Visa alla inlägg skrivna februari 2018

onsdag 28 februari 2018 - 09:18

FEM DAR SOM MAMMA

F7F3B964 CAEF 4C5F BA4A C73A4E4E0254

 

Idag har Louna funnits till i fem dagar. Tänk att en människa kan vara så färsk! Hon äter och sover mest för tillfället - och är väldigt väldigt söt. Hur kan världens sötaste unge ha kommit till just oss undrar man ju.

Hemma har vi kekulerat sen måndag eftermiddag och allt skulle vara perfekt om jag inte hade så ont i underlivet. Men that too shall pass, måste en ju tänka.

Det talas om sibirisk kyla utomhus men vi har bubblat in oss här hemma. Lollar på i badrock och yllesockor och för en stund stängdes faktiskt världen utanför av. Känner inget behov av befatta mej med samhället riktigt ännu.

Den stora moderskärleken då? Alltså Louna är det finaste jag nånsin sett, men är jag faktiskt en mamma? Känns både revolutionerande och vansinnigt. Mest vill jag bara ligga under ett täcke med henne i famnen.

fredag 23 februari 2018 - 21:14

LOUNA ÄR HÄR!

IMG 8210

Hon är här nu, Louna Leia Lucia! Med de strategiska måtten 2290 gram och 47 cm är hon ändå det största som kommit ur mej nånsin.

Alla mår bra, vi har ett familjerum på Kvinnokliniken och Louna är ungefär det finaste ever?!

Återkommer med the gory details om förlossningen lite senare, nu ska jag se på mitt barn.

tisdag 20 februari 2018 - 11:53

KURT COBAIN REINCARNATED?

IMG 8110Skärmdump från Nalles instastory, @bjornfagerholm.

Någon jättestor njutning av att stå framför en kamera får jag verkligen inte. Det är inte så att jag skulle ha nåt emot att se mej på bild, jag är inte ens så kräsen med hur jag ser ut på fotografier - men ska jag posera, då fan blir det lätt jobbigt. 

Som tur har jag vänner som inte bara är snudd på övernaturligt bra fotografer, de får mej nästan att glömma all poseringsangst också. Ja, jag ser på er Frida och Nalle.

Jag hade redan gett upp på att ta några graviditetsfoton, dels för att jag inte är bekväm med gulliga magbilder, dels för att min hälsa blivit så dålig. Som tur har jag ändå vänner som pushar på och påminner mej om att jag troligen kommer att ångra mej senare om jag inte gör det. OCH! Dessa vänner kommer HEM till mej för att fota. 

Jag säger inte att det var en walk in the park att bli fotad med den obekvämhet som sitter i kroppen för tillfället, men det gick och Nalle gjorde sitt absolut bästa för att jag skulle känna mej bekväm. Tack Nallukka! Och tack till assistenterna som också var med.

Lovar visa bilder senare. Nu ska jag fortsätta dricka hallonbladste och guppa på jumppabollen. Det är nämligen Kurt Cobains födelsedag i dag och det vore nice om Drakungen skulle födas exakt just idag. (Alltså vi inser väl alla att det kommer att ta till 2.3 när de sätter igång det hela?)

söndag 18 februari 2018 - 13:23

TVÅNGSGIFTE I FINLAND

IMG 8031

Vi gifte oss för ett och ett halvt år sen. Det var en otroligt snabb händelse i magistraten, men den betydde massor för oss. Inte bara betydde våra underskrifter på det där pappret att vi skulle dela våra liv, de betydde också att vi kunde bli mammor tillsammans.

Ja jag vet, jag har tjötat om det förr, men snabb recap: för att både Mira och jag ska bli lagliga mammor till Drakungen måste Mira adoptera hen efter födseln. Det kallas intern adoption, alltså en adoption som sker inom familjen. För tillfället är det enda möjligheten att Mira ska få samma lagliga rättigheter och skyldigheter gentemot Drakis som jag, som födande mamma, har. Samma skulle ju förstås gälla omvänt om det var så att Mira hade burit det här barnet.

