Visa alla inlägg skrivna juni 2017

fredag 30 juni 2017 - 09:45

PRIDETORSDAG

IMG 0263FullSizeRender 3

 

Torsdagen firades i prideistisk babyshoweranda. Vi lyckades totalt överraska vår kompis Karin med en picknick med Hype-tema. Hon hade nog inte förväntat sej en shower överhuvudtaget, men se där gled vi in och fixade skivan!

Märk den fina blöjkakan hon håller i på översta bilden. Det är den tredje jag gjort inom loppet av ett halvår - och nåja, inom loppet av hela mitt liv. Men jag börjar bli rätt duktig, tillsammans med Lina (som jag experimenterat ihop de två första kakorna med) borde vi nog starta nånslags nätförsäljning av alternativa blöjkakor. Tänker att de kunde säljas på Etsy.

Sedan satt jag mest på balkongen och lyssnade på sommarprat och försökte ta in den här, den enda?, sommardagen.

torsdag 29 juni 2017 - 08:03

PRIDEONSDAG

39 412291595383f904744IMG 0172IMG 0203IMG 0217IMG 2

Från morgonradio till sagostund och miss-tävling. Jag kan inte riktigt säga vad som var roligast under den här dagen, kanske allt?

Ted Urho hade bjudit in mej för att prata om pinkwashing tillsammans med diskrimineringsombudets informatör Maria Swanljung. Och jag älskar att vara i radion med Ted, han är, förutom en underbar typ, och ett riktigt proffs. Här kan man lyssna på vår diskussion och här kan man läsa ett svar på kritiken om pinkwashing som diskrimineringsombudet sedan skrev.

Jag förstår deras ståndpunkt. Men jag tänker också fortfarande på alla de som faktiskt HAR blivit illa behandlade av myndigheter på grund av sin sexualitet eller könsidentitet, hur känns det för dem att se dessa samma myndigheter stå på ett flak i paraden - en parad som ska tillhöra DEM, minoriteten, och deras allies.

Vår diskussion var ändå bra tycker jag, och jag är väldigt glad att den här saken faktiskt fick etertid.

***

På eftermiddagen hade vi på Regnbågsankan ordnat en Sagostund, där jag Monika Pensar och Simon Häger läste upp sanna historier ur Finlands hbtiq-historia.

Samma eftermiddag, alltså bara några timmar innan läsningen, fick jag ääääntligen tag på en text jag jagat ett tag redan, nämligen Fittornas återtåg av Tove Jansson.

Det är en hyllningsdikt/pjäs som hon skrev 1948 till Vivica Bandler på Vivicas födelsedag. Det var inte lätt att luska fram texten, som först endast var ett rykte jag hört. Men pratar man med rätt personer får man reda på saker och vips trollades texten och rättigheter att läsa upp den fram.

Texten är förstås alldeles lysande. Jag har inte hunnit läsa den tillräckligt för att hitta alla dolda skatter i den, men tillräckligt för att det gick att läsa upp den i går. Aij aij, det var fint!

***

Från sagostunden rusade jag direkt till kvällens Miss Gay Finland-final. Det är tredje året jag är med om finalen - andra gången som organisatör. Eller nåja, jag gjorde sist och slutligen inte så mycket, hjälpte mest till huvudproducenterna. 

Jag älskar verkligen den miss-grej vi har going med de andra missarna. Vi är helt olika personer men har hittat en connection som håller ihop oss. Vi har naturligtvis en miss-chat på whatsapp, och idag läggs den alldeles färska nya missen, Noora, med i chatten! Nu är vi fem!

***

Rapport slut.

tisdag 27 juni 2017 - 21:11

PRIDETISDAG

FullSizeRender 1Nä men lutar mej käckt mot en flagga bara.

 

Dagens finaste nyhet, en ny symbol för könsneutrala toaletter! I övrigt har jag mest stört mej på dagens nyheter, på Sevendays Instagramkonto hann jag redan öppna mej om pinkwashing och pink money -> @Sevendays.fi

Trots min frustration över kapitalsimen överlag och pinkwashing i sej, så har jag köpt både nya Nike Air Max och en massa regnbågsprylar i dag. Jag erkänner, jag är inget annat än ett offer för min samtid.

För övrigt kan jag berätta att jag just nu sitter och kollar på Allsång på Skansen. Jag har alltid fnyst åt programmet men nu märkte jag mej sjunga med i Är du kär i mej ännu Klas-Göran. (Dessutom var Sabina Ddumba med och hon är OTROLIG.)

