467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna november 2016

Gravidsnack i Myteriet

Skrivet av Catariina Salo 15.11.2016

Igår besökte jag min vän och gamla kollega My Tengström i X3M:s program Myteriet. My ville veta mer om hur barn blir till (lol, alltså på vårt sätt) och hur det känns.

Det var en otroligt skön intervju, My får en alltid att känna sej både lugn och välkommen, och hon har alltid gjort sin research så det är tryggt att vara i liveradio i hennes händer.

Här kan du lyssna på gårdagens Myteriet, jag är med en timme in i programmet.

FullSizeRender 2

Myppeli i studion.

 

FullSizeRender 1

Det här var min jobbväg i nästan sex år. TÄNK, SEX ÅR.


Man måste ju leva också!

Skrivet av Catariina Salo 14.11.2016 | 5 kommentar(er)

...så brukar vi ropa till varandra med min bästis om något som vi verkligen vill ha är superdyrt. Sen köper vi det.

Lite samma känsla har jag efter att ha kastat ett öga på räkningen vi fick på posten i dag.

FullSizeRender

Och lol, det är inte ens första räkningen från kliniken. :)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))


Pappaledigt utan pappa

Skrivet av Catariina Salo 13.11.2016 | 4 kommentar(er)

Först: Glad farsdag alla pappor och glad föräldradag alla andra med barn!

Sedan: Jag är inte alls insatt i hur det fungerar med ledigheter och pengar när barn kommer till världen. Trots att jag har många brorsbarn och flera nära vänner med barn, har jag tydligen aldrig varit intresserad av att veta om det ekonomiska och juridiska.

Har nån börjat tala om föräldraledighet har jag mest varit glad över att personen får vara ledig (och umgås med sitt barn förstås, jaja) och det sista jag tänkt på är hur det verkligen går till.

Som tur finns internet, och som tur finns Regnbågsfamiljernas webb (stort minus att ingen info finns på svenska dock)

När vi får barn tvingas vi alltså genomföra en intern adoption, min fru kommer att adoptera det barn jag föder, och blir därmed juridisk förälder till barnet. Och när det kommer till lagen så har den "juridiska mammans registrerade partner" samma rätt till pappaledigt som en biologisk papá.

Alltså Mira har samma rätt till föräldraledighet och -peng som en biologisk pappa (som bor med sitt barn. Det där är också så himla fel, att om du inte bor ihop med mamman så får du inga ledigheter eller pengar. Det här har jag bevittnat på nära håll och det är helt superojämställt. Mer om det nån annan gång).

Och om jag nu förstår det här rätt så handlar det om 54 dagar (må-lö) den ofödande föräldern får ledigt, aka nio veckor. De kan tas ut från dagen barnet föds, men ska användas före barnet fyller två (eller rent juridiskt: före det gått två år sedan adoptionen trätt i kraft, det torde gälla alla adoptionsprocesser?).

Vidare, om jag förstår saken rätt, så har Mira också rätt att vara hemma upp till 18 dagar efter att barnet föds, samtidigt som jag är hemma. Resten av "pappa"ledigheten ska tas ut när jag har återvänt till jobbet. 

Visst är det cirka så det funkar med pappaledighet, ni som har erfarenhet? Hur länge är det tro vanligt för den andra att vara hemma strax efter att barnet fötts? Det stod nånstans att man måste meddela arbetsgivaren om saken två månader på förhand, men det går ju inte att veta exakt när ungen föds - så hur funkar det då? Help a sister out!

Det var Hanna som frågade, och bra att du gjorde det för den här saken har jag knappt tänkt på alls.

catzo bw 22Quentin önskar alla en trevlig söndag. Foto: Frida Lönnroos


Vad undrar ni över?

Skrivet av Catariina Salo 11.11.2016 | 1 kommentar(er)

Jag tänkte fråga redan så här i början, är det något ni undrar över gällande fertilitetsprocessen? Våra beslut, rädslor, funderingar - vad som helst.

Det var redan några som undrade över hur vi valt att det är just jag som ska bära barnet (om jag blir gravid), och det lovar jag återkomma till.

Men något annat? Det behöver inte ens ha med graviditeten att göra utan allmänt - fråga vad som helst.

