofta inte heller, men det är en helt annan fråga och gäller större strukturer).

Det här arbetsparet på Kvinnis tho, en läkare och en barnmorska, lyssnade, frågade, berättade, förklarade. Kollade upp historia, bakgrund - förklarade hur saker hänger ihop. Dom var helt enkelt både empatiska och proffsiga, plus de visste hur man bemöter klienter.

Det kändes så jäkla bra att vara där efter alla halvdana och rent av usla vårdbesök jag varit med om sen sommarn (vi pratar nu alltså inte bara om graviditetsrelaterat utan också psykrelaterat)! De gånger jag ringt Kvinnis jour har alla också varit otrooooligt snälla och hjälpsamma i telefon.

Som extra plus, grädde på moset, cherry on top och socker på bottnen fick vi ju se Drakungen också under besöket. Bara på grund av det är jag faktiskt glad att ha blivit skickad till Kvinnis, det lättar märkbart mitt psyke att ha lite mer koll på vad som rör sej därinne. För nåt mer ultraljud prickas ju inte in här efter rakenneultran (vad var det nu igen på svenska???) som var i typ vecka 20.

Drakungens vitals är nu två kilo och hen är inom normalkurva (i måndags var vi alltså i 34+3). KNAPPT inom normalkurva, men ändå. "Det är okej att vara liten bara man fortsätter växa", sa läkaren. Så jädrans skönt! Jag har ju gått och byggt upp scenarion där armar fattas, ungen är alldeles krokig eller moderkakan har sprängts sönder. Ingen av dessa scenarion besannades. Drakisen har huvudet neråt och är beredd att komma ut, hen verkar må fint och allt ser bra ut!

Och ja, jag fick blodtrycksmedicin och vi ska på kontroll om ett par veckor så allt känns helt SUPERDUPERFANTASTISKT!


DEN STORA FASTLAGSBULLEJAKTEN vol2

Skrivet av Catariina Salo 23.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7356

Förra året körde jag och Muffe en stor fastlagsbullejakt, vi tog alltså reda på var stans bästa bulle finns. Egentligen var det bara en täckmantel för att trycka i sej så många semlor som möjligt, på så kort tid som möjligt och jag kommer knappt ihåg vem som vann. Har för mej att jag i alla fall tyckte att Ekbergs fastisar var supergoda - perfekt balans mellan bulle och grädde, liksom. Det är ju den balansen som är det viktigaste.

Men förra året upptäckte jag också den perfekta bullen för den som VARKEN gillar sylt eller mandelmassa, nämligen nutellabullen. Jag ställer mej inte särskilt gillande till de fusionssemlor som varje år skapas, främst i Sverige, men nutellabullen får helt klart godkänt. Bullen på bilden hittades igår på Café Esplanad, som tips till er fellow Helsingforsare.

Och nej, jag är inte särskilt förtjust i sylt i fastlagsbullar, men jag HATAR mandelmassa så oftast finns det inget perfekt alternativ. Helst vill jag bara ha en bulle med vispgrädde. Fast ibland lyckas sylten överraska, tror det var Aroma i Vasa som hade en helt ätbar sylt förra året.

En sak får Esplanad fastlagsbullar ändå minus för, för trots sin enorma storlek (en bra sak alltså) och himmelska smak, är förhållandet grädde/bulle inte helt perfekt. Men vi må förlåta dem på grund av Nutellan.

I dag ska jag nog gå och hämta en bulle från Ekbergs, får återkomma med recension så kollar vi om det verkligen var så att den är bäst. Har du koll på bullar du tror jag skulle gilla får du hemskt gärna lämna ett tips.


HAVANDESKAPSUPPDATERING V34

Skrivet av Catariina Salo 18.01.2018 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7224

Alltså hörni, det är inte så himla många veckor kvar nu. Typ sex? Imorgon går vi in i vecka 35, i dag är det alltså 33+6. Har fortfarande jättesvårt med alla veckor och dagar och datum, så jag säger det igen: tack universum för gravidappar som håller reda på saker.

