Visa alla inlägg skrivna november 2016

måndag 28 november 2016 - 17:50

Klassikern: Min dag i bilder

IMG 7275 copy

8:22

Väckarklockan ringde kvart i åtta. Jag var trött, dels för att det är måndag, dels för att jag låg vaken och kollade sista avsnittet av Gilmore Girls och annat viktigt långt in på småtimmarna (säg till sen när vi kan prata om Gilmore Girls, jag behöver pahasti debriefa).

Det bästa kaffet kokas förresten med den här melittatratten från tiden före kriget (har ingen aning från när den är). Ingen stor kaffekokare tar upp plats i vårt minimala kök, och det smakar utsökt.

 

IMG 7283 copy

9:11

Packade ihop sakerna för dagen. Var tvungen att köpa en ny laddare till min dator efter att den förra EXPLODERADE I MIN FAMN i söndags. Blev livrädd, fick små brännsår på mage och lår och det började lukta bränt i hela kongressalen. Ja den exploderade inte helt av sej själv, det berodde nog främst på att Sir Quentin gillar att tugga på sladden. Fick tips om att smörja sladdarna med tabasco, ska testa det pronto.

 

IMG 7284 copy

9:59

Dagens första möte på Mutteri, varifrån jag hastade iväg på nästa möte - också på Drumsö. 

Mutteri förresten, har inte ens varit där tidigare. Jag rör mej aldrig på Drumsö, kanske jag borde, för det var ju rätt fint.

Stort minus var ju att mackan hade lök som pålägg, wtf är det för fasoner egentligen? Lök är den vidrigaste ingrediensen som nånsin hittats på.

 

IMG 7297 copy

13:23

Jag har insett att jag är extremt dålig på tidshantering. Mira frågade en dag om jag nånsin tänkt på att det kan ha med min inbillade (?) dyskalkyli att göra. Det hade jag inte tänkt på.

Jag är skitdålig på siffror och ganska dålig på digital tid. Huvudräkning är något som inte alls fungerar och pengar har jag inte så full koll på som jag kunde. -> jag har diagnostiserat mej själv med dyskalkyli.

När jag nu tänker logiskt så är det inte alls omöjligt att det också påverkar hur jag tänker på tid. Jag har nämligen väldigt svårt att till exempel kunna omfatta att jag behöver tid att ta mej från ett möte till ett annat och att jag inte kan planera in saker alla dagar i veckan.

Det ska bli mitt mål med nästa år, att bli bättre på tidshantering. Den här bilden symboliserar nämligen ett möte jag inte hade räknat med att det skulle ta tid att åka till och hade i princip planerat två möten på varann, aka jag borde ha varit på två ställen samtidigt.

 

IMG 7302 copy

14:30

Här sitter jag och planerar nästa veckas tisdag. Jag ska vara some-redaktör för Svenska Yle på slottsbalen. Det är så himla, himla roligt att få vara med i slottsbalenteamet! Har aldrig varit på slottet förr så spänningen är total.

Yles garderob, puvuston, är förresten helt magnifik. Stora hallar med alla kläder du kan tänka dej. Det finns en särskild puvustoperson som jobbar med slottsbalen och med henne har vi valt ut klänning åt mej. Det är en röd soul-aktig sak full med paljetter och ett minisläp. 

Förutom klänning fixar hon skor, bh, strumpbyxor, smycken och aftonväska. Och en smink- och hårtid finns redan inbokad. Sån himla lyx!

 

IMG 7306 copy

15:07

En till förflyttning som inte gick som den skulle. Jag hade bestämt träff klockan 15 inne i stan, men då stod jag fortfarande på spårvagnshållplatsen i Böle. Som tur insåg jag detta redan tidigare under dagen och kunde meddela min följande dejt att jag blir en halvtimme sen.

 

IMG 7313 copy

15:29

Det var bara så jäkla fint nere vid Havis Amanda att jag måste dela med mej av det.

 

IMG 7321 copy

15:58

Min nästa dejt var med My! Vi träffades på kliniken jag och Mira går till för My håller på och skriver ett reportage om vår assisterade befruktning. 

Det är skönt att bli intervjuad av någon en känner och en känner sej trygg med. Vi satt en stund på kliniken och pratade och sen gick vi en promenad runt Observatorieparken. Skönt när någon frågar en saker, då får en på riktigt tänka igenom de egna valen och besluten också.

Analys is king.

