467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

HUR TAMPAS DU MED ÅNGEST?

Skrivet av Catariina Salo 09.11.2017 | 3 Kommentarer

Kategorier:

reallifehorrormoviesReal life horror movies av Gemma Correll.

 

I en kommentar fick jag frågan hur jag klarar mej igenom en superångesfylld dag. Det är en bra fråga som jag funderat mycket på och jobbat med de senaste veckorna.

För någon månad sedan när jag inte klarade av tillvaron längre och sökte hjälp, frågade alla läkare jag träffade vilka verktyg min terapi gett mej att handskas med min ångest. Sanningen är att inga alls. Min terapeut pratade rätt sällan (aldrig?) om praktiska tillvägagångssätt när det kom till ångest, och nu när det kommit upp igen har det gjort mej rätt frustrerad. Samtidigt har det tvingat mej att i nuet fundera på hur jag handskas med ångesten.

Jag kan varken ge några tips eller sanningar när det kommer till ångest, men genom att gå igenom vad jag själv känner och hur jag agerar kommer jag kanske lite närmare mina egna problem.

En sak jag märkt är att jag handskas med ångest genom att göra och överleva. När det bränner och dunkar i bröstet och det är svårt att känna någon ordning i livet är det skönt att börja organisera. Att se till att saker inte är intrasslade i varann, sej själva eller i livet, att se till att prylar ligger på rätt plats. 

Det här kan vara både bra och destruktivt, det beror på vad det är jag börjar organisera. Det går nämligen att organisera både sockor och mycket större saker. Börjar jag organisera större saker göder jag bara ångesten med mera stress, tvättar jag kläder och viker handdukar lugnar sej min hjärna.

7077700af3c3e3e54fd6c367434a2054Bild.

Som god lutheran går också 75 % av min vakna tid till att ha dåligt samvete, vilket föder ångest, vilket göder stress. Jag har dåligt samvete för i princip allt. Att jag inte jobbar, att jag inte träffar folk, att jag träffar folk, att jag laddar upp bilder på sociala medier, att jag inte laddar upp bilder, att jag skriver, att jag inte skriver, att jag beter mej dåligt hemma, att jag är trött, att jag är glad, att jag sover, att jag inte kan sova. You get the drift. Allt kan bli en faktor för dåligt samvete när man mår psykiskt dåligt - och fast man inte ens skulle må så dåligt vågar jag påstå.

Mot dåligt samvete-ångest har jag inte hittat nån riktigt bra lösning ännu, men ett par grejer jag gjort som jag tycker har hjälpt lite är att införa vissa internetregler. Jag försöker kolla mejlen och facebook max en gång om dagen, jag har ett autosvar på mejlen som gör att jag vet att de som skriver till mej i viktiga ärenden vet vart de kan vända sej istället, jag har helt tagit bort facebookappen på telefonen och gömt mejlappen. Det här underlättar minilite.

När jag igen vädrade mitt dåliga samvete för psykologen, och speciellt det att jag inte riktigt vet hur jag får bete mej när jag är sjukskriven, sa hon: jag har aldrig sett en tillfriskningsprocess som börjat genom att endast ligga i sängen. Det brukar jag försöka tänka på. Att jag FÅR och SKA göra det jag orkar med, och vila när jag behöver. En sak om dagen, tre dagar i veckan får jag planera in - ungefär. Det har jag själv bestämt och håller mej ibland till det.

Livet stannar ju inte upp bara för att en mår dåligt, och det finns en hel del praktiska saker som måste skötas. Det försöker jag leva med så gott det går, men försöker också vara snäll mot mej själv om allt inte alltid lyckas exakt så som jag tänkt eller om jag måste inhibera eller avboka något. C'est la vie, etc. 

När vi pratade ångesthantering med psykologen gav hon mej ett knippe papper med olika tips, bland annat andningsövningar och andra rent fysiska grejer som kan funka. Och ja, det har varit bra att känna till och tänka på i stunden när den Stora ångesten väller in, att jag måste försöka andas igenom det här. Samtidigt kan jag bli ännu mer frustrerad av tips som "andas med hela magen" och "varva varmt och kallt mot huden" eftersom det känns så banalt. Men faktum är att varje gång jag går i en het dusch märker jag efteråt att jag lugnat ner mej.

Här finns en del tips förresten.

3a57abe28008f96a772d223b143e9304Bild.

Kommentarer

  • Nora 09/11/2017 11:30am (21 månader sen)

    Att duscha är ett bra hjälpmedel också för mig. Den här veckan tar jag mig igenom ångesten genom att pussla. Det hjälper för mig att ha något att fokusera på. Varje pusselbit har sin plats, och det är allt jag behöver tänka på.

    • Catariina Salo 09/11/2017 11:49am (21 månader sen)

      Pussel, låter som en bra grej! Det måste jag också testa. Lycka till med att hitta de rätta platserna!

  • Pamela Lindqvist 09/11/2017 2:18pm (21 månader sen)

    En terapeut sa en gång åt mig att jag ska ta ångesten med mig. Det är kanske det bästa jag har fått ut av tre år i terapi. Att göra saker ändå. Det som jag hatar mest med ångest är att den hindrar mig från att göra det jag vill. Då brukar jag tänka på att jag kan göra det ändå. Det är ju förstås inte lika roligt. Men de går. Obs. Inte alltid förstås. Och speciellt inte blandat med utmattning.

    Ibland trotsar jag den ändå. Och det känns oftast bra.

    KRAM! Kämpa vidare. Det blir annorlunda.

    • Catariina Salo 09/11/2017 4:00pm (21 månader sen)

      Vilket fint råd, jag ska ta och tänka på det!
      Och ja, det BLIR annorlunda. Tack Pamela! <3

  • Ennet 09/11/2017 10:55pm (21 månader sen)

    När jag hade ångest maximus skrev jag en lista med min syster om det jag behövde göra rent fysiskt för kroppen (typ äta,dricka minst 5 glas vatten om dan) och aktiviteter som jag kopplade ihop med en behagskänsla,de var inte så många men desto viktigare(typ sticka, ligga på stranden å läsa med min bästa vän).Den där listan gav nåt konkret att hålla fast i när allt annat kändes så avgrundslöst.

Skriv en kommentar