På tal om att hålla reda på saker, när vi satt i väntrummet till vår rådgivare igår och jag insåg att jag glömt rådgivningskortet hemma började jag gråta. Vi är stundvis alltså på den nivån för tillfället. Men annars kan jag GLATT informera om att mitt huvud känns en aning bättre, alltså hjärnan-själen-psyket. Jag anar liksom något slags ljus i tunneln, hopp vid horisonten, eller vad man nu vill kalla det. Livet känns stundvis ganska värt. 

Kroppen däremot, den har börjat kännas ganska ovärd. Har länge skattat mej lycklig över att min fysik tycks gilla det här med graviditet, jag har inte haft några större kroppsliga men. Ont i ryggen i ett skede, lite sammandragningar och så, men that's kind of it. Man hör ju om folk som inte kan gå genom halva graviditeten och grymma foglossningar och shit, men jag har PEPPAR PEPPAR, inte drabbats av nåt värre under de första sju månaderna. Förrän nu.

IMG 7223Bringing sexy back since 1980.

Migränen, den kommer och går efter att jag skrev om det senast. Drakungen börjar också vara rätt vild och hens huvud har börjat leta sej neråt och trycker nåt otroligt där i nedre magen. Mitt blodtryck var också rätt högt, men troligen inte nåt en extra kontroll på Kvinnis inte kan skaka iväg. Igår var jag ännu rätt orolig, men nu känns det bättre igen. Jag har ju som känt en tendens att jaga upp mej i onödan över saker. I övrigt känner jag mej som en enorm, långsam råtta som hela tiden skriker AJ av nån orsak.

Min känsla är ändå den att Drakungen kommer att komma ut för tidigt. (Ni kan gärna påminna mej om att jag sagt detta sen när jag vankar gatorna fram 10 dagar efter beräknat datum.) Enligt nån undersökning jag hörde om i Förlossningspodden, tenderar personer som varit deprimerade under graviditeten föda tidigare, och bebisarna tenderar också vara pikilite mindre. Och nu med blodtrycket fick jag ändå en känsla av att bebén eventuellt kommer att ha lite bråttom ut. MEN NÅJA, så himla onödigt att spekulera kring det när en absolut inte vet något alls.

Gällande förlossningen känner jag mej rätt säker, speciellt efter all fin info jag fått av er och via poddar och böcker och vänner. Så sjukt spännande tho, att se hur det kommer att gå. Känns lite som att hela förlossningen är en helig performans som vi nu förberett oss på i snart nie månader. 


TÅGBLOGGEN!

Skrivet av Catariina Salo 14.01.2018

Kategorier:

IMG 7143Så här såg det ut på min gata klockan åtta i morse, FYI.

Hälsningar från nånstans mellan Karis och Helsingfors! 

Jag har nu nått en ny milstolpe i min graviditet, jag kan nämligen inte ta ner bordet som sitter på sätet framför längre för magen tar emot. 

Att ha en återkommande aktivitet som upprepas med en viss tidsrymd emellan gör att det är lätt att se utveckling. Författarkursen jag går har närundervisning ungefär en gång i månaden, och trots att det är intressant att se utvecklingen i det jag skriver, är det väl ändå mest intressant att se utvecklingen i kroppen. ELLER HUR.

Hur mycket långsammare det tar att gå från tågstationen till kursstället till exempel. Det gick redigt långsammare den här gången än för en månad sedan. Och ja, det att jag nu inte får ner bordet där jag sitter på tåget. Och tröttheten! Jag vill dimpa ner och sova i hundra år just nu, men det kan i och för sej också bero på att jag vaknade klockan fyra i morse och inte kunde somna om.

Men förstås, SKRIVANDET är ju det mest intressanta osv. Älskar kuschen, verkligen. Vår nästa närundervisning är när jag har beräknat datum, så vi får se om jag föder i en ambulans nånstans på vägen mellan Karis och Helsingfors.

