Visa alla inlägg skrivna januari 2017

fredag 27 januari 2017 - 09:41

Googlat

Jag säger inte att jag är hypokondriker, men jag googlar rätt mycket på sjukdomar sådär överlag. Eller ska vi säga, jag googlar ofta olika symptom och ställer diagnoser på mej själv.

Diagnoser jag ställt längs med åren: ischias, falsk ischias, olika leversjukdomar, gallsten, olika former av cancer, hiv, graviditet (!) och gikt.

En del av mina vänner finner detta väldigt underhållande, en del börjar bli trötta på mitt ständiga diagnosställande och hotar stänga hela google för mej. Lol, you just try, tänker jag då (och googlar om det faktiskt går att stänga google för en enskild person).

Den senaste tiden har jag förstås googlat olika preggersgrejer, trots att jag försökt låta bli. Tror jag till och med lovade nån att jag INTE skulle gå in på olika forum och läsa NÅGOT alls före barnet är 18. Jag höll inte mitt löfte.

 

Här är mina senaste gravvogooglingar och vad jag lärde mej:

"tidiga graviditetssymptom" att du inte har mens, d'oh. (det var inte det jag ville veta)

"kan katter känna av graviditet" kanske. den kan typ ligga på din mage hela graviditeten. min har inte lagt sej på min mage en enda gång. JAG UTLÄSER SAKER.

"vitamin e pregnancy" det kan vara bra att äta, det kan vara skadligt att äta. VA?

"hur många blöjor per dag" DET BLIR DYRT!!!

"kalla händer graviditet" en del har det en del inte. jaha?

"hur får man en graviditet att hållas" perus: du kan typ inte göra så mycket. drick int sprit o rök ej röökin - röökin är bad.

"symptom när ägget fäster" känns sällan, men VISSA KÄNNER FAKTISKT AV DET och det kan komma nidblödning och det KAN kännas som mensvärk och så kan det kännas hela graviditeten men egentligen känns det nog ingenstans när ägget fäster det är ju bara max 3mm med den klibbiga cellformationen runtomkring medräknat.

"utslag graviditet" det kan klia på magen. det kan klia i handflator o på fotsulor. men inget om mina ryggutslag! JAG UTLÄSER SAKER.

"nässelutslag gravid" se ovan.

Hej då.

fredag 20 januari 2017 - 18:56

Är du där, mini-Runeberg?

Om två veckor vet vi om jag är gravid.

Vi hade inseminering idag och jag som spelat cool och tuff de senaste veckorna håller på att bli ett vrak. I mitt huvud analyserar jag allt som läkaren sa om mina slemhinnor och ägg, jag googlar hur man hålls gravid och funderar om mitt vitaminintag räcker eller om jag ännu borde äta järntabletter. Kanske jag borde springa ner till närbutiken och köpa lite persilja och spenat - nu genast?

Det fuckar med huvudet det här, oberoende om jag erkänner att det eller inte. Alla "vi tar vad universum väljer att ge" känns futtiga just den här stunden och jag vill skrika åt mina ägg att ta emot de där satans spermierna och se för fan till att fastna där i livmoderväggen - jag orkar inte!

Och inte bara att inte orka (jag inser att vi inte ens har hållit på hemskt länge, det kan ju ännu hålla på och hålla på och hålla på...) - men vi har inte råd.

Förhandlade med banken om ett lån i dag, inte särskilt stort men ändå. Som tur har vi inget bostadslån ännu så det här känns överkomligt, men inte kan vi heller hålla på och betala bort på vår bebis i all oändlighet.

Nåja, jag vet ju att det bara är just nu det känns så här. Det lättar kanske redan imorgon, för att sen gå upp och ner fram till Runebergsdagen, då jag nästa gång ska pissa på en sticka.

Puuust. 

Förresten bestämde jag att 2017 inte får bli ett lika dåligt musikår som 2016 (min årsplaylist från förra året är PINSAMT kort) och fan alltså, jag blir så glad av att hitta ny musik. Fattar inte att jag gick miste om det här hela förra året? Vad sysslade jag med? Troligen var jag för mitt uppe i mitt huvud för att klara av att ta in det. Nåja. Här finns min 2017-lista om ni vill följa med vilka nyheter jag tycker om. Musik är bra när en är ett nervvrak, ok? Ok!

FullSizeRender2Soluppgång i Rödbergen. "Sol" "uppgång".

torsdag 19 januari 2017 - 10:32

Menskoll - det har väl ingen?

Otaliga gånger har jag känt mej riktigt ovetande om min egen kropp medan vi gått på kliniken för att få assisterad befruktning.

En vanlig fråga när jag besöker läkare, talar med sköterskor eller annars bara befinner mej i klinikens sfär är "mikä kiertopäivä sulla on". Alltså vilken dag i menscykeln befinner du dej.

