Visa alla inlägg skrivna augusti 2017

onsdag 30 augusti 2017 - 12:42

HÖSTVISA

d0c68602fe9dc5144388d4706ced1511

Bild härifrån.

 

Man vet att det är höst när jag lyssnar igenom alla versioner av Höstvisa som finns på Spotify. Naturligtvis gråter jag vid varje version. Det är något med "kanske hittar vi varann / kanske hittar vi då på / något sätt att få allting att blomma" som får mej att kippa efter andan varje gång.

Låt som ger mig höstkänslor: se ovan.

I höst vill jag klä mig så här: gärna så mjukt som möjligt. Egentligen vill jag gå i tweedkjolar och fina skjortor, det är så tjusigt! Jag vet ändå att jag hellre är bekväm än snygg, så det får bli nåt mjukt.

Hösten doftar vått gräs och röda lönnlöv. Det doftar regnig promenad under halvtrasiga gatlyktor, nya ryggsäckar och färska kanelbullar

Det bästa med hösten är alltings nystart. Vilket är hemskt paradoxalt eftersom allt dör på hösten. Från slutet av oktober till början på maj är allt dött - ändå känns hösten som en möjlighet att förnya sej själv, gå till frissan efter sommarblekta dagar och plocka fram de där stärkta skjortorna och knappt använda jeansen från skåpet. Vässa pennorna och lära sej nytt.

Det sämsta med hösten är döden. Allt dör, allt luktar ruttet, vi går mot alltets begravning och årets värsta tid, senvintern och den tidiga våren.

Mat som jag förknippar jag med hösten: lasagne (vegetarisk), spagetti bolognese (vegetarisk), linsgryta, varma smörgåsar, och pizza förstås. Pizza bör förknippas med alla årstider.

En höstkväll tillbringas troligen halvsovandes i soffan. Dock är stearinljusen alltid tända (tills jag går och lägger mej på riktigt, är ej dum i huvudet.)

En (många) sak(er) jag ser fram emot i höst är yogakursen jag ska gå (som börjar ikväll!), den årliga Djur-resan, The National-konserten, att vara hemma, min soffa.

söndag 27 augusti 2017 - 10:09

OM HUR HOMOFOBIN FRODAS OCH MÅR BRA

c198a475788b0295141cbef8c67fdcc6Ska vi starta ett gäng med jackor?

 

Det hände sej vid den tiden, när Finland var ett inskränt land och attityderna mot minoriteter var hårda, att det kom en trollpacka som viftade lite med sitt spö och alla unkna attityder försvann. Finland blev ett jämställt land där alla hade lika rättigheter.

SKOJA BARA!

Nä, det är verkligen så att homofobin mår riktigt bra här i landet. Ingen behöver vara orolig för att den dött ut.

Mira berättade nyss om hur hennes barkväll igår slutade. Hon och hennes vän hade suttit på en närbelägen liten bar och slutit sej till ett sällskap som de satt med i flera timmar. Allt var trevligt, Mira pratade om Drakungen med en man i sällskapet som berättade om sin egen son. Så där som man nu gör.

När den lilla baren stängde gick hela sällskapet vidare till kvartersbaren på andra sidan gatan. Allt gick lugnt till, folk samtalade med varandra och hade trevligt. Vid något skede gick Mira till bardisken och köpte dricka, och när hon kom tillbaka hade stämningen gjort en 180-graders vändning.

"Kom inte hit, äckliga lesbo" var det plötsligt någon i sällskapet som sa. "Det är onaturligt och vidrigt att sådana som ni får skaffa barn." Liknande fraser fortsatte. Tydligen hade alla i den lilla gruppen precis ändrat åsikt om människors lika värde, eller ingen sa i alla fall emot den här ena personen. (Dessutom var två i sällskapet hälsovårdare.)

Jag blev rasande när Mira berättade det här åt mej i morse. Den här smygfobin är det värsta, varifrån kommer den mitt i allt - trots att man haft en trevlig kväll tidigare? Också det här med att någon så lätt, på en sekund, kan ta en maktposition och med några enkla meningar trycka ner en person, en familj, totalt.

