PSYKISK HÄLSA ÄR EN KLASSFRÅGA

onsdag 6 september 2017 - 16:38 | 6 Kommentarer

Jag blir så trött på den här neggigheten jag går runt och dras med, jag skulle inte ens vilja skriva om den. För första gången skäms jag också över att tala om hur jag mår, för just nu borde jag faktiskt inte vara nere, jag borde ha det bra och vara lycklig.

Men jag är inte det. Mitt humör dalar för var dag. Det blir jobbigare att stiga upp, det blir svårare och svårare att komma igång med jobbet varje morgon. När jag väl kommit igång är det ju roligt och givande, men det är liksom starten som blir trög. Och så blir jag så trött, så otroligt trött (fast det är säkert rätt normalt i min situation).

Det jag ändå blir mest trött på är hur svårt det verkligen är att få hjälp. Jag känner ju mina symptom, jag vet vart de kan leda. Därför har jag börjat söka hjälp redan för flera veckor sedan. Men jag blir bara knuffad vidare och framåt och får vänta på tider och läkare och får remisser skickade tillbaka. Mitt enda val blir att gå privat.

Och jag har tur, för jag har en bra företagshälsovård som direkt kan hjälpa. Jag har tur, för jag har för tillfället råd att betala terapi från egen ficka. Det jag ändå är mest trött på är hur svårt det är att komma fram till den där hjälpen och hur klassklyftorna bara växer.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, psykisk hälsa är en klassfråga i Finland. Har du inte pengar får du klara dej själv. Och var, VAR, är det förebyggande vården?

I dagens läge är jag fortfarande s.a.s. high functioning. Jag klarar av att rycka upp mej, borsta håret och le. Jag klarar av att kriga med olika instanser för att få det jag ska ha rätt att få. Men mådde jag ens några promille sämre skulle det inte finnas någon ork kvar. Och det är S Å  M Å N G A som har det just så, för dem kan det vara O M Ö J L I G T att kämpa sej fram till hjälpen.

Och vad är grejen med att det är totalt noll chans att få hjälp via psyk poli om en inte ligger i en blodpöl på golvet? Vill vi faktiskt att det ska vara så, att folk ska försöka ta livet av sej innan de får vård? Jag är så utmattad och frustrerad på det här - för så här har det ju sett ut i evigheter. Det här är inga nyheter. Men när det för fan inte görs något åt det!

Har någon av er förresten erfarenhet av nätterapi? Det är vad som nu föreslagits för mej från den kommunala sidan, men jag vet inte, det känns väldigt otryggt att inte ha en personlig terapikontakt.

Kategorier:

psykisk hälsa

6

Kommentarer

  • Studerande

    06.09.2017 17:03 (3 månader sen)

    Amen! Jag har sagt samma sak många gånger. Det är alldeles för jobbigt att få hjälp, första gången jag var i behov av det var det min mamma som fick ringa runt och kolla vilken instans som kunde ta emot mig, själv skulle jag aldrig ha klarat den processen. Jag har också tur för ännu räknas jag som studerande och har möjlighet till gratis vård till en viss mån, men om jag behöver mer långvarig terapi skulle det ruinera mig, även om jag skulle få terapistöd från kela. Inte konstigt att vi har en historia med skolskjutningar, knivhuggningar och what not här i landet, något är väldigt väldigt fel i mentalvården och det borde absolut åtgärdas!


  • Sofie

    06.09.2017 18:00 (3 månader sen)

    håller med allt, men tycker det är så jäkla bra att som studerande har man rätt till tjugo gånger hos en psykolog! visst som föregående skriver att om man behöver långvarig terapi blir det dyrt men jag tycker iallafall att det är bra att det finns något! dock borde det marknadsföras mer eftersom det inte är något som många studeranden vet om!!


  • Christina P.

    06.09.2017 22:10 (3 månader sen)

    Nätterapi var typ det onödigaste jag någonsin varit med om. Studenthälsan pilotera det och jag fick prova för en del år sedan medan jag stod i kö till riktig terapi. Vet inte om det finns olika versioner men den som jag gick gick främst upp på att fundera på när negativa tankar och tankesätt uppstår och hur en ska försöka undvika dem och hur en ska tänka istället. Typ. Alltså sådant som jag funderat på helt själv. Jag orkade inte ens gå den till slut eftersom jag kände att den inte hjälpte alls. Blev bara mer frustrerad egentligen. Men alltså det är väl en sjukskötare (eller liknande) som lite följer med dina svar och sen kollar upp om du inte svarar alls. Så helt ensam är en inte.


  • S

    07.09.2017 09:51 (3 månader sen)

    Jag är av en helt annan åsikt! Jag har aldrig fått så god vård när jag blev utmattad och fick senare depression. Fick den bästa hjälpen via arbetshälsovården, fick läkare, arbetshälsovårdens psykolog, betalningsförbindelse till privat psykiater, gratis vård på psykpoli o senare Kela stöd för privat terapi som jag betalar ynka 7e /gång.

    • Catariina Salo

      07.09.2017 10:04 (3 månader sen)

      Så underbart att du fått hjälp! Det är klart det är individuellt och förstås beror det massor på var en bor också. Där är det också tur med företagshälsovård och betalningsförbindelse, det är det jag menar med klassfrågan - att vi som faktiskt har tillgång till privat hälsovård via vårt jobb har det ofta bättre än de som endast kan förlita sej på den kommunala hälsovården. Men SUPER att du berättar så vi får solskenshistorier ibland också. :)


  • Sandra Neuman

    08.09.2017 12:35 (3 månader sen)

    Det är uselt med den mentala hälsan! Jag hörde av mig till min psyk.skötare för ett par veckor sedan när jag kände att jag började bli lite nere igen och inte riktigt fick något gjort. Trots att jag helst hade kommit dit på direkten för att få upprett mitt mående så fick jag tid först en månad senare. Tills dess får jag bara försöka att ta det lugnt och hålla humöret uppe trots att det är lite mörkt och dystert på insidan.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.