lördag 18 november 2017 - 11:25

ÅTERBLICK VECKA 25

Hej bloggen!

Igår gick vi in i ny graviditetsvecka, 26 har börjat nu. Jag blir alldeles råddig med veckorna och hur mycket som har gått och vad allt betyder. Sån jäkla tur att det finns appar.

Kalenderveckan, måndag-nu, har varit helt fasansfull, för att vara ärlig. Den har bestått av besvikelser i vården, svåra ångestattacker, kraftlöshet och missmod.

MEN det har också funnits fina saker och jag tänkte att vi kunde koncentrera oss på dem nu!

IMG 5290

Till exempel tycker jag väldigt bra om min mage för tillfället. Min vän Patricia sa tidigare att veckorna 20-30 är snyggveckorna. Och visst, de gånger jag haft annat än mysbyxor och oborstat hår de här veckorna har jag känt mej rätt okej med min spegelbild.

 

IMG 5286

Jag har träffat tre minimänniskor under veckan. Det här är en av dem, Minimello, och jag tycker den ungen är så festlig! Hon låter och grymtar och skrattar och verkar tycka att jag är ganska kul. 

 

IMG 5284

Vi måste ta en bild till på den här tanten, så sjukt rolig typ! Hennes mamma är också så himla bra som drar ut mej ibland.

 

IMG 5283

Fåglarna har äntligen hittat bollarna vi lagt ut åt dem på balkongen och det är så jäkla trevligt att se på när Quentin tittar på dem genom förnstret. Jag har inte varit helt säker på om den katten har någon jaktinstinkt över huvudtaget, men nog finns där något rudimentärt i honom också! 

Nu väntar jag mest på snön och det utlovas sådant nästa vecka. 

tisdag 7 november 2017 - 18:30

VAGNEN!

IMG 5109

Mira ville gå och se på barnvagnar i dag. Vi har surfat runt lite på nätet och kollat in vad som kunde vara rimligt att köpa. Alla mötande typer med barnvagn har vi också kollat in, skulle den där vara fin, how bout dat one?

Vi tänkte ändå att vi kan köpa nån lite billigare på Verkkokauppa eller som använd, men vi ville gå till en butik och känna på vagnarna först. Hur känns det att skuffa de olika modellerna, liksom. Det är inte som att jag skulle ha nån aning om vagnar från tidigare, eller ens vara särskilt intresserad.

En no namer för 300 euro tänkte jag kunde vara riktigt lagom för oss.

Så steg vi in i den där jäkla butiken. Och jag hade till och med sagt åt Mira, precis innan vi gick in, vi köper sen INGET idag.

Men så stod den där, tigervagnen, och jag blev bara blixtkär. Visst, vi gick runt och kollade på de andra, men för att vara helt ärliga tror jag att båda ren bestämt sej direkt vi såg tigern att det skulle bli den. 

Eftersom Linn i ett tidigare inlägg tipsat om samma märke kände jag mej också rätt ok med att välja den. Om en trebarnsmorsa kommer med en så där stark rekommendation så kanske en kan lyssna ens lite.

Fast visst, vi stod och velade i säkert över en halvtimme, den är waaaayyyy över den prisklass vi tänkt oss. Mira sa att vi måste leva lite också, och jag bet ihop tänderna och sa till sist OKEJ OKEJ MEN KÖP DEN NU SNABBT INNAN JAG ÅNGRAR MEJ och sen bara POFF så promenerade vi hem med världens finaste tigervagn!

fredag 3 november 2017 - 16:54

HAVANDESKAPSUPPDATERING

Här har det inte pratats mycket graviditetsrelaterat på en tid tycker jag. Vi ska ändra på det nu för ett inlägg eller så.

IMG 5014Här är jag i vecka 23. Försöker ta en bild i veckan att ändå ha som minne , trots att jag inte är superexcited över att posera med magen.

I dag går graviditeten in i vecka ... 24. Jag var tvungen att kolla upp i min telefonapp, trots att jag redan kollat det två gånger i dag. Är skitdålig på att komm ihåg var vi är och hur mycket som är kvar. 23+0 är det faktiskt i dag, och för personer som inte varit gravida eller följt en graviditet betyder det alltså att det gått exakt 23 veckor och noll dagar av graviditeten, alltså har tjugofjärde veckan börjat. 

Enligt appen är jag i sjätte månaden, lite över halvvägs och har 119 dagar kvar till beräknat datum. Bf brukar folk skriva, betyder det månne beräknat förlossningsdatum? Vi säger så. 119 dagar kvar till bf alltså!

Jag mår ju överlag riktigt piss, så där psykiskt. Men det är ni säkert väl medvetna om vid det här laget. Mot det får jag hjälp och så, återkommer i ett annat inlägg om hur det nu egentligen känns för tillfället.