 

IMG 7325 copy

16:21

Det var förvånansvärt få bilar på min gågata i dag. Vanligtvis står det allt mellan fem och femton bilar på den här lilla sträckan. Hej Helsingfors stad, gör om och gör bättre.

 

IMG 7336 copy

17:15

Efter att ha värmt potatismos och morotslåda i ugnen, diskar och städat upp kattens spyor från hallmattan lade jag mej ner på soffan för lite hederligt mys. Lyssnade på min ljudbok (Kun aika loppuu av Elina Hirvonen, jag märker att det är lättare för mej att lyssna på finska böcker än att läsa dem) tills tankarna började snurra alltför mycket och koncentrationen tog slut.

Tog fram datorn och jobbade en stund.

 

IMG 7338 copy

19:07

Jag köpte en såndär korghyllgrej från ikea för ett par månader sedan. Trots att jag byggt ihop den för flera veckor sedan har den ännu inte hittat in i min garderob. I dag var jag jag tvungen att städa garderoben så den hade rum. Min fru hade nämligen hintat om att NU SKA DET SKE, genom att tränga in hela grejen i mitt skåp så dörren inte gick fast. 

Hint understood.

 

IMG 7352 copy

19:50

Min puvustodam skickade hem mina svindyra nya skor med mej så att jag kan öva inför slottsbalen. Förr spatserade jag ofta runt på skyhöga klackar, tretton centimeter var inget problem!

För ett par år sen föll jag på grund av ett par platåskor (en decimeter) och landade med knäet på en sten så det sprack. Knäet, inte stenen. Efter det har jag inte vågat ha klackar, så det här blir spännande.

Viktigaste frågan är ju förstås; måste jag raka benen till balen? (För att inte tala om armhålorna.)

 

IMG 7366 copy

20:17

Hela familjen låg i varsitt hörn av vardagsrummet och väntade på att nyheterna skulle börja. Jag passade på att jobba litegrann. 

 

IMG 7378

21:51

Googlade feministpropagandabilder åt en kompis. Det är tydligen sådant jag sysslar med en helt vanlig måndagskväll.

Och nu är klockan 21:56 och jag tänker gå och lägga mej. Nati! (Troligen ligger jag vaken och lyssnar på bok eller ser på serie till cirka 00.)

söndag 27 november 2016 - 18:56

Aktivister är det bästa som finns

Jag lyssnade nyss klart Kakan Hermanssons bok Hela Kakan, och jag rekommenderar den starkt. Speciellt slutet fick mej att brista ut i en igenkännande gråt.

Kakan berättar om hur hon inte skulle vara den hon är i dag utan det systerskap och den solidaritet som feminismen har gett henne. Precis så känner jag också.

Feminismen har gett mej en grund att stå på, en vän att vända mej till och en famn att falla ner i. Jag är så innerligt tacksam för alla feministsystrar och -syskon som finns där ute, över allt det nya jag kan lära mej av dem varje dag och det otroliga i att vi kan stå i bredd och gå mot samma mål.

En självklar del av min feminism är också hbtiq-aktivismen. Att jobba för rättigheter som rör mej själv och så många omkring mej känns som något helt naturligt, något som jag rentav måste göra. Mitt sätt att ställa mej på barrikaderna är att försöka verka på föreningsfältet.

Jag sitter för tillfället med i HeSetas styrelse och i den rollen var jag också med på Setas generalmöte i Åbo under veckoslutet. Att i två dagars tid hänga och prata med andra aktivister är så jävla stärkande. Trots att jag haft en supermegaastung vecka var det ändå självklart att delta, och trots att jag inte orkade följa med på fest lärde jag känna nya kompisar och fick vara med och fatta nya beslut.

Ett viktigt beslut som röstades fram var Setas nya ordförande, hen som ska leda förbundet under de kommande två åren. I omröstningen valdes min vän Viima Lampinen.

Det är ett viktigt val av person, inte bara för att jag vet att hen är superkvalificerad, intersektionell feminist och en bra typ, utan också för att det är första gången en icke-binär person valts till posten. Jag är väldigt glad, nöjd och hoppfull. 

Nu har jag just kommit hem och ska försöka smälta veckoslutet och planera framtida stridsplaner. Men mest ska jag nu faktiskt försöka sova (och se klart Gilmore Girls). Nati.

FullSizeRender 4Några av HeSetas delegater under generalmötet.

