467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna september 2017

OM BÖCKER OCH VÄGGAR

Skrivet av Catariina Salo 14.09.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Screen Shot 2017 09 14 at 10.27.33

Hörni bra Vasablad i dag!

Jag loggade in på e-tidningen för att kolla artikeln om De langerhanska öarna, som jag hade ordnat pressinfo för igår, och stötte på mej själv på en sida. (Här är DLÖ-artikeln förresten (tror den ligger bakom betalmur tho), VÄLDIGT bra juttu! Nu är jag ännu mer nöjd över gårdagens pressinfo.)

I Sevendays-bilagan har jag alltså tipsat om fyra böcker jag tycker är bra om en mår dåligt, är deppig eller melankolisk. Bra böcker är det också, alla fyra! Lönar sej att gå in och kolla.

Men bredvid fanns Linns kolumn om den så kallade "VÄGGEN". Och den slog som en knytnäve mot näsryggen.

Det är det här jag kämpar med. Igen. Det verkar komma i cykler på 1,5 år för mej nuförtiden. Och för tillfället jag sitter i tvivelträsket. Nä men int är det väl så farligt?

Sen när en ser att läkaren skrivit vakava masennustila i ens epikris och skickat remiss till psykiatriska poliklinken måste en väl börja inse. Fast till och med då är det svårt.

Nu ska jag andas djupt resten av dagen medan ni går in och köper ett lösnummer av Vbl och läser alla de fina juttur som finns där idag. Tack för mej.


SAMLAR MINA TANKAR I ENSAMHET INNAN JAG GÅR UT

Skrivet av Catariina Salo 13.09.2017

Kategorier:

pressis1

Kolla de här tre tjusiga personerna jag jobbar med! Vi hade ett pressinfo för De langerhanska öarna i dag, håll utkik i t.ex. Vasabladet och ÖT imorgon, Kyrkpressen och Hbl nästa vecka!

 

Sitter här hemma och skriver stipendieansökan med högt blodtryck. Tänk att det ska vara så svårt att få ihop en viss sorts text när en vanligtvis spottar ur sej lite vad som helst på nolltid. Jag klarar bara inte av att lägga upp saker logiskt, utan att brodera ut till både höger och vänster i osammanhängande haranger och rudimentära avstickare. Tur att jag har goda vänner som hjälper mej ordna upp mina tankar och texter (ja, jag tittar på dej Minna).

Det är verkligen svårt att samla tankarna nu. Borde kanske - jag vet inte - meditera och andas lite och återvända till texten sedan.

Tittar ni förresten på Idols? Jag råkade ha på tv:n här nu och vet inte om jag tycker det är underhållande eller förfärligt äckligt att ett sånthär program görs. Och varför heter Antti Tuisku plötsligt Anatude? Fattar inget. 


TIPS PÅ SJUKSERIER?

Skrivet av Catariina Salo 11.09.2017 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Hej bloggen!

Jag har jobbat rätt mycket det senaste veckorna och därför haft lite svårt att hinna med dej. Eller jag har helt enkelt varit så trött om kvällarna att jag inte orkat skriva något. Inte så konstigt egentligen, tänker jag.

Nu har jag blivit sjuk, så nu är jag tvingad till vila på soffan. Har svarat på lite mejl men nu tänkte jag lägga mej ner och se på The Good Wife resten av eftermiddagen. Läsa lite bloggar perhaps? Jag kunde ju ta och svara på Sevendays blogglista och morgonlista här på samma gång så blir det lite action här.

Har du förresten serietips? Sånt som hittas på netflix eller Hbo? Har redan sett de vanligaste: GoT, Girls, GG, The Crown, Anne with an E, Black Mirror, Grace & Frankie, etc. Mitä näitä nyt on. Riverdale började jag också se på, kanske kan fortsätta med den. Och nya avsnitt av Bojack Horseman kom också, kanske jag återgår till den också. Nåja, jag har ju ganska mycket att se actually.

 

Blogglistan

Jag bloggar för att det är meditativt. Ibland bloggar jag för att jag har ett budskap, ibland bloggar jag för att jag vill komma ihåg saker senare, ibland bloggar jag för att skryta om saker jag gjort.

Jag läser andra bloggar för att det är underhållande och ett tidfördriv. Också för att veta vad som händer i mina vänner o bekantas liv.

Den första blogg jag läser på dagen: finns ingen för jag har inget system. Nån som länkat sin blogg på Facebook och har en intressant rubrik, typ.