Fysiskt tycker jag att jag klarat mej riktigt bra hittills. Jag har ganska ont i ryggen för tillfället, det är något som trycker på ett specifikt ställe vid de vänstra revbenen/sidomusklerna/något, som också speglas som en riktigt ond punkt på framsidan av kroppen - förutom ryggontet. Sitter jag mycket känner jag av det riktigt enormt, så jag försöker ligga eller stå, eller gå runt. 

Jag har börjat få frågan om hur jag känner inför förlossningen och ärligt talat så känner jag inte så mycket ännu. Eller nåja, nyss när en vän frågade och jag igen svarade att "har inte tänkt så mkt..." och sen fortsatte med att berätta olika saker så kom jag på att troligen har jag väl ändå tänkt och processerat, i alla fall undermedvetet. 

Ännu känner jag ingen rädsla eller skräck, är helt kolugn med tanken på att föda. Å andra sidan känns det också ganska avlägset, det är ju flera månader dit ännu. Jag har en del fixa idéer på hur jag vill ha det, men samtidigt tänker jag att det går som det går. Hur som helst kommer där att finnas världens bästa förlossningspersonal runt mej som är redo att rycka in oberoende vad som skulle hända. Så det känns ok, kroppen fixar det - och fixar den inte allt så hjälper barnmorskorna och läkarna till.

För lite på en vecka sedan började jag känna nånslags rörelser i magen. Lite som att en bajskorv skulle snurra runt i nedre delen av magen. Den senaste veckan har det mera känts som fisar som spricker. Jag antar att det är Drakungen som håller performans där inne. Min moderkaka sitter framtill, och det har berättats mej att en sån placering av caken kan göra att det tar längre att känna rörelserna. Så är det säkert, dunno.

Så att, rätt bra känns det med själva den fysiska graviditeten måste jag säga. Har också börjat förlika mej med tanken på att jag ska bli mamma, att vi ska bli en familj. Kan berätta mer om det också senare.

Nu sitter jag på ett tåg till Karis med detta som utsikt:

IMG 5013

Maga och skitig tröja, varsågoda.

I Karis ska jag delta i skrivkursen jag nämnde nån gång tidigare. Missade första kursveckoslutet så jag har inte ens träffat de andra deltagarna ännu. Är så sjukt pepp på kursen - det känns som att skrivandet är ett andningshål i min ångest just nu. Hoppas bara att ryggen orkar med.

Hejdå!

fredag 13 oktober 2017 - 21:09

TVÅ ARMAR OCH TVÅ BEN

IMG 4527IMG 4534

Alltså är det allmän kunskap att en graviditet endast innehåller två ultraljud? Jag var säker på att det skulle komma fler längre fram, men i dag på Kvinnokliniken sa barnmorskan att tack och hej, hoppas att ej se er mera här. Ja, för skulle det bli fler ultraljud är det för att nåt misstänks, ni fattar.

Ja, så vi hade det andra ultra i dag (eg tredje, vi var ju på tidigt ultra i vecka sju, men det betalade vi själva på privatklinik - mkt angenäm upplevelse). Drakungen har två hjärnahlvor, ett hjärta som ser ut som det ska, två ben, två armar och tio fingrar. Fungerande inre organ. Allt det här såg barnmorskan på den gryniga skärmen. Så fascinerande, att nån kan utläsa sånthär av den där svartvita fjantbilden!

Jag har känt något som rört sej i magen ibland, typ jag har funderat om det är bebisen eller en klump bajs som rört sej, men tydligen är det nog bebin. När jag låg där på Kvinnoklinikens brits och kollade på skärmen kändes det N Ä S T A N lite verkligt när Drakungen for upp och ner och fram och tillbaka. Så jävla sjukt i huvudet att det kan finnas en riktig levande typ där i magen.

Apråpå ryggen var den en aning bättre när jag vaknade på morgonen. Sov med benen på ett berg av dynor, tror det avlastade ryggen rätt rejält. Nå, under dagen har det kommit tillbaka och efter att jag tidigare ikväll delade ut ett pris på Regnbågshelgens ungdomskväll var jag tvungen att linka hem gråtande. Nu har jag hittat en ställning på soffan som känns rätt ok, och har nu gjort Mira till min uppasserska och ber henne hämta godis och vatten åt mej. Funkar än så länge rätt bra och godiset är gott.

torsdag 12 oktober 2017 - 07:28

KOM IHÅG ATT TRÄNA RYGGEN! JAJABLABLA...

IMG 4501

I ett par dagar har jag haft en lite molande värk i vänstra sidan av ryggen. Det börjar liksom där vid midjetrakten och rör sej ner mot korsryggen. Lite obekvämt har det varit att stiga upp efter att ha suttit länge och så, men inget som direkt har hindrat mej från att LEVA, så att säga.