Det gör mej frustrerad att Drakungen behöver födas till en värld där vuxna människor odlar hat och lögner. Däremot står mitt hopp till de yngre generationerna, ungdomar nuförtiden är så mycket mer medvetna än vi nånsin varit. Ingens förhållandeformer, könsidentitet eller sexuella preferenser är en issue för dem, har aldrig varit - det finns faktiskt större saker att lägga sin tid på här i världen.

Nä, det är medelåldern, från min årsklass och uppåt, som är de mest fruktansvärda när det kommer till attityder (tom pensionärer har bättre attityder). Hur är det till exempel med din egen? Hur pratar du med dina barn? 

Den här söndagen tycker jag du ska sätta dej ner och fundera på vad du kan lära dej av de yngre generationerna. Tänka igenom hur du pratar om andra människor nära ditt barn. Hur du förhåller dej till främlingar? För det är dina barn som kommer att umgås med mitt barn i framtiden, och jag kommer inte att vara nådig om någon ger sej på mitt barn.

Att glad söndag bara.

(Sedermera blev det ju så att Miras vän gick fram till typen som sa att de var äckliga och väste med med tummen och pekfingret framför hans ansikte: "Din kuk är SÅ HÄÄÄÄR LITEN". Helt acceptabel comeback i en situation där hela du och din identitet blivit skymfade. Sen ombads Mira och vännen lämna etablissemanget.)

onsdag 23 augusti 2017 - 20:01

LÄSFLOW UNDER EN SVAVELGUL HIMMEL

IMG 2896

Finlandssvensk litteratur är fenomenal. Jag älskar verkligen den. När jag nyss svarade på en enkät om läsvanor (svara gärna du också, tror att min ex-kollega Marit skulle bli glad!) försökte jag klä i ord varför den finlandssvenska litteraturen är så viktigt och det jag kom fram till är att den känns nära. Den är nära och relevant på ett sätt som varken den finskspråkiga eller den sverigesvenska är. I båda finns många beröringspunkter, speciellt när det kommer till språkvärld och geografi, men i den finlandssvenska litteraturen finns allt det här - plus det där lilla extra som gör att jag som läsare känner mej välkommen och trygg. 

Jag vet inte om jag sa det tidigare, men i våras var jag inne i ett oflow när det kom till läsande. Jag orkade inte koncentrera mej och det gick trögt. Nå nu läste jag just ut Den svavelgula himlen och jag känner ett flow komma på. Flowet ligger kanske också i att det kommit så mycket ny finlandssvensk litteratur de senaste veckorna, vill liksom ta in allt på en gång.

Kjells nya bok får förresten full pott. Jag drogs genast in och ville ha mer. Några smågrejer störde jag mej på, men visst var den bra (BRA!). Nu tänkte jag fortsätta med Holmström, verkar så sjukt intressant! Får lov att återkomma när jag läst den.

Ok måste också berätta konstig anekdot från i natt. Jag vaknade kl 01 av att en MYGGA surrade i mitt öra. En mygga mitt i stan på femte våningen, tänkte jag och slog till mej själv på huvudet. Strax efter började det klia på mej. På benen, på armarna, på lillfingret. Jag skrapade trött och tänkte att äsch jag måste väl gå på toa, det började klia allt intensivare och när jag tände lampan i vessan och fick på mej mina brillor såg jag enorma monstermyggbett på åtminstone sex ställen på min kropp. Jag tog snabbt en heinix, det brukar hjälpa mot värsta svullnaden - kan ibland vara lite överkänslig mot det ena och det andra.

Nåh, det lugnade ner sej och jag somnade om. När jag vaknade hade betten lagt sej, utom i lillfingret som var uppsvullet som en liten knackkorv och inte gick att böja. Nu är det lite bättre men fortfarande en knakis. Fattar ej. Vad var detta för monstermygga och varför hittade inte heinixen till lillfingret? Mysterium. 