Den här typen av blogg saknas: analyserande samhällsbloggar kan jag ibland sakna i Svenskfinland. Och fler regnbågsbloggar.

Det här skrivs det för mycket av i bloggar: inget. Det är ju det som är så himla bra med bloggar, att man får gotta ned sej i precis vad man vill och får skriva exakt så mycket man vill i sin egen blogg.

Blogg eller vlogg: blogg, men vloggar kan vara kul också! Eller liksom, korta klipp med texning är nice.

Atmosfären i den finlandssvenska bloggvärlden är just nu: bra, tror jag?

Det här tycker jag om sponsrat innehåll: det är väl upp till var och en, tänker jag. 

Mitt mål med min blogg är: jag har nog inget mål. Kanske ibland att sprida kunskap och ibland att försöka vara rolig. Men mest bara ÄR min blogg.

En bloggare jag vill byta liv med för en dag: jag vet faktiskt inte. Kanske Ellen för hon har så fina katter.

 

Morgonlistan

Det bästa med morgnar är: när Quentin kommer och kurar ner sej i armhålan.

Då stiger jag upp: vanligtvis mellan halv åtta och nio. Lyxen med att kunna jobba distans.

Det här äter jag till frukost: har aldrig varit någon hejare på frukost, tidigare drack jag oftast bara en kopp svart kaffe varje morgon. När jag blev gravid började jag tvinga mej själv att äta frulle, dels för att det säkert är bra för bebin, dels för att jag börjar må illa annars. Så ofta äter jag rostade rådbröd med ost och gurka och dricker te till. Har inte haft sug på kaffe heller sen jag blev på smällen.

Det första jag gör på morgonen: klappar Quentin och sen somnar jag ofta om.

Den perfekta morgonen ser ut så här: vaknar, får ligga kvar i sängen, somnar om, vaknar igen, stiger upp, kokar te, läser hesari, lyssnar på morgonmusik, går tillbaka till sängen.

Så här länge tar det att göra mig klar för skola/jobb: Från en halv till en timme. Men när jag jobbar hemifrån så stiger jag bara upp, tar på mej mysbyxorna och sätter mej framför datorn.

Mitt alarm på telefonen är: Norah Jones Come away with me.

Mitt bästa tips mot mogontrötthet: har inget, hjälp! Morgontrötthet är mitt största gissel!


HEITANEN & HENRIKSON s02

Skrivet av Catariina Salo 07.09.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

FullSizeRender 2

Min favoritbokpodd Hietanen & Henrikson är tillbaka för säsong två! Lyssnade förstås redan på första avnsittet och fick massor läspepp.

Här följer mina svar på Idas och Annes läslista.

 

1. De här böckerna ser jag mest framemot att läsa under hösten
Jag läste just den jag såg MEST framemot, Westös Den svavelgula himlen. Jag ÄLSKAR hans Helsingforsböcker så mycket att jag dööööör! Nu läser jag Johanna Holmströms Själarnas ö och till följande på listan ligger Eva Frantz Blå villan.

Jag ser också jättemkt framemot att läsa Koko Hubaras Ruskeat tytöt, som jag står i privat lånekö till.

2. Den här boken önskar jag att alla skulle läsa
Jag skulle säkert svara Hubaras Ruskeat tytöt om jag läst den - och om jag känner mej själv rätt. Men annars tänker jag väl Århundradets kärlekssaga pga kärlek, sorg och underbarhet.

3. Mina favoritböcker
Westö förstås, men storfavorit är fortfarande Monika Fagerholms Den amerikanska flickan.

4. De här böckerna tröstar mej
När jag var deppig för tre år sen så fann jag mkt tröst i Maria Turtschaninoffs Anaché (mer om det i en Sevendaysbilaga snart!).

5. Det här blir årets julklappsbok
Kanske Ted & Kajs Zoo? Själarnas ö och Svavelgula himlen också tänker jag.

6. Den här boken läser jag om och om igen
Jag läser faktiskt sällan böcker igen, men poesi bläddrar jag gärna i flera gånger. Tikkanens Kärlekssaga, Moliis-Mellbergs A och E Södersgrans dikter, för att nämna några.


PSYKISK HÄLSA ÄR EN KLASSFRÅGA

Skrivet av Catariina Salo 06.09.2017 | 5 kommentar(er)

Kategorier:

Jag blir så trött på den här neggigheten jag går runt och dras med, jag skulle inte ens vilja skriva om den. För första gången skäms jag också över att tala om hur jag mår, för just nu borde jag faktiskt inte vara nere, jag borde ha det bra och vara lycklig.

