söndag 12 november 2017 - 20:12

80-TALSESTETIKEN

Idag är vi många som delat barndomsbilder på sociala medier, bilder där våra pappor är med och vi kanske är bebisar. Så också jag. (Kolla tex Instagram)

Jag tänkte nu att vi skulle betrakta ett av de foton jag hittade när jag grävde efter en pappa-Catariina-bild. 

IMG 5196

Den här bilden torde vara från 1981, jag föddes i december 1980 och här är jag fortfarande en rätt liten bebé i min pappas armar. 

Det jag vill att ni lägger märke till i bilden är den alldeles perfekta estetiken. En estetik som jag beundrar och avundas. 

  • min mammas bruna velourdräkt - hur skön ser den ut?!
  • pappas Beatleshår och tjocka mustasch, priceless
  • mormors mossgröna köksbord med långbänkar till
  • den röda lamparmaturen i glas, OMG
  • mormors samling av brickor som ett blickfång på väggen
  • TAPETEN!!
  • mormor serverar kex i små pärekorin
  • och kaffe ur koppar med guldkant, en helt vanlig dag!
  • mammas röda permanentade hår, goalz
  • kopparpannorna på väggen!!
  • grönväxternas ytterkrukor, hög kitchfaktor

...och jag är ganska säker på att pappas kostymbyxor är lite utsvängda. 

Stora goals på den här inredningen och känslan. Jag ska bli min mormor. 

fredag 10 november 2017 - 09:43

OMRÖSTNING - VÄNTRUMSKONST

De senaste månaderna har jag tillbringat rätt mycket tid i olika väntrum. Vi vet alla att det är både trist och tråkigt att sitta i en lång korridor och vänta på att ens namn ska bli uppropat, som tur har man på många ställen prytt väntrummen med konst av olika de slag.

Min favorit är väntkorridoren på Stengårds psykiatriska poliklinik här i Helsingfors. Där har man verkligen blandat olika stilar och material för att få till en riktigt autentiskt ångestfylld stämning. 

Vi tar en titt!

1. HALLONSVISHIMG 5002

I det här konstverket ser vi hur den egna ångesten (hallonet) får sjunka ner i en omhändertagande och varm omgivning (vispgrädden). Den rosa färgen syftar på det mjuka och feminina, hur vi ska se till att ge oss hän till våra modersfigurer.

Att ha ett konstverk som låter maten symbolisera ett livsuttryck är också speciellt fint på just en psykiatrisk klinik. Tio poäng!

 

2. GUNGSTOLEN

IMG 5131

Ett rum med en tom gungstol vid fönstret kan inte symbolisera annat än att personen gått ut ur rummet för att umgås med sina många vänner. Tomma stolar betyder att det inte finns någon i rummet, det vill säga: alla är ute och har roligt, am I right?

Att bilden är omgiven i mörkaste svart ger också ett luftigt och trevligt intryck av det här rummet. Ett rum jag verkligen känner att jag vill besöka! Tio poäng.

 

3. RORSCHACH WAS HERE

IMG 5132

Här går man till great lenghts för att verkligen visa på var vi befinner oss! Att stirra på denna bläckplumpstavla ger en verkligen nya insikter att ta med in till samtalet. Vad betyder fläckarna? Hur kan vi tillsammans tolka dem under den kommande sessionen?

Jag ser enorma möjligheter för mer av den här sortens konst på psykiatriska polikliniker! Tusen poäng!

 

4. FRI SOM FÅGELN

IMG 5133

Här använder man sej av en helt annolunda teknik än i de föregående verken. Den lilla porslinsfågeln i väggburspråket är helt sin egna lilla performans. Åt vilket håll vänder sej fågeln i dag? Hur är den placerad den här veckan?

Här ser vi en fågel som i princip inte är bunden av något men som vecka efter vecka väljer att finnas kvar. Den är en fånge av sina egna mardrömmar. Tio poäng!

 

5. DEN DRUNKNADE SJÄLVTILLITEN

IMG 5134

I samma serie som verk nummer ett ser vi här ett bär dras ner i en rosa fluffig värld. Skillnaden mellan ettan och femman är den, att i femman har den tidigare så varma och inbjudande fluffigheten blivit ett ilsket monster som drar ner bäret, i det här fallet kanske självtilliten, i sin linda och stryper det.