Om elva dagar börjar förresten min föräldraledighet! Inget kommer väl att ändra i sej, men det känns ändå som en jäkligt stor grej, rent psykiskt. Pepp på det!


RUTINER OCH OVANOR

Skrivet av Catariina Salo 10.01.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 7026En dag var det soligt och jag var ute - samtidigt!

Veckans Sevendayslista, varsågoda!

Det här året vill jag bryta denna ovana: Jag har en stark ovana av att genast påpeka saker som inte blir gjorda på *mitt sätt* här hemma. Överlag är jag ingen ordningsgeneral, men det finns vissa grejer som av nån orsak känns livsviktiga för mej. Som att tomatskivorna inte får vara för tjocka, handdukarna ska vikas på ett visst sätt (det har vi pratat om tidigare) och bioroskispåsarna ska användas i en viss ordning. Mira har ibland påpekat att "man kan göra saker på olika sätt" och så är det ju. Jag märker att mycket av det här också är saker jag bär med mej hemifrån, vanor som bara är vanor - det ligger liksom ingen raketforskning bakom. Sååååå jag jobbar på det, att jag får göra saker på mitt sätt, men inte ska bli rabiat om det görs på ett annat - lika fungerande - sätt.

Mina frukostvanor ser ut så här: Tidigare hade jag aboslut inga frukostvanor, eller jo, en stor kopp svart kaffe och iväg. Det senaste halvåret, lite på, har jag ätit frukost varje morgon. Men nån riktig rutin på det har jag inte. Ibland vaknar jag ashungrig och rostar rågbröd, andra morgnar äter jag gröt - som jag vet ska vara bra för min mage. Sen dricker jag kaffe lite senare, för det ryms liksom inte på samma gång just nu, både frukost och kaffe.

Min träningsrutin är: Heheheheee. Att kolla yogabilder på Pinterest?

En ovana jag har blivit av med: Mitt eviga pillande på underläppen. Jag får supertorra vinterläppar och i flera år så pillade jag alltid på underläppen vilket gjorde att den flagade mer än lovligt. Det har jag slutat med och vinterläpparna har blivit lite bättre.

Den här rutinen vill jag få in i mitt liv: Asså jag vet inte. Jag tycker ju inte så hemskt mycket om rutiner egentligen, inte vardagsrutiner i alla fall. Jag vill kunna vara spontan, göra saker eller låta bli, och skapa min egen trygghet i det.

Min rutin när jag läser bloggar: Nej nån sån har jag inte längre. Tidigare, i den förra bloggeran (kan man säga så? ni vet vad jag menar, PepparPapperRatata-eran) läste jag slaviskt bloggar via Google Reader, nu klickar jag in mej på bloggar som råkar komma upp i mitt Facebookflöde.

En ovana jag inte gillar hos andra: Perusgrejer som typ äldre ogillade när man själv var barn/ungdom: folk som spottar på gatan, människor som smaskar när de äter, bara vrister mitt i vintern plus förstås machokulturen.

Mina matrutiner är: Nej det finns verkligen inga såna.

Så kommer jag ur en ovana: Jag måste först inse vad det är för bra jag kommer att få ut av att skippa ovanan, då kanske jag kommer ur den. Annars är jag för lat.

En rutin alla borde ha: Vara snälla mot varann.

Den här vanan vill jag fortsätta med i år: Kanske den där frukostbiten. Hoppas den håller i sej efter graviditeten också, liksom. Men sen igen, då kanske en inte hinner göra nåt annat än svepa lite kallt kaffe innan ungen skriker och ska ha mat. VEM VET.


POST MIGRAINE

Skrivet av Catariina Salo 09.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 6910Här ser ni en kvinna, pre-migrän.

Kära läsare.

Jag drabbades av en fleradagarsmigrän under veckoslutet och har inte riktigt hämtat mej ännu heller. Jag brukar inte ha migrän, men tydligen kan en få det av gravidhormonerna. Var redan säker på att jag skulle dö och att barnet skulle dö och att jag hade hjärnhinneinflammation tills jag ringde Kvinnokliniken och den underbara barnmorskan som svarade sa att jag troligen har migrän. Sen låg jag hela söndagen i mörkret och hörde på poddar och sov, så vips var det värsta borta.