En intern adoption kan inte genomföras om man inte är gift - alltså var vi tvungna att gifta oss för att få barn tillsammans.

Eftersom vi ändå planerat att gifta oss var det ju ingen stor grej, mest en formalitet som vi var tvungna att få undan före fertilitetsprocessen. Trots det gnager det i mej, vi sattes igen i en helt annan position än andra människor som bestämmer sej att få barn tillsammans. (Däremot kan man också se det så att vi får TVÅ bröllop, det lagliga där vi undertecknade ett papper och en stor bröllopsfest sen när barnet är fött och vi återhämtat oss! Ja, det kommer att hända i nåt skede, kanske redan i höst????)

I fredags skrev de flesta finska medier, bl.a. Svenska Yle, om att den nya Moderskapslagen blivit godkänd i lagutskottet och kommer att gå vidare till omröstning i riksdagen. Moderskapslagen går vidare på grund av det medborgarinitiativ som lämnades in till riksdagen 2016, de tidigare regeringarna har nämligen inte själva varit så intresserade av det här med barns rättigheter.

I och med moderskapslagen kommer barnets rättigheter att stärkas och ett ofött barn till ett kvinnopar, som kommit till genom fertilitetsbehandling, kommer kunna ha två lagliga mammor redan när det föds. Någon intern adoption kommer inte mer att behövas, utan den andra mamman i familjen kommer kunna erkänna sitt moderskap på rådgivningen - precis som ogifta heteropars pappor redan nu kan göra. (Den nya faderskapslagen som ger pappor möjligheten att erkänna faderskapet före barnets födsel godkändes för ett par år sedan.)

Kristdemokraterna, som varit de som främst motsatt sej den nya moderskapslagen, har haft som sitt number one-argument att man genom den här lagen tar bort möjligheten att erkänna faderskap, att det skapas faderlösa barn. Det här stämmer inte alls, eftersom lagen gäller barn som kommit till genom donerade könsceller. När man donerar könsceller ger man avkall på föräldraskapet och alla skyldigheter och rättigheter det innebär. Det har liksom aldrig funnits någon där som kan claima ett faderskap, det är en laglig omöjlighet. He fonkar int så. (Disclaimer: det funkar likadant för heteropar som använder donerade könsceller, donatorn har där också gett avkall på rättigheter och skyldigheter. OCH, sedan 2007, har ett barn som blivit till genom donerade celler rätt att ta reda på sitt genetiska ursprung när hen fyllt 18, donatorn har däremot fortsättningsvis inga skyldigheter gentemot barnet.)

Moderskapslagen är alltså en bra sak. Den stärker ett barns rättigheter, den ger barnet två lagliga föräldrar redan före födseln - så där som för heteropars barn. Nu måste den bara godkännas i riksdagen, men jag KAN inte tro att den INTE skulle godkännas? Jag tänker att de som eventuellt motsätter sej är Sannfinländarna och KD.

Men ja, den andra saken. Enligt vad jag förstår och uppfattar av medborgarinitiativet är att kvinnoparet i fråga inte heller behöver vara gifta för att den andra mamman ska kunna godkänna moderskapet. Det här är en oerhört viktig point, eftersom det jämställer ett kvinnopar med ett heteropar - i det här avseendet. 

Så nu är det bara att hålla tummarna att det går igenom. För oss spelar det ändå ingen roll eftersom det ju kommer att ta tid innan lagen träder i kraft. Vi måste ändå genomgå adoptionsprocessen och lägga ut ett parhundra pix för att Drakungen ska ha två, i lagens ögon, likvärdiga föräldrar.