Bäret skriker nervöst och pipigt på hjälp medan vispgrädden skrattar rått och bereder en tunnel ända ner till den kokande mittpunkten. En perfekt allegori på livet vill jag påstå! Tusen poäng.

 

Har du alternativa tolkningar får du gärna kommentera här under, annars tänker jag att vi kan ha en liten omröstning om vilket konstverk som är det allra mest passande i ett väntrum. 

Jag röstar på nummer FEM.

måndag 6 november 2017 - 12:10

LIVET ÄR LÄTTARE OM MAN ORKAR VARA LITE SNÄLLARE MOT VARANN

Rubriken är ett citat av Elisabeth Rehn när hon intervjuas av sej själv (alltså Christoffer Strandberg). Och vilken ljuvlig intervju sen!

Jag älskar Lillan och hennes mysiga lugn, och allt det hon gjort för människor trots eller på grund av just sitt mysiga lugn. I intervjun sa hon också att aktivist skulle hon inte kalla sej, demonstrationer är inte för henne, och jag tänker att det är bra att vi har av båda. Både den lugna aktivisten och den som ställer sej på barrikaderna och skriker. För jag skulle verkligen nog kalla Lillan en aktivist.

I övrigt vill jag också tipsa om de andra X möter X-intervjuerna där Christoffer intervjuar kändisar som sej själv, Yles och Folktingets Svenska Dagen-satsning. Så sjukt roligt och spännande att se hur t.ex. Jörn Donner reagerar på att bli intervjuad av någon som imiterar honom, jag var nervös igenom hela intervjun. 

Tusen poäng Christoffer, det här var de finaste videor jag sett på länge! Här kommer du till Arenan och kan se alla intervjuer.

Screen Shot 2017 11 06 at 12.16.16

torsdag 2 november 2017 - 10:35

LUCIAKANDIDAT #11

Det verkar som att Folkhälsan glömt mej i årets Luciaomröstning, som vanligt. Så jag får göra min egen presentation här i stället.

IMG 4962

Vad fick dig att vilja ställa upp i luciavalet?
Ända sedan jag var liten har jag älskat att lussa för mina föräldrar, sommar som vinter. Dessvärre har jag aldrig fått vara "riktig" lucia, ett trauma som säkert många delar med mej. Jag var aldrig tillräckligt bra på att sjunga, hade inte långt hår eller långa ben. Så nu tänkte jag att jag som gravid, deprimerad 36-åring tar revansch och glider ner för domkyrkans trappor med en kärve under armen i december!

Vilka är dina förebilder?
Mina vänner. De är smarta, ambitiösa, snälla och omtänksamma. Dessutom finns det många personer jag ser upp till som gör viktiga saker. Till exempel de personer som ser till att regnbågsunga har verksamhet på olika ställen i landet, personer som driver deras talan som av olika orsaker inte själv kan göra det, människor som jobbar för att alla ska ha samma möjligheter.

Vilket är ditt bästa luciaminne?
Det måste vara när jag fick en egen luciakrona när jag var liten. Då kunde jag gå runt och lussa när som helst. 

Hur tar du hand om dig själv?
Just nu gör jag det genom att vila och promenera. Läsa böcker och skriva. Umgås med vänner när jag orkar och gå på HÖSTIGA PROMENADER.
Vilket påminner mej om att jag borde yoga mer.

Det sägs ofta att lucia ska sprida ljust i mörkret – finns det något särskilt mörker i vår tid som lucia ska skingra?
För tillfället råder det ju inte direkt brist på mörker i vår tid. Ja, jag ser på dej Trump. 
Jag önskar att lucia kunde vara någon som står upp för minoriteters rättigheter, som kommer med ett klart intersektionellt tänk och vill uttala sej när hen ser något som är fel i samhället. 

Vad betyder musik för dig?
Musik är stämning. Musik kan skapa tankar och känslor, binda ihop och ge gemenskap. Så här innan jul så lyssnar jag mycket på julsånger och kan inte VÄNTA på att få gå på de Vackraste julsångerna!

Vad ska lucia inte göra?
Ursäkta, jag förstår inte riktigt frågan? Se t.ex. på svaret om att skingra mörker och tänk sen precis tvärtom. Så ska lucia inte göra.

