467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

BYRÅKRATIN I ATT BLI MAMMA

Skrivet av Catariina Salo 25.07.2017 | 1 Kommentarer

IMG 1378Quentin beundrar vår nya växt. Pekonilehti, som min vän sa att den heter. "Om jag håller den levande under hela graviditeten är det ett tecken på att jag kan ta hand om mitt barn!" sa jag glatt till min vän Filip, varpå han fnös "Du ska int gå och göra sånadär dumma löften, det vet du själv." Det vet jag själv, för jag klarar inte av att hålla krukväxter i liv.

 

Det är så mycket byråkrati med att bli förälder. Eftersom jag föder barnet kommer Mira att behöva adoptera det, annars har Drakungen bara en juridisk förälder. Det har vi vetat hela tiden.

Jag pratade med adoptionsrådgivningen i dag, och tvärtemot vad jag tidigare förstått så går det verkligen inte att sätta igång adoptionsprocessen före barnet är fött. Det finns några sätt att eventuellt göra processen smidigare och kanske lite, lite snabbare, men inte mycket att prata om.

När Drakungen föds ska vi boka en tid till adoptionsrådgivningen där de antagligen kommer att ställa ett gäng standardfrågor och se hur Mira "bondar" med sitt barn. Dunno riktigt. Där skriver de sen ett utlåtande som skickas till oss, och vi går med det till tingsrätten, som bestämmer om en adoption får ske.

Hos tingsrätten tar det den tid det tar, som snabbast ett par veckor, men troligen några månader, sa personen jag talade med på rådgivningen. 

En får ju anta att det här nu redan är rätt standardiserat förfarande och att det bara är en byråkratisk process som ska väntas igenom. Jag kan inte se nån orsak varför en adoption inte skulle gå igenom eller så.

Det är ändå frustrerande. För vi har gått igenom fertilitetsbehandlingarna tillsammans, vi har tagit ett gemensamt lån för att ha råd med det och vi är i ett registrerat partnerskap. Mannen i ett gift heteropar antas automatiskt vara pappan till ett kommande barn, det skulle underlätta så mycket om det vore fallet här också. (I och för sej är det där med antagande och giftermål och erkännande av faderskap också förlegat, HS hade en saklig kolumn om ämnet härom veckan.)

Det är det här den nya moderskapslagen vill åt, att vi, liksom ogifta heteropar, kunde "bekänna" moderskap på rådgivningen, och på det viset bli juridisk förälder, utan nån tidskrävande (och dyr! hello skattebetalare!) adoptionsprocess. På så sätt skulle också Drakungen ha två juridiska föräldrar direkt från födseln. (Pray to powers att lagen går igenom snart, den skulle förbättra barnens status tusenfalt.)

Kela om jag dör i förlossningen eller nån freak accident just efter barnet föds, då står ungen där utan vårdnadshavare och Mira har inga rättigheter till det. HUR SJUKT?

Tusen poäng till adoptionsrådgivningen tho, som betjänade mej på svenska. Trots att jag är tvåspråkig så känns det ändå tryggare att prata om så här stora saker på mitt känslospråk.

Kommentarer

  • Pia 26/07/2017 9:36am (3 år sen)

    Så löjligt..fast man vet ju att det tyvärr går till såhär, men man har inte riktigt funderat på det före du beskriver det. Sååå sjukt!! Ni är gifta, ni har båda tagit beslutet och är säkert mer säkra än många ogifta (o även gifta) heteropar, fattar int att det ska göras så himla komplicerat. Det är 2017!!! Suck..

    • Catariina Salo 26/07/2017 10:21am (3 år sen)

      Jaa, man tycker ju att det sku finnas nåt lättare sätt att få det här gjort, det skulle ju gynna barnet.

Skriv en kommentar