***

Sen borde vi förstås prata mycket mer om manspars möjligheter att bli föräldrar. Det är en knepigare fråga och här tangerar vi också ämnet om surrogatmödraskap som är så himla komplext och svårt. Jag tycker inte vi bara rakt av kan säga NEJ, allt surrogatmödraskap ska förbjudas (däremot tycker jag inte man ska kunna hyra livmödrar hur som helst, speciellt i/från länder där det lätt blir en fråga om pengar och människohandel).

Ordnar vi med möjligheter för en viss människorgrupp måste vi också ta hänsyn till andra, det är det som den intersektionella feminismen går ut på. (För tillfället räknas t.ex. en kvinna som bär sin transmans befruktade könsceller i sin livmoder som ett surrogat i Sverige, och allt surrogatmödraskap där är förbjudet. I Finland är det här ändå en möjlighet.) Men som sagt, det här är otroligt komplext och invecklat, vi kan kanske gå in på det mer nån annan gång.

Och PS: Nä, jag har inte fött ännu. Väntar otåligt. Fick känslan på mödrapoli för en vecka sen att läkarn trodde bebisen kunde komma vilken dag som helst. Min kropp börjar vara i bristningsskedet och snart vet jag inte hur jag ska orka igenom en förlossning. Den som sa att graviditet inte är sjukdom (bl.a. jag för åtta månader sedan) är en jäkla stor båg och bluff. Graviditet kanske inte är en sjukdom, men FAN den kan ORSAKA mycket sjukdom. 

tisdag 13 februari 2018 - 13:40

MAX 17 DAR KVAR

gravidmagar4Egentligen ville jag bara visa upp det här kollaget med tretti halvnakna magar. Speciellt nöjd är jag över den sittande bilden framför julgranen. (Ni kanske ren insett att jag inte är mycket för att posera sött.)

37+4 visar gravidappen, mellan 90 och 110 visar blodtrycksmätaren konstant i undertryck och skulle jag ha en monitor som mäter huvudvärk skulle den dallra och skaka, mycket och ofta.

Det är verkligen inte min grej att vara gravid. Hoppas jag är bättre på att vara mamma. (Jag hade väl två veckor där i ett skede när det började kännas rätt bra psykiskt och innan kroppen totalt lade av, två veckor av att känna mej snygg och GLOWING. Nåja, bättre än inget!)

Samtidigt: nu är det max 17 dagar kvar av det här tillståndet! Sjutton dagar är ju så gott som inget. (Eller så blir det troligen den längsta tiden i mitt liv.) Om sjutton dagar sätts jag igång om inget hänt före det. SJUKT JÄVLA SPÄNNANDE.

Tuudeluu!

fredag 9 februari 2018 - 04:43

VÄRLDENS BÄSTA BABYSHOWER

IMG 7816

Nä men här sitter jag klockan kvart i fem på morgonnatten och kan inte sova. Har redan varit vaken en stund - mest för att jag oroat mej. Tyckte att jag inte kände av Drakungen nästan alls igår, så när jag vaknade på natten var jag tvungen att, igen, ligga och känna efter. Och visst, där var ju nog rörelserna sen slutligen. Det här med oro är helt nytt, det började bara för nån dag sedan. Antar att det nu sitter i tills jag föder (och sen resten av livet när jag ska se min unge växa upp. Halp).

Men när jag en gång är uppe kan jag ju berätta om världens bästa babyshower som jag fick igår. Nämligen INGEN babyshower, eller, icke-babyshowern.

Redan tidigt i graviditeten har jag nämnt för ett par vänner (ok, nämnt är en underdrift - more like hetsat) att jag inte vill ha en babyshower. Jag har känt mej så svag till sinnes, att det att vara mittpunkten i en samling, trots att samlingen består av av kärleksfulla vänner, kändes som en alltför stor utmaning.

