467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna februari 2017

Måndagsnamasté

Skrivet av Catariina Salo 13.02.2017 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

En av mina Facebookvänner skriver varje vecka, ofta flera gånger i veckan, en status om vad hon är tacksam för just den dagen, just i den stunden. Trots att jag verkligen är en vän av gothangst och uppskattar cynism, tycker jag det är oerhört fint att det finns människor som sprider tacksamhet och bra saker.

Därför tänkte jag försöka mej på lite måndagstacksamhet som omväxling till det tråkiga humör som brukar fylla denna postsöndagsangstdag.

Ska vi säga tre saker? Vill ju inte overdo it heller.

1. En måndag eftermiddag känns det ju rätt lätt att vara tacksam över min jobbsituation. Jag har en bra chef, ett intressant jobb, roliga frilansuppdrag och en frihet att jobba som det passar mej. Rätt drömmigt.

2. Jag hittade fejk-after eights på Lidl för 49 cent igår. STARK rekommendation.

3. Katten har varit extra kelig de senaste dagarna, kanske han blir en famnkatt ändå?

Tack för dessa saker universum! Namasté.

Kan inte ni också berätta några tacksamhetsgrejer så jag inte är helt ensam med att vara positiv?

ce65079cdcd7b5e34f1ac7a28c588dfb


Söndagen den tolfte i andra anno domini 2017

Skrivet av Catariina Salo 12.02.2017 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag har en otroligt stark benägenhet (och lust) att fastna i min fåtölj i timtal. Jag kan komma hem från jobbet, sätta mej ner och sitta på mina ända fram tills det blir läggdags. Sällan stiger jag ens upp för att kissa. En kan säga att jag verkligen älskar att sitta i min fåtölj. Att jag riktigt dyrkar min egen lättja. 

I dag satt jag till exempel i fåtöljen medan Mira gick på gymmet. När hon kom hem satt jag i den lite till. (Okej, jag dammsög lite också.) Så döm om min förfäran när hon tog upp att jag lovat gå på loppis i dag! En promenad ända till Södervik!

IMG 0757

Är du säker, frågade jag. Ja det är jag, svarade hon. Hej då pyjamas, sade jag.

 

IMG 0766

Som tur var det ju alldeles ljuvligt ute. Och på riktigt var jag inte alls motvillig till att gå på promenad, mest måste jag alltid göra mej till - både i riktiga livet och här på bloggen.

 

IMG 0761

Fast direkt vi gick hemifrån blev jag kissnödig och vi svängde in via Rikhardsgatans bibliotek. Passade på att plocka upp två brädspel som jag reserverat - tips på det förresten, en kan låna spel på bibban! Det visste jag inte förrän för några dagar sedan. 

 

IMG 0774

Skepp ohoj, kamrater! Det var riktigt sådär bildskönt nere vid Norra kajen.

 

IMG 0778

Nån trevlig typ hade skottat fram en skridskobana på isen. Romantiiiiiiiiiiiiskt och fiiiiint!

 

IMG 0794

Havshagen visade upp sin mest dramatiska sida.

 

IMG 0802

Vi gick till Kattilhalli på traditionell söndagsloppis. Vi kom rätt sent, som de proffs vi är. Då är det inte trångt längre och folk rear ut sina kläder. Jag köpte ett par jeans, ett par kattbyxor (byxor med bilder på katter, inte byxor för katter), en paljetttröja, en robottröja, en transformerstopp, en regnbågsklänning, en svart kjol och en kanelbulle för mindre än tjugo euro. 

 

IMG 0810

Sen kom vi hem för att steka plättar och himlen ba LOL TITTA PÅ MEJ.

Bra dag med nästan 10 000 steg i telefonens stegmätare (okej 8 666 för att vara exakt). Hej då!


Morningsickness

Skrivet av Catariina Salo 11.02.2017

Kategorier:

Tydligen håller min kropp redan på att förbereda sej för en graviditet eftersom den fick mej att springa till badrummet och kasta upp i morse.

