TVÅNGSGIFTE I FINLAND

söndag 18 februari 2018 - 13:23 | 7 Kommentarer

IMG 8031

Vi gifte oss för ett och ett halvt år sen. Det var en otroligt snabb händelse i magistraten, men den betydde massor för oss. Inte bara betydde våra underskrifter på det där pappret att vi skulle dela våra liv, de betydde också att vi kunde bli mammor tillsammans.

Ja jag vet, jag har tjötat om det förr, men snabb recap: för att både Mira och jag ska bli lagliga mammor till Drakungen måste Mira adoptera hen efter födseln. Det kallas intern adoption, alltså en adoption som sker inom familjen. För tillfället är det enda möjligheten att Mira ska få samma lagliga rättigheter och skyldigheter gentemot Drakis som jag, som födande mamma, har. Samma skulle ju förstås gälla omvänt om det var så att Mira hade burit det här barnet.

En intern adoption kan inte genomföras om man inte är gift - alltså var vi tvungna att gifta oss för att få barn tillsammans.

Eftersom vi ändå planerat att gifta oss var det ju ingen stor grej, mest en formalitet som vi var tvungna att få undan före fertilitetsprocessen. Trots det gnager det i mej, vi sattes igen i en helt annan position än andra människor som bestämmer sej att få barn tillsammans. (Däremot kan man också se det så att vi får TVÅ bröllop, det lagliga där vi undertecknade ett papper och en stor bröllopsfest sen när barnet är fött och vi återhämtat oss! Ja, det kommer att hända i nåt skede, kanske redan i höst????)

I fredags skrev de flesta finska medier, bl.a. Svenska Yle, om att den nya Moderskapslagen blivit godkänd i lagutskottet och kommer att gå vidare till omröstning i riksdagen. Moderskapslagen går vidare på grund av det medborgarinitiativ som lämnades in till riksdagen 2016, de tidigare regeringarna har nämligen inte själva varit så intresserade av det här med barns rättigheter.

I och med moderskapslagen kommer barnets rättigheter att stärkas och ett ofött barn till ett kvinnopar, som kommit till genom fertilitetsbehandling, kommer kunna ha två lagliga mammor redan när det föds. Någon intern adoption kommer inte mer att behövas, utan den andra mamman i familjen kommer kunna erkänna sitt moderskap på rådgivningen - precis som ogifta heteropars pappor redan nu kan göra. (Den nya faderskapslagen som ger pappor möjligheten att erkänna faderskapet före barnets födsel godkändes för ett par år sedan.)

Kristdemokraterna, som varit de som främst motsatt sej den nya moderskapslagen, har haft som sitt number one-argument att man genom den här lagen tar bort möjligheten att erkänna faderskap, att det skapas faderlösa barn. Det här stämmer inte alls, eftersom lagen gäller barn som kommit till genom donerade könsceller. När man donerar könsceller ger man avkall på föräldraskapet och alla skyldigheter och rättigheter det innebär. Det har liksom aldrig funnits någon där som kan claima ett faderskap, det är en laglig omöjlighet. He fonkar int så. (Disclaimer: det funkar likadant för heteropar som använder donerade könsceller, donatorn har där också gett avkall på rättigheter och skyldigheter. OCH, sedan 2007, har ett barn som blivit till genom donerade celler rätt att ta reda på sitt genetiska ursprung när hen fyllt 18, donatorn har däremot fortsättningsvis inga skyldigheter gentemot barnet.)

Moderskapslagen är alltså en bra sak. Den stärker ett barns rättigheter, den ger barnet två lagliga föräldrar redan före födseln - så där som för heteropars barn. Nu måste den bara godkännas i riksdagen, men jag KAN inte tro att den INTE skulle godkännas? Jag tänker att de som eventuellt motsätter sej är Sannfinländarna och KD.

Men ja, den andra saken. Enligt vad jag förstår och uppfattar av medborgarinitiativet är att kvinnoparet i fråga inte heller behöver vara gifta för att den andra mamman ska kunna godkänna moderskapet. Det här är en oerhört viktig point, eftersom det jämställer ett kvinnopar med ett heteropar - i det här avseendet. 

Så nu är det bara att hålla tummarna att det går igenom. För oss spelar det ändå ingen roll eftersom det ju kommer att ta tid innan lagen träder i kraft. Vi måste ändå genomgå adoptionsprocessen och lägga ut ett parhundra pix för att Drakungen ska ha två, i lagens ögon, likvärdiga föräldrar.

***

Sen borde vi förstås prata mycket mer om manspars möjligheter att bli föräldrar. Det är en knepigare fråga och här tangerar vi också ämnet om surrogatmödraskap som är så himla komplext och svårt. Jag tycker inte vi bara rakt av kan säga NEJ, allt surrogatmödraskap ska förbjudas (däremot tycker jag inte man ska kunna hyra livmödrar hur som helst, speciellt i/från länder där det lätt blir en fråga om pengar och människohandel).

Ordnar vi med möjligheter för en viss människorgrupp måste vi också ta hänsyn till andra, det är det som den intersektionella feminismen går ut på. (För tillfället räknas t.ex. en kvinna som bär sin transmans befruktade könsceller i sin livmoder som ett surrogat i Sverige, och allt surrogatmödraskap där är förbjudet. I Finland är det här ändå en möjlighet.) Men som sagt, det här är otroligt komplext och invecklat, vi kan kanske gå in på det mer nån annan gång.

