467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa inlägg taggade med 'psykologi'

Psykologbesöket - är det här ett test?

Skrivet av Catariina Salo 16.09.2016

Kategorier:

Enligt lagen måste alla som söker sej till barnlöshetsvård gå igenom ett psykologbesök. Främst för att ha lagstiftningen på det klara.

Det kändes däremot som ett test. Nu ska vi testas om vi FÅR bli föräldrar, om vi duger, om vi är tillräckligt bra. Jag gick in i rummet med en spänd känsla, en känsla av att jag måste vara på min vakt och försvara mitt liv och mina val.

Och visst, jag tänkte bränna propparna redan efter fem minuter. Psykologen började prata om manliga förebilder för vårt barn och hur barnet kommer att behöva en manlig idol. Jag frustade ut att det kommer inte att vara ett problem, barn får intryck från omvärlden hela tiden och det lär nog finnas män i barnets liv.

(Min partner sa efteråt när vi gick på post-klinik-kaffe att hon bara väntade på att jag skulle gå igång på vad psykologen sade, att hon riktigt såg ångan stiga från mitt huvud. Lol.)

Psykologen märkte nog också min frustration och sa att nej nej, inte tror hon heller att det blir ett problem men att hennes jobb är att ruska om oss lite, att se om vi tänkt på saker.

Resten av sessionen löpte problemfritt och var faktiskt ganska informativt.

Vi funderade kring det framtida barnet, enligt lagen från 2007 har personer som kommit till med hjälp av donerade könsceller rätt att få reda på donatorns identitet vid 18-års ålder. Det kommer troligen att betyda att det i framtiden kommer att bildas olika grupper där personer letar efter sina halvsyskon. Helt förståeligt, men något jag inte tänkt på.

Att barnet kan ta reda på donatorn ser jag inget problem med, vi måste bara vara ärliga från början med att det finns en möjlighet att ta reda på, men att donatorn inte har nån skyldighet att påbörja någon kontakt.

Mitt största orosmoment hittills har varit valet av sperma. Vid vårt första besök sa läkaren att i något skede kommer vi att måsta välja utseendekriterier för donatorn. Det har varit ett stort no-no för mej, inte heller min partner är intresserad av att leka Gud och välja hurdant barn vi får. Jag har tänkt att om universum väljer att ge oss ett barn så tar vi vad vi får, då är det ingen skillnad på om donatorn är kort, lång, mörk eller ljus.

Jag berättade om den här oron för psykologen varpå hon sade att nej, vi behöver verkligen inte välja. Att det egenligen gör hennes jobb lättare att vi inte har några kriterier, för de som har kriterier kanske inte inser att barnet inte nödvändigtvis får det utseende som donatorn har.

Så nu väljs en donator på måfå åt oss och det är en oerhörd lättnad för mej. Jag har verkligen inget behov av att styra naturen ännu mer än vi gör för tillfället.

Nu väntar vi bara. När min nästa mens börjar om cirka två veckor ska vi ringa kliniken. Då händer något som jag inte riktigt är säker på vad (kanske nån hormonbehandling?) och vid nästa ovulering kommer jag att bli inseminerad med måfå-sperman.

Rätt spännande!