Jag är en sådan där störande människa som aldrig spyr. Jag får inga kräksjukor eller norovirus, jag spyr inte i krabbis eller ens i fyllan. Har förstås googlat fram att det beror på min blodgrupp - folk med AB+ är immuna mot vinterkräksjukan. OCH ALLT SOM STÅR PÅ INTERNET ÄR SOM KÄNT SANT.

Men imorse (för att vara helt ärlig var det redan förmiddag) vaknade jag med en dundrande huvudvärk och ett galet illamående. Jag sträckte ut handen efter mitt vattenglas (som var iskallt trots att det stått på nattuksbordet hela natten, SÅ kallt är det inne hos oss för tillfället, sover med byxor o sockor) och drack som om jag aldrig fått vatten tidigare. Stapplade sedan iväg för att hämta mer vatten från vårt minimala kök.

I köket kände jag att NÄHÄ, det här kommer ju inte att funka. Tänkte inte hållas i yllesockorna när jag rusade iväg till toan och kaskadspydde upp allt jag nyss druckit.

Efter det blev jag naturligtvis ynklig och grät lite, det finns inget jag hatar så mycket som att spy. Låg i fosterställning en stund tills Mira gav med sej och gick till butiken för att köpa frallor och jaffa.

Nu mår jag redan bättre, men är förstås förundrad över kroppen. VAD ÄR DET MED DEN? Var det migrän? En släng av noro? Sprit kan jag inte heller skylla på eftersom jag inte varit full. 

Bröööl, ska fortsätta tycka synd om mej själv resten av dagen.

Under tiden kan ni se på en partybild från igår:

FullSizeRender 9


Fredagslista

Skrivet av Catariina Salo 10.02.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

I dag tänker jag inte bli långrandig, lovar! Istället gör jag en lista som jag hittade på Linneas tips-blogg.

7e4e6573e006a5bbc44b3bdb19933eea

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.

Under mitt blåa retrotäcke fryser jag bara om nästippen där jag myser med frilansuppgifter på mitt hemmakontor.

2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.

Jag skulle så gärna tipsa om både Tove på Svenskis och Tom of Finland på bio, men jag har ju ännu inte sett nåndera av dem! Tove fick ju rätt lama recensioner, men jag tror ändå den är värd. Men okej okej, jag ska väl tipsa om nåt jag känner till nu då.

Depeche Mode släppte en ny låt som jag gillar, lyssna här:

OKEJ JAG FÅR DET INTE EMBEDDAT MEN KLICKA HÄR.

Mitt andra tips är också musik, nämligen en lista jag har. Det är en lista med musik som jag tycker passar bra när en sitter och jobbar/skriver/koncentrerar sej. Den heter ATT ARBETA, OCH DANSA, gissa referensen.

3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.

Jag är vansinnigt rädd för att allt vi gör för att världen ska bli en bättre plats går förlorat på grund av att någon, t.ex. en amerikansk diktator, bara kör över allt och sen står vi där på ruta ett, och det är inte ens ruta ett sen mera utan ruta minus tretusen för vi har gått back med allt! Åh, jag är så vansinnigt rädd för att allt förstörs!!

Att reta sej på saker är oerhört onödigt och orsakar bara dålig fiilis, men haha lol, här tänkte ni att jag inte skulle säga något konkret pga ZEN, men jag retar mej på EN MASSA SAKER och skriker uppgivet tillsammans med folk om sånt. Just nu retar jag mej kanske mest på kapitalismen inom den privata hälsovården och folk som inte stiger ur vägen när man ska ut från spåran.

På tisdag ska jag se Tom of Finland på bio och jag väntar sååååå! Gråter cirka varje gång jag ser trailern eller ens tänker på filmen. ATT INGA HÖGA FÖRVÄNTNINGAR ELLER SÅ.

4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.

