467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa alla inlägg skrivna oktober 2017

WHO DIS?

Skrivet av Catariina Salo 04.10.2017

Kategorier:

Jaha ja, vem är jag undrar Sevendays. Vi kan ju ta och fundera på hur det känns just i dag!

616078 10151281375390664 495879662 oSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

På jobbet: Jag är rätt försiktig i nya jobbsammanhang, samtidigt kan jag lägga på mitt redaktörsfejs och ställa alla de rätta frågorna. När jag kommit in i ett arbetssammanhang blir jag rätt rolig och avslappnad, den där som HEITTÄR LÄPPÄ men samtidigt kan prata om svårigheter på jobbet.

Överlag när det kommer till jobb så är jag en bergochdalbana. Först är jag oövervinnelig och kan allt, några veckor senare är jag säker på att alla hatar mej och att precis allt jag gör är värdelöst. 

På festen: Nu har jag inte varit på fest på ett tag, men vanligtvis brukar jag vara den som showar i små grupper, drar mej undan i stora. Jag trivs bäst i små grupper, vill hellre sitta på pub med två vänner än vara på en stor fest. Fast har jag tillräckligt mycket öl spelar det ingen roll var jag är, då har jag roligt hur som helst.

catzobw

Så här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

I kompisgänget: Jag har många vänner som jag på senaste tid har försummat å det grövsta. Jag älskar dem alla och det känns verkligen hemskt att jag inte hunnit eller orkat umgås på flera månader. Jag är den som dels lyssnar på andra, dels spyr ut mitt illamående på mina vänner och väntar mej stöd och hjälp - vilket jag också får.

På gymmet: Är jag inte.

981261 10151684092275664 139338212 oSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

I bloggvärlden: Vet jag inte längre. I den förra bloggeran var jag väl ganska rolig, nuförtiden är det ju mest misär och angst här. Jag tänker att jag vill säga något med det jag skriver, men också vara lite lättsam och rolig ibland. Osäker dock om min humor skiner igenom.

I skolan: Var jag en medelmåtta. Försökte vara rätt cool och sval, men det lyckades nog sällan - speciellt i högstadiet. I gymnasiet var det lättare att vara sej själv och att vara bland andra. Men tja, jag var duktig utan att egentligen göra nån effort. 

1239225 10151854658665664 1004036543 oSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

Bland okänt folk: Tyst och tillbakadragen för det mesta. Jag är rädd för folk jag inte känner, jag vet inte hur jag ska vara och har svårt för small talk. 

På restaurang: Så länge jag får pizza är jag glad.

10628313 10152661540995664 1549444397144167578 nSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

I klädbutiken: Ogillar verkligen att gå i klädbutiker, ännu värre om jag måste prova något. Det som jag däremot Ä L S K A R är att gå på Stockas glas- och köksavdelningar. Där vilar mitt sinne! Jag besökte Iittalabutiken i Arabiacentret för några veckor sen och DÄR, ja DÄR vilade verkligen mitt sinne. Det var det bästa jag varit med om på länge.

I en okänd stad: I städer vill jag se saker, men sällan ensam. Är jag ensam blir jag alltför medveten om mej själv och vet inte vart jag ska vägen.

11426716 10153316615960664 580361201862648431 nSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

På flyplanet: Jag har egentligen inget emot att flyga, förutom att jag får otroligt dåligt samvete efter varje flygtur. Nu har jag ingen förstört världen en liten bit! Hatar också att vänta på att boarda. 

 

11538987 10153341719855664 490947977949027962 oSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.

I en relation: Rätt ombytlig här också. Jag kräver ganska mycket eget rum och egen tid, vilket kan vara svårt för andra ibland. Annars är jag en som gärna vill ha det roligt och jag fånar mej rätt mycket. Vill skratta. 

Jag anpassar mej också mycket till den andra i en relation och vill att den ska ha det bra. Jag tänker ofta på hur allt ska vara jämlikt, i alla fall i teorin.