Tidigt i morse när jag begav mej ut på min sedvanliga toalettvandring kom jag nästan inte upp. Släppte till och med några tårar på vägen till och från vessan för att det gjorde så ont i ryggen. Det går inte att böja sej, röra sej snabbt eller ens riktigt skratta eller andas djupt. 

Nu inser jag ju att det är tidig morgon, det här mjukas säkert upp lite under dagen och bara jag kommer mej för ska jag gå ut på en långsam promenad. Men jag tänkte bara kolla med er mina husgudar, har ni några bra trix och knep för ont i ryggen? Jag antar att många som varit gravida haft nån form av ryggont, jag vet absolut inte vilken form det här är, men antar bara att det har med graviditeten och med det som händer i kroppen att göra.

Förresten sa min goda vän Linnéa åt mej redan när vi började fundera på bebis "KOM IHÅG ATT TRÄNA RYGGEN, DU VET ATT DU SVANKAR OCH DET KAN BLI ETT PROBLEM". Hur många tror jag lydde order och tränade ryggmusklerna? Ni kan svara i kommentarsfältet.

söndag 8 oktober 2017 - 13:11

SOCKERSUGET

IMG 4430Internet rösta för att mitt sockerintag beror på graviditet. Och vi vet ju alla att allt som sägs på internet är sant.

 

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av godis och kakor. Visst, ge mej en örfil från Esplanad och jag äter den eller en fastlagsbulle med extra grädde, den slukar jag. Men nån godisråtta har jag def aldrig varit. Helst har jag hållit mej till popcorn och chips, eller popcornschips som är bland det godaste som finns.

Nu har jag däremot fått ett sånt jäkla sug efter socker att jag till och med bakat. Jag hatar att baka. 

Eller to be fair, kan man kalla att göra rocky roads för att baka? Det är ju i princip bara att blanda ingredienser... ANYWAY.

Jag har bakat, jag köper godis varannan dag och vill helst bara äta morotskaka eller chokladbakelser för jämnan. Eller pantterigodis! Aaaaaaaa M&M's, lakritspipor, Gott&Blandat!

Mira undrade igår vad det här nu beror på, är det graviditeten som gör att jag blir rabiat om jag inte får efterrätt? Eller är jag så trött och utmattad att jag bara måste få snabba sockerfixar hela tiden?

Jag antar kanske att det är en blandning av båda. Plus att när jag väl en gång börjat med godiset så blir det väl ett begär tänker jag. Som typ knartje, ni vet.

Nä, nu måste jag eventuellt klä på mej och gå till godisbutiken.

fredag 15 september 2017 - 08:46

MORGONKAFFE, HALLELUJA!

IMG 3666

Ai hörni det är en glädjens dag! I dag hade nämligen lust på morgonkaffe för första gången på 17 veckor! Visserligen med hälften mjölk - en är inte lika kaxig som tidigare när en svepte en mugg svart kaffe på tom mage.

Jag hoppas det här betyder en ny fas i graviditeten, kanske fasen: förstå att du har en unge i magen och sluta var deprimerad hela tiden. Vi får se!

Anyways, ha en skön fredag. Det tänker jag ha.

(Känner mej faktiskt nästan pikilite semiglad i dag, kanske det bara är kaffeabstinens jag haft? (Nånej, underskatta inte heller din utmattning etc.))

måndag 21 augusti 2017 - 18:38

MED SOLEN I ÖGONEN

IMG 2818Quentin verkar ärligt talat inte särskilt nöjd över att det ska komma en ny person till oss. Han klöser ultrabilden och har börjat vända mej ryggen.

 

Jag har inte gråtit en enda gång i dag! Det har alltså varit en relativt MAGNIFIK dag.

Vi hade vårt första ultraljud hos den kommunala vården i morse. Jag har inte varit särskilt nervös för jag har haft en del nya graviditetssymptom de senaste dagarna - SOM ATT JAG BÖRJAT SPY. Jag är en person som aldrig spyr, och då menar jag a l d r i g. Kan säkert räkna de gånger jag spytt under mitt liv på mina två händer.

Med detta i beaktande kan ni säkert ana hur HEMSKT jag tycker det är att kräkas. Det är lätt det värsta jag vet i kroppsväg. Jag gråter och tror jag ska dö varje gång jag ens är nära att spy. Så ja, de här nya symptomen är inte roliga alls, men samtidigt är jag glad över dem för då vet jag att det står rätt till därinne.

Ja men ultrat alltså. Barnmorskan var 20 minuter sen så vi hann faktsikt börja bli pikilite nervösa där vi satt i en korridor i en steril Kvinnoklinik. Så kallade hon till sist in oss och jag lade mej på britsen och hon hittade genast Drakungen därinne. Drakungen for runt som en vilding och visade sina discomoves åt alla håll. Så mycket häftigare än det tidiga ultraljudet, för nu såg en att det är en MÄNNISKA där. 