 

onsdag 23 november 2016 - 20:16

Vi får alla vara sköra

Varför startade jag den här bloggen egentligen? Varför valde jag att blotta mej, att lägga ut min innersta önskan och berätta om den eventuellt väldigt svåra fighten fram till målet?

Jag gjorde det av den enkla anledningen att jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver prata om de här sakerna, för jag märker att det är ett tabu att vilja ha barn - och säga det högt. 

De senaste två veckorna har väldigt många hört av sej till mej, främst kvinnor som är i en liknande situation. De har berättat om sina egna erfarenheter i kommentarer, mail, chattrådar och textmeddelanden. Om det som varit, om det som ska komma.

Och det gör så gott! Jag önskar att varenda en av de här personerna också fick en myriad av meddelanden och pepp, att de inte ska behöva känna sej ensamma i sina försök, i sin längtan, i väntandet. Väntandet på det där plusset.

För varje person som hört av sej till mej så har jag stärkts litegrann. Varje gång någon har sagt "jag gick igenom samma", "jag vet verkligen vad du menar och hur det känns", eller något liknande, har jag först blivit totalledsen för att de behöver gå igenom det här. Samtidigt har jag känt mej lättad över att inte vara ensam. Och sedan, sedan har jag överraskats av hur många vi är. 

Jag fick en kommentar om att akta mej för hur mycket jag delar med mej av den här processen. Och det förstår jag också så innerligt väl, för jag inser ju nu hur tung och jävlig den här resan kan vara, och det ligger säkert en självbevarelsedrift i att hålla tand för tunga. Att inte spilla varje detalj.

Men när det är så viktigt! Det senaste året har jag hört så många historier som har att göra med önskan om barn, om besvikelser, om missfall, om svårigheter. Det är nu, när en stor del av min vänskaptskrets har, eller snart ska få, barn som de här historierna kommer fram. De viskas från kvinna till kvinna, likt gamla sägner och sånger vid lägereldar.

Det är något oerhört starkt och fint i att den här informationen och kunskapen går från person till person, men jag kan ibland önska att vi skulle prata mer öppet om det. 

Varför ska det vara så hemligt och varför är det så förfärligt om någon ser en som bräckligast? Varför är det en skam att vara mänsklig, att vara skör?

Och varför är det vi med livmödrar som ofta får bära den här skammen?

catzo bw 11Foto: Frida Lönnros

onsdag 23 november 2016 - 17:01

Bröltsibilder vol 2

Nu ska vi höja stämningen med del två av bröltsibilderna - dom med gäster!

Eftersom vi var tvungna att registrera vårt partnerskap i all hast i samband med fertilitetsbehandlingarna (läs mer om det i det här inlägget), hann vi inte - eller hade råd - att ordna ett riktigt bröllop.

För att det inte skulle kännas som bara en juridisk tråksak, beslöt vi ändå att bjuda in några av våra närmaste till en skumpaskål på kvällen.

Naikkariskumpat 4536Här anländer jag och Mira till The Mess, där vi hade bokat ett hörn av restaurangen. Minna var förstås redan där med kameran redo.

Naikkariskumpat 4553"Kiva att ni dukat allt klart åt oss, men jag vill nu ändra på allt och duka om. Är det okej? Okej!"

Naikkariskumpat 4566Lina kom som första gäst. Lina har jag förresten lärt känna när vi båda bloggade på Ratata.

Naikkariskumpat 4589Cia, Camilla, Muffins, Muffe - hon är kär och har många namn.

Naikkariskumpat 4595Här har Ida en lycklig kindklappningssession med mej.

Naikkariskumpat 4599Idel kramar och glada mänskor.

Naikkariskumpat 4653Filip är min brudfrämma.

Naikkariskumpat 4669Noora & Crisse.

Naikkariskumpat 4692Här försöker jag hålla nåt slags tal. Undrar hur det går?

Naikkariskumpat 4701Adelle, aka "Tanten", var mest fotogenique under kvällen skulle jag säga.

Naikkariskumpat 4734Speglingar.

Naikkariskumpat 4744Ida-Lina.

Naikkariskumpat 4772Susanna.

Naikkariskumpat 4784Det här är min absoluta favoritbild från kvällen, den säger allt.

Naikkariskumpat 4782Karin och jag går way back, också till Ratatatider. Alltså tacka vet jag bloggar, annars skulle jag inte heller ha den här fantastiska kvinnan i mitt liv. Det finns inget man inte kan fråga av Karin, troligen vet hon redan svaret, men vet hon inte tar hon reda på - snabbare än vinden.