Och PS: Nä, jag har inte fött ännu. Väntar otåligt. Fick känslan på mödrapoli för en vecka sen att läkarn trodde bebisen kunde komma vilken dag som helst. Min kropp börjar vara i bristningsskedet och snart vet jag inte hur jag ska orka igenom en förlossning. Den som sa att graviditet inte är sjukdom (bl.a. jag för åtta månader sedan) är en jäkla stor båg och bluff. Graviditet kanske inte är en sjukdom, men FAN den kan ORSAKA mycket sjukdom. 

Kommentarer

  • Peppe

    18.02.2018 18:12 (4 månader sen)

    mycket nyfiken på dina tankar kring sk altruistiskt surrogartmödraskap. sitter själv och tänker på det, utveckla gärna!

    • Catariina Salo

      18.02.2018 18:38 (4 månader sen)

      Nä men det är knepigt, jag vacklar själv också från och till. Också i fråga om att jag har en livmoder som fungerar, och därför eventuellt också borde ta ett steg tillbaka. Ska läsa Jani Toivolas bok där han pratar om sin egen process, där han - så vitt jag förstått - nog co-parentar med en annan förälder men är själv primärvårdaren. Det är inte helst samma sak, men här också, tangerar ämnet. Kanske den kunde ge några nya insikter. Jag vet inte hur det ska lösas, men jag känner att det måste finnas olika sätt som passar olika personer. Vet t.ex. en kvinna som fött sin systers barn, eftersom systern inte kunde bära. Såna fall, ska vi förbjuda dem också om vi förbjuder allt surrogatmödraskap? Och säg fall med par där en t.ex. är transman som vill ha biologiska barn och en är kvinna/livmoderbärare som då bär barnet - då föds barnen till samma familj. Att förbjuda det vore ju rent av nonchalant, men är precis så det är i Sverige. Vilka banor funderar du i?

      • Catariina Salo

        18.02.2018 18:57 (4 månader sen)

        Alltså fallet med syster, det ÄR ju de facto förbjudet i Finland, men SKA det vara det fortsättningsvis? Efter en snabb googling så ser jag att surrogatmödraskap förbjöds i Finland när den nya fertilitetslagen kom i kraft 2007 (systern, det var nångång på 90-talet, därför möjligt). Men det pratas om att lätta upp lagstiftningen - om jag förstått saken rätt. (Har skrivit den här kommentaren tusen ggr före jag fick den rätt, hoppas det blev rätt nu.)


  • Peppe

    19.02.2018 20:00 (4 månader sen)

    Har du läst Ekis Ekmans "Varat och varan"? Har alla rätt till just biologiska barn? Tänker Co-parenting måste vara lagligt, men är adoption ett b-alternativ? Funderar också kring skillnaden mellan organdonation (någon jämförde det med surrogatmödraskap på min blogg). Tycker ändå att skillnaden är väsentlig. Tänker att man alltid måste skydda den svagaste och det är väl ändå mamman (barnet)?

    • Catariina Salo

      20.02.2018 11:05 (4 månader sen)

      Har inte läst! Barn i sej är väl ingen mänsklig rättighet men igen, hur väljer vi vilka människogrupper vi hjälper att få biologiska barn? Borde då också assisterad befruktning tänkas om - det handlar ju ofta om någon annans könsceller som är med i spelet. Adoption tänker jag är ett väldigt bra alternativ - i teorin. I praktiken får ju inte par av samma kön adoptera, trots att det skulle vara lagligt (alltså det finns ingen som vill adoptera till oss, i många länder förbjudet att adoptera till kvinno- eller manspar). Om det skulle göras också praktiskt möjligt - och överlag lättare för också heteropar - tror jag vi hade en bättre möjlighet att ev slippa businessen på surrogatmödraskap (till viss del?). Men fortfarande: jag anser det finns fall där det är accepterat med surrogatmödraskap (se min kommentar ovan). Sen har jag också hört av folk som varit gravida att de aaaaldrig kunde tänka sej att hyra ut sin livmoder pga bandet som skapas med barnet. Dessa kvinnor har uteslutande blivit gravida sas på normal väg. Jag känner till exempel inte så starkt, och jag TROR det beror på att min graviditet inte kommit till pga en "kärleksakt" utan den är väldigt planerad, medicinskt genomförd och laboratoriestyrd. Finns säkert nån undersökning om hur man knyter an till sitt foster beroende på vilket sätt man blivit gravid, men det här är alltså min personliga reflektion, att det kan finnas en viss skillnad där.


  • Peppe

    20.02.2018 22:08 (4 månader sen)

    Bra svar! Vi ska tala mer om det i podden. Spontant tänker jag att vi borde göra adoption enklare för andra än heteropar (inhemsk adoption alltså, är osäker på vad jag tycker om internationell, "Gul utanpå" är en bra bok med det som tema!). Håller med om att surrogarmödraskap kanske borde tillåtas i vissa fall, men kan man då generellt förbjuda det och sedan göra undantag? Fokuset borde väl ändå främst ligga på surrogatmodern och sedan på de som längtar efter barn? Tänker att hon i många fall är den som genomgår riskerna (både fysiska och emotionella) och är mest utsatt. Gällande bandet till barnet: Intressant! Vill gärna höra om det känns också så efter att barnet är fött. Tycker att allt förändras när barnet väl ligger nyfött på ens mage. OBS egen erfarenhet!

    • Catariina Salo

      20.02.2018 22:41 (4 månader sen)

      Ja! Jag tror ju det kommer att förändras för mej när barnet föds (eller hoppas hehehe). Tycker också det är intressant som tanke och bör utforskas mer. Ser framemot mer i pådin. Adoption är ju, som du säger, också en knepig grej. Så många falluckor i de här barnsakerna, just för att det ju handlar om barn. Vi får återkomma!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.