Men jag är inte det. Mitt humör dalar för var dag. Det blir jobbigare att stiga upp, det blir svårare och svårare att komma igång med jobbet varje morgon. När jag väl kommit igång är det ju roligt och givande, men det är liksom starten som blir trög. Och så blir jag så trött, så otroligt trött (fast det är säkert rätt normalt i min situation).

Det jag ändå blir mest trött på är hur svårt det verkligen är att få hjälp. Jag känner ju mina symptom, jag vet vart de kan leda. Därför har jag börjat söka hjälp redan för flera veckor sedan. Men jag blir bara knuffad vidare och framåt och får vänta på tider och läkare och får remisser skickade tillbaka. Mitt enda val blir att gå privat.

Och jag har tur, för jag har en bra företagshälsovård som direkt kan hjälpa. Jag har tur, för jag har för tillfället råd att betala terapi från egen ficka. Det jag ändå är mest trött på är hur svårt det är att komma fram till den där hjälpen och hur klassklyftorna bara växer.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, psykisk hälsa är en klassfråga i Finland. Har du inte pengar får du klara dej själv. Och var, VAR, är det förebyggande vården?

I dagens läge är jag fortfarande s.a.s. high functioning. Jag klarar av att rycka upp mej, borsta håret och le. Jag klarar av att kriga med olika instanser för att få det jag ska ha rätt att få. Men mådde jag ens några promille sämre skulle det inte finnas någon ork kvar. Och det är S Å  M Å N G A som har det just så, för dem kan det vara O M Ö J L I G T att kämpa sej fram till hjälpen.

Och vad är grejen med att det är totalt noll chans att få hjälp via psyk poli om en inte ligger i en blodpöl på golvet? Vill vi faktiskt att det ska vara så, att folk ska försöka ta livet av sej innan de får vård? Jag är så utmattad och frustrerad på det här - för så här har det ju sett ut i evigheter. Det här är inga nyheter. Men när det för fan inte görs något åt det!

Har någon av er förresten erfarenhet av nätterapi? Det är vad som nu föreslagits för mej från den kommunala sidan, men jag vet inte, det känns väldigt otryggt att inte ha en personlig terapikontakt.


EN HISTORIA I BOENDE

Skrivet av Catariina Salo 03.09.2017 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Min Twitterkompis hade postat en rolig tråd som jag läste imorse. Jag vill göra samma sak!

Så voilá, här får ni en historia i mina hem genom Google street view.

 

Screen Shot 2017 09 03 at 10.57.43

Det här är Tistronhagavägen i Petalax. Några hundra meter in längs med den här vägen bodde min familj när jag föddes (Google street view har tydligen inte varit där).

Jag försökte hitta nåt gammalt foto där hela huset skulle synas men det är tydligen omöjligt. 

FullSizeRender

Här är jag och mamma utanför huset nångång i början på 1980-talet. Det var (är fortfarande) ett rödtegelhus byggt på 70-talet. Inne var väggarna, golven och taken trä. Ganska mysigt när en ser på gamla bilder från barndomen, rätt trist när en var tonåring och träet började mörkna och hade en massa häftstiftsmärken.

FullSizeRender 1

Här ser man väggarna och golven, så där såg de ut hela min barndom. (Bild från mitt dop i januari 1981 tillsammans med mina bröder Jussi och Jaakko.)

 

Screen Shot 2017 09 03 at 10.58.33

När jag var nio skildes mina föräldrar och jag och mamma flyttade till Vasa. Min mormor och morfar bodde i det här huset då, fast det var rött och det stod flera stora vackra lönnar framför det. Mormor och morfar bodde i övre våningen och hyrde ut tre lägenheter i nedre våningen, i en av de lägenheterna bodde jag och mamma i flera år.

Kuriosa: i samma lägenhet har typ alla av mina mostrar och morbröder nångång bott. Eller inte vet jag alla, men flera av dem.

 

Screen Shot 2017 09 03 at 10.59.18

När jag var elva hade min mamma träffat en man som bodde i Sverige och de skulle gifta sej. Jag och mamma flyttade till Finspång där min styvfar Matti bodde. (Ingen google street view där, väldigt skumt).