Kanske jag nu har blivit en sån som tittar på Allsång varje vecka, varje sommar.

måndag 26 juni 2017 - 21:03

PRIDEMÅNDAG

IMG 0066

När jag promenerade förbi Ateneum tidigt i morse råkade jag se när de hissade regnbågsflaggan. Jag blev nästan överraskad av hur andäktig jag blev, hur fint det kändes. Tänk att vi kan och får hissa regnbågsflaggan, att institutioner hissar den. Att så många väljer att ta ställning.

En annan sak är ju sen det här med pinkwashing, hur många som använder sej av regnbågsflaggan eller hbtiq-communityt på egna, kapitalistiska grunder. Vill man sälja sej själv genom att utåt visa att man är för jämlikhet men sedan inte levererar i den dagliga verksamheten - nä då går man fetbort.

Det räcker inte heller med att hissa regnbågsflaggan en gång om året, att vara med i en parad eller ändra sin profilbild i en veckas tid. Det krävs så mycket mer för att samhället ska utvecklas.

Ändå är jag glad att så många gör det, går i en parad eller bär en pin. Att det finns en vilja att ens göra NÅGOT. Kanske det är att ändra sin profilbild en vecka, att visa och säga "jag accepterar och älskar". Och så länge det finns en ädel tanke bakom tackar jag och tar emot. Hurrar och applåderar! 

Tack för att ni finns!

Nu börjar Prideveckan. Min tidtabell, så här långt (den lär fyllas på ännu under veckan):

Onsdag:
Medverka i Yle Vega (7:30 om just pinkwashing och Pride)
Sagostund för vuxna
Miss Gay Finland

Fredag:
Svenska hörnans aw

Lördag:
PARADEN och PARKFESTEN

KOM MED VETJA!

söndag 25 juni 2017 - 22:09

MIDSOMMAR I STAN - EN EPISK SAGA

FullSizeRender

 

Tom och öde ligger staden. Inte en människa i sikte. Vi cyklar genom folktomma parker och över öde gator, någon enstaka gammal farbror hasar långsamt framåt. Inte ens trafikljusen är på, så lite händer det i Helsingfors under midsommaren.

NÄ SKOJA BARA.

Det är JÄTTEMYCKET folk i stan på midsommar, i alla fall den här midsommaren. Bara för ett par år sedan var det väl annorlunda, och visst låg Stora Robertsgatan rätt tom ibland - men öde skulle jag inte kalla staden.

Inte är allt stängt heller (matbutikerna var öppna hela tiden varje dag?). Vi började vår midsommarafton med att gå till ett av utebaden i stan, de hade gratis inträde på eftermiddagen och det var FULLT med folk där. Nästan så jag fick lite panik, men gratis är gott, och stället skulle testas. Trots trängsel maximus ger jag Allas Sea Pool nästan fulla poäng, minuset går till den JÄTTEHÖGA musiken som spelades på innergården. Det var inte ens bra musik. Men ja, rekommenderar absolut! Hög trivselfaktor.

Till kvällen hade jag reserverat bord åt mej och Mira på en skärgårdskryssning med buffé. Det kändes som en lagom pensionärig sak att göra. Tyvärr kändes den lite för lång. Vi åt i två timmar, men sen var det ännu två timmar kvar. Otroligt fina vyer förstås, en vill inget annat än köpa en liten båt och en sommarstuga i Helsingfors skärgård. Värt, men ta den kortare kryssningen om ni åker.

På lördagen gick vi ut på en lång midsommarpromenad medan solen ännu sken. Det var så VACKERT i Observatorieparken och kring Brunssan! Fick riktigt andnöd och kluckade och suckade om vilken tur jag har som får bo i Helsingfors.

Sen mötte vi upp vänner i en park, grillade, åt chips, satt under paraplyer när det började regna och sökte skydd under parasollen på en uteservering. Sen blev jag naturligtvis trött och gnällig och ville hem. Det var en bra idé, och klockan 22 sov vi redan.

..vilket i sin tur betydde att vi vaknade före åtta imorse och hade redan städat och tvättat flera maskiner kläder innan vi insåg att det är en perfekt dag för simstadion. Det var min första gång den här säsongen, och det skäms jag lite över. Borde väl veta bättre än att låta det gå till midsommar innnan jag simmar där! Hur som helst så var det sjuuuuukt skönt.

Efter badet åkte vi till Stocka och köpte en kniv och en stekpanna. Perus.