Om du vinner en miljon på lotto, vad gör du med pengarna?
Betalar bort våra lån och köper ett hus i Lissabon eller Östra Helsingfors.

Var finns ditt smultronställe?
Min säng gillar jag exceptionellt mycket. Havet är en given favorit, det spelar egentligen ingen roll vilken del av havet eller vilket hav det är, men ser jag vattnet känner jag mej alltid lite lugnare än när jag inte gör det.

Vad gör du om tio år?
Omöjligt att säga. Kanske bor i ett hus i Lissabon eller Östra Helsingfors.


PROFIL
Catariina Salo

Ålder: 36 år

Familj: Fru och katt, första barnet på väg

Gör: Journalist

Hemort: Helsingfors, ursprungligen från Petalax

Gör helst: Dricker te och klappar katten Quentin

Favoritbok: Är svag för både Kjell Westös och Maria Turtschaninoffs böcker, men favorit kan nog kanske ändå vara Monika Fagerholms Den amerikanska flickan

Sjunger helst: Höstvisa eller Bed of Roses

måndag 30 oktober 2017 - 09:55

TRE BRA HELGSAKER

Bra saker som hänt under veckoslutet:

1. Vi tror att vi kommit på ett namn åt Drakisen. Måste ännu se och känna på det en stund innan jag vågar säga att det nog blir så. Vad är i ett namn egentligen? Nå ganska mycket. Vi har bollat med en hel massa namn och sånt vi har tyckt ska passa en dag, har känts helt oacceptabelt följande dag.

Märker också att vi av någon outgrundlig anledning fastnat vid flera namn som börjar på E och L.

2. Bokmässan! Jag ser så framemot den varje år, men nu var jag lite orolig hur jag skulle våga och orka. Ni vet, en massa folk, en massa intryck, en massa bekanta. Jag har ju mest umgåtts med Quentin den senaste månaden.

Min kompis Karin höll mej i handen och lotsade vägen in till mässan, och det var tur, för annars kanske jag helt och hållet skulle ha stannat hemma. Sen gick jag runt med min styvmor i några timmar och lyssnade på lite föredrag innan jag darrande styrde stegen mot den finlandssvenska avdelningen. Där plockade jag på mej de böcker jag var ute efter, hejade och mojade på bekanta och promenerade sedan raskt ut till spårvagnen och begav mej mot hemmets trygghet. 

Jag missade i princip alla de diskussioner jag hade velat se på lördagen, men jag var i alla fall där. Det får en vara nöjd och glad med tänker jag.

3. På söndagen gick Mira och jag på brunch och jag åt efterrätter tills jag sprack, sen tittade vi på serier resten av dagen och det var så jäkla skönt. Vi har nu Stranger Things 2 avklarad. Jag är lite kluven till serien, helt enkelt eftersom jag är RÄDD. Men visst är den ju sevärd.

Den här bilden får representera veckoslutet:

Nu är det måndag och jag har ångest som vanligt. Att toodeloo bara, hoppas du har en ångestfri dag och får en fin vecka!

torsdag 26 oktober 2017 - 10:15

FEELING LORELAI GILMORE

Finns det nån som älskar snön mer än Lorelai Gilmore?

I hela mitt vuxna liv har jag hatat vintern och med den, snön. Jag har inte kunnat tänka mej något värre än mörker, kyla och våta vita vita klimpar som faller ner från himlen och landar på min eyeliner.

Men i år. Jag har väntat på snön och julen i en månad redan och mina förväntningar var skyöhga när jag gick och lade mej igår. "Snöoväder att vänta i södra Finland" och allt vad de sa på nyheterna.

Ni kan ju ana hur besviken jag blev på morgonen när jag ivrigt trevade efter mina brillor och plirade ut - och såg regnet.

För tillfället ser det ut att komma nåt slags slask från himlen, det är lite bättre än vatten. Men jag slutar inte vänta, för mej räknas inte det här som första snön.

Jag väntar ännu på den där dagen när det är mörkt och stora vita flingor dalar ner på min mössa medan jag vandrar på upplysta gator i Rödbergen. 

Vänta bara.

tisdag 10 oktober 2017 - 16:10

THE SOUNDTRACK OF MY LIFE

Min kompis Ida B skrev en statusuppdatering på Facebook där hon funderade på vilka sju låtar som skulle ingå i hennes livs soundtrack. Jag började såklart också fundera och klicka runt i mina Spotifylistor. Några låtar var självskrivna, andra hittade jag efter en stunds letande och lyssnande. 