Ett: Jag gillar att läsa! Ändå är jag rätt dålig på det. Jag är lat och läser långsamt. Därför har jag insett att jag helt enkelt måste planera in tid för att läsa, för när jag väl gör det är det bland det bästa som finns. Men lättjan lättjan!

Två: Internet! Jag älskar att sitta i min egen internetbubbla och läsa olika saker och kolla på bilder. Inte prata med nån utan mest bara skriva och kolla. Klassiskt introvert!

Tre: Mänskliga rättigheter och att slåss för dem. For obvious reasons.

Fyra: Nutella är en ny favorit! Efter en magsjuka i Indien var Nutella det enda jag var sugen på. Nu sitter jag gärna med en burk i handen och äter med sked. AMAHHHAAAZZZING!

5. Beskriv dig själv med fem ord.

Frågade Mira, hon svarade: Herkkä, älykäs, snygg, empatisk och rohkea. <3

14238298 10154336040775664 3580328184707022877 nHär får ni en bild på snyggot! Tusen poäng, skulle jag säga i alla fall.


Inlägget som skulle handla om en typisk jobbdag men blev något helt annat

Skrivet av Catariina Salo 09.02.2017 | 5 kommentar(er)

Jag jobbar som känt deltid som informatör/kommunikatör för en fri teatergrupp som heter Klockriketeatern. (Kolla in hemsidorna här, har just med blod och möda uppdaterat dem - en del jobb återstår ännu.. Sjukt bra det här med bloggar och kulturfolk i Svenskfinland som känner varann, för till Aniaraproduktionen är det Linnea P som gjort artworket, tack internet att vi två träffats! Och själva sidan är designad av Linnéa S, tack våra mammor att ni är syskon och födde ut dessa väldigt snygga kusiner i världen! Måste säga att jag känner rätt bra Linneor. Men det var inte det jag skulle prata om, trots att det är en bra parentes.) Resten av tiden frilansar jag med olika uppdrag, främst som journalist/moderator/föreläsare, bland annat jobbar jag med två olika dokumentärer nu i vår.

Den här rytmen av jobb passar mej ypperligt, och jag säger det med stor erfarenhet. Kokemuksen syvällä rinta-äänellä, som en skulle säga på finska. Alltså: jag har gått igenom ganska mycket skit för att komma till den här punkten.

FullSizeRender 4Det här är en bild från just nu. Så här ser jag ut när jag jobbar och ungefär där jobbar jag. Kallt är det, därav halsduk. Ensam med katten är jag, därav håret på ända. Har också pyjamasbyxor på mej.

Förra sommaren sa jag upp mej från en fast tjänst på Yle, där jag i princip trivdes väldigt bra. Jag hade fantastiska kollegor och fick jobba med fina - och viktiga! - projekt. Men det var något som tog emot, något som hände. Jag har ännu inte vågat ta tag i det helt och analysera vad det slutligen var som fick mej att inse att jag måste säga stopp, men jag har en teori (och tydligen kommer jag att berätta den nu?!).

När jag var färsk medianom och ny i heltidsarbetslivet nångång vid 2006-2008, brände jag ut mej. Eller gick in i väggen. Stressade sönder. Det är inget konstigt egentligen, nyutexaminerade unga gör det rätt ofta. Tragiskt att det ska bli en sån norm att till och med jag som varit i det rycker på axlarna och säger att, OH WELL det sker. Men det är ju så? (Och ja, vi måste göra något åt det! Ska vi återkomma till den frågan?!)

FullSizeRender 2Ibland träffar jag också kollegor, då klär jag med endast i guld.

Anywho, efter några månader repade jag mej och fortsatte jobba. Jag jobbade då inom tredje sektorn så det var mycket att göra och lite betalt. Men en kände ändå att det var vitkiga saker, jag jobbade med tillgänglig kultur för hörselskadade. 