Därför blev jag så OTROLIGT glad när min sister from ... my mommas sister (lol?), alltså Linnéa, kom över för ett stillsamt ligga-i-sängen-bredvid-varann-och-läsa-häng igår och hade med sej en icke-babyshowerpresent från några av mina nära vänner. Jag ÄLSKAR att mina vänner respekterar att jag inte orkar just nu men att de ÄNDÅ vill ge mej bulla, blommor, choklad och presentkort till pizza! Så löjligt glad. They truly know me.

Jaja, nu är some-anarkin slut för denna gång. Puss & kram och allt det där!

torsdag 8 februari 2018 - 08:04

SOME-FÖRBUDET

IMG 7791Fattar ej hur det kan vara uppförsbacke in till Kvinnokliniken! Hälsningar från alla höggravida någonsin.

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur min mamma varit på besök och bakat örfilar och stekt spenatplättar och om mina tankar kring rätten att få barn och att hyra ut sin livmoder, som Peppe och Magnus pratade om i sin podd (nu såg jag att de fortsatt prata i nya podden, den har jag inte lyssnat på än), men nu blir det inte så.

Jag var igen in till Kvinnokliniken på onsdagen för att mitt blodtryck bara inte sjunker. Bebin mår fortfarande bra, så det är jag som får ta smällarna nu - som tur. Med ett blodtryck som inte verkar ge med sej trots medicinering, och med förhöjda levervärden sa läkaren att nu är det dags att SUPERVILA. Inget hängande på stan (nå det gör jag inte), inga tunga besök, inget maratontittande på serier och tv - och INGET SOME. Eller hen sa inte att jag inte FÅR vara sociala medier, men att det inte är bra att ligga och scrolla. Är lite osäker på om det är pga att det triggar till huvudvärk eller pga att det ofta triggar till andra saker, typ upprördhet. Eventuellt båda. 

Så nu hörni, nu ska jag ligga och titta i taket och ha det tråkigt. Läsa böcker får jag, så länge det inte är spännande deckare. LOL. Lol och suck.

Anyways. Får väl vara lite anarkist ibland och blogga när jag orkar. Annars får ni väl typ hålla tummarna för att blodtrycket ska sjunka och huvudvärken ge med sej.

Hej då!

måndag 5 februari 2018 - 07:40

SPA-DAG PÅ KVINNOKLINIKEN

IMG 7726

Man hinner bara säga "om jag gör nåt intressant om dagarna längre?" och så vips sitter man i en taxi på väg till akuten. Nej, jag har inte fött barn, men det var ju rätt spännande ändå.

Det ryggont jag nämnt tidigare eskalerade till en alldeles olidlig huvudvärk i lördags och mina blodtrycksvärden skenade iväg. Jag är ju inte den som hemskt gärna ringer hälsovården, men efter några samtal på lördag och ett på söndag morgon så bad dom mej komma in för observation.

(Det mest spännande i det här är faktiskt att Quentin märkte redan på lördag kväll hur ont jag hade. Han blev skygg och kom inte alls upp i sängen. Vid ett skede  hoppade han upp i famnen på Mira och när jag gjorde nåt gråtljud i sovrummet blev han helt stel. På morgonnatten på söndag när jag låg och grät såg han villrådigt runt sej och var skitskraj. HUR ska han klara av att jag får sammandragningar före vi åker in och föda??? Viktig och valid fråga, alltså!)

Men alltså vilken vård på Kvinnokliniken! Är helt tagen. Ett eget rum direkt vi stiger in genom dörren, en sköterska/barnmorska som pratar svenska, fräscha utrymmen, smörgåsar och allt det där. Lite som vår egen privata spa-dag, som Cia uttryckte det, minus smärtan och alla maskiner, hehe. Schysst också att nu ha lite koll på vilken avdelning vi ska rusa till sen när Drakungen är på väg ut. (I ett skede hörde vi en patient som kom in och skrek allt hen orkade. 20 % skrämmande, 80 % spännande.)