Naikkariskumpat 4815Och här min nya svåger och hans flickvän.

 

Naikkariskumpat 4837Linnéa är också min brudfrämma. Jo, det blir ett stort bröllop i något skede och då är det bäst att dessa två främmor är beredda!

Naikkariskumpat 4867

Naikkariskumpat 4876

Naikkariskumpat 4901

Naikkariskumpat 4906

Och där avslutar vi. För sedan drog vi iväg på karaoke och det ska endast finnas bevarat i våra egna små smuddiga minnen!

tisdag 22 november 2016 - 15:55

Blodfontänen

Under morgonnatten drömde jag oroliga drömmar. Det var blod som sprutade fram ur min livmoder, forsar av blod längs mina ben. Ett rent slagfält omkring mej och på min kropp. Det luktade frätande.

Jag kommer ihåg att jag halvt vaknat och insett att min mens börjat, och jag har knipit. Knipit ihop benen och fittan. Knipit allt jag kunnat och somnat om.

Som om det skulle hjälpa att knipa. Som om knipmusklerna kan hindra mensen från att börja. Mensen, som vittnar om att vårt försök misslyckats.

När jag sedan vaknade och gick på toa märkte jag mycket riktigt att nu börjar mensen.

Det var inte en total överraskning. 

Eftersom jag inte är den som tålmodigt orkar vänta gjorde jag ett tidigt graviditetstest redan förra onsdagen. För jag var bombis på att jag är with child. Alla tecken var ju där! Jag mådde lite illa, jag hade ont i brösten, och jag blev helt utmattad varje eftermiddag. (Never underestimate the power of självsuggestion!)

När den digitala (omg) graviditetsstickan sen sken upp i ett "INTE GRAVID EI RASKAANA" blev jag rätt förkrossad. Jag var ju säker! Jag kände ju det på mej! Nog känner jag ju min egen kropp!

Att testa över en vecka före väntad mensstart är ändå inte det smartaste, och Mira intalade mej om att hoppet inte är ute. Och det är klart att det inte var.

Men när jag på söndagen testade igen och stickan visade negativt visste jag att det är kört. Planen var att testa igen imorgon - dagen då jag på riktigt skulle testa - och sen inte tänka på det mer.

Nu behöver jag ju inte göra det eftersom det forsar blod ur mej.

Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.

Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.

För de facto måste/får vi ju genast börja tänka framåt; när försöker vi nästa gång, hinner vi med en inseminering ännu före vi åker till Indien på vintersemester? Och vi hoppas att vi hinner. På det viset var mensen faktiskt rätt schysst, den kom lite i förtid. Det betyder att det finns en möjlighet att jag har ägglossning ett par dagar innan vi åker iväg, med god tur.

Och kanske det är på en strand i just Indien som det är meningen att en befrukad äggscell ska hitta sin väg ner mot min livmoder och fastna i väggen. Kanske det är så det måste ske?

Vi får se.

menssssssFrån Liv Strömquists Kunskapens frukt - förstås.

söndag 20 november 2016 - 10:15

Bröllopsfoton - ett naturligt urval

Lagom till enmånadsbröllopsdagen fick vi i dag bilderna från dagen. Vi hade bett vår vän Minna som tar superfina bilder att dokumentera lite under eftermiddagen och kvällen.

Är så supernöjd med bilderna, vi ser inte ut som kråkor på en enda! (Det är ju iofs sant att Minna säkert gått igenom och sållat bort några hundra bilder för att hitta de här fina minerna.)

Naikkariskumpat 4266

Här väntar vi på att få underteckna pappret. Vi fattade inte riktigt hur det skulle gå till, när vi kom till disken och anmälde oss frågade damen om vi skulle ha ceremoni eller bara underskrifter. Vi hade inte förberett nåt så vi sa - Öööh underskrift - och det var verkligen bara det vi fick. Häradsblablapersonen - vad det nu heter - kom dit med ett papper som vi undertecknade i väntrummet. Det tog 30 sekunder, I shit you not. 

När vi pratat med andra som gift sej i magistraten har vi insett att man kunde ha valt ceremonigrejen trots att vi inte själv förberett nåt, utan att det nog är dom på magistraten som fixar det. Då skulle vi iaf fått gå in i ett annat rum.

MEN MAN ÄR JU INTE SÅ NOGA SÅ VI ÄR HELT NÖJDA.