MEN ENOUGH about midsommar, imorgon börjar nämligen årets höjdpunkt nämligen PRIDEVECKAN!!!!! Jag har Sevendays instagramkonto under veckan, så klicka in där och följ stories. Lovar roligheter!

 

PS: Har också testat stadscyklarna för första gången! ÄLSKAR! Fast jag har ju en egen cykel förstås. Men ändå, vilken grej!

onsdag 21 juni 2017 - 08:08

JO - PRIDE ÄR OCH SKA VARA EN MANIFESTATION

priderekkaHappy Pride, nästa vecka börjar det! Här står jag på Miss & Mr Gay Finlands rekka i Prideparaden 2015. SÅ MYCKET FIILIS!

 

Vi får börja med att konstatera att jag uttryckt mej väldigt klumpigt. Det är mitt eget fel, jag borde ha preciserat och förklarat - inte pratat snabbt och kortfattat.

Men jag vill ändå komma med en rättelse till den rubrik som finns i dagens Hbl. (Och som webbartikel iaf på Vasabladets sidor.) ("Pride ska vara en folkfest - inte en manifestation" var alltså citatrubriken.)

Jag tycker visst att Pride ska vara en manifestation. Jag tycker att alla ska gå man ur huse och dra ut på gator och torg för att visa att vi inte är där ännu, vi har lång väg att gå fortfarande. Men om vi levde i en perfekt värld skulle Priden inte BEHÖVA vara en manifestation, vi skulle inte alls behöva den.

Men vi lever inte i en perfekt värld. Vi lever i en värld där homosexualitet är förbjudet i över 70 länder. Vi lever i en värld där över hälften av alla transpersoner har försökt, eller tänkt på, att göra självmord. Vi lever i en värld där Aito avioliitto försökte sätta käppar i hjulet för ett lagförslag som redan blivit godkänt, för att de inte klarar av att se all sorts kärlek.

Så klart som fan att Pride är och ska vara en manifestation!

Utöver det, utöver den manifestation som Priden måste vara, så ska den också vara en folkfest. Den ska vara en tidpunkt där vi får titta tillbaka och glädjas över att vi faktiskt fick den där äktenskapslagen. Att vi har det bättre än för femtio år sedan. Att allt det jobb som så många lägger ner - helt pro bono - verkligen lönar sej. Det går framåt, och DET ska vi fira.

Men nej, vi har inte kommit fram till den punkt ännu där Pride har råd att INTE vara en manifestation.

 

EDIT kl 11.18:

Nu har Hbl ändrat rubriken till artikeln, tack för det! <3 Och här hittas den.

måndag 19 juni 2017 - 23:12

VAD TYCKER DIN MAN OM DET?

IMG 9739De här lamorna får sin förklaring senare i texten.

 

Det mest märkliga meningsutbytet skedde i dag när jag var till läkaren.

Jag hade bokat tid för att ta itu med de hudproblem jag haft i tio års tid, som nu blivit värre. Jag ville också kolla upp vilka antihistaminer jag ska äta om och när jag blir gravid, för tydligen finns det inte så mycket forskning på allergimediciner och graviditet. Eftersom jag kan behöva antihistaminer upp till varannan dag om min hy inte ska göra mej galen av kli, var det dags att kolla upp.

Det var en äldre kvinnlig läkare som tog emot mej. Väldigt trevlig och trygghetsingivande.

Jag berättade om varför jag var där och sa att det finns en chans att jag är gravid, för jag går i fertilitetsbehandling och en inplantering har skett för en vecka sen. Hur många barn har du, frågade hon. Inga, sa jag.

Sedan frågade hon om min hud och vi funderade oss fram till att jag nog behöver se en hudspecialist. Hon började skriva remiss och kollade något på skärmen.

- Ja du är 36. Det kändes att det är på tiden att gå i fertilitetsbehandling nu?
- Öö, jaa well tjaa..
- Vad tycker din man om det då?
- *så paff att jag inte får ett ord ur mej*
- Ja, är du gift?
- Joo..
- Ja och din man är med på det?
- Ööö va, alltså ja?
- Här är din remiss!

Det var inte ens det att hon helt enkelt antog att jag ska ha barn med en man som gjorde mej mest paff, utan det att hon undrar om min "man" är "MED PÅ DET". Är det nån nyans i det hela jag missar, eller är det en totaldouchig sak att fråga? Att antyda att jag som antagen kvinna går i fertilitetsbehandlingar mot min antagna makes vilja? Eller?