Jag inser också att mitt livs soundtrack nog ändrar för varje årstid och varje år som går. Men just nu, hur känns det just nu?

Sju låtar känns ganska lite, samtidigt var jag tvungen att riktigt fundera igenom vilka sju som skulle få komma med. 

Här kommer de i den ordning jag ordnade dem på i en spellista, vet inte vad ordningen betyder, men det ska vara just den här.

 

1. The National - Sorrow

De två första raderna förklarar ju allt. 
Jag fullkomligt älskar den här låten annars också. Videon är från när National uppträdde med låten på MoMA i New York i sex timmar i sträck. (A lot of) Sorrow hette verket, naturligtvis.

 

2. Kent - Elvis

Det här är lite det allmängiltiga i att bli missförstådd, misstrodd och vara lite knäpp. Just så där som det allt som oftast känns. 
Dessutom är det den här låten jag brukar namedroppa om någon frågar vilken min favorit är av alla Kentlåtar.

3. Silvana Imam - Svär på min mamma

Ibland behöver en stå framför spegeln och tycka att en är oövervinnerlig. Då är det Silvana som ringer i öronen. Min tid är kommen.
När jag hörde Silvana för första gången 2014 (bland de första låtar jag hörde var nog just den här) och när jag insåg att det här är en flata som rappar om att förändra världen OCH vara flata var det något som liksom klickade. Min tid är kommen.

Screen Shot 2017 10 10 at 15.50.47

4. Oskar Linnroos - Hur dom än

Det fanns en tid när jag lyssnade på Oskar Linnroos morgon, middag kväll och det här är en låt som ännu sitter kvar. En fuck you-låt att skrika och hoppa på stället till.
Vi ska göra det fast ingen verkar tro det.

5. Beyoncé - 7/11

Det är klart Bey ska vara med på listan över mitt liv. Det här är den coola, in your face Beyoncé som skiter i vad folk tycker och dansar på balkongen i pantertrosor. Tjejfest med öl ur plaststop. Fuldans i hotellrummet. Det vill jag också göra.

6. Dixie Chicks - Not ready to make nice

Den här låten skrev Dixie Chicks som svar på det rabalder som uppstod när de kommenterade George W Bushs invasion av Irak. We don't want this war, sa Natalie Maines och då bröt helvetet loss och radiokanaler vägrade spela deras låtar och de skulle inte ha nån åsikt.
Då kom den här. Och det är det här vi fortfarande måste känna, tänker jag. Vi kan inte hålla på och vara snälla mot dummisar, utan måste stå upp för världen och de som har det värre än oss. Det är i alla fall så jag vill försöka leva.

7. Säkert! - Fredrik

Sedan fortsätter vi lite på världförbättringstemat med Säkert! och Fredrik. Den här får symbolisera likasinnade, vänner, den solidaritet och lojalitet jag känner med och för många. Tack för att ni finns!

lördag 7 oktober 2017 - 12:28

HAR DU TESTAT STÄNGA AV MODEMET?

IMG 4411Quentin med sina bästa leksaker: sladd och hårband.

 

Nätet har varit långsamt och dåligt i en evighet här hemma. Jag bytte till och med kabeln som går mellan tv-uttaget och routern nyss, i hopp om att en sladd som är otuggad av små kattänder skulle funka bättre. Det gjorde den inte.

Ringde till slut internetkundtjänsten och berättade att jag försökt byta sladd och allt men att hastigheten är en tiondel av vad jag betalar för.

- Jassååååå, sade damen i andra änden släpigt och lite för lugnt. Har du testat stänga aaaav modemet?

Tror hon jag är dum, jag är V E R K L I G E N inte en sån som ringer kundtjänst utan att först ha rebootat min manick flera gånger.

- Visst, suckade jag. Jag har både stängt av den på knappen, dragit ut sladden och låtit den vara avstängd ett tag. Utan resultat!

- Jassåååå. Haaar du testaaat att trycka på reeeeboooootknappen som fiiiinnsss bakoooom modemeeeet?

SATANS! Det har jag inte gjort på länge tänkte jag, men ljög och sa att visst visst.

