DEN EVIGA BAKISEN

torsdag 17 augusti 2017 - 19:09 | 1 Kommentarer

Så, vi bestämde oss för att åka hem en dag tidigare än planerat. Det känns som det var det enda rätta, min dyster var helt galen igår och fortsatte idag. Jag har gårtit för att jag får åka hem, gråtit för att vi är på väg hem, gråtit för att vi kommit hem.

Det är inte alls för att det skulle ha varit dåligt på nåt vis på stugan, men min hemlängtan blev bara för enorm. Jag var tvungen att få komma till min egen säng, min egen soffa, mitt eget golv. Och det är så skönt! Jag njuter av varje stund - varje stund när jag inte är nedslagen av dystern vill säga.

Den har eskalerat helt nu, dystern. Tidigare i dag kändes det som om mitt bröst skulle explodera, som om jag inte fick luft och som om allt jag gör är fel. Det är så frustrerande eftersom jag med mitt huvud vet att det här inte är en verklig känsla.

Eller en verklig känsla är det ju, men att det är något i hormonbalansen - lite som när en har riktigt hemsk bakis och tror att alla hatar en. Så är det, en evig bakis.

Urgh.

Kommentarer

  • Vivi

    18.08.2017 18:11 (3 månader sen)

    tack för att du säger högt om det jag också kände under graviditeten men inte trodde ngn annan känt nångång då ingen pratar om det. trodde jag var psykiskt sjuk.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.