Jag vet hur menscykeln funkar, visst. Jag vet att första mensdagen är första dagen i menscykeln och att ungefär halvvägs kommer ägglossningen och att det är livmoderns slemhinnor som blöder ut två veckor senare.

Men aldrig att jag räknat dagar eller skulle veta hur långt i min cykel jag befinner mej. Eller ens hur lång cykel jag har. "Tjugoåthkrkmhhnietrettio kanske" brukar jag svara när de frågat på kliniken.

Jag har ju en app som håller koll på mensen förstås, men det är ju rätt ungefärligt ändå, om den säger att mensen ska börja en viss dag så är det ju ofta lite före eller lite efter - och sen räknar den alltid ut nåt medeltal. Ett medeltal är väl inte samma som den vanliga längden? Dunno, är inte så bra på siffror.

Hur som helst, det känns ju förstås som något en borde hålla koll på, i syfte att känna sin kropp och bli ett med den och bladibla, men ÄR det faktiskt nån som vet och håller reda på det här?

onsdag 18 januari 2017 - 14:18

Sex sprutor senare

Nu har jag blivit injicerad med hormoner i sex dagar. På ultraljudet imorse såg min livmoder "wow riktigt bra" ut och två äggfolliklar hade vuxit till lämplig storlek.

Det betyder att två ägg kan eventuellt bli befruktade vid nästa insemination, som är i morgon eller på fredag. Som jag förstår det är det alltså dubbelt så goda chanser att bli gravid, men eventuellt också tvillinggraviditet. 

Tre folliklar kunde tydligen också ha mognat, då hade vi varit i pisset och typ måst stå över en månad. Risk för trillinggraviditet ska en tydligen inte bli utsatt för. Eller så tolkade jag det i alla fall.

Jag trodde också det var färdigt med att pissa på stickor, men nu ska jag ändå göra ägglossningstest för att veta om vi ska sticka den sista sprutan (den som hjälper äggen lossna) ikväll eller imorgon.

Intressant att det jag tycker är jobbigast i den här processen inte är att bli stucken i magen eller petad i underlivet stup i kvarten, utan det här med att pissa på stickor. Det måste vara psykologist tänker jag, hela det där med att vänta på ett resultat där en möjligen blir besviken.

Oh well, iväg och köpa pisstickor då! Pissticka, låter som ett glåpord en kunde ha fått höra i lågstadiet.

FullSizeRender 2Varsågoda, en kavalkad på injiceringsbilder. En bild för varje kväll. (Jo, jag har ALLTID samma byxor på mej hemma.)

måndag 16 januari 2017 - 17:23

FINNAR

Osäker på om finnarna som letat sej till min rygg och mitt ansikte beror på hormonstpurtorna jag tar eller om det är på grund av den grillkorv jag tryckte i mej i hemlighet igår.

(Grym korvmorkkis, jag är ju vegetarian (så gott som vegan)!)

Hej då.

söndag 15 januari 2017 - 19:49

Kommer ni ihåg Blossom - och andra ungdomsserier utom Skam

UFFen har euron päivät (nu igen) och jag passade på att gå in i en av stans gula butiker samtidigt som jag hämtade ett strykjärn jag köpt via Vallila kierrättää (jojo, jag älskar använda saker. älskar också nya, för den delen.)

Hittade en rolig hatt som jag köpte för att den kostade två euro, och hittade en ännu roligare (läderkeps!) som jag köpte till Mira. 

Jag fotsätter nostalgitrippa (se förra inlägget): orsaken till att jag fastnade för hatten var att den påminde mej om a) Linda Perry i 4 non blondes och b) tv-serien Blossom. Blossom var en sjukt störande brud i en sjukt störande komediserie som gick när jag var teini. Men jag gillade henne, säkert främst pga hatten och de konstiga kläderna - som jag försökte imitera bäst jag kunde.

IMG 0008Viken en upp kanten på min hatt ser den exakt ut som nåt Blossom hade i serien från 1990. Mira ser mes ut som en lokförare i sin nya keps, mkt bra.

Eftersom det nu talas så mycket om ungdomsserier så tänkte jag lista några favoriter från när jag var ung (yngre).

1. DÅRFINKAR OCH DÖNICKAR

Ok, jag var kanske inte ens ungdom ännu när serien kom i slutet på 80-talet, men MAJ GAD så jag älskade den här ljuvligheten. Klassiker, no?

Före sin tid också med könsuttryck och normer, kan en ju säga. Måste förresten se om den asap, hela borde finnas på Youtube. Plus för Lasse Pöysti som morfar förstås.

2. EBBA OCH DIDRIK

Jajajajaaa, jag var ett barn när den här kom också, och det är en barn- och inte en ungdomsserie, men jag får såna trippar av den här! Yrla virvla virvelflicka!!!! KLASSIKER, NO?