Nå, livet fortsatte sin gilla gång och i nåt skede bytte jag bana och styrde in på journalistiken. Efter ett halvår av journalistikstudier på soc&kom fick jag jobb på Studentbladet och sedan sommarjobb på X3M, vilket ledde till en fastanställning på Yle (jag liksom swooschade in och knep en fast tjänst efter ett år, folk var sura, det är inte som att tjänsterna kastas efter en på Yle, tvärtom).

Efter några år på X3M hände det igen något. Nu var det en blandning av mitt eget psyke och att arbetet kändes tungt och oinspirerande (just då). Jag gick ner i en depression, var sjukskriven i omgångar, kraschade helt i omgångar, och började gå i terapi (jag är nu inne på mitt tredje år av FPA-stödd terapi, GULD!!!!!). Det var en alldeles fruuuhuuuuktansvärd tid som jag kanske inte går in på desto mera, ni kan läsa mina memoarer sen.

FullSizeRender 6

Det fina i den här historien är ju att jag repade mej. Jag lyckades kravla mej ur min depression, lyckades sluta äta antidepressiva och kunde återvända till arbetslivet. Ett helvete var det, men upp kom jag. (Jag säger inte att jag är färdigterapeutad ännu, jag har massor kvar att göra, men jag är HÄR. Det är jag lycklig över.)

I samma veva som jag började må bättre fick jag lite extrauppgifter på jobbet. Jag ledde ett fantastiskt projket (både prisbelönt i Finland och nominerat i Europeiska sammanhang!!!!!), började pitcha nya idéer, ville utvecklas. 

Och allt det här är bakgrunden till vad som hände sedan.

FullSizeRender 7

Jag kände att jag var färdig med X3M, jag ville vidare. Vi kom till en lösning där jag började jobba på huvudstadsregionens nyhetsredaktion, och det trivdes jag utmärkt med. I samma veva började jag också jobba på en dokumentär, som tog upp en del av min fritid - trots att den skulle och borde ha gjorts på arbetstid. Ännu som grädden på, jobbade jag på en fortsättning på det stora projekt jag gjort året innan. Det här skulle ske på min 100 procentiga arbetstid - allt var Yleprojekt - men eftersom jag jobbade med nyheter gick det inte så lätt att bara HUPS koppla loss mej några dagar eller timmar här och där. Dessutom skedde alla de här tre jobben för olika avdelningar på Yle med olika producenter och chefer, så den enda som egentligen hade koll på min arbetsbörda var jag själv. Och ni vet ju att en inte kan lita på sej själv när det kommer till arbetstider och -ork. Luther, i curse thee!

Aijo och just det, jag jobbade ju i skift med nyheter så vissa veckor började jag jobba kl 5 på morgonen. Det hjälpte ju inte heller. :)))))))))))))))

Aijo och just det, jag satt med i två styrelser och hjälpte ett nybildat parti med sin kommunikation. :)))))))))))

För att blanda om det ännu mer så gick jag ner till 80 % på Yle, för jag märkte att jag klarar inte av det, men började i liten skala jobba för Klockrikteatern i stället.

Hänger ni med ännu?

Det hela slutade förstås i ett totalt kaos. Här hemma grät jag varje kväll för att jag var så slut och inte visste vad jag skulle ta mej till. Jag ville ju göra ALLT, för ALLT var ju så roligt och givande. Mira och Quentin klappade om och försökter hjälpa mej att hitta strategier. Quentins strategier var inte alltid helt lysande (eller var dom?) han föreslog att jag skulle ligga på ett fönsterbräde 22 timmar om dygnet.

Jag bröt förstås ihop. Det skulle väl vem som helst ha gjort.

FullSizeRender 1

Däremot hade jag en väldigt oförstående företagsläkare som, när jag gick dit för att se om han kunde hjälpa mej på nåt sätt för jag orkar inte mer, sa att eftersom jag gör annat än bara jobbar för Yle kan han inte sjukskriva mej - eller hjälpa mej för den delen. (Här tänker jag: är det inte din uppgift som läkare att börja bena ut vad jag borde göra åt hela problematiken?) (Dessutom var allt jag gjorde för Yle i sej helt nog för en burnout.)

