467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna 2016

Bröltsibilder vol 2

Skrivet av Catariina Salo 23.11.2016

Nu ska vi höja stämningen med del två av bröltsibilderna - dom med gäster!

Eftersom vi var tvungna att registrera vårt partnerskap i all hast i samband med fertilitetsbehandlingarna (läs mer om det i det här inlägget), hann vi inte - eller hade råd - att ordna ett riktigt bröllop.

För att det inte skulle kännas som bara en juridisk tråksak, beslöt vi ändå att bjuda in några av våra närmaste till en skumpaskål på kvällen.

Naikkariskumpat 4536Här anländer jag och Mira till The Mess, där vi hade bokat ett hörn av restaurangen. Minna var förstås redan där med kameran redo.

Naikkariskumpat 4553"Kiva att ni dukat allt klart åt oss, men jag vill nu ändra på allt och duka om. Är det okej? Okej!"

Naikkariskumpat 4566Lina kom som första gäst. Lina har jag förresten lärt känna när vi båda bloggade på Ratata.

Naikkariskumpat 4589Cia, Camilla, Muffins, Muffe - hon är kär och har många namn.

Naikkariskumpat 4595Här har Ida en lycklig kindklappningssession med mej.

Naikkariskumpat 4599Idel kramar och glada mänskor.

Naikkariskumpat 4653Filip är min brudfrämma.

Naikkariskumpat 4669Noora & Crisse.

Naikkariskumpat 4692Här försöker jag hålla nåt slags tal. Undrar hur det går?

Naikkariskumpat 4701Adelle, aka "Tanten", var mest fotogenique under kvällen skulle jag säga.

Naikkariskumpat 4734Speglingar.

Naikkariskumpat 4744Ida-Lina.

Naikkariskumpat 4772Susanna.

Naikkariskumpat 4784Det här är min absoluta favoritbild från kvällen, den säger allt.

Naikkariskumpat 4782Karin och jag går way back, också till Ratatatider. Alltså tacka vet jag bloggar, annars skulle jag inte heller ha den här fantastiska kvinnan i mitt liv. Det finns inget man inte kan fråga av Karin, troligen vet hon redan svaret, men vet hon inte tar hon reda på - snabbare än vinden.

Naikkariskumpat 4815Och här min nya svåger och hans flickvän.

 

Naikkariskumpat 4837Linnéa är också min brudfrämma. Jo, det blir ett stort bröllop i något skede och då är det bäst att dessa två främmor är beredda!

Naikkariskumpat 4867

Naikkariskumpat 4876

Naikkariskumpat 4901

Naikkariskumpat 4906

Och där avslutar vi. För sedan drog vi iväg på karaoke och det ska endast finnas bevarat i våra egna små smuddiga minnen!


Blodfontänen

Skrivet av Catariina Salo 22.11.2016 | 11 kommentar(er)

Under morgonnatten drömde jag oroliga drömmar. Det var blod som sprutade fram ur min livmoder, forsar av blod längs mina ben. Ett rent slagfält omkring mej och på min kropp. Det luktade frätande.

Jag kommer ihåg att jag halvt vaknat och insett att min mens börjat, och jag har knipit. Knipit ihop benen och fittan. Knipit allt jag kunnat och somnat om.

Som om det skulle hjälpa att knipa. Som om knipmusklerna kan hindra mensen från att börja. Mensen, som vittnar om att vårt försök misslyckats.

När jag sedan vaknade och gick på toa märkte jag mycket riktigt att nu börjar mensen.

Det var inte en total överraskning. 

Eftersom jag inte är den som tålmodigt orkar vänta gjorde jag ett tidigt graviditetstest redan förra onsdagen. För jag var bombis på att jag är with child. Alla tecken var ju där! Jag mådde lite illa, jag hade ont i brösten, och jag blev helt utmattad varje eftermiddag. (Never underestimate the power of självsuggestion!)

När den digitala (omg) graviditetsstickan sen sken upp i ett "INTE GRAVID EI RASKAANA" blev jag rätt förkrossad. Jag var ju säker! Jag kände ju det på mej! Nog känner jag ju min egen kropp!

Att testa över en vecka före väntad mensstart är ändå inte det smartaste, och Mira intalade mej om att hoppet inte är ute. Och det är klart att det inte var.

Men när jag på söndagen testade igen och stickan visade negativt visste jag att det är kört. Planen var att testa igen imorgon - dagen då jag på riktigt skulle testa - och sen inte tänka på det mer.

Nu behöver jag ju inte göra det eftersom det forsar blod ur mej.

Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.

Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.

För de facto måste/får vi ju genast börja tänka framåt; när försöker vi nästa gång, hinner vi med en inseminering ännu före vi åker till Indien på vintersemester? Och vi hoppas att vi hinner. På det viset var mensen faktiskt rätt schysst, den kom lite i förtid. Det betyder att det finns en möjlighet att jag har ägglossning ett par dagar innan vi åker iväg, med god tur.