Jaja, hejdå.

tisdag 22 augusti 2017 - 08:25

DEN STORA FILMLISTAN

2167c0bda30a7c032df83e5fb96f4821

Att jag inte fyllde i förra veckans boklista här på Sevendays beror endast och enbart på melankoli. För böcker är livet, det vet vi ju alla. Jag fyller eventuellt i listan ännu, men veckans lista är också rolig. Vi kör den nu som en lättsam tisdagshälsning!

Jag tycker att filmer är väldigt mångfacetterade. Det är som att fråga vad jag tycker böcker är. Filmer finns i så många olika konstellationer och humör, vissa borde inte ha gjorts medan andra kan vara livsviktiga. Det är som konst överlag, vi kan finna tröst, underhållning och högre makter i det. Eller så kan vi tycka det är patetiskt skit. Personligen har filmer varit viktiga för mej under olika skeden av mitt liv.

bc7ce253399fbb80b9aecf33a3ee0a27

Den bästa film jag sett är också en svår fråga. Det beror på. Jag kan säga Dirty Dancing, eftersom det är filmen jag sett absolut flest gånger i mitt liv. Den är feministisk och romantisk, den har dans och bra musik, kvicka repliker och världförbättrande. Men jag kan också säga Pulp Fiction, för den var så sjukt banbrytande när den kom, jag kommer ihåg att jag aldrig sett något liknande. Skulle jag däremot se den för första gången i dag, skulle jag troligen inte alls reagera på samma sätt. Ni vet varför min katt heter som den gör va?

6dbe0efff6baf4e935d2df83a765814d

Bio eller hemmamys: alltså båda. Nästan hellre bio nuförtiden, det är så svårt att koncentrera sej på nånting längre än 56 minuter i sitt hem mer. Ni vet, katter, telefoner, tvätt...

eeb9e5d06e28c4086ca8423cc25d3d56

Den här filmen borde aldrig ha gjorts: jag vet att jag sa tidigare att det finns riktiga skitfilmer, men samtidigt tänker jag att de flesta filmer som gjorts har någon relevans för någon. Sen borde ju alla rasistiska och hatspridande propagandafilmer stoppas, men det kanske inte var frågan? 

f0d6a439d8be589758f5a78ad9c14668

En film som berört mig: det finns så många. I SATC-filmen (den första, och den enda enligt mej) berörs jag av Charlotte när hon skriker NO! till Big utanför bröllopslimousinen. Titanic grät jag till varje gång. Efter Tom of Finland grät jag hela vägen hem. Alla människoöden som påverkar och berör. Kommer inte på någon absolut speciell, kanske jag återkommer.

1342dcd2025f9ac540c329498bf71c9c

Mitt bästa biosällskap för skräckfilm är Filip, för all annan film Mira.

Det bästa att äta framför en film är naturligtvis popcorn. Med en colaslushie till.

3117062d31901fd007f5f175a503a893

Hen skulle spela huvudrollen i filmen om mig: oj. Zooey Deschanel kanske? 

Den senaste film jag såg var Frozen, den kom på tv i söndags och jag var nöjd.

 

Alla bilder finns på min Pinterestboard Popcorn for the brain.

måndag 21 augusti 2017 - 18:38

MED SOLEN I ÖGONEN

IMG 2818Quentin verkar ärligt talat inte särskilt nöjd över att det ska komma en ny person till oss. Han klöser ultrabilden och har börjat vända mej ryggen.

 

Jag har inte gråtit en enda gång i dag! Det har alltså varit en relativt MAGNIFIK dag.

Vi hade vårt första ultraljud hos den kommunala vården i morse. Jag har inte varit särskilt nervös för jag har haft en del nya graviditetssymptom de senaste dagarna - SOM ATT JAG BÖRJAT SPY. Jag är en person som aldrig spyr, och då menar jag a l d r i g. Kan säkert räkna de gånger jag spytt under mitt liv på mina två händer.