Så sjukt ändå, en människa finns därinne. En människa som snurrar runt och rör på sej och kissar  - och jag känner INGENTING av den. SÅ KNÄPPT.

Nu i efterhand kan jag erkänna att jag är ca 1000 kilo lugnare när vi sett typen, sett att den fortfarande lever. Nu kunde jag äntligen ta tag i saken och köpa ny bh, till exempel. Mina boobs har exploderat i storlek de senaste dagarna men jag har inte velat köpa nåt förrän i dag. Säkert pga att jag ville vara säker, nån undermedveten thing.

Köpte också ett par SUPERMJUKA graviditetsbyxor som jag tänkte jag skulle bo i resten av året. Det är ju inte som att jag egentligen behöver använda graviditetskläder ännu, men mina leggnings börjar kännas obekväma och jeansen spänner. Så nu vill jag helst bara gå i mjuka byxor, och det får jag har jag bestämt.

Nu skulle det vara schysst av Dystern om den skulle hålla sen borta nu resten av dagen, för det har varit en verkligt bra dag.

torsdag 17 augusti 2017 - 19:09

DEN EVIGA BAKISEN

Så, vi bestämde oss för att åka hem en dag tidigare än planerat. Det känns som det var det enda rätta, min dyster var helt galen igår och fortsatte idag. Jag har gårtit för att jag får åka hem, gråtit för att vi är på väg hem, gråtit för att vi kommit hem.

Det är inte alls för att det skulle ha varit dåligt på nåt vis på stugan, men min hemlängtan blev bara för enorm. Jag var tvungen att få komma till min egen säng, min egen soffa, mitt eget golv. Och det är så skönt! Jag njuter av varje stund - varje stund när jag inte är nedslagen av dystern vill säga.

Den har eskalerat helt nu, dystern. Tidigare i dag kändes det som om mitt bröst skulle explodera, som om jag inte fick luft och som om allt jag gör är fel. Det är så frustrerande eftersom jag med mitt huvud vet att det här inte är en verklig känsla.

Eller en verklig känsla är det ju, men att det är något i hormonbalansen - lite som när en har riktigt hemsk bakis och tror att alla hatar en. Så är det, en evig bakis.

Urgh.

fredag 11 augusti 2017 - 19:54

DYSTERN

Det är ju verkligen inte så att jag egentligen går runt med ångest. Jag vet att jag både sagt och skrivit att jag angstar, men nu ska vi vara ärliga och sluta slänga oss med termer som verkligen inte stämmer. De blir så lätt felanvända, termer som ångest och depression. Jag som verkligen lidit av båda borde veta bättre än att hålla på och säga att jag har ångest fast det jag egentligen känner är melankoli och dysterhet.

Det är också väldigt lätt att blanda ihop de känslorna, men ju mer jag tänker på det så inser jag att det jag känt av under graviditeten, och det som nu börjat smyga sej på allt oftare om kvällarna, verkligen är melankoli och inte ångest.

Dystern, kallade Linn det. Dystern, det är det jag lider av. (Läste nu det här gamla Linnlägget (höhö) och bara JA EXAKT SÅ.)

Jag kan gå runt och vara hur glad och uppåt som helst när Dystern slår till. Mitt i allt sjunker jag ihop fem centimeter, ryggen kroknar och jag blir så tung. Det enklaste göromålet känns övermäktigt och mest av allt - onödigt.

"Allt är skit, livet är meeeeningslöst!" utbrister jag när Dystern är på besök. Det menar jag sällan på riktigt, eller alltså aldrig. Verkligen inte. Allt är ju egentligen bra, jag har allt och så vidare. Men det känns så i stunden.

Det GÅR liksom bara inte att förstå vid de där tillfällena, att det är övergående. Jag vet med mitt huvud att det kommer att kännas bättre när jag sovit en natt, det gör det alltid. Kroppen stretar ändå emot. Den säger att jag ska ge upp, sluta tänka och fungera, lägga mej ner och sluta andas.

Jag blir ett avgrundsdjupt hål av onödighet. Inget är viktigt, inget betyder något.

Jag hoppas till alla makter att det här går om. Det gör mej så rädd, för den här känslan bär konnotationer till den riktiga ångesten, den riktiga depressionen. Min rädsla för att DEN ska komma tillbaka och lamslå mej är oändlig. Det orkar jag inte, det kan jag inte med.

I dag har jag inte känt av Dystern ännu. Jag har hållit mej upptagen, jag har susat runt, jobbat och sprungit ärenden. Jag inser att det inte heller är den rätta medicinen, jag kan inte GÖRA saker hela tiden för att inte bli dyster, det var bara ett konstaterande.

Och kanske det lättar och försvinner.

Vi hoppas det.