467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Blodfontänen

Skrivet av Catariina Salo 22.11.2016 | 11 Kommentarer

Under morgonnatten drömde jag oroliga drömmar. Det var blod som sprutade fram ur min livmoder, forsar av blod längs mina ben. Ett rent slagfält omkring mej och på min kropp. Det luktade frätande.

Jag kommer ihåg att jag halvt vaknat och insett att min mens börjat, och jag har knipit. Knipit ihop benen och fittan. Knipit allt jag kunnat och somnat om.

Som om det skulle hjälpa att knipa. Som om knipmusklerna kan hindra mensen från att börja. Mensen, som vittnar om att vårt försök misslyckats.

När jag sedan vaknade och gick på toa märkte jag mycket riktigt att nu börjar mensen.

Det var inte en total överraskning. 

Eftersom jag inte är den som tålmodigt orkar vänta gjorde jag ett tidigt graviditetstest redan förra onsdagen. För jag var bombis på att jag är with child. Alla tecken var ju där! Jag mådde lite illa, jag hade ont i brösten, och jag blev helt utmattad varje eftermiddag. (Never underestimate the power of självsuggestion!)

När den digitala (omg) graviditetsstickan sen sken upp i ett "INTE GRAVID EI RASKAANA" blev jag rätt förkrossad. Jag var ju säker! Jag kände ju det på mej! Nog känner jag ju min egen kropp!

Att testa över en vecka före väntad mensstart är ändå inte det smartaste, och Mira intalade mej om att hoppet inte är ute. Och det är klart att det inte var.

Men när jag på söndagen testade igen och stickan visade negativt visste jag att det är kört. Planen var att testa igen imorgon - dagen då jag på riktigt skulle testa - och sen inte tänka på det mer.

Nu behöver jag ju inte göra det eftersom det forsar blod ur mej.

Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.

Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.

För de facto måste/får vi ju genast börja tänka framåt; när försöker vi nästa gång, hinner vi med en inseminering ännu före vi åker till Indien på vintersemester? Och vi hoppas att vi hinner. På det viset var mensen faktiskt rätt schysst, den kom lite i förtid. Det betyder att det finns en möjlighet att jag har ägglossning ett par dagar innan vi åker iväg, med god tur.

Och kanske det är på en strand i just Indien som det är meningen att en befrukad äggscell ska hitta sin väg ner mot min livmoder och fastna i väggen. Kanske det är så det måste ske?

Vi får se.

menssssssFrån Liv Strömquists Kunskapens frukt - förstås.

Kommentarer

  • Caroline Eriksson 22/11/2016 4:33pm (3 år sen)

    Kram Catzo <3

  • Carina 22/11/2016 4:55pm (3 år sen)

    Jag kände bara för att skriva nåt, men nu vet jag inte vad jag ska skriva. Kanske bara KRAM!

  • Puva 22/11/2016 6:17pm (3 år sen)

    Nämen nääj. Jag var också så säker. Eller hoppfull. Feel you, sister. ?

  • Ellen Strömberg 22/11/2016 6:47pm (3 år sen)

    När det inte finns ord: <3

  • Minna 22/11/2016 6:53pm (3 år sen)

    Sådan känsla! Jag kramar och finns här. <3

  • Karin 22/11/2016 7:39pm (3 år sen)

    Var rädd om dig, och var rädd om vad du skriver i offentligheten. Jag vet att alla är olika, men jag vet också hur absolut dränerande det är att försöka få barn utan att lyckas. En del upplevelser framöver är det inte säkert att du vill eller ens ska dela med alla. Som du skriver, det är en ny slags sorg och en som man är helt oförberedd på. Kram och hopp.

    • Catariina Salo 23/11/2016 7:43am (3 år sen)

      Tack för din kommentar Karin, jag har tänkt mycket på den. Återkommer till den i ett senare inlägg.
      Kram!

  • linnea p. 22/11/2016 8:53pm (3 år sen)

    Voj nej, det där var ju inte alls kul. Så ledsamt! Men jag tror stenhårt på Indiengraviditet -- dessutom en bra historia att dra. Jag åkte t.ex. till Luxemburg i min mors livmoder, gillade alltid att skryta med det på skolgården. (?!)

    • Catariina Salo 23/11/2016 7:44am (3 år sen)

      Jag tror också på Indien! All buddha-zen måste vara bra för bebén där. <3
      Lol Luxemburg, allt känns så stort när man står där på skolgården.

  • AP 22/11/2016 9:18pm (3 år sen)

    Oj vad synd, men hoppas på nästa gång! Känner igen från våra egna försök (fast våra var gratis sortens!), fick alltid trötthet, stil metallsmak i munnen och svullna bröst varje månad. Och första gången är man ju så säker att det betyder att man är gravid, sen förstår man ju att det bara visar att kroppen reagerat på att något händer, men så behöver det inte lyckas hela vägen ut - eller oftast gör det väl inte det. Blev själv gravid på fjärde gången och då var det första gången jag trodde det inte skulle lyckas för det kändes inte så mycket!

    • Catariina Salo 23/11/2016 7:45am (3 år sen)

      Skönt att höra hur det varit för någon annan! Och jag är så glad att det lyckats för er. Tack, du gav mej styrka!

  • Peppe 22/11/2016 10:07pm (3 år sen)

    Håller alla tummar och fingrar i kors för er! <3

  • Nina 23/11/2016 10:29am (3 år sen)

    Kram!

  • malin/ en gul apelsin 24/11/2016 9:52pm (3 år sen)

    Jag håller också tummarna! Hoppas hoppas det lyckas nästa gång!

Skriv en kommentar