467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna 2016

Vad undrar ni över?

Skrivet av Catariina Salo 11.11.2016 | 1 kommentar(er)

Jag tänkte fråga redan så här i början, är det något ni undrar över gällande fertilitetsprocessen? Våra beslut, rädslor, funderingar - vad som helst.

Det var redan några som undrade över hur vi valt att det är just jag som ska bära barnet (om jag blir gravid), och det lovar jag återkomma till.

Men något annat? Det behöver inte ens ha med graviditeten att göra utan allmänt - fråga vad som helst.

Sen är jag lite ovan med det här att jag måste godkänna alla kommentarer förrän de syns, så jag ber om ursäkt redan i förväg om det tar en stund före jag publicerar just din kommentar. Jag försöker vara rask och effektiv!

Under tiden ni funderar kan ni kolla på några bilder som min kompis Frida tog häromdagen. Det är också hon som tagit min fina headerbild.

BWcatzzo 0

BWcatzzo 1

IMG 6130


Feministisk förbannelsesalong

Skrivet av Catariina Salo 11.11.2016 | 1 kommentar(er)

En feministisk förbannelsesalong kan också kallas en gruppterapisession. Ett tryggt space där en kan lätta på trycket tillsammans med andra, andra som kan ha liknande erfarenheter.

Jag har ordnat två förbannelsesalonger, en under Priden i Helsingfors (tillsammans med min vän Juho P) och en i Jakobstad - i förrgår.

Jag var lite bervös över hur det skulle gå, skulle någon stiga upp? För det hela är i princip en open mic, där vem som helst får ställa sej upp och prata av sej. Det visade sej att jag var nervös helt i onödan, för vi skulle lätt ha kunnat hålla på mer än de två timmar vi hade på oss på Musikcafé After Eights Culture Club-kväll.

14991261 10154505361655664 1010572514029350727 o2

Det är så jävla befriande att höra andra människors historier, att veta att en inte är ensam. För någ kände många av oss igen oss i historierna om att gå med nyckeln som knogjärn på hemvägen från krogen, bara ifall om, eller att bli kallad hora om någon tycker att ens shorts är för korta. 

Det är något så fint i det systerskap och den solidaritet som kommer fram vid förbannelsesalongerna, vi skrattar och gråter tillsammans. För det är så världen funkar.

Tack till alla som kom till After Eight i onsdags, det var så satans fint!

Och PS, jag har hört rykten om att det eventuellt skulle bli en liknande kväll på annat håll i Österbotten inom en snar framtid. Stay tuned för det!


HEJ KOMPISAR!

Skrivet av Catariina Salo 10.11.2016 | 7 kommentar(er)

Funderade på en cool titel i stil med It's Britney bitch, som för att markera att jag liksom fröken Spears är återuppstånden - i bloggsammanhang. Men det fick bli lite sötare ändå.

Så hej! Ideala Catariina är tillbaka - lite bättre, klokare och med mer att säga.

Välkommen du nya läsare som inte känner mej, och välkommen tillbaka du gamla kompis som hängt med från tidernas begynnelse! Let's get this party started, osv.

Snabb översikt:
Jag började blogga aktivt 2007 på Pappers bloggportal. Före det skrev jag dagbok på X3M:s community under namnet iSoLa (ni kanske ser en musiktrend genast?). Efter Papper/Peppar migrerade bloggen till Ratata och i något skede (2010) övergick jag till min egen blågi catariina.com. 

För ett par år sen tröt inspirationen och jag kände väl inte att jag hade så mycket att säga. Så efter det har jag skrivit sporadiska inlägg, och under det här året har jag skrivit totalt noll inlägg på bloggen.

Men för några månader sedan hände något, vi beslöt då med min sambo (nuvarande fru) att vi vill testa bli gravida. Eftersom vi är ett kvinnopar är det ju inte så där bara att ligga och hoppas på en bebé, så vi fick ta till internet.

Jag visste egentligen ingenting om processen att bli gravid med donerade könsceller, lite hade jag hört av mina vänner men det mesta fick vi googla fram. Vi valde en fertilitets/barnlöshetsklinik som vi hört av via vänner och bokade tid. (Det kan ni läsa om i inläggen som jag kopierat in här under.)