Och kanske det är på en strand i just Indien som det är meningen att en befrukad äggscell ska hitta sin väg ner mot min livmoder och fastna i väggen. Kanske det är så det måste ske?

Vi får se.

menssssssFrån Liv Strömquists Kunskapens frukt - förstås.


Bröllopsfoton - ett naturligt urval

Skrivet av Catariina Salo 20.11.2016 | 4 kommentar(er)

Lagom till enmånadsbröllopsdagen fick vi i dag bilderna från dagen. Vi hade bett vår vän Minna som tar superfina bilder att dokumentera lite under eftermiddagen och kvällen.

Är så supernöjd med bilderna, vi ser inte ut som kråkor på en enda! (Det är ju iofs sant att Minna säkert gått igenom och sållat bort några hundra bilder för att hitta de här fina minerna.)

Naikkariskumpat 4266

Här väntar vi på att få underteckna pappret. Vi fattade inte riktigt hur det skulle gå till, när vi kom till disken och anmälde oss frågade damen om vi skulle ha ceremoni eller bara underskrifter. Vi hade inte förberett nåt så vi sa - Öööh underskrift - och det var verkligen bara det vi fick. Häradsblablapersonen - vad det nu heter - kom dit med ett papper som vi undertecknade i väntrummet. Det tog 30 sekunder, I shit you not. 

När vi pratat med andra som gift sej i magistraten har vi insett att man kunde ha valt ceremonigrejen trots att vi inte själv förberett nåt, utan att det nog är dom på magistraten som fixar det. Då skulle vi iaf fått gå in i ett annat rum.

MEN MAN ÄR JU INTE SÅ NOGA SÅ VI ÄR HELT NÖJDA.

Naikkariskumpat 4282På fömiddagen (vi hade tid kl 13.30) kom jag på att vi inte har några blommor. Iklädd mina zebramysbyxor sprang jag över till floristen på andra sidan gatan och hasplade ur mej att jag ska gifta mej, har inga blommor, vill ha nåt i håret och nåt i handen. 

Det blev helt bra, jag hade sånadär vad heter det hortensior fastnålade på huvudet och Mira hade en kalla. Kostade 14€.

Naikkariskumpat 4294Det var första gången den här servant of the people genomförde ett giftermål så hon läste noga igenom att allt låg rätt till och alla namn var rätt på pappret. Sen undertecknade vi och that was it.

Naikkariskumpat 4297

Jag hade min mammas gamla virkade handskar, det är min mummi (farmor) som virkat dem. Har alltid älskat dem men inte haft tillfälle att bära dem.

Naikkariskumpat 4301Fniss fniss ska vi underteckna här i väntrummet fniss fniss.

Naikkariskumpat 4319Klart. YOU'RE MY WIFE NOW! (vilken serie?)

Naikkariskumpat 4347Klassiker.

Naikkariskumpat 4358Det var en alldeles ljuvlig höstdag. Vi gick förstås mot favoritparken, Koffaren, för att plåta några bilder.

Naikkariskumpat 4388Ljuset!!

Naikkariskumpat 4392Den här typen får jag vara med! <3

Naikkariskumpat 4441Tornet i bakgrunden <3

Naikkariskumpat 4476Den här gillar jag för att roskisen syns i bakgrunden. När vi (alla gängmedlemmar i vårt lilla gäng) ringer till varandra om somrarna för att kolla var i Koffaren någon sitter så är svaret oftast "på vanliga stället, vid roskisen".

Naikkariskumpat 4497Alltså Helsingfors gator, ni är så fina!

Naikkariskumpat 4519Tjingeling!

 

Fortsätter med bilder från skumpafesten i ett annat inlägg, för nu måste jag dricka mera morgonkaffe. Ha en fin söndag alla små hamstrar!


Enmånadspizza

Skrivet av Catariina Salo 19.11.2016 | 1 kommentar(er)

I dag har jag varit gift i en månad. Eller: i dag har jag varit registrerad i en månad. Ett partnerskap godkänt av staten. 

Fattar förresten inte hur det kan ta nästan två år från att den nya äktenskapslagen godkändes till att den stiger i kraft. Samma procedur tog väl typ en månad i Sverige. Blir så himla less.

Men ja, för exakt en månad sedan stod jag på Erottajans karaoke och sjöng Bed of roses för min nya fru. (Dagen efter vaknade jag med sjuk ångest, inte för äktenskapet, utan för att jag druckit så mycket skumpa kvällen innan. Sedan dess har jag hållit mej till kokis och grönt te.)

Jag är vanligtvis den sämsta i världen på att komma ihåg årsdagar och månadsdagar och what not, men DEN HÄR GÅNGEN var det jag som kom ihåg det! Är så sjukt stolt över mej själv. En gång av 20 lyckas jag.