En junieftermiddag, efter en morgontur när jag vaknat fyra, läst morgonnyheter i radio och slutat kl 13, cyklade jag till Tölöviken och satte mej där och tittade på vattnet. Det var ovanligt varmt för att vara i början av juni, och jag hade till och med fått en liten svettmustasch när jag cyklade från Böle.

Jag satt där och stirrade och sen bara slog det mej. Ett uttryck som en tidigare chef sagt vid ett tillfälle när vi bråkade rätt mycket på en arbetsplats: "Det är ingen som tvingar någon att jobba på Oy xxx Ab", sa hen. (Om det är väldigt bra chefskap vet jag inte, men frasen har hängt kvar sedan dess.) 

Jag skulle säga upp mej. Det var min enda lösning, det var min enda utväg. Annars hade jag blivit knäpp.

Jag skickade ett meddelande till Mira och sa "Mä sanon itteni irti" varpå hon svarade "okej". Det var så skönt, att ha nån säger JA MEN OKEJ, jag VET hur du mått hela våren, jag vet hur mycket du kämpat, jag VET att det inte finns någon annan utväg och vi löser det här TILLSAMMANS. Vi fixar det! Guld att ha en sån typ.

FullSizeRender 8

Sagt och gjort. Jag sa upp mej. Det har toligen varit det bästa beslutet hittills i mitt arbetsliv. Nu har jag ett deltidsjobb där jag långt kan ställa själv vilka tider och var jag jobbar PLUS får frilansa med en massa olika uppdrag. Blessed, to say the least. Och efter ett halvår av det här har jag nu också börjat lära mej att hantera tiden, att se hur jobben faller samman med varann och kunna rama in när jag jobbar med vad. Jag går så att säga FRÅN KLARHET TILL KLARHET.

MEN. Jag tror inte att jag hade insett att sätta ett stopp för allt redan förra sommaren om jag inte varit med tidigare kraschar. Jag har börjat få fatt på min egen ork, det som hänt tidigare har i princip stärkt mej i min egen identitet - bara jag tänker till lite så inser jag nuförtiden vad jag orkar med och vad jag är villig att ge av mej själv till en arbetsgivare.

Och det som jag är villig att ge till en arbetsgivare är: inte hela min själ. För sist och slutligen: det ÄR bara ett arbete. Det kan vara hur intressant och givande och underbart som helst, men det är inte VEM jag ÄR. Det är ett jobb. Det är något jag gör, inte den jag är.

 

Alltsååå, det här inlägget skulle bli ett inlägg om en typisk arbetsdag (inspirerat av Kugge) meeeen jag ser att det blev något helt annat. Nå, kanske det inte är så illa det heller, jag kan berätta om min arbetsdag senare!

FullSizeRender 5Teaterchefens aha-upplevelse härom dagen, stämmer både om en läser det på engelska och på svenska.


Jag orkar fan inte med sånt här bullshit

Skrivet av Catariina Salo 07.02.2017 | 2 kommentar(er)

Om vi håller oss till helgen ännu en liten stund, jag tänkte nämligen inte att jag skulle orka eller behöva kommentera det här men det verkar ha blown up i sociala medier.

Nämligen sexualiserandet av en 16-årig pojke av en Sannfinländsk riksdagsledamot. Saku Timonen koncentrerar händelserna bra i sin blogg, för bakgrund läs här.

För att vara helt ärligt är jag helt satans trött på att själv också bli reducerad till sex. Säg till gemene Sannfinländare eller värdekonservativa människa/cisheterofinländare att du är gift med en kvinna så är det sex som glimmar till i deras ögon. Inte en vänskap, ömhet, själsligt band mellan två personer - utan sex.

Är det faktiskt det enda folk kan tänka på, hur andra människor knullar? Det är så jävla nedvärderande och förminskande.