Med detta i beaktande kan ni säkert ana hur HEMSKT jag tycker det är att kräkas. Det är lätt det värsta jag vet i kroppsväg. Jag gråter och tror jag ska dö varje gång jag ens är nära att spy. Så ja, de här nya symptomen är inte roliga alls, men samtidigt är jag glad över dem för då vet jag att det står rätt till därinne.

Ja men ultrat alltså. Barnmorskan var 20 minuter sen så vi hann faktsikt börja bli pikilite nervösa där vi satt i en korridor i en steril Kvinnoklinik. Så kallade hon till sist in oss och jag lade mej på britsen och hon hittade genast Drakungen därinne. Drakungen for runt som en vilding och visade sina discomoves åt alla håll. Så mycket häftigare än det tidiga ultraljudet, för nu såg en att det är en MÄNNISKA där. 

Så sjukt ändå, en människa finns därinne. En människa som snurrar runt och rör på sej och kissar  - och jag känner INGENTING av den. SÅ KNÄPPT.

Nu i efterhand kan jag erkänna att jag är ca 1000 kilo lugnare när vi sett typen, sett att den fortfarande lever. Nu kunde jag äntligen ta tag i saken och köpa ny bh, till exempel. Mina boobs har exploderat i storlek de senaste dagarna men jag har inte velat köpa nåt förrän i dag. Säkert pga att jag ville vara säker, nån undermedveten thing.

Köpte också ett par SUPERMJUKA graviditetsbyxor som jag tänkte jag skulle bo i resten av året. Det är ju inte som att jag egentligen behöver använda graviditetskläder ännu, men mina leggnings börjar kännas obekväma och jeansen spänner. Så nu vill jag helst bara gå i mjuka byxor, och det får jag har jag bestämt.

Nu skulle det vara schysst av Dystern om den skulle hålla sen borta nu resten av dagen, för det har varit en verkligt bra dag.

söndag 20 augusti 2017 - 20:32

VAD ÄR VÄL ETT VECKOSLUT

IMG 2783Ibland finner en sej vid en skogsglänta i Malm när en blir överväldigande kissnödig. Tur att naturen var nära NÄR NATUREN KALLADE HAHAHAA.

 

Mest har jag faktiskt läst det här veckoslutet. Åkt bil en del. Vi var och svängde till Hangö och gick prideparaden där. Men mest har jag läst. Eller suktat efter att läsa. För jag var också tvungen att göra en del jobb. Men sen har jag läst. Min bror och hans sambo var här! Vi åt pizza och pratade, det var trevligt.

Jag går runt och väljer att tänka så lite som möjligt. En del är för dumma för att ha ångest, säger Jan Stenmark, och jag försöker fördumma mej själv. Orkar inte ta in knivmän och bilmän och nazistmän.

Jag satt just här och tänkte på hur sjuk huden är, att den håller ihop allt som finns där under. Tänk om man bara skulle dra bort huden och senorna och allt skulle trilla ut. Då vore en inte så kaxig längre. Det var väl ungefär det som gjordes i filmen Martyrs, huden drogs bort. Fast den typen fick nån sorts enlightment av det tror jag. Har ni sett den filmen? Den är hemsk. Men inte lika hemsk som Inside. Dessa båda tvingades jag se när min vän Filip skulle få mej att gilla skräckfilm under ett års tid, vi kan väl säga att han lyckades. Helst ser jag dock skräckfilm med honom, ingen annan. Rekommenderar filmerna, båda var bra trots hemska.

Varför skriver jag sånthär nonsens? Jag vet inte men nu ska jag gå och klappa min katt.

Kanske äta ett chips.

(Gjorde förresten lasagne med sojakross, blomkål och morot nyss - stark rekommendation på det också.)

fredag 18 augusti 2017 - 20:41

TANKAR EN FREDAGSKVÄLL

Yles nyheter är i gång och både en redaktör och inrikesminister Risikko har nu upprepat att gärningsmannen (till dådet i Åbo, obvi) "ser utländsk" ut. På Twitter har redan debatten gått het om det här och jag kan inte för mitt liv förstå att Yle kan upprepa denna jargong som Risikko (tydligen?) började med. 