Först var hela flytten och ny skola spännande, men jag kände mej aldrig riktigt som hemma där. Jag hade ett par goda vänner men mest kände jag mej utanför och konstig. Så när jag var 13 flyttade jag tillbaka till Petalax.

Screen Shot 2017 09 03 at 10.57.32

Min pappa och mina bröder bodde kvar i rödtegelhuset på Tistronhagavägen och jag flyttade in med dem och började en ny skola igen. Som tur kände jag många av mina skolkompisar eftersom jag ändå gått med dem i lågstadiet. Rätt tufft ändå, måste jag ju medge.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.01.07

När jag var 16 kände jag att jag måste få något eget, det började kännas tungt att leva ensam med tre vuxna män som hade sina egna liv. Det jag förresten minns bäst av min tid med pappa och bröderna är hur Jussi väckte mej varje morgon före skolan - jag var världssämst på att stiga upp.

Jag flyttade till en liten etta i byn, socialen stack till hyrespengar och jag hade kort väg till gymnasiet. Det var en spännande frihet. Mamma ringde mej varje morgon för att se om jag vaknat - jag hade telefonaktie och trådtelefon.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.01.50

När jag fick körkort flyttade jag till Vasa för att bo med mamma och Matti ett tag, de hade då också flyttat tillbaka till Finland. Vi bodde i församlingens lägenhet för Matti jobbade som el jefe-vaktmästare i Trefaldighetskyrkan.

 

Screen Shot 2017 09 03 at 11.58.55

Efter studenten jobbade jag ett tag och bodde i en trähusetta på Urmakaregatan i Vasa. Jag började studera emellanåt, men upplevde min första depression och låg mest i sängen och tittade på tv dag ut och dag in. Inga supergoda minnnen från den lägisen.

Screen Shot 2017 09 03 at 12.51.31

Under ett halvår var jag i Danbury, Connecticut och agerade barnflicka åt två små pojkar. Jag kommer verkligen inte ihåg vad gatan jag bodde på hette, men kanske det var Spring street, lite så här såg det nog ut.

 

Screen Shot 2017 09 03 at 11.07.54

I min desperation efter mål och mening med livet sökte jag sen till en folkhögskola, Länsi-Suomen Opisto i Huittinen. Där läste jag english drama i ett år och det var kanske en vändpunkt kan man säga. Jag vet att man brukar säga att folkhögskoleår kan ändra ens liv och att det är så uuunderbart och det låter så klyschigt och äckligt. Men det här var faktiskt både ett ljuvligt och ett insiktsfullt år. Visst var det lite hemskt emellanåt också, men mest givande.

Jag bodde på internat, och en del av internatet var en bit bort från själva skolan i ett egnahemskhus. Aurinkolehto tror jag huset hette. Där bodde jag med fyra andra tjejer och en kille. Jag har kontakt med en person fortfarande från det här året, resten är jag väl Facebookkompis med men inte så att vi ever skulle ses.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.11.01

Efter året i Huittinen bodde jag en sommar hos mamma och Matti, som nu hade flyttat till en lägergård i Korsholm. Lepikon leirikeskus hör till Vasa församling och Matti var nu vaktmästare där. Det är ett rätt underbart ställe vid vattnet, en ser Replotbron från vardagsrumsfönstret och det finns strandbastu och brygga. Ja och en hel lägergård vägg i vägg där det är skribaungdomar så gott som hela sommaren.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.11.37

Efter folkhögskolan hade jag sökt till Arcada för att studera media. Då var media- och teknikinstitutionerna i Norra Hagalund, och jag och min kompis Carre flyttade till Mattby. Vi började på samma klass och det var tryggt att ha någon en kände med sej. Eller ja, vi kände ju inte egentligen varann innan vi flyttade ihop, men vi hade ändå stöd av varann.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.12.15

Efter ett år flyttade Carre ut och jag fick en etta i Mejlans. Den hade textilväggar och ett loft. Starkaste minne: jag var och drog ut två visdomständer och hade så fruktansvärt ont att jag inte kunna äta annat än tomatsoppa i flera dagars tid. 

Jag köpte också min allra första dator när jag bodde här, det måste ha varit ca 2004.

Kontraktet låg på ett år och sen var jag tvungen att hitta nytt.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.13.03

Ettan jag bodde i på Skarpskyttegatan var alldeles supermysig. Den hade en liten arbetsvrå för dator och köket kunde man stänga in i en skrubb. Det fanns ingen dusch, så ville en inte duscha med handduschen var en tvungen att ta hissen upp till sjätte våningens bastu.