Fast jag känner nog av det ännu, både som en jäklig ångest och ett dovt dunkande i tinningarna och nacken. Får man ångest efter migrän? Jag tycker i alla fall att det låter helt logiskt. (Fast jag tycker iofs att det är logiskt att få ångest av det mesta. HEHE.)

Aaaaanyway. Det börjar dra ihop sej, och med endast 52 dagar kvar till beräknat datum så fortsätter jag min research inför Projekt Förlossning och blir bara mer och mer fascinerad av allt jag läser, hör och ser. Ser verkligen framemot Dagen D och att det ska bli spännande att se hur och på vilket sätt Drakungen sist och slutligen föds. Ut kommer hen ju, men på vilket sätt och hur kommer jag att reagera? SPÄÄÄÄÄNNANDE indeed.

Igår tittade vi på HUS' videor om förlossning och smärtlindring, och här skulle vara ett projekt för en medieutbildning: hjälp dem göra intressantare videor! Jag menar, innehållet var ju hur bra som helst, men med ett lite bättre manus skulle vem som helst få ut 1000 ggr mer. 

Fast en ska inte klaga heller, dom har knappast fått hemskt mycket tid och resurser för att göra de där videorna - som ju funkar helt bra som information.

Okok, nu ska jag kontakta rådgivningen och kolla om dom har nån hjälp mot min migrän och mina hemorrojder (ja haha, en kommer tydligen inte undan! fan!) men troligen får jag ett svar som jag redan läst på nätet och får nöja mej med faktumet att graviditet inte är en sjukdom. (Nej, den är inte det, men herregud såna åkommor den kan orsaka.)


TACK FÖR ATT NI DELAR MED ER!

Skrivet av Catariina Salo 05.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

IMG 6658

För det första: TACK för alla kommentarer och historier på förra inlägget om förlossningar! Ni kan inte ana hur glad jag blir av allt ni delar med er av. Det känns så himla spännande att läsa andras erfarenheter och tips! Sedan tar jag med mej det jag tror passar mej och oss bäst. 

Lyssnade lite på Förlossningspodden och råkade hitta en bok om förlossningssmärta på Bookbeat, och nu känner jag mej helt hyper på allt som har med förlossningar att göra. Jag berättar och förklarar för Mira stup i kvarten om vad jag läst (hon är ju kanske liiiiiite mer insatt eftersom hon är sjukskötare, hehe), VISSTE DU ATT SMÄRTAN BEROR PÅ DET HÄR och KOLLA PÅ DEN HÄR BILDEN!!!!1!

Det blir så bra det här så. Ut kommer ju Drakungen, på sätt eller annat. 

Men det jag egentligen skulle säga i dag var att jag är så GLAD över vegoari och att så många deltar! Det känns lite som alla ni är mina Joeys, för herregud alltså, jag klarar mej inte utan bigmacs mer. Häromdagen blev jag också så jääääkla sugen på gammal hederlig mårasås, alltså brunsås med malet kött. Fattar inte, malet kött har varit ett äckelmoment i mitt liv i flera år. 

Och på tal om mat, jag har börjat bli så sjukt hungrig om nätterna att jag måste stiga upp och äta mitt i sömnen. Överlag kommer hungern nu som en blixt från klar himmel, också dagtid, och jag är ju helt inkompetent med att planera måltider så sen går jag runt och vrålar av hunger tills jag får nåt i mej. Måste säkert börja ha färdiga smörgåsar i kylen och i ryggsäcken.

Eller som min kompis Ida sa, leverear inte Foodora mitt i natten? :)))))))))))))))


FÖRLOSSNINGSFÖRBEREDELSE - ERA BÄSTA TIPS?

Skrivet av Catariina Salo 03.01.2018 | 33 kommentar(er)

Kategorier:

e60afd6cb38c1271f687a06f43993900Föd som en Queen, tänker jag.