3. MITT SÅ KALLADE LIV

Nu kommer vi in på det viktigaste, nämligen orsaken till varför vi alla älskar Jared Leto (och Claire Danes, ofc). Jag färgade mitt hår rött och försökte vara så svår som möjligt, trots att det inte ens fanns någon Jordan Catalano i Petalax.

4. GLAPPET

Jag kommer knappt ihåg annat än titelmelodin (don't think I know you, don't think I ever will, am I in love with you well I don't know still) och att den ena tjejen ligger på sjukhus med ansiktet i paket i slutet, men jag kommer ihåg KÄNSLAN. Det var så mycket KÄNSLA med i den där serien. KLASSIKER, NO?!

Jag vet inte hur jag embeddar youtubevideor, annars hade jag embeddat massor. Ni får googla glappet+burning, dårfinkar+dönickar+första+avsnittet och ebba+didrik så får ni en fin dos nostalgi.

Ja förresten, i högstadiet fanns det inget att göra där i skogarna efter skolan annat än se på tv. Serier som visades i repris på svenska TV4: Dynastin, Dallas, Loveboat och Lilla huset på prärien. Kan dem alla utantill.

[embed width=600 height=279 class=left thumbnail=http://flavorwire.files.wordpress.com/2012/11/blossom1.jpg?r=88760]http://flavorwire.files.wordpress.com/2012/11/blossom1.jpg[/embed]

söndag 15 januari 2017 - 13:24

Men jag VILL ju sitta på Base!

Nuförtiden går jag runt som en vandrande slusksäck i pyjamasbyxor och tarvligt uppsatt knåka dagarna i ända. Mest för att det är skönt och jag drivs av en alltförkroppsligande lättja.

Igår på kvällen kände jag ändå för första gången på flera månader en så OERHÖRD lust att sitta på Base (min favoritbar ever ever ever alla kategorier) och dricka överfulla blaskiga ölstop. Det riktigt pirrade i mej när jag tänkte på de fula tavlorna av musiker, som egentligen är dålig reklam för Laitila, de äckliga borden med Europakartan påklistrad, som egentligen är reklam för Newcastle, och den outtalade regeln om att en ska köa till disken vid ett visst ställe istället för att ställa sej längs den för att vänta på sin tur.

Många av mina roligaste kvällar (och öh, eftermiddagar) har jag tillbringat på Base. Flick- och pojkvänner har kommit och gått - men Base har bestått.

Och jag ville SÅ dit igår! 

Men samtidigt som jag ville dit låg jag på min vackra, röda sammetssofa med duntofflor på fötterna, invirad i ett täcke som Mira hade hämtat åt mej och jag visste ju att jag aldrig i mitt LIV skulle ha orkat uppbringa ens HÄLFTEN av den styrka det kräver att vara full på bar.

Är det nu nostalgin börjar krypa in i livet? Är det nu en inte längre orkar göra roliga saker (dricka öl till kl 03.30) för en tänker alltför mycket på hur det skulle kännas följande dag? Är 36 den magiska åldern för mej?

Hrrr.

Men FAN vad det är skönt att vakna utvilad och göra fantastiska saker som att gå på en 30-euros brunch med sin fru och orka äta av allt för att a) en har inte använt 200€ på bar igår b) en är lyckligt bakisfri c) en är lyckligt gift.

988362 10152458849317575 759336385 nDen här bilden är inte ens från Base, men den ger hela känslan. Mannen på bilden är min brother from another mother, Filip, och bilden är tagen av Janne Wass.

lördag 14 januari 2017 - 22:46

Popping cherries

Olika saker jag gjort för första gången den senaste veckan:

- Filmat och redaktörerat (jaja, jag vet att det heter något mer grammatisk riktigt) vår dokumentär om Emil & Olivia ensam (eftersom min fotograf Frida latar sej i Australien av alla ställen. Frida jag är inte ett dugg avis och är så nöjd, så nöjd att vara här hemma i slaskvädret!) (Skoja, kan du komma hem snart??) Det gick bra, och fattar ni att den här dokumentären kommer att bli plain GULD? Maj gad vi är så viktiga saker på spåren. I höst på Yle Fem, jag lär nog informera er sen närmare.

- Börjat vuxenstudera. Ska läsa en examen i media. Men det har du ju redan, är det nu kanske nån som skriker, och det stämmer visserligen. I den här vuxenutbildningen kommer jag att fokusera på grafisk design och foto, inte på film&edit som var mina tidigare huvudämnen (hehe, spännande det också för under min studietid hade vi inte en enda kurs i edit, trots att vi "blev" "klippare". satt mest och grät i klipprummen på skolan. Säkert därför jag fortsättningsvis gråter varje gång nån ens visar en Avid-logo åt mej). Är fruktansvärt pepp på att lära mej nytt!