Kuriosa: när jag bodde här hängde jag jämt och ständigt hos mina kompisar Mia och Mick som bodde på Roban, i samma husbolag som jag och Mira bor i nu. Och nu bor min kompis Lina i huset bredvid det jag bodde i Skarpskyttegatan. Det känns som nånslags cirkel sluts när jag går samma väg nu som 2005 från Roban, genom Johannesparken till Skarpskyttegatan för att plocka upp Lina för våra promenader.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.13.29

Det ettåriga kontraktet tog slut på Skrapskyttegatan och jag fick ett långt kontrakt på Porthansgatan. Det var en ljus, ganska trist, men rätt bra planerad lägenhet. Här bodde jag i några år, med ett litet avbrott för utbytesstudier i Shanghai.

I Kina finns ntaurligtvis ingen Google street view tillgänglig, men jag kan berätta så mycket att alla utisar var inträngda i ett hörn av kampuset, alla i samma byggnad. Det var ett litet rum med säng, bord och toalett. Ungefär det en behöver.

Jag hade världens långsammaste laptop, som då kändes supermodern, och med MSN höll jag kontakten till mina vänner i Finland.

Jag kom tillbaka, studerade ett tag till och sen började jag jobba på heltid. Jag köpte ett torp i Petalax och what do you know, en dag bestämde jag mej för att jag skulle flytta dit. (D'oh.)

Screen Shot 2017 09 03 at 11.15.14

Lillstugon hette torpet. En alldeles ljuvlig liten mormorsstuga, men den låg fan mitt i ingenting.

Knappt ett år tror jag att jag bodde här. Hälften av den tiden med min boyfriend från Jeppis. Sen blev vi trötta på skogen och fälten och flyttade till Vasa.

Screen Shot 2017 09 03 at 12.21.57

Vi fick ett andrahandskontrakt i ett av de få gamla stenhus med lägenheter som finns i Vasa. Det var en superfin lägenhete som var möblerad till hälften - och hade ett Smeg-kylskåp. Lyckan var gjord.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.16.29

Nåh, så gjorde vi slut. Jag var tvungen att snabbt som attan hitta en lägenhet och fick ett VOAS-rum i ett trevligt husbolag på Kyrkoesplanaden. Det var ändå inte optimalt att bo med en fullständig främling när en var närmare 30 än 20, så jag lirkade med min kusin och bästa vän Linnéa och fick henne med på att flytta ihop med mej.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.17.05

Vi fick en 90 kvadratare bara ett kvarter från mitt VOAS-rum som vi fick måla precis som vi ville. Vi hade en rosa salong! 

Fatta att vi betalade 900 euro för lägenheten, den hade två vessor och två balkonger. Drömmm.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.17.58

Sen hände det sej att jag började kila stadigt med min gamla studiekompis och flyttade hem till honom i Alberga. Jag hade kommit in på Soc&Kom och började min journalistbana.

Kuriosa: under min studietid tillbringade jag mycket tid i denna samma lägenhet eftersom jag då kilade stadigt med en kille som bodde i ett rum där. Dessutom var jag bästis med killen jag senare blev ihop med och som actually bodde i/ägde lägenheten. Så det finns ganska många olika sorts minnen från den lägenheten.

Summa summarum: jag trivdes aldrig i Alberga. När vi sedermera gjorde slut flyttade jag till Rödbergen, och har hållits här sen dess. Inte av något principskäl, det har nu bara blivit så.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.20.46

Här börjar också någon sorts vändpunkt. Jag flyttade till min ljuvliga, men hutlöst dyra, etta på Båtsmansgatan och bodde där i flera år. Burspråket bredvid personen som dammar matta i fönstret var mitt.

I den här lägenheten har det hänt så mycket att jag vet inte vad! Nya vänner, fester och efterfester, djup ångest och förfärlig oro, pengabekymmer, kärlek, flings, bästisar, rakade huvuden, spagetti med ketchup, allt allt allt. Det här är faktiskt ett superkärt ställe för mej inser jag nu.

Sen råkade jag i misstag hitta en billigare lägenhet när min kompis My sökte nytt hem.

Screen Shot 2017 09 03 at 11.21.26

Huset ser kanske inte ut för mycket, men det var ett fantastiskt husbolag med SIMBASSÄNG. Lägenheten var väl planerad och hade en stor inglasad balkong.