För att fira bjöd jag Mira på snigelpizza på Piece n Love här bredvid. Godaste pizzan ever, men den är så mastig att vi nog får hålla en paus ett tag nu.

Som socker på botten och körsbäret på toppen och grädde på moset spelade mina underbara vänner Lina och Bifu, aka Puff Collective, skivor där ikväll. Hör på det här: Kent, Ace of Base, Leila K, Ankie Bagger och Roxette. HUR BRA?

Kollade också lite på galastreamen när vi kom hem, så SJUKT FINT att Ellen vann årets blogg! JIPI!

FullSizeRender2

Jag visar upp min romantiska sida. På det viset är jag rätt bra, att jag är hemskt romantisk.


Tryck like!

Skrivet av Catariina Salo 19.11.2016 | 1 kommentar(er)

Linns senaste inlägg påminde mej om att min gamla blogg har en Facebooksida. Jag gick och uppdaterade den lite och nu mina vänner, nu hoppas jag ni alla går in och trycker på like! 

Screen Shot 2016 11 19 at 12.52.41

För övrigt har jag ett helt ledigt veckoslut. Rätt länge sedan sist så jag sitter mest och dricker kaffe och lyssnar på Hannah N i Yle Vega.

BONUSMATERIAL:
Har så jäkla ont i mina bröst. Antingen är jag gravid eller så kommer det att bli en ren helvetesmens när den börjar. 


Trans Helsinki och vikten av att använda rätt ord

Skrivet av Catariina Salo 18.11.2016

För tillfället firas Trans Helsinki här i Helsingfors. Det är en viktig vecka, både för transpersoner och för alla andra.

Jag menar, det blir så lätt fel när vi pratar, om vi inte har tillräckligt med information eller vetskap om saker. Jag vet inte heller allt, jag frågar ofta, och googlar mej fram till kunskap.

En vitkig sak som varenda en av oss kan förbättra är vår terminologi. För termer är viktiga. Med termer och ord kan vi fortsätta förtrycka folk - eller helt enkelt låta bli.

Viktigast är förstås att institutionerna använder rätt terminologi, det är de som går i bräschen för ett jämställt och icke-kränkande språkbruk. Det här gäller inte bara transfrågor eller hbtiq-terminologi - det gäller förstås alla minoriteter.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka på det extra mycket när det kommer till just transfrågor, för det blir så oerhört lätt fel. Och det finns så oerhört mycket gällande transfrågor som ännu behöver lyftas upp här i landet (världen). (Här ska du gå in och gilla kampanjen för att ändra translagen.)

Screen Shot 2016 11 18 at 09.07.46

Jag hoppas att transfrågor är något som börjar lyftas upp aktivare av medier. Trans Helsinki-veckan är en ypperlig chans för medierna och journalisterna att ta tag i saken, att utbilda sej själv och lyfta upp något som fortfarande kan ses som människorättsvidrigt i vårt land - jag tänker förstås på det som står i translagen att transpersoner måste vara steriliserade före de kan få sitt juridiska kön fastställt.

Ett bra (och kiva) sätt att utbilda sej själv om transfrågor är att kolla in Emil&Olivias vlogg. I vloggen berättar de om hur det är att vara trans i Finland och om hur de försöker få barn. (Och jag vet de facto att snart kommer det att komma upp videor med Q&A - svar på frågor som kommit in till dem!)

Screen Shot 2016 11 18 at 09.12.34

Det gäller att inte låta sej bli lat. Slentrian kan vara det mest farliga som finns för jämställdheten. Vi måste aktivt utbilda oss, fråga varandra, fråga berörda parter och rannsaka oss själva - förstår jag varför jag använder vissa ord och uttryck? Om du är osäker kan du alltid googla - eller fråga en kompis. Kolla t.ex. in Ung Prides terminologilista och Regnbågsankans begreppsordlista

Glad fredag!


Trööööööööööööööött

Skrivet av Catariina Salo 16.11.2016 | 1 kommentar(er)

Taggar:

Sitter här och vänta på min semester. Den åttonde december åker jag och Mira till Indien i tre veckor, det kommer definitivt att behövas.

Jag jobbar ju frilans med lite det ena och det andra och också på Klockriketeatern. Allt jobb ska vara gjort innan jag åker på semester, gärna lite inarbetat också. Perus.

Det är faktiskt inget jag stressar över för tillfället, jag gör en grej i taget och det funkar hur bra som helst. Misstänker att jag kommer att ha riktigt bra tid att göra allt så länge jag inte låser mej i stress.

Men de senaste dagarna har jag börjat bli så jäkla trött på eftermiddagarna att jag inte riktigt ser hur jag ska orka med mitt vanliga kvällsengagemang (jobb & frivilligverksamhet & träffa kaverin & läsa & skriva).

