467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Om ojämlikheten

Skrivet av Catariina Salo 15.09.2016 | 1 Kommentarer

Jag har aldrig känt mej särskilt utsatt på grund av att jag är bisexuell. Inte har jag känt mej förtryckt för att jag är i ett förhållande med en kvinna heller. Inga glåpord har ropats efter mej på gatan och på sin höjd har jag fått nyfikna frågor av vänner och bekanta.

Jag vet, jag är lyckligt lottad på det viset.

Det är först nu när vi vill ha barn, som jag fått smaka på hur ojämlikt det är att leva som hbtiq-person i Finland.

Som jag skrev i det tidigare inlägget måste vi registrera partnerskap för att båda av oss rent juridiskt ska ha rätt till vårt gemensamma barn. Och även om vi tänkt att vi ska gifta oss i något skede, känns det förnedrande och kränkande att vi måste göra det för att skaffa barn.

Det känns förnedrande att vi inte själva får bestämma när vi ska gifta oss, utan vi måste göra det nu. Det känns kränkande att vi inte kan skaffa barn utan att någon har oss att skriva under ett partnerskap. Det ligger en tidsfrist på vårt liv som det är nu.

Det är klart man kan tänka på det som en juridisk handling, och det gör vi väl främst också. Det känns ändå som att det tar bort något från den där festen vi planerar, att vi inte den dagen kan stega fram till en domare och bli vigda, med alla våra vänner och vår familj runt oss.

Det känns som att vi blir berövade något, något som varje heteropar har rätt till. Utan att de ens reflekterar över det.

Kommentarer

  • Ida 10/11/2016 3:12pm (3 år sen)

    Hej! Jätteintressant läsning i din blogg, verkligen! :) Men eftersom jag i detta nu läser (eller okej borde läsa) på en tent i familjerätt så vill jag bara komma med en input, för det är kanske inte så ojämställt som du får det att låta. I den här situationen är det ju fråga om en familjeintern adoption, där den icke-biologiska föräldern adopterar sin partners biologiska barn. Faktum är att även heteropar måste vara gifta för att genomgå en liknande adoption, alltså: en icke-biologisk pappa kan inte adoptera sin sambos biologiska barn om de inte är gifta. Så där är lagen lika för båda typerna av förhållanden. I lagen utgår man ju ifrån att ett barn har en biologisk mamma och en biologisk pappa, men de rättsliga förhållandena kan brytas och ändras med adoptioner. Men däremot tycker jag det är väldigt fel att ett registrerat homosexuellt par inte har rätt till en gemensam adoption. I och för sig kan inte heller ett heterosexuellt sambopar adoptera ett gemensamt barn utan de måste vara gifta. Slutsats: adoptionslagen är i behov av en uppdatering.

    Hoppas att allt går vägen med era planer utan allt för mycket krångel! :)

    • Catariina Salo 10/11/2016 3:22pm (3 år sen)

      Hej! Tack för superintressant kommentar! :)
      Det jag ser som rättvist i det här är ju att Mira inte bara kan erkänna moderskap, så som heteropar kan. Jag menar, där finns inget bevis för att den som erkänner faderskapet actually är barnets biologiska far, eller hur? Och så kan man göra när man skaffar barn tillsammans som heteropar, utan att vara gifta. Det är där skon klämmer för mej.
      Men lagar förnyas hela tiden och allt går framåt! Och jag är så jävla priviligerad när det här är mitt största problem, det inser jag förstås. :)

Skriv en kommentar