- Kaaanske vi äääändå teeestar, om du tryyyycker på knaaaappeeeen så kollaaaar jag hääääär vaaaad som häääändeeer meeed haastigheeeteeen.

Hur kunde jag missa det! I panik letade jag efter något att trycka in den lilla resetknappen med och hittade ett Rosa bandet som jag inte fått ur paketet ännu. Fumlade och fick till sist ut nålen och försökte trycka in den i hålet bakom modemet. Det kändes som det tog en miljon minuter förrän jag lyckades pricka rätt och lamporna slocknade. Sen tog det förstås en miljon minuter förrän de kom på igen och damen bad mej testa hastigheten.

POFF. Där var hastigheten uppe i just exakt vad jag betalar för.

Och jag skäms! För nu sitter damen säkert och suckar åt ännu en kund som inte fattat att resetta modemet innan hen ringde kundtjänst.

- Ja jo nu funkar det ju... Ja tack och hej och ha en trevlig dag, mumlade jag fram och tryckte av samtalet lika blossande röd i ansiktet som den röda luren på telefonskärmen.

Såååå tydligen var det inget fel på sladden som katten tuggat på eller delarklönten som sitter i väggen. Nåväl, Quentin fick i alla fall en helt egen sladd, nu får han tugga på den gamla kabeln i all oändlighet tills han tröttnar. 

Tack och hej och trevlig lördag.

måndag 2 oktober 2017 - 20:39

KARAOKETERAPI

IMG 4258IMG 4261IMG 4262IMG 4263IMG 4264IMG 4265IMG 4266IMG 4272IMG 4273

Bilder från Blackpool och Lytham. På bilderna olika Djur ur Djurklubben.

Under veckoslutet umgicks jag med mina äldsta vänner. Det var ett oerhört behövligt veckoslut, även om det blev en tung resa.

Vi träffas varje sensommar, alternativt tidig höst, för att uppdatera oss på varandras lägen och ha vårt årsmöte. Oftast brukar vi också sjunga karaoke, och det var den aboslut bästa programpunkten det här veckoslutet också.

Vi hade ett eget litet karaokerum till vårt förfogande i et par timmar i Manchester på lördagen, och jag tror nästan att jag - trots nykterhet och grossess - var den som tog i allra mest under sångstunden. Det var så ooohtroooligt skönt att bara skrika ut allt! Att sjunga som om det inte fanns nån morgondag. För det fanns det inte just då, det var bara vi sju och några mikrofoner.

Jag fattar inte att det inte finns privata karaokerum i Helsingfors, i karaokens förlovade land. Det är så jäkla bra terapi, tycker def att det i kommunernas hälsovårdsbudgetar kunde prickas in lite karaoke, så bra kändes det just då.

Nu är jag rätt urvriden, men det är det värt.

tisdag 26 september 2017 - 12:56

TVÄTTEUFORI

Ni kanske kommer ihåg att vår tvättmaskin gick sönder här för en dryg vecka sedan? Nå, utan tvättmaskin kan en icke leva så vi beställde genast en ny. Den kom igår morse och ända sedan dess har den varit igång. Mitt mål är att inom några veckor ha testat alla program den har.

Det jag är mest lycklig över är att det är en kombimaskin, alltså den har en torktumlarfunktion. Jag har länge drömt våta drömmar om ett tvättorn, men ett sånt ryms inte i vårt badrum. Det här var det näst bästa.

Nu visar det ju sej att tumlingen tar o-er-hört lång tid, men jag tänker nästan att det är värt det. För torktumlingen behövs väl ändå inte till så mycket. Men tänk dej torktumlade lakan utan katthår. <3 <3 <3 

Just nu testar jag den vanliga bomullsprogrammet där maskinen själv mäter mängden tvätt och justerar vattnet enligt det. Oh, det riktigt kittlar i ryggraden när jag tänker på det!

Det här måste faktiskt vara min husligaste egenskap, att gilla tvättmaskiner och -program. Vänta bara tills jag får ett stort hem med skild bykstuga - aij satan vad det ska tvättas och tumlas då!

(Jag har också fått ansvaret över all vikning av handdukar i det här hushållet, eller jag har tagit det. För herregud, det verkar ju som att ingen annan än jag och min mamma vet hur en viker handdukar här i världen!)

Okej tack och hej, det här var det svekigaste jag nånsin skrivit. Tänker inte ens illustrera med bild.