Igår slog tröttheten till klockan 16, i dag klockan 14. BOOM så börjar det svida i ögonen och hetta i kinderna av trötthet.

NU SKULLE EN JU KANSKE TÄNKA ATT DET BEROR PÅ MÖRKRET ELLER PÅ MÄNGDEN JOBB, men ni kan säkert gissa att jag går runt och funderar på om det beror på att jag eventuellt är preggers. 

ANYWHO, jag ska inte gå runt och sätta griller i huvudet på mej själv, men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte googlat "tidiga graviditetssymptom" på alla språk jag kan. Jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte laddat ner en gravidapp redan. 

(Jag har förresten två riktigt roliga jobb på gång som jag vill berätta för er om, återkommer när jag kan formulera mej bättre. HEJ DÅ NU SKA JAG SOVA PÅ MIN DATOR EN STUND.)

FullSizeRender 3

En bonusbild på mej och ett av Niki de Saint Phalles konstverk som finns att ses på Konsthallen i Helsingfors ännu några dagar (sista dagen 20.11, SKYNDA!). STARK rekommendation. Tänker på det här som min graviditetsmålbild.


Gravidsnack i Myteriet

Skrivet av Catariina Salo 15.11.2016

Igår besökte jag min vän och gamla kollega My Tengström i X3M:s program Myteriet. My ville veta mer om hur barn blir till (lol, alltså på vårt sätt) och hur det känns.

Det var en otroligt skön intervju, My får en alltid att känna sej både lugn och välkommen, och hon har alltid gjort sin research så det är tryggt att vara i liveradio i hennes händer.

Här kan du lyssna på gårdagens Myteriet, jag är med en timme in i programmet.

FullSizeRender 2

Myppeli i studion.

 

FullSizeRender 1

Det här var min jobbväg i nästan sex år. TÄNK, SEX ÅR.


Man måste ju leva också!

Skrivet av Catariina Salo 14.11.2016 | 5 kommentar(er)

...så brukar vi ropa till varandra med min bästis om något som vi verkligen vill ha är superdyrt. Sen köper vi det.

Lite samma känsla har jag efter att ha kastat ett öga på räkningen vi fick på posten i dag.

FullSizeRender

Och lol, det är inte ens första räkningen från kliniken. :)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))


Pappaledigt utan pappa

Skrivet av Catariina Salo 13.11.2016 | 4 kommentar(er)

Först: Glad farsdag alla pappor och glad föräldradag alla andra med barn!

Sedan: Jag är inte alls insatt i hur det fungerar med ledigheter och pengar när barn kommer till världen. Trots att jag har många brorsbarn och flera nära vänner med barn, har jag tydligen aldrig varit intresserad av att veta om det ekonomiska och juridiska.

Har nån börjat tala om föräldraledighet har jag mest varit glad över att personen får vara ledig (och umgås med sitt barn förstås, jaja) och det sista jag tänkt på är hur det verkligen går till.

Som tur finns internet, och som tur finns Regnbågsfamiljernas webb (stort minus att ingen info finns på svenska dock)

När vi får barn tvingas vi alltså genomföra en intern adoption, min fru kommer att adoptera det barn jag föder, och blir därmed juridisk förälder till barnet. Och när det kommer till lagen så har den "juridiska mammans registrerade partner" samma rätt till pappaledigt som en biologisk papá.

Alltså Mira har samma rätt till föräldraledighet och -peng som en biologisk pappa (som bor med sitt barn. Det där är också så himla fel, att om du inte bor ihop med mamman så får du inga ledigheter eller pengar. Det här har jag bevittnat på nära håll och det är helt superojämställt. Mer om det nån annan gång).

Och om jag nu förstår det här rätt så handlar det om 54 dagar (må-lö) den ofödande föräldern får ledigt, aka nio veckor. De kan tas ut från dagen barnet föds, men ska användas före barnet fyller två (eller rent juridiskt: före det gått två år sedan adoptionen trätt i kraft, det torde gälla alla adoptionsprocesser?).

Vidare, om jag förstår saken rätt, så har Mira också rätt att vara hemma upp till 18 dagar efter att barnet föds, samtidigt som jag är hemma. Resten av "pappa"ledigheten ska tas ut när jag har återvänt till jobbet. 

Visst är det cirka så det funkar med pappaledighet, ni som har erfarenhet? Hur länge är det tro vanligt för den andra att vara hemma strax efter att barnet fötts? Det stod nånstans att man måste meddela arbetsgivaren om saken två månader på förhand, men det går ju inte att veta exakt när ungen föds - så hur funkar det då? Help a sister out!

Det var Hanna som frågade, och bra att du gjorde det för den här saken har jag knappt tänkt på alls.

catzo bw 22Quentin önskar alla en trevlig söndag. Foto: Frida Lönnroos