Sen är jag lite ovan med det här att jag måste godkänna alla kommentarer förrän de syns, så jag ber om ursäkt redan i förväg om det tar en stund före jag publicerar just din kommentar. Jag försöker vara rask och effektiv!

Under tiden ni funderar kan ni kolla på några bilder som min kompis Frida tog häromdagen. Det är också hon som tagit min fina headerbild.

BWcatzzo 0

BWcatzzo 1

IMG 6130


Feministisk förbannelsesalong

Skrivet av Catariina Salo 11.11.2016 | 1 kommentar(er)

En feministisk förbannelsesalong kan också kallas en gruppterapisession. Ett tryggt space där en kan lätta på trycket tillsammans med andra, andra som kan ha liknande erfarenheter.

Jag har ordnat två förbannelsesalonger, en under Priden i Helsingfors (tillsammans med min vän Juho P) och en i Jakobstad - i förrgår.

Jag var lite bervös över hur det skulle gå, skulle någon stiga upp? För det hela är i princip en open mic, där vem som helst får ställa sej upp och prata av sej. Det visade sej att jag var nervös helt i onödan, för vi skulle lätt ha kunnat hålla på mer än de två timmar vi hade på oss på Musikcafé After Eights Culture Club-kväll.

14991261 10154505361655664 1010572514029350727 o2

Det är så jävla befriande att höra andra människors historier, att veta att en inte är ensam. För någ kände många av oss igen oss i historierna om att gå med nyckeln som knogjärn på hemvägen från krogen, bara ifall om, eller att bli kallad hora om någon tycker att ens shorts är för korta. 

Det är något så fint i det systerskap och den solidaritet som kommer fram vid förbannelsesalongerna, vi skrattar och gråter tillsammans. För det är så världen funkar.

Tack till alla som kom till After Eight i onsdags, det var så satans fint!

Och PS, jag har hört rykten om att det eventuellt skulle bli en liknande kväll på annat håll i Österbotten inom en snar framtid. Stay tuned för det!


HEJ KOMPISAR!

Skrivet av Catariina Salo 10.11.2016 | 7 kommentar(er)

Funderade på en cool titel i stil med It's Britney bitch, som för att markera att jag liksom fröken Spears är återuppstånden - i bloggsammanhang. Men det fick bli lite sötare ändå.

Så hej! Ideala Catariina är tillbaka - lite bättre, klokare och med mer att säga.

Välkommen du nya läsare som inte känner mej, och välkommen tillbaka du gamla kompis som hängt med från tidernas begynnelse! Let's get this party started, osv.

Snabb översikt:
Jag började blogga aktivt 2007 på Pappers bloggportal. Före det skrev jag dagbok på X3M:s community under namnet iSoLa (ni kanske ser en musiktrend genast?). Efter Papper/Peppar migrerade bloggen till Ratata och i något skede (2010) övergick jag till min egen blågi catariina.com. 

För ett par år sen tröt inspirationen och jag kände väl inte att jag hade så mycket att säga. Så efter det har jag skrivit sporadiska inlägg, och under det här året har jag skrivit totalt noll inlägg på bloggen.

Men för några månader sedan hände något, vi beslöt då med min sambo (nuvarande fru) att vi vill testa bli gravida. Eftersom vi är ett kvinnopar är det ju inte så där bara att ligga och hoppas på en bebé, så vi fick ta till internet.

Jag visste egentligen ingenting om processen att bli gravid med donerade könsceller, lite hade jag hört av mina vänner men det mesta fick vi googla fram. Vi valde en fertilitets/barnlöshetsklinik som vi hört av via vänner och bokade tid. (Det kan ni läsa om i inläggen som jag kopierat in här under.)

Det var då jag fick idén om att samla våra erfarenheter och dela med mej av dem i en blogg. Så i ett par månader har jag bloggat inkognito på Ratata, men så insåg jag att det här är information som behöver spridas. Andra måste kunna ta del av mina, och våra, erfarenheter kring fertilitetsbehandlingen. Det är viktigt och vi måste prata om det.

Det är också viktigt att vi lyfter upp hbtiq*-erfarenheter. Att vi lär oss av varandra. Jag tänker som så, om vi som är hbtiq inte delar med oss av vad vi funderar på kan ingen annan lära sej nåt heller. 