Det här var både en fin och en hemsk tid, kärlek och depression och kärlek igen och Quentin kom till mej när jag bodde här.

Sen träffade jag Mira och vi bestämde oss att som riktiga vuxna flytta ihop i ett riktigt hem.

EDIT!

Screen Shot 2017 09 03 at 13.15.47

Fast först var jag ju i Göteborg ett tag! Där bodde jag en bit utanför stan som inneboende hos Sami. Det var väldans trevligt, fast nåt sammanhang fick jag aldrig i Staden. SLUT PÅ EDIT!

 

Screen Shot 2017 09 03 at 11.22.52

Nu bor vi i en så gott som perfekt lägenhet på Roban. I huset bredvid Swengi dock, så det kommer en del oönskade ljud till och från, och köket är så litet att två personer knappt har rum där samtidigt, och för tillfället är hela Roban uppgrävd men FÖRUTOM det har vi nu ett perfekt hem.

Nästa lägenhet blir väl då säkert en radhustrea i östra Helsingfors nånstans, kan jag tänka mej.


OLIKA LÖRDAGSSAKER

Skrivet av Catariina Salo 02.09.2017

Kategorier:

IMG 3267Världens enda finlandssvenska Miss Gay Finlandar, Catariina Salo och Melanie Orenius. HUR BRA?

 

I dag steg jag och Mira upp en timme för tidigt för att ta ett för tidigt tåg till Karis. Orsaken till debaklet var att jag inte kollat upp tågtiderna ordentligt, eller helt enkelt inte förstått vad jag läst eftersom klockan inte är min styrka. När jag insåg misstaget, efter att biljetterna var köpta, satte jag mej naturligtvis ner och grät, gravid som jag är. Nåja, en extra timme i Karis har aldrig skadat någon, speciellt inte som det var Raseborg Pride.

Så otroligt fint ordnat och så sjukt fin Pride. Är så glad över att människor orkar ordna sånahär evenemang, att folk igen och igen lägger sin fritid på att 1) synliggöra strukturella problem 2) fira kärleken och allas lika värde. Här kan ni förresten läsa det lilla hälsningtalet jag höll i Karis i dag.

En rolig grej som hållit upp mitt pissiga grävidhumör de senaste veckorna är förresten att jag kommit in på en kurs jag sökt till. Jag ska få skriva med Mia F och Monika F under året och jag är så fruktansvärt glad över det, tror det är exakt vad jag behöver nu. Det känns som att det behövs något för att lyfta humör och självförtroende nu småningom.

En annan bra sak som hände mej igår, var att min vän Daniel fick mej att inse det fina i att äga en chromecast. Har i ååååååratal tänkt att jag borde "skaffa en såndär sladd så man får datorn till tv:n", men är minst intresserad i världen av att ta reda på hur teknik funkar så det har nu inte blivit av. Men NU KAN JAG SE NETFLIX PÅ MIN TV och min livskvalitet sköt i höjden. Det kan faktiskt hända att jag inte kommer att göra annat hemma nu än ligga på soffan och se på serier. Det är förresten faktiskt exakt vad jag gjort hittills också, men nu kan jag se det från en liiiite större skärm.

Nähä, nu ska vi se om vi lyckas få höra några ljud från magen. Vi har en såndär doppler som det ska gå att höra bebins hjärtljud med, men vi har inte fått det att funka en enda gång. Nå, en gång till kan vi väl testa.

Hej då!


BRA SAKER EN FREDAG

Skrivet av Catariina Salo 01.09.2017

Kategorier:

IMG 3217

I DAG ÄR DET FREDAG! Här kommer en lista på varför det är en bra sak.

1. Den här fredagen avslutar en två veckor lång kamp mot klockan och livet. Jag har slitit som en häst för att få allt jobb gjort före de tusen deadliner jag haft de här veckorna. Nu ser jag redan ljuset och andas med hela lungorna. Det är en magisk känsla.

2. Imorgon är det lördag, men också Raseborg Pride. Det ska bli festligt att gå i parad och vara med på parkfest, tummar för bra väder.

3. Mira kom hem med en skepparkeps åt mej!!!! Jag har letat efter en i åratal, på loppisar mest. Men alla är galet mycket för stora för mitt minilill huvud. Den här hittade då Mira på H&M av all ställen (stlk S), och jag accepterar med glädje. Nu ska jag gå runt och kepsa mej resten av hösten.