Jag var också för paff för att säga att jag är gift med en kvinna, och det är ju också så jäkla tröttsamt att behöva komma ur skåpet gång på gång på grund av samhällets antaganden. (Vilka jag visserligen kan ha viss förståelse för, jag antar också ofta saker på grund av normer. Men det gör det inte mindre tröttsamt.) 

I efterhand önskar jag förstås att jag hade stått upp för mej själv och min familj och inte direkt fått den där panikkänslan av hur den andra kommer att reagera. Bot och bättring kommer att ske. 

Förutom det här konstiga så tänker jag nästa cykla på två lamor på vägen från hälsovården. Där stod de på Narinkens torg och såg söta ut. 

Vilken märklig dag. 

söndag 18 juni 2017 - 10:48

RHODODENDRONONONON OCH URVATTNADE MUIJIR

IMG 9666IMG 9665Jag försöker fejka att jag är i Alprosparken i Haga, The It Place för uppdatering på sociala medier den här veckan. Sanningen är att jag är i Koffaren och runt mej skränar måsar och fulla människor och roskisarna svämmar över av picknick/ölnick-skräp.

 

Ay caramba! Den här veckan har känts som ett år, minst. Det har hänt så mycket, känts så mycket, varit så mycket. 

Jag inser nu att jag satt upp den här veckan som ett mentalt mål. Saker ska klarna, bli färdiga och funka efter den här veckan. Sen är det LUNE, sen återgår jag till vanligt liv och kanske till och med lite lägre hastighet än vanligt liv.

Lo and behold, det verkar ha lyckats! Under veckan har det skett embryomontering, klippdeadlinen möttes (med lite marginal t.o.m.!), alla de närmast inblandade såg dokumentären och gav sina godkännanden (HUGE milstolpe, herregud så jag varit nervös), jag hade min allra sista terapitid och sommaren kom (iaf för några dagar)

Efter allt det här är jag liksom helt urvattnad. Jag brukar ibland ta min tillflykt till Stockmann (maj gad sån kapitalist!) när jag är utvattnad, att titta på vackra glas- och keramikkärl är lugnande på nåt perverst sätt. Det liksom biter av tiden och känslan. Den här gången bet jag av genom att köpa en silverskjol och en glittertröja istället. 

Vill också berätta om min totala loppisflaksi, men kanske det får bli till senare. Iaf har jag nu hela sommarens garderob - till så väl parköl som namngivningsfester - fixad, courtesy of Punavuori kierrättää, Fida, Frälsningsarmén och Stockas rea. Halleluja.

onsdag 14 juni 2017 - 15:26

NU ÄR JAG KLAR

IMG 9456

 

Nå visst var det så att jag började lipa nyss när klipparen lade sista handen vid vår dokumentär. Den är så jäkla bra! Tänk att något som jag jobbat med i nästa 1,5 år snart är helt klart. Fattar inte. 

Än ska ljudet och färgerna korrigeras, men där är min insats minimal. Jag berättar bara hur jag vill ha det så fixar ljud- och färgmänniskorna det. Har blivit lite maktgalen av att vara regissör och få bestämma, kan jag tillägga.

I september får ni se dokumentären. Don't worry, jag kommer nog att påminna er sen när det är dags.

Det är ju också Birkenstock-väder idag och det ställer till med problem. Mina sandaler är inte läder utan nåslags plast (?), och mina fötter suger sej fast i dem när jag går så det blir pruttljud.

Så hör ni nåt som låter prutt, prutt, prutt är det kanske inte din fisande granne utan jag och mina Birkenstocks. 

 

tisdag 13 juni 2017 - 09:36

TISDAGSBRÖST

IMG 9401Alltså jag vet inte om jag skulle vilja jobba i ett spermalaboratorium. Och varför heter det spermalaboratorium, där behandlas väl också äggceller? Mene ja tiedä.

 

Igår sköts det in ett befruktat ägg i min livmoder. Därinne verkar det väldigt gosigt, för när läkaren undersökte för en vecka sen sa hon WOW VAD FINT DET SER UT HELT SOM UR LÄROBOKEN. Då har jag alltså ätiti hormoner tre gånger om dagen i två veckors tid. Nu tar jag dessutom vaginala horminpiller - också tre gånger om dagen. 

Så lilla drakägg, du har alla möjligheter. Carpa diemet och fastna därinne nu. Annars åt jag mej sjuk på sushi helt i onödan igår.

När jag hade kroppen full av gravidhormoner då före missfallet, gjorde det så jäkla ont i brösten hela tiden. Så om ni ser nån som går runt och känner på sina bröst idag är det troligtvis jag.