Som någon tweetade: jag ser också utländsk ut. Jag kunde bli tagen för norsk, holländsk eller tysk. Varför inte rysk? Jag ser också utländsk ut. Jag K A N I N T E F Ö R S T Å retoriken. Det de de facto menar är att gärningsmannen har mörkare hy, mörkare hår, mörkare ögon än vad t.ex. jag har, och därigenom drar de paralleller till terrorister. Och det är ren och skär rasism. Den här rasismen odlas i vår största nyhetskanal. Shame on you.

För övrigt är jag också rädd över min egen reaktion till hela dådet. Jag klickade inte upp artiklar, jag tryckte inte play på presskonferansstreamen, jag följde inte med. Jag låg på soffan och tittade på Sex and the city. 

Varför? Varför reagerar jag inte starkare?

När dådet i Paris hände för knappa två år sen var jag vaken nästa hela natten och tittade på streamar, grät och följde med Twitter. Sen händer Bryssel, Berlin, Stockholm, Barcelona, Åbo. Våldsdåd och terrorism i Europa. Våld i alla former. Våld över hela världen. Och jag är avtrubbad. Jag blir mer och mer avtrubbad för varje dåd. 

Denna känslolöshet inför dessa F R U K T A N S V Ä R D A dåd är så skrämmande att jag inte riktigt vet hur jag ska vara. Jag väntar på att den här avtrubbningen ska övergå i ilska, för ilska kan jag göra något av. Jag kan handla, jag kan säga, jag kan agera, jag kan skriva. 

Nu är jag bara blasé och inkapslad i en konstig form av limbo där jag ligger på soffan med choklad i käften och kollar på nyheter med ena ögat. 

Jag står handfallen inför min egen reaktion. Samtidigt vet jag att min kropp inte klarar hur mycket som helst, dystern är redan alltför närvarande. Men jag vägrar också skylla min saknad av känslor på graviditet, det är för banalt. Men ev ligger det nåt i det.

PS: Har telefontid till en psyksköterska nästa vecka. Så där på tal om dystern.

torsdag 17 augusti 2017 - 19:09

DEN EVIGA BAKISEN

Så, vi bestämde oss för att åka hem en dag tidigare än planerat. Det känns som det var det enda rätta, min dyster var helt galen igår och fortsatte idag. Jag har gårtit för att jag får åka hem, gråtit för att vi är på väg hem, gråtit för att vi kommit hem.

Det är inte alls för att det skulle ha varit dåligt på nåt vis på stugan, men min hemlängtan blev bara för enorm. Jag var tvungen att få komma till min egen säng, min egen soffa, mitt eget golv. Och det är så skönt! Jag njuter av varje stund - varje stund när jag inte är nedslagen av dystern vill säga.

Den har eskalerat helt nu, dystern. Tidigare i dag kändes det som om mitt bröst skulle explodera, som om jag inte fick luft och som om allt jag gör är fel. Det är så frustrerande eftersom jag med mitt huvud vet att det här inte är en verklig känsla.

Eller en verklig känsla är det ju, men att det är något i hormonbalansen - lite som när en har riktigt hemsk bakis och tror att alla hatar en. Så är det, en evig bakis.

Urgh.

torsdag 17 augusti 2017 - 08:08

LAPPTRÄSK TAR KÅL PÅ MEJ

IMG 9429

Jag har hamnat i en spännande form av jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen. Det finns ett krav på att ta det lugnt och njuuuuuuta när en är på en stuga på landet, och samtidigt jobbar jag heltid. Båda är najs, men båda får mej att ha dåligt samvete. Sitter jag och njuuuuuter borde jag jobba och sitter jag och jobbar borde jag njuuuuta istället. Känner mej sliten åt en massa olika håll.

Eftersom det är september om two shakes of a lambs tail, känns det också som att livet måste få in en höstrutin. Jag väntar på att få komma hem, ta på mej jeans och ylletröja. Plocka fram höstjackorna och halsdukarna och sluta vara besviken på att sommarvädret aldrig kommer.

