467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Ångest, semesterångest

Skrivet av Catariina Salo 18.12.2016 | 1 Kommentarer

Där hemma är katten sjuk för att han fått fel sorts godis. Här springer en knotig hund runt och letar desperat bland soporna efter näring - så den kan producera mjölk åt sin lilla runda valp.

Varje revben syns på mamman. De utsugna brösten hänger som tomma spritspåsar på hennes mage. Valpen hoppar ivrigt runt mina händer och slickar på dem, dess mamma gör allt för att den ska få den mjölk som behövs.

***

Jag går till en salong för att få en behandling av lokala unga kvinnor. Det är en bra massage, när den är över leder de unga kvinnorna in mej i ett rum där jag betalar åt en medelålders man.

***

Kom in till min butik, köp kjolar av mej, vill damen ha ett halsband? Jag ler och skyndar förbi. Det är ju så jobbigt med alla dessa försäljare, de vill bara ha och ha. De vill ha mina pengar.

De vill ha mina pengar så de kan betala sin hyra.

***

Jag vill spy på mej själv och på hela den turistindustri vi skapat. Jag vill spy för att jag just prutade fyra euro på ett par byxor. Fyra euro som inte betyder ett dugg för mej.

Jag vill spy.

***

Så går jag ner till stranden. Skriver en dikt om mitt onda samvete samtidigt som solen slickar min gyllenbruna rygg.

 

IMG 8794

Kommentarer

  • Sandra 20/12/2016 8:16pm (3 år sen)

    Jag kan förstå ditt dåliga samvete. Som jag skrev på Instagram så lever jag med det dagligen, nästan. Fast man kan ju inte leva så heller. Å du är ju ändå en så mycket mer medveten turist än de flesta. Dessa länder, åtm Tanzania, behöver turister. Ja, ur miljösynvinkel bedrövligt att vi reser så långt. Ur hållbarhetssynvinkel för det här samhället, kom hit det betalar människors löner.

    Dessutom, där jag bor i Tanzania älskar människor att pruta. Det skulle inte ens gå lägre än att de vet att de förtjänar på köpet. Men det är en stor del av deras sociala kultur att pruta. Det är så man handlar. Jag brukar tänka så här: jo, jag kunde betala det pris de ger mig, men de förväntar sig inte att jag ska göra det. Så jag prutar ner det till ett pris jag tycker är okej, som ändå är högre än vad den rika lokalbefolkning skulle betala.

    Dessutom, som utomstående med finländska perspektiv kan vardagar se så primitiva ut, men de som lever dem upplever det inte alltid så. Vi har så olika uppfattning också om vad som är fint, vad vi behöver för att trivas och vad som är framgång. Sen behöver förstås basbehov och allt sånt finnas, vilket inte är fallet för så många människor.

    Jag fumlar, och det är en svår ekvation. Leva med privilegier, lära sig förstå ens privilegier, utmana dem genom att möta andra samhällen. Det är inte lätt, men samtidigt om resandet bidrar på något sätt till lokalsamhället tycker jag inte man behöver ha så dåligt samvete. Så se till att njut lite där också och ta med er berättelser hem! Kram!

Skriv en kommentar