I hissen: Tyst som fan! Om jag inte är ensam, då tar jag selfies via spegeln.

11755716 10153391473220664 760272591240437281 nSå här såg jag ut på en gammal profilbild på Fb.


DEPRESSIONSDAGBOKEN

Skrivet av Catariina Salo 03.10.2017

IMG 4296En bonusbild på hur en reser med stil. Mysuniformen är No1!

 

I förra veckan köpte jag Anni Saastamoinens Depressiopäiväkirjat och läste ut den i ett huj. Det var mycket ilska och svordomar, mycket illamående maskerat i humor. För det är så en ibland måste göra för att klara sej.

Överlag var det en intressant resa i någon annans psyke, för det är ju exakt vad det är. Någon annans psyke, som aldrig kan jämföras med det egna. 

Jag tycker det är viktigt att komma ihåg när jag, och många andra med mej, skriver om sin psykiska hälsa och ohälsa, att allt alltid är individuellt och det är bara du själv som kan veta exakt hur du mår och vad som funkar för dej.

Bloggar ger överlag sällan sken av att vara allvetande eller sitta på nån allmängiltig sanning, och det är bra, för när du är mitt inne i något har du sällan distansen att se hela sjukdomsbilden/problemet. Jag själv som exempel: jag har verkligen ingen helhetsbild över min situation för tillfället - heck, jag vet inte ens ännu hurdan vård jag kommer att få. Jag tror det är viktigt att komma ihåg när en läser olika sjukdomskildringar, håll i åtanke personens distans till det hen skriver/pratar om.

Med det sagt kan jag glatt meddela att jag nu två morgnar i rad sovit till 10.30. Efter ett halvår av nätter då jag vaknat mellan tre och sex på morgonen känns det U N D E R B A R T. Klart jag varit vaken under natten och morgonen, men jag har fått sömn igen. Känns magiskt. 

Och tillbaka till Depressiopäiväkirjat, jag kände igen mej i berättelsen om hur svårt det var att få vård och hur länge det tog. Jag var med om exakt samma för tre år sen när jag sökte om FPA-stödd rehabilitering. Däremot hade jag gärna hört mer om själva tillfrisknandet och vad hände när hon kom in till psykiatriska polikliniken mot slutet? Där är jag förstås nyfiken eftersom jag själv är i den vården nu men inte riktigt vet vad som komma skall.

Nåja, rekommenderar boken till dej som har nån i din närhet som mår dåligt och till dej som kanske funderar på att börja söka hjälp. Varsågod för tips! (Och som sagt, kom ihåg att all sjukdom är individuell och att det inte finns någon allmän sanning.)


KARAOKETERAPI

Skrivet av Catariina Salo 02.10.2017

Kategorier:

IMG 4258IMG 4261IMG 4262IMG 4263IMG 4264IMG 4265IMG 4266IMG 4272IMG 4273

Bilder från Blackpool och Lytham. På bilderna olika Djur ur Djurklubben.

Under veckoslutet umgicks jag med mina äldsta vänner. Det var ett oerhört behövligt veckoslut, även om det blev en tung resa.

Vi träffas varje sensommar, alternativt tidig höst, för att uppdatera oss på varandras lägen och ha vårt årsmöte. Oftast brukar vi också sjunga karaoke, och det var den aboslut bästa programpunkten det här veckoslutet också.

Vi hade ett eget litet karaokerum till vårt förfogande i et par timmar i Manchester på lördagen, och jag tror nästan att jag - trots nykterhet och grossess - var den som tog i allra mest under sångstunden. Det var så ooohtroooligt skönt att bara skrika ut allt! Att sjunga som om det inte fanns nån morgondag. För det fanns det inte just då, det var bara vi sju och några mikrofoner.

Jag fattar inte att det inte finns privata karaokerum i Helsingfors, i karaokens förlovade land. Det är så jäkla bra terapi, tycker def att det i kommunernas hälsovårdsbudgetar kunde prickas in lite karaoke, så bra kändes det just då.

Nu är jag rätt urvriden, men det är det värt.