Det var då jag fick idén om att samla våra erfarenheter och dela med mej av dem i en blogg. Så i ett par månader har jag bloggat inkognito på Ratata, men så insåg jag att det här är information som behöver spridas. Andra måste kunna ta del av mina, och våra, erfarenheter kring fertilitetsbehandlingen. Det är viktigt och vi måste prata om det.

Det är också viktigt att vi lyfter upp hbtiq*-erfarenheter. Att vi lär oss av varandra. Jag tänker som så, om vi som är hbtiq inte delar med oss av vad vi funderar på kan ingen annan lära sej nåt heller. 

Så nu är jag här, stigen ur askan som fågeln Fenix och Britney Spears, och hoppas på att ni vill ta emot mej igen i bloggvärlden.

Puss&kram

Catzo

 

 


"Vi vill inte att sperman kallnar!"

Skrivet av Catariina Salo 07.11.2016 | 3 kommentar(er)

Nu sitter jag här med sperma i mina äggledare.

När jag ringde vår klinik imorse och berättade att ägglossningstestat varit positivt igår sa de att vi ändå skulle komma in på ett ultraljud på morgonen. Äggblåsan visade sej vara 15 millimeter och livmoderslemhinnorna såg bra ut (whatever that means) så vi bokade tid till inseminering på eftermiddagen.

Så under dagen har dom tinat upp och tvättat spermeriena.

Vi har haft några olika läkare på kliniken men den här, vi kan kalla henne (ja, alla som jobbar på kliniken är kvinnor, det här kan vi tala om i ett annat inlägg) Dobby, är alldeles speciell. Hon är inte elak på något sätt, men väldigt - ska vi säga - effektiv.

När jag kom in på kliniken från snöstormen på eftermiddagen råkade Dobby bara i korridoren och hon hälsade på mej. Hej sa jag och började baxa mej ur alla lager av kläder jag hade på mej. När jag fått av mej skorna kom hon gående med ett provrör i handen och sa att stig in bara så gör vi det här.

Det var fem minuter före vår utsatta tid och min fru hade inte ännu kommit, hon hade enkom fixat så hon kunde vara med under insemineringen.

Jaha, kan vi vänta lite, min partner är på väg, stammade jag. Vi vill inte att sperman kallnar! sa Dobby glatt och knackade på provröret. Ni kan gå på kaffe efteråt!

Så jag fick genast börja ta av mej byxorna och hoppa upp i gynstolen. Som tur var min partner precis just där, så hon hann ändå med.

Det var inte mycket chitchat där jag låg på britsen med benen i vädret. Nu känns det lite kallt, jag sätter in den här kanylen, nu kan det kännas lite obehagligt! Och obehagligt var det, lite som när man har mensvärk, men inte den där hemska värken, utan det där obehaget på botten av magen.

Så kändes det ännu när vi promenerade hem.

Så nu simmar de små spermierna i mina äggledare och jag kan inte göra något alls för att hjälpa till. Jag ska bara vara som vanligt och om två veckor ska jag göra ett graviditetstest.

Neggo som jag är tror jag väl inte att det leder nån vart, men kanske det ändå skulle vara bra att hoppas lite grann? Nåja, vi får se.


Den glada smileyn kom på en söndag (borde vara en bra sak)

Skrivet av Catariina Salo 06.11.2016

I dag har jag ägglossning. Det betyder att morgondagens tid för att kolla upp mina äggceller kommer att förvandlas till en inseminering. Tror jag?

Det är inte alltid jag förstår vad de säger på kliniken när jag ringer.

- Jo hej, jag skulle ringa när min mens börjar. Nu har den börjat.
- Jaha! Då ska vi se i kalendern... Mmmhmmm, hur mångte dagen av cykeln kom ägglossningen senast?
- Euummm.... Vet inte?
- Har du tidigare haft ägglossning före den tionde dagen?
- Öö..
- Hur lång är din cykel?
- Nåå, 28-32 enligt min app.
- Jaha jaha, vi ska se. Tio dagar... Ja då får du komma på måndag!