Så nu är jag här, stigen ur askan som fågeln Fenix och Britney Spears, och hoppas på att ni vill ta emot mej igen i bloggvärlden.

Puss&kram

Catzo

 

 


"Vi vill inte att sperman kallnar!"

Skrivet av Catariina Salo 07.11.2016 | 3 kommentar(er)

Nu sitter jag här med sperma i mina äggledare.

När jag ringde vår klinik imorse och berättade att ägglossningstestat varit positivt igår sa de att vi ändå skulle komma in på ett ultraljud på morgonen. Äggblåsan visade sej vara 15 millimeter och livmoderslemhinnorna såg bra ut (whatever that means) så vi bokade tid till inseminering på eftermiddagen.

Så under dagen har dom tinat upp och tvättat spermeriena.

Vi har haft några olika läkare på kliniken men den här, vi kan kalla henne (ja, alla som jobbar på kliniken är kvinnor, det här kan vi tala om i ett annat inlägg) Dobby, är alldeles speciell. Hon är inte elak på något sätt, men väldigt - ska vi säga - effektiv.

När jag kom in på kliniken från snöstormen på eftermiddagen råkade Dobby bara i korridoren och hon hälsade på mej. Hej sa jag och började baxa mej ur alla lager av kläder jag hade på mej. När jag fått av mej skorna kom hon gående med ett provrör i handen och sa att stig in bara så gör vi det här.

Det var fem minuter före vår utsatta tid och min fru hade inte ännu kommit, hon hade enkom fixat så hon kunde vara med under insemineringen.

Jaha, kan vi vänta lite, min partner är på väg, stammade jag. Vi vill inte att sperman kallnar! sa Dobby glatt och knackade på provröret. Ni kan gå på kaffe efteråt!

Så jag fick genast börja ta av mej byxorna och hoppa upp i gynstolen. Som tur var min partner precis just där, så hon hann ändå med.

Det var inte mycket chitchat där jag låg på britsen med benen i vädret. Nu känns det lite kallt, jag sätter in den här kanylen, nu kan det kännas lite obehagligt! Och obehagligt var det, lite som när man har mensvärk, men inte den där hemska värken, utan det där obehaget på botten av magen.

Så kändes det ännu när vi promenerade hem.

Så nu simmar de små spermierna i mina äggledare och jag kan inte göra något alls för att hjälpa till. Jag ska bara vara som vanligt och om två veckor ska jag göra ett graviditetstest.

Neggo som jag är tror jag väl inte att det leder nån vart, men kanske det ändå skulle vara bra att hoppas lite grann? Nåja, vi får se.


Den glada smileyn kom på en söndag (borde vara en bra sak)

Skrivet av Catariina Salo 06.11.2016

I dag har jag ägglossning. Det betyder att morgondagens tid för att kolla upp mina äggceller kommer att förvandlas till en inseminering. Tror jag?

Det är inte alltid jag förstår vad de säger på kliniken när jag ringer.

- Jo hej, jag skulle ringa när min mens börjar. Nu har den börjat.
- Jaha! Då ska vi se i kalendern... Mmmhmmm, hur mångte dagen av cykeln kom ägglossningen senast?
- Euummm.... Vet inte?
- Har du tidigare haft ägglossning före den tionde dagen?
- Öö..
- Hur lång är din cykel?
- Nåå, 28-32 enligt min app.
- Jaha jaha, vi ska se. Tio dagar... Ja då får du komma på måndag!

Och sen förstår jag inte riktigt om jag själv borde vara mer noga med min menscykel, borde jag ha följt den i hela mitt vuxna liv? Borde jag förstå allt som håller på att hända och när mina ägglossningar borde ske? Jag känner mej ibland som en usel kvinna, som att det här är något inprogrammerat men jag har ett datafel.

Så tja, jag får väl ringa kliniken direkt de öppnar imorgon och be dem tvätta upp lite spermier åt oss. För jo, tydligen ska sädescellerna först tinas upp och sedan tvättas. Rätt sjukt, rätt spännande.

Ids ändå inte hoppas alltför mycket, det är trots allt bara en chans på 20 procent att bli gravid genom inseminering. Kalla mej cynisk eller kalla mej realist, you choose.