Det är inte som att jag sitter och funderar på hur Sauli Niinistö och Jenni Haukio har sex dagarna i ända. Men om vi hade Haavisto som president antar jag att det funnits en rätt stor del av befolkningen som tänkt på presidentens sexliv.

Kan alla bara sluta sexualisera icke-heteron? Vi som personer och medmänniskor har aboslut och exakt INGET med varandras sexliv att göra.

(Sen när jag vill och väljer att prata om mitt sexliv är en helt annan sak och då troligtvis en two way communication som jag själv kan vara in charge of.)

///

Och medan jag sitter och skriver det här läser jag Carina Bruun-Meyers artikel om hur hbtiq-asylsökande blivit behandlade av Migri. På tal om att sexualisera folk. Det här gör mej så rasande, så rasande!

Tänk om du skulle ha flytt för ditt liv och när du tror att du eventuellt är safe kommer en snut och ber dej berätta om första gången du hade sex och hur du då hanterade din sexpartners genitalier. Alltså?

Är ni fan helt loco i hela huvudet människor?

RAAAAAAHHHHHHH jag måste gå och sätta huvudet under kallt vatten en stund. Hej då.

 

Dikt tillägnad Migri och alla andra ignorant people out there:

23eee47349209bf6da7cfd8374f00c58Källa: Internet.


Sa nån kryde?

Skrivet av Catariina Salo 06.02.2017 | 1 kommentar(er)

I två dagars tid har jag försökt återhämta mej från det knäppaste jag varit med om i minoritetsväg, Den stora finlandssvenska kryssningen.

Jag och min kompis Ylva blev ombedda att hålla en workshop på kryssningen, och visst, jag är inte känd för att tacka nej till uppdrag som ger betalt. Hey, jag frilansar ju en stor del av min tid så det är ju inte som att jag har råd att vara hur picky som helst. (Dessutom en workshop om ett ämne jag brinner för, feministiskt självförsvar.)

Och vilken jäkla resa. Tjugo timmar på ett skepp med 1490 finlandssvenskar. Det hela var som en stor performans, men genast när jag lagt mina egna fördomar åt sidan blev det hur roligt som helst.

Sen finns det en möjlighet att jag drack några öl, ni vet pga o-preggers. Det var både överraskande och oväntat vad ölen gjorde med mej - hade glömt att en blir full av sådant. Känns som att hela båten kanske hade glömt det.

Hur som helst, trots att jag kom hem redan på lördagen känner jag ännu av gunget under fötterna. Snoozade i en och förti i morse, det är inte rekord men nära på.

///

På tal om annat, har ni redan sett Lola uppochner på Arenan? Såg just halva första men fick nån typ av matförgiftning mitt i och kunde sen inte fortsätta se. Men kanske ändå värt att testa igen?

En sak som jag däremot har orkat med fullt ut är den nya bokpodden Hietanen & Henrikson. Den ska ni lyssna på om ni inte gjort det ren! Jag säger det inte bara för att Henrikson råkar vara en av mina besties, utan för att de här kvinnorna är både roliga och smarta. Idag skrek jag t.ex. rakt ut när jag lyssnade på vad de tyckte om De polyglotta älskarna, för jag tolkade boken helt annorlunda. Så jännä med olika tolkningar alltså! Hur som, lyssna via itunes eller Arenan.

FullSizeRenderEn nästan bortcencuerad bonusbild. Tyckte ändå ni kan få se den pga rolig.


Mini-runkku

Skrivet av Catariina Salo 05.02.2017 | 6 kommentar(er)

Förstår att ni alla sitter som på nålar och undrar över vad stickan visade i dag.

2fc7dd0f5afc111968de9f9c5166c22f

Faktum är att jag inte behövde testa, för jag fick mens i tisdags.