Ja just det, det är ju verkligen 2018 nu. Jag har sagt till mej själv att efter nyår ska jag ta tag i olika bebisrelaterade saker som jag varit osäker på hittills. Eller helt enkelt saker jag inte velat eller orkat tänka på.

Plötsligt är det efter nyår och jag borde aktivt börja tänka på saker som förlossning och blöjor. Det är visserligen åtta veckor kvar till det beräknade datumet (2.3), men åtta veckor går som vi vet, i ett HUJ, och plötsligt ligger jag där och krystar och vet inte vart jag ska vända mej. (Plus att herregud, den kan ju komma närsomhelt anyway.)

En jäkla tur och ett stort stöd är förstås mina nära vänner som fött barn. Jag har redan börjat pumpa dem på information och kunskap och vips, så har jag  redan en påbörjad lista på saker jag ska ha 1) i förlossnigsbrevet 2) bb-väskan 3) hemma efter att bebén är född.

Viktiga saker som jag inte tänkt på är t.ex. att ha med yllesockor till bb, det har jag ren hört från två håll. Skulle så inte ha packat ner nåt sånt i väskan om jag inte fått tips.

En viktig sak (som jag tycker nu, haha efteråt kanske det här är det mest oviktiga?) är förstås också att göra en (eller två?) playlists till förlossningen. Vi vill kanske ha sköna låtar att lugna ner oss till och kanske nåt upbeat till senare? Eller så kanske en inte är intresserad av musik när det känns som värst. Bäst att ha för säkerhets.

Jag vet ju att många personer som gått igenom en förlossning gärna vill tala om det, så nu får ni komma med alla era bästa tips och berätta exakt hur ni tycker jag ska förbereda mej inför DEN STÖRSTA STUNDEN I LIVET (lol?). 

- Vilka grupper ska jag gå med i på Facebook?
- Vilken musik är bäst att föda till?
- Nån litteratur/artiklar jag absolut borde läsa? Länka!
- Vad får jag absolut inte glömma att ha med i bb-väskan?
- Vad för jag absolut inte glömma för att första tiden hemma ska bli så smooth som möjligt?

LIVSOMVÄLVANDE FRÅGOR VILL HA SVAR. Puss!


HEJ 2018

Skrivet av Catariina Salo 01.01.2018

Kategorier:

IMG 6754

Köpte den här uuuunderbara discooverallen enkom för nyår, ser supergravid ut i den, men kanske jag helt enkelt *är* supergravid. LOL.

Här sitter jag i nådens år 2018 och väntar på min pizzaleverans. Har saknat hemkörningspizza från billighetspizzeria, det är tydligen sällan en unnar sej sånt utan krabbis, men nu, om 30-60 minuter ska jag sitta här med min pizza och starta det nya året på bästa sätt.

IMG 6783

2017 avslutades också hemskt trevligt, vi gick och kollade på barnens nyårshow tidigt på kvällen. Sen fick jag ångest över att Quentin är hemma ensam och rädd för smällare så vi skyndade hem för att, suprise, steka pizza.

Jag gillar fyrverkerier i sej, det är rätt vackert att se på, men det borde räcka med att staden bjuder på en show. Raketer i privatpersoners händer slutar ju bara illa varje år, och smällandet håller på i flera timmar. Nä, koncentrera det till tolvslaget till en stor show säger jag. Eller så gör vi som städer i Sverige, fixar lasershower. Nåja.

IMG 6787

Tolvslaget firade vi på vår balkong och skålade i rödvin och cola. Sedan var det tack och godnatt och jag sov min sämsta natt på flera veckor och vaknade in i 2018 på alldeles fel sida om både säng och universum. Efter en tupplur och pizzabeställning känns det ändå liiiiitegrann bättre. En morgon/förmiddag kan ju inte definiera ett helt år, eheheheeeee, får vi hoppas.

GOTT NYTT ÅR, hoppas alla är snälla mot varandra under det nya året!