Och sen förstår jag inte riktigt om jag själv borde vara mer noga med min menscykel, borde jag ha följt den i hela mitt vuxna liv? Borde jag förstå allt som håller på att hända och när mina ägglossningar borde ske? Jag känner mej ibland som en usel kvinna, som att det här är något inprogrammerat men jag har ett datafel.

Så tja, jag får väl ringa kliniken direkt de öppnar imorgon och be dem tvätta upp lite spermier åt oss. För jo, tydligen ska sädescellerna först tinas upp och sedan tvättas. Rätt sjukt, rätt spännande.

Ids ändå inte hoppas alltför mycket, det är trots allt bara en chans på 20 procent att bli gravid genom inseminering. Kalla mej cynisk eller kalla mej realist, you choose.


I väntans tider (pun, etc)

Skrivet av Catariina Salo 25.10.2016

Det har inte hänt något alls - och det har hänt så mycket.

På graviditetsfrontet intet nytt. Vi går och väntar. Jag borde väl få mens i dagarna, men jag har inga känningar. Det skulle väl vara typiskt att den är försenad och vi måste vänta ännu längre. Jag brukar ibland reagera med mensen på intern stress, det är väl rätt vanligt.

Vi har berättat för våra familjer och vänner om att vi går på klinik. De flesta är överlyckliga för vår skull, inte alla, det stressar säkert lite också. Det finns konservativa krafter i vår närhet som gör det hela lite tråkigare än det skulle behöva vara, men det är bara att ge folk tid och att lära sej att leva med det.

Det som däremot har hänt är att vi registrerat partnerskap. Eftersom jag inte är gravid ännu var det ju möjligt att dricka skumpa för att fira. Och det gjorde vi, med makt! Det var en sådan rolig dag!

Efter magistraten (det tog bokstavligen en minut) gick jag och min fru (omg) till en kvartersgrog på sen lunch. Vi drack en flaska skumpa och unnade oss till och med varsin cigg.

Sedan hem och vila en stund, vi gillar det här med att vila.

På kvällen hade vi bjudit våra närmsta vänner på skumpa och häng på en närliggande bar. Folk kom, folk trivdes och vi drack skumpa som om det inte fanns någon morgondag.

Det var helt enkelt en perfekt dag.

Men visst, jag vill nog någon gång ha det där riktiga bröllopet. En fest där ALLA kan vara med och ALLA kan vara bjudna och ALLA har det fint och dansar och sjunger och äter och dricker och bara har roligt, roligt, roligt.


Världens tråkigaste smiley

Skrivet av Catariina Salo 08.10.2016

Det är lördag och jag möts av en smiley på toaletten. Jag har ovulation och kliniken är stängd för veckoslutet.

agglossningsmiley

Det är alltså nu vi börjar med besvikelserna. Jag har försökt intala mej själv att vi inte kan förvänta oss något, att chanserna är små.

Men om en missad ovulation får mej att fall i tårar så kan jag bara tänka mej hur det kommer att bli senare.


För små ägg

Skrivet av Catariina Salo 06.10.2016

Jag blev så sjukt frustrerad igår på ultraljudet.

Jag hade tid för att kolla hur mina äggceller utvecklas, kan vi gissa oss på när nästa ovulation kommer att ske? Läkaren kollade båda äggstockarna, mätte en cell och livmoderslemhinnan.

Näe, inte tillräckligt stort ägg eller tjock hinna för att exakt kunna avgöra vilken dag jag ovulerar. Hon berättade också att kvinnor inte ovulerar varje månad, att det hoppar över en ovulation typ en gång i året, och att det vore ju förargligt om det skulle hända under just den här cykeln för mej.

Sedan sa hon att jag ska börja göra ovulationstest från och med lördag morgon och ringa när jag ovulerar.

Om det är på lördagmorgon då, undrade jag.

Ja då missar vi den här gången, för kliniken är stängd under veckoslutet. Frågor? sa läkaren.

Tja. Jag hade egentligen inga frågor, för hon hade ju på ett väldigt bryskt sätt informerat mej om att det kanske inte blir någon insemination under den här cykeln. Eller så uppfattade jag det. Så jag gick hem och fortsatte jobba.