***

I förrgår besökte vi en djurgård här i närheten av Lappträsk, Malenas lantställe, med en flyktingfamilj som bor i här. Malena som guidade oss berättade om djuren, hur hon har två eller flera djursorter tillsammans - de mest otippade kan bli vänner. Tupparna hängde lugnt med kaninerna och alpackan åt gräs bredvid fåren och getterna.

Det var en höjdare och jag rekommenderar verkligen stället om du har barn och befinner dej i närheten av Liljendal.

***

Inatt har jag vaknat flera gånger av dystern. Jag tror det börjar vara dags att åka hem till den egna sängen nu.

söndag 13 augusti 2017 - 12:49

UNICORN RESCUE MISSION

IMG 2511

Jag fick en enhörningsbadleksak av Linnéa och Diego när de var till Spanien senast. Jag har länge väntat på att få ta den i bruk, och igår var dagen det skulle hända.

Vi gjorde en liten skogsutflykt på dagen och det var hett, hett. Vi bestämde oss för att köra till Drömstranden i Liljendal för att kasta talvturken (eller jag då). Nå, det var inte så varmt sen längre och jag chicknade out och stod och mesade med med fötterna i vattnet.

IMG 3

Johanna vågade sej däremot i vattnet och fick enhörningen som sällskap. Det blåste rätt duktigt redan vid det här skedet, även om stormen ännu inte hade börjat. Då hände det som inte skulle få hända.

 

IMG 2513

Enhörningen slet sej och simmade iväg! Hjälp!

 

IMG 2514

Johanna försökte simma ikapp den men enhörningen var snabb, det blåste hårt. 

Till sist stod vi alla där på stranden och bara såg den guppa iväg. Jag vinkade sorgset och grät lite, vi ska komma ihåg att jag är gravid och började tänka på hur ensam enhörningen kommer vara i vassen där på andra sidan sjön.

Efter en stund gaskade vi ändå upp oss och insåg att det enda vettiga vi nu kan göra är att starta ett räddningspådrag. Vilket vi gjorde. 

Vi försökte lokalisera var i vassen enhörningen strandat och bestämde oss för att ta bilen och se om vi kanske kunde hitta ett passligt ställe att ta oss ner till vassen.

Sagt och gjort. Vi hittade en bilväg som gick till en sommarstuga, Johanna och jag sprang ner till stugan (ingen hemma) och ut på en strandklippa. Där var den, enhörningen. Men fortfarande för långt borta och instängd i vassen för att vi skulle ha kommit åt den därifrån.

Vi gick tillbaka till bilen och körde vidare. 

Plötsligt såg vi en liten skogsväg, eller mest en traktorstig. Vi bestämde oss för att prova lyckan och se vart den gick.

IMG 2521

I änden av traktorstigen fanns den minsta brygga jag nånsin sett, två båtar och en massa vass. Det verkade som att vi var nära!

Vi bestämde oss för att låna den lilla roddbåten, lämna Mira på stranden för att förklara att det var en nödsituation - ifall någon skulle komma och tro att deras båt blivit stulen. (Tusen tack båtägaren! Du är en räddare i nöden!)

Så rodde vi ut bland vassen utan någon hum om varåt vi skulle.

IMG 2515

Och så plötsligt! Vi såg den! Båda skrek av förvåning och lycka. Där inne bland vassen låg enhörningen nöjt och guppade. Jag tog haken som fanns i roddbåten och räddade det vackra magidjuret.

 

IMG 2522

Mira sa att våra glädjetjut hörts på lång väg. Lyckan var så gott som total.

 

IMG 2516

Ingen i vårt sällskap, utom Johanna och jag, trodde väl egentligen att vi skulle hitta och få tillbaka enhörningen. Det gjorde vi ju, med makt. 

Så vad lär vi oss av det här? TRO PÅ DEJ SJÄLV, alternativt: ha fan inte en stor badleksak i sjön när det blåser.

Snipp snapp snut!

 

PS: Sen stormade det ju riktigt ordentligt på kvällen och alla var livrädda och svettiga. Jag får återkomma till det.