- Fått hormoninjektioner. Min menscykel är helt fucked up och min mens började nio dagar för tidigt (wtf, frågade jag kliniken. Nå du hade nu bara en kortare cykel, allt väl, sa dom) (???) vilket betyder att jag nu fått börja hormonsprutorna. I tre kvällar har Mira (thank god för privat sjukskötare) injicerat mej med hormoner. I lika många kvällar till ska vi hålla på. Sedan antar jag att det ska injiceras något som startar ägglossningen och så inseminerar man igen. Vet ju inte så noga eftersom har lite svårt att förstå allt som sägs och görs på kliniken (hehe?).

- Sjungit med till alla låtar i Forrest Gump samtidigt som jag gråtit pga sorglig film (okej halva för sen var jag tvungen att komma i säng).

IMG 9907Tja, ser väl inte så farligt ut.

IMG 9909Ibland måste jag ändå skrika till lite.

IMG 9929Bonusbild: det en ser när en sitter ner på vessan på min skola. Som är en yrkesskola. 

onsdag 11 januari 2017 - 13:13

Vacklar nånstans mellan Vega och X3M

Efter inlägget om att resa som hbtiq hörde både Yle Vega och Yle X3M av sej och ville att jag skulle gästa dem i sändning. Flödesradio är ju trist för gäster på det viset att en måste ta sej ända till Böööööle för att vara med i sändning i 10-15 minuter och sen tillbaka igen. 

(Yle borde VERKLIGEN flytta tillbaka in till centrum! Tänk så lätt det skulle vara med gäster då.) (Det KAN i och för sej vara så att det bara är jag som tycker det är triiiiiist och tråååååkigt att åka till Böle för att jag gjort det dagligen i sex år. Före jag sade upp mej asså.)

Eftersom jag är godhjärtad (och för att det är mina kompisar och ex-kollegor som jobbar där och jag vill dem väl) och supercool tackade jag till slut ja till båda kanalerna.

Här kan ni läsa artikeln som Eva Frantz skrev på basen av Maggan Hanséns intervju i Vega.

Och här kan ni lyssna på när Prillan Karlsson intervjuade mej i sitt sprillans nya program på X3M, 41 minuter in i programmet är jag med.

IMG 9826Följer ni redan mej på Instagram? Ibland är jag faktiskt riktigt rolig på insta story -> @idealacatariina

söndag 8 januari 2017 - 15:37

Asså fy för hurtiga vinterveckoslutsmänniskor

Jag ogillar verkligen människor som är glättigt hurtiga. Människor som med god hållning utstrålar livsglädje och berättar om hur fantastiskt det är att promenera timme efter timme i det skimrande vintervädret. Som svettiga och med gnistrande ögon på sin instagrambild berättar om hur underbar deras dag kommer att bli efter cardiopasset de gått på klockan halv fem på morgonen.

Muskelmimmin och -keijon som maniskt upprepar hur många hundratals kilo de lyft i tiotals omgångar medan de druckit proteinpulver och ätit äggula. Folk som berättar om hur mycket grynost och kvarg de trycker i sej varje morgon medan de samtidigt drar en lastbil efter sej.

Yäk.

Men låt mej nu berätta om min dag.

Efter att jag sovit sådär störande länge, legat en stund i sängen med en spinnande katt bredvid mej steg jag upp och bredde ut yogamattan.

Jag tände några levande ljus och körde ett så otroligt stärkande och lugnande kundalinipass att jag vet inte vad. Kände mej en decimeter längre och trettio kilo lugnare efteråt.

Efter några koppar kaffe mötte jag upp min BFF och vi strosade runt på Sandudds gravgård i två timmar. Vi letade inspiration till våra kommande barns namn, och ett nytt efternamn åt oss. Vi myste riktigt där vi pulsade runt i snödrivorna och skrattade hjärtligt åt våra egna skämt.

Efter några ärenden på stan gick jag hem med en inhemsk ljudbok i öronen. Jag riktigt kände hur det finska blodet flöt i mina ådror och mina rötter grävde sej ner i den finska myllan.

Katten stod och väntade på mej i dörröppningen när jag kom hem. Vi lekte lite och han spann i min famn, som en mjuk bommullstuss. Jag kände mej så lycklig och blessed.

Till råga på allt värmde jag ännu upp en mustig linsgryta som jag gjort några dagar tidigare, ni vet en sån där riktigt go' vintermat. Det fullkomligen strålade sällhet om mej.

Fattas väl bara att jag ska ta mej till Georgsgatans simhall för lite nakenbad och bastu ikväll och sedan laga någon instagramvänlig middag av pulled havre efteråt.

Oh wait -

FullSizeRender 1Jag har lagt ett glamourfilter över bilden som ni kanske ser.