Först försökte jag intala mej själv att det var en nidblödning och frågade alla mina gravida vänner om de haft såna. Googla sönder internet och läste ALLT om blödningar under graviditeten. (På köpet fick jag en alldeles fantastisk diskussion om missfall och aborter i en Facebook-tråd, kan vi snäääääälla prata mer om det?)

Vi ringde till slut kliniken och frågade what to do, gjorde ändå ett graviditetstest, men det var ju förstås negativt. Det blev alltså inte till något den här gången heller.

I fredags var vi till kliniken och pratade igenom vad vi har för möjligheter och det är jag glad över. Det har känts så hipphappigt där hittills, som att de inte berättar allt och vi har inte heller fattat att fråga. Nu kommer vi att göra IVF om en månad - alltså efter nästa mens.

5b35780989277286d8df9ad5448dc761

I praktiken så här: två dagar in i nästa menscykel börjar jag ta hormonsprutor (tredubbelt starkare än de jag tog sist) som gör så att flera äggceller mognar samtidigt i mina äggledare. Vid ovulationstidpunkten plockas äggen ut (lär göra skitont men en får typ någå intravenös morfin), sätts i en skål och befruktas där. (Och om äggen inte befruktas kan de tvinga dem att befruktas! Köra in en spruta och på så vis tvinga in spermien. Alltså science is wild!)

Några dagar senare, när de befruktade äggen (är de redan embryon då?) vuxit lite, planteras de in i livmodern. Sen ska en ännu ta nån medicin till typ vecka 10 som hjälper till att hålla kvar fostret. WILD!

Jag är superbesviken över att det inte blev en graviditet nu, och det är Mira också. Men efter att ha gråtit en kväll så har iaf jag gaskat upp mej och är redo att prova igen. Jag tycker till och med det ska bli lite spännande.

Synd dock på ingen Mini-Runkku Runebergsdagen till ära, det hade varit ett bra arbetsnamn. Tror också att barnet inte ville bli till för att insemineringen skedde samtidigt som Trump blev president.

1b833290e10fc06d206cb024bbb6c21f


Assisterad befruktning 101

Skrivet av Catariina Salo 02.02.2017 | 3 kommentar(er)

PÅ ALLMÄNHETENS BEGÄRAN, hur funkar egentligen assisterad befruktning?

Många olika sorts människor söker sej till kliniker som erbjuder assisterad befruktning. Cis-heteropar, regnbågspar, kvinnopar, självständiga personer med livmoder. Men också personer som vill donera sina könsceller.

Många par har svårt, eller omöjligt, att bli gravida. En del av dessa par, och också självständiga personer, kan få hjälp av assisterad befruktning.

Enligt internet (älskar internet!!) finns det tre vanliga former av assisterad befruktning:

Insemination
Hormonbehandling
In vitro-fertilisering, förkortn. IVF (tidigare kallad provrörsbefruktning)

(COMING UP i framtiden: kloning!!!)

336a1f3085d2cb94eac4d12280ad74db

Assisterad befruktning kan göras med egna eller donerade könsceller. Könsceller = äggceller och spermier.

Cis-heteropar kan använda egna könsceller när de får assisterad befruktning. I de fallen kan den som har äggceller få hormonbehandling som hjälper äggen att mogna och lossna från äggledaren (källa: internet).

Spermierna i sin tur tvättas, vilket gör chanserna att äggen befruktas större när insemineringen görs. Insemineringen sker genom att en kanyl sätts in livmodern och spermierna sprutas in (alltså en ligger i gynstolen och det känns en molande mensvärk när det sprutas in, inget romantiskt här inte).

En inseminering kan också göras utan hormonbehandling, då gör kollar man när ägglossningen sker genom test som kan köpas på apoteket.

Chanserna att bli gravid genom inseminering är 10-20 % (källa: klinikläkaren).

Större chanser att bli gravid ger IVF-behandling, 20-40 % av IVF:arna slutar i graviditet (källa: klinikläkaren).