Anywho, bebisen har det riktigt bra därinne, har tydligen vuxit lite om jag förstod rätt, och efter lite panacod lättade min huvudvärk och trycket sjönk tillräckligt för att vi skulle få fara hem. För tillfället såg det alltså inte ut som havandeskapsförgiftning, FIU. Nu är vi hemma med order om att komma in direkt trycken far iväg igen eller huvudvärken kommer tillbaka. Och hela tiden går jag förstås runt med en känsla av att den spejar där i bakgrunden, huvudvärken. Men jag får väl bara ta det som det kommer nu och CHILLAXA allt det går!

Så glad ändå, över samhället och vården och allt. Det behövs lite positiva erfarenheter ibland, och dom stryker snabbt över så himla många negativa vårdmöten. Att tack Kvinnis, jag har återfått tron!

fredag 2 februari 2018 - 13:12

SO I'LL START A REVOLUTION FROM MY BED

IMG 7667En trött och sliten muija tillsammans med en fräsch Muffins i snöinfernot.

Om jag gör nåt intressant om dagarna längre? Nä inte så värst. Nu har jag dessutom legat i sängen i snart två dygn för att jag har så jäkla ont i ryggen, nåt med en nerv i kläm, typ. Försökte mej på en liten outing igår med Cia, men fick ge upp och gå hem för jag hade så ont att jag ville spy. Det enda som funkar är horisontalläge, stå och gå gör ont - sitta är sämst. 

Det värsta är nästan inte ens värken utan att det blir så JÄVLA TRÅKIGT att ligga still i samma läge dag som natt. Jag blir sjukt rastlös och kan varken koncentrera mej på böcker eller poddar. (Nu kom som tur en ny säsong av New Girl på Netflix, har tittat mej fram till avsnitt 9 av 22 redan i dag.)

På grund av horisontalläget kunde jag inte heller delta i demonstrationen mot aktiveringsmodellen (insert den här låten av Oasis). Lord knows att jag hade velat vara där. Är, som många andra, så in i ryggmärgen trött på Sippes regering och den här aktiveringsmodellen bröt kamelens rygg. Äh, egentligen har kamelens rygg varit pajad ganska länge. Men kudos till alla som har tagit sej till jobbet - eller jobbar hemma - utan att marra i dag, trots att det säkert varit lite invecklat. Det är ändå inget mot vad de arbetslösa och sämre ställda har det. En strejk ska trots allt påverka samhället, annars är den väl inte till nån nytta.

Men du, har du tips på vad jag kan göra i min tristess? Vad ska jag se på när New Girl är slut? Vilka poddar borde jag ändå försöka koncentrera mej på? Hur ska jag oooorrrrrka ligga här ännu? Eller better yet, hur får man bort nervkläm?

PS! Jag har också ett tips, ett bloggtips! Kolla in Emilia som nyss börjat blogga här på Sevendays! Så glad att ha henne här!

torsdag 1 februari 2018 - 12:24

DAGAR NÄR MUSIKEN KOMPLETTERAR SJÄLEN

I dag är en dag när alla låtar i min discover weekly-lista sitter som bomull i själen där jag ligger under mitt ljusrosa fluffiga dubbeltäcke och sneglar på snöstormen utanför fönstret.

En såndär bluesig jazzdag när till och med kaffet nästan smakar gott (det har det inte gjort under hela graviditeten, och nu inbillar jag mej säkert också). En dag att skriva mäktig poesi och vackra rader, men i verkligheten stirrar jag bara i taket och är rätt nöjd med tillvaron i stort.

Screen Shot 2018 02 01 at 12.23.25Klicka för att komma till låten. (Hela skivan är förresten bra soundtrack till just den här dagen.)

Orsaken till att jag fortfarande ligger under täcket denna oortodoxa timme är ryggvärk. Men till och med blixtar i ryggen kan kännas rätt behagliga när det viner utanför fönstret. En orsak, något legitimt, att bara vara.