Naikkariskumpat 4282På fömiddagen (vi hade tid kl 13.30) kom jag på att vi inte har några blommor. Iklädd mina zebramysbyxor sprang jag över till floristen på andra sidan gatan och hasplade ur mej att jag ska gifta mej, har inga blommor, vill ha nåt i håret och nåt i handen. 

Det blev helt bra, jag hade sånadär vad heter det hortensior fastnålade på huvudet och Mira hade en kalla. Kostade 14€.

Naikkariskumpat 4294Det var första gången den här servant of the people genomförde ett giftermål så hon läste noga igenom att allt låg rätt till och alla namn var rätt på pappret. Sen undertecknade vi och that was it.

Naikkariskumpat 4297

Jag hade min mammas gamla virkade handskar, det är min mummi (farmor) som virkat dem. Har alltid älskat dem men inte haft tillfälle att bära dem.

Naikkariskumpat 4301Fniss fniss ska vi underteckna här i väntrummet fniss fniss.

Naikkariskumpat 4319Klart. YOU'RE MY WIFE NOW! (vilken serie?)

Naikkariskumpat 4347Klassiker.

Naikkariskumpat 4358Det var en alldeles ljuvlig höstdag. Vi gick förstås mot favoritparken, Koffaren, för att plåta några bilder.

Naikkariskumpat 4388Ljuset!!

Naikkariskumpat 4392Den här typen får jag vara med! <3

Naikkariskumpat 4441Tornet i bakgrunden <3

Naikkariskumpat 4476Den här gillar jag för att roskisen syns i bakgrunden. När vi (alla gängmedlemmar i vårt lilla gäng) ringer till varandra om somrarna för att kolla var i Koffaren någon sitter så är svaret oftast "på vanliga stället, vid roskisen".

Naikkariskumpat 4497Alltså Helsingfors gator, ni är så fina!

Naikkariskumpat 4519Tjingeling!

 

Fortsätter med bilder från skumpafesten i ett annat inlägg, för nu måste jag dricka mera morgonkaffe. Ha en fin söndag alla små hamstrar!

lördag 19 november 2016 - 22:58

Enmånadspizza

I dag har jag varit gift i en månad. Eller: i dag har jag varit registrerad i en månad. Ett partnerskap godkänt av staten. 

Fattar förresten inte hur det kan ta nästan två år från att den nya äktenskapslagen godkändes till att den stiger i kraft. Samma procedur tog väl typ en månad i Sverige. Blir så himla less.

Men ja, för exakt en månad sedan stod jag på Erottajans karaoke och sjöng Bed of roses för min nya fru. (Dagen efter vaknade jag med sjuk ångest, inte för äktenskapet, utan för att jag druckit så mycket skumpa kvällen innan. Sedan dess har jag hållit mej till kokis och grönt te.)

Jag är vanligtvis den sämsta i världen på att komma ihåg årsdagar och månadsdagar och what not, men DEN HÄR GÅNGEN var det jag som kom ihåg det! Är så sjukt stolt över mej själv. En gång av 20 lyckas jag.

För att fira bjöd jag Mira på snigelpizza på Piece n Love här bredvid. Godaste pizzan ever, men den är så mastig att vi nog får hålla en paus ett tag nu.

Som socker på botten och körsbäret på toppen och grädde på moset spelade mina underbara vänner Lina och Bifu, aka Puff Collective, skivor där ikväll. Hör på det här: Kent, Ace of Base, Leila K, Ankie Bagger och Roxette. HUR BRA?

Kollade också lite på galastreamen när vi kom hem, så SJUKT FINT att Ellen vann årets blogg! JIPI!

FullSizeRender2

Jag visar upp min romantiska sida. På det viset är jag rätt bra, att jag är hemskt romantisk.

lördag 19 november 2016 - 12:46

Tryck like!

Linns senaste inlägg påminde mej om att min gamla blogg har en Facebooksida. Jag gick och uppdaterade den lite och nu mina vänner, nu hoppas jag ni alla går in och trycker på like! 

Screen Shot 2016 11 19 at 12.52.41

För övrigt har jag ett helt ledigt veckoslut. Rätt länge sedan sist så jag sitter mest och dricker kaffe och lyssnar på Hannah N i Yle Vega.