Mardrömmar och val

Skrivet av Catariina Salo 26.09.2016

Biologen på barnlöshetskliniken hade aldrig tidigare varit med om att någon inte hade några kriterier alls på donatorn. Personligen tycker jag att det känns konstigt. Det finns ju en möjlighet att det läkaren sa på första besöket, om att vi i något skede MÅSTE välja något kriterum, påverkar andra i så stark mån att de inte vågar vägra. Eller så har alla kriterier på donatorn av olika anledningar, vad vet jag.

Biologen var lite förundrad och sa att hon vill inte vara ansvarig för att välja ut vårt eventuella barn, så vi kom överens om en lösning.

Vi väljer klinikens egen sperma, som är donerad här på plats och ställe i Finland. På så vis belastar vi inte världen med transport av spermier från ett annat land (de beställer från ett annat Nordisk land), sen väljer vi en siffra på måfå (alla är märkta med siffror) och tar den sperman. Kan inte förstå att det inte finns någon färdig mall för det här.

För övrigt hade jag min första graviditetsmardröm i natt. Jag drömde att min sambo lämnade mej och vår barnprocess och stack iväg utan större förklaring. Det var en enorm förlust, på många plan. Snart är vi inte ensamma i det här livet mera, det börjar småningom gå upp för mej. Och det känns bra.


Vad är ditt barn värt?

Skrivet av Catariina Salo 22.09.2016 | 2 kommentar(er)

Det händer inget just nu. Vi går bara och väntar. Väntar på samtal från biologen, väntar på min mens.

Samtidigt som jag förstås är ivrig så känner jag mej också lugn. Jag ligger inte vaken om nätterna eller räknar dagar. Det känns som att jag, trots att det här beslutet kom rätt snabbt, undermedvetet har processerat saken och kan se på det hela rätt nyktert.

Det universum väljer att ge, det kommer vi att få.

Det är förresten inte det minsta gratis att gå igenom den här fertilitetsvården. Som tur har vår klinik samarbete med ett kreditbolag (det kan hända att de flesta kliniker har det i dag, så tänker jag mej i alla fall) som vi kunnat ansöka om en klumpsumma från.

Vi fick rådet att ansöka om en summa på 5000 euro till att börja med. Så det gjorde vi. I praktiken betyder det att vi inte behöver betala något för gångerna vi går till kliniken nu, utan allt samlas på ett konto som vi börjar betala av på efter avslutad vård.

Varje gång vi ens sätter in foten på kliniken klirrar pengarna iväg. Första besöket var över hundra euro, psykologbesöket likaså. Rättigheter att använda en viss donators sperma är närmare tusen euro, och sen är varje "olki", alltså den mängd som används vid varje befruktning, knappa femhundra euro.

Vi tänkte vi skulle beställa fem olkin, vi kan fast kalla dem halmstrån, känns ju poetiskt och rätt logiskt. Det betyder att vi kan försöka bli gravida fem gånger. Lyckas det inte får vi tänka om - eller beställa fler.

Insemineringen kostar förstås också, men inte nära på lika mycket som det kommer att kosta om jag inte blir gravid genom "normal" inseminering på kliniken. Efter tre gånger av inseminering är det normalt att testa på IVF, alltså det som förr kallades provrörsbefruktning. Då snackar vi tusentals euro.

Jag fasar för ekonomin. Varken jag eller min sambo har några toppjobb, trots att vi nog klarar oss bra. I värsta fall får vi väl flytta längre bort från centrum för att få ner hyran, trots att den vi har nu ligger under marknadspris.

Jag vet inte hur det är med heteropar och barnlöshetsvård, men jag har för mej att där finns möjlighet att få det hela billigare via staden/kommunen, för oss finns inte den möjligheten.

PS: Tack för kommentarerna. Det är dels för andra jag skriver det här, jag har själv inget att falla tillbaka på, jag vet inget om att skaffa barn som kvinnopar. Hoppas vi kan bidra med lite info och erfarenhet åt någon där ute!