467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Visa inlägg taggade med 'skörhet'

Vi får alla vara sköra

Skrivet av Catariina Salo 23.11.2016 | 5 kommentar(er)

Varför startade jag den här bloggen egentligen? Varför valde jag att blotta mej, att lägga ut min innersta önskan och berätta om den eventuellt väldigt svåra fighten fram till målet?

Jag gjorde det av den enkla anledningen att jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver prata om de här sakerna, för jag märker att det är ett tabu att vilja ha barn - och säga det högt. 

De senaste två veckorna har väldigt många hört av sej till mej, främst kvinnor som är i en liknande situation. De har berättat om sina egna erfarenheter i kommentarer, mail, chattrådar och textmeddelanden. Om det som varit, om det som ska komma.

Och det gör så gott! Jag önskar att varenda en av de här personerna också fick en myriad av meddelanden och pepp, att de inte ska behöva känna sej ensamma i sina försök, i sin längtan, i väntandet. Väntandet på det där plusset.

För varje person som hört av sej till mej så har jag stärkts litegrann. Varje gång någon har sagt "jag gick igenom samma", "jag vet verkligen vad du menar och hur det känns", eller något liknande, har jag först blivit totalledsen för att de behöver gå igenom det här. Samtidigt har jag känt mej lättad över att inte vara ensam. Och sedan, sedan har jag överraskats av hur många vi är. 

Jag fick en kommentar om att akta mej för hur mycket jag delar med mej av den här processen. Och det förstår jag också så innerligt väl, för jag inser ju nu hur tung och jävlig den här resan kan vara, och det ligger säkert en självbevarelsedrift i att hålla tand för tunga. Att inte spilla varje detalj.

Men när det är så viktigt! Det senaste året har jag hört så många historier som har att göra med önskan om barn, om besvikelser, om missfall, om svårigheter. Det är nu, när en stor del av min vänskaptskrets har, eller snart ska få, barn som de här historierna kommer fram. De viskas från kvinna till kvinna, likt gamla sägner och sånger vid lägereldar.

Det är något oerhört starkt och fint i att den här informationen och kunskapen går från person till person, men jag kan ibland önska att vi skulle prata mer öppet om det. 

Varför ska det vara så hemligt och varför är det så förfärligt om någon ser en som bräckligast? Varför är det en skam att vara mänsklig, att vara skör?

Och varför är det vi med livmödrar som ofta får bära den här skammen?

catzo bw 11Foto: Frida Lönnros