BONUSMATERIAL:
Har så jäkla ont i mina bröst. Antingen är jag gravid eller så kommer det att bli en ren helvetesmens när den börjar. 

fredag 18 november 2016 - 08:54

Trans Helsinki och vikten av att använda rätt ord

För tillfället firas Trans Helsinki här i Helsingfors. Det är en viktig vecka, både för transpersoner och för alla andra.

Jag menar, det blir så lätt fel när vi pratar, om vi inte har tillräckligt med information eller vetskap om saker. Jag vet inte heller allt, jag frågar ofta, och googlar mej fram till kunskap.

En vitkig sak som varenda en av oss kan förbättra är vår terminologi. För termer är viktiga. Med termer och ord kan vi fortsätta förtrycka folk - eller helt enkelt låta bli.

Viktigast är förstås att institutionerna använder rätt terminologi, det är de som går i bräschen för ett jämställt och icke-kränkande språkbruk. Det här gäller inte bara transfrågor eller hbtiq-terminologi - det gäller förstås alla minoriteter.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka på det extra mycket när det kommer till just transfrågor, för det blir så oerhört lätt fel. Och det finns så oerhört mycket gällande transfrågor som ännu behöver lyftas upp här i landet (världen). (Här ska du gå in och gilla kampanjen för att ändra translagen.)

Screen Shot 2016 11 18 at 09.07.46

Jag hoppas att transfrågor är något som börjar lyftas upp aktivare av medier. Trans Helsinki-veckan är en ypperlig chans för medierna och journalisterna att ta tag i saken, att utbilda sej själv och lyfta upp något som fortfarande kan ses som människorättsvidrigt i vårt land - jag tänker förstås på det som står i translagen att transpersoner måste vara steriliserade före de kan få sitt juridiska kön fastställt.

Ett bra (och kiva) sätt att utbilda sej själv om transfrågor är att kolla in Emil&Olivias vlogg. I vloggen berättar de om hur det är att vara trans i Finland och om hur de försöker få barn. (Och jag vet de facto att snart kommer det att komma upp videor med Q&A - svar på frågor som kommit in till dem!)

Screen Shot 2016 11 18 at 09.12.34

Det gäller att inte låta sej bli lat. Slentrian kan vara det mest farliga som finns för jämställdheten. Vi måste aktivt utbilda oss, fråga varandra, fråga berörda parter och rannsaka oss själva - förstår jag varför jag använder vissa ord och uttryck? Om du är osäker kan du alltid googla - eller fråga en kompis. Kolla t.ex. in Ung Prides terminologilista och Regnbågsankans begreppsordlista

Glad fredag!

onsdag 16 november 2016 - 16:34

Trööööööööööööööött

Sitter här och vänta på min semester. Den åttonde december åker jag och Mira till Indien i tre veckor, det kommer definitivt att behövas.

Jag jobbar ju frilans med lite det ena och det andra och också på Klockriketeatern. Allt jobb ska vara gjort innan jag åker på semester, gärna lite inarbetat också. Perus.

Det är faktiskt inget jag stressar över för tillfället, jag gör en grej i taget och det funkar hur bra som helst. Misstänker att jag kommer att ha riktigt bra tid att göra allt så länge jag inte låser mej i stress.

Men de senaste dagarna har jag börjat bli så jäkla trött på eftermiddagarna att jag inte riktigt ser hur jag ska orka med mitt vanliga kvällsengagemang (jobb & frivilligverksamhet & träffa kaverin & läsa & skriva).

Igår slog tröttheten till klockan 16, i dag klockan 14. BOOM så börjar det svida i ögonen och hetta i kinderna av trötthet.

NU SKULLE EN JU KANSKE TÄNKA ATT DET BEROR PÅ MÖRKRET ELLER PÅ MÄNGDEN JOBB, men ni kan säkert gissa att jag går runt och funderar på om det beror på att jag eventuellt är preggers. 

ANYWHO, jag ska inte gå runt och sätta griller i huvudet på mej själv, men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte googlat "tidiga graviditetssymptom" på alla språk jag kan. Jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte laddat ner en gravidapp redan. 

(Jag har förresten två riktigt roliga jobb på gång som jag vill berätta för er om, återkommer när jag kan formulera mej bättre. HEJ DÅ NU SKA JAG SOVA PÅ MIN DATOR EN STUND.)

FullSizeRender 3

En bonusbild på mej och ett av Niki de Saint Phalles konstverk som finns att ses på Konsthallen i Helsingfors ännu några dagar (sista dagen 20.11, SKYNDA!). STARK rekommendation. Tänker på det här som min graviditetsmålbild.