1aeb3c37991adc5ef507b9f04952c438

Vid IVF plockas äggcellerna ur personen och fertiliseras i ett laboratorium. Då ser biologen att AHA! det SKER saker!, eller OJ NEJ, inget händer, och kan sedan plantera in den cell/de celler som BLIVIT befruktade i en livmoder.

Vid IVF är det också hormonsprutor och -behandlingar inblandade och det är dyrare än en inseminering.

PLUS! IVF kan också göras med donerade äggceller - om det av en eller annan orsak skulle behövas.

Om ett par eller en person inte vill, eller kan, använda egna könsceller för att bli gravida, finns det nämligen donerade könsceller som det går att köpa rätten att använda.

På vår klinik finns till exempel donerade könsceller av finländare, men det beställs också in från Danmark.

Då är det helt enkelt så att schyssta personer har donerat ägg och spermier för att andra ska kunna få barn.

08fec784448bb651671d6f7368f0d99e

Cis-heteropar som har svårt att få barn kan få hjälp av assisterad befruktning kommunalt. Då har paret rätt till tre försök (källa: vad jag hört på stan, rätta mej gärna om jag har fel). Sedan kan de vända sej till privata kliniker, men de får fortfarande FPA-stöd för de hormonmediciner som behövs.
Regnbågspar och självständiga personer har inte rätt att få hjälp kommunalt. Eller egentligen borde i alla fall paren ha, diskrimineringsombudsmannen sade ju nyligen att sexuell läggning inte får vara ett hinder till att få assisterad befruktning inom den kommunala hälsovården.

(Nåh, så lätt är det ändå inte. För vården meddelade sedan att de inte erbjuder fertilitetsvård med donerade könsceller. Gäller även heteros.)

I praktiken måste alltså regnbågspar och självständiga personer betala själva för sin fertilitetsbehandling.

En inseminering går loss på cirka 700 euro, en IVF-behandling på 3200 euro. Som extra bonus på det tillkommer ännu mediciner, klinikräkningar och blodprov.

Frågor på det?

c68ba6a87befa60c2b6cf54fded87ed7


Böcker i januari

Skrivet av Catariina Salo 01.02.2017 | 3 kommentar(er)

Vi började redan för en månad sedan och jag tycker gott och väl vi kan fortsätta denna läslista. Se det som tips på bra läsning eller på att hålla sej borta från någon bok.

HERE GOES, rangordnat från bäst till sämst.

 

De polyglotta älskarna - Lina Wolff (e-bok)

Fångade från första sidan, subtila (men ändå in your face?) beskrivningar av klass och ställning. Mycket bra, lättläst. Enda dåliga var att jag kände ett behov att blädda tillbaka flera gånger och det kändes jobbigt eftersom det var en e-bok.

Augustprisvinnare 2016.

Vänd om min längtan - Ann-Luise Bertell (pappersbok)

Skön amerikahistoria som, trots sin korta form, kunde varit ännu mer komprimerad. Vacker början, klart läsvärd.

Fick Svenska Yles litteraturpris 2016.

Allt som blir kvar - Sandra Beijer (pappersbok)

Söt bok där ungdomens svartvithet beskrivs hemskt bra. Lättläst. 

The girl with the lower back tattoo - Amy Schumer (ljudbok uppläst av Josephine Bornebusch)

Well, hade hoppats att den skulle varit både roligare och mer ställningstagande. Meh.

Murhalesken muistelmat - Anneli Auer (ljudbok uppläst av murhaleski själv)

Alltså socialporr är väl enda orsaken till att läsa/höra den här boken. Den var dödålig, men jag kunde inte sluta lyssna.

 

Jag läste förresten aldrig klart Roxane Gays Bad feminist som var min januaribok i den finlandssvenska läsutmaningen (en gul bok var temat). Februaritemat är en bok som gör mej upphetsad. Hm, ska böka runt i bokhyllan och kolla vad jag hittar.

Vad har du läst?

 

Tidigare böcker:

Böcker i december.