467C50E1 A368 4961 A903 A515AC31CE2A

Vad är ditt barn värt?

Skrivet av Catariina Salo 22.09.2016 | 2 Kommentarer

Det händer inget just nu. Vi går bara och väntar. Väntar på samtal från biologen, väntar på min mens.

Samtidigt som jag förstås är ivrig så känner jag mej också lugn. Jag ligger inte vaken om nätterna eller räknar dagar. Det känns som att jag, trots att det här beslutet kom rätt snabbt, undermedvetet har processerat saken och kan se på det hela rätt nyktert.

Det universum väljer att ge, det kommer vi att få.

Det är förresten inte det minsta gratis att gå igenom den här fertilitetsvården. Som tur har vår klinik samarbete med ett kreditbolag (det kan hända att de flesta kliniker har det i dag, så tänker jag mej i alla fall) som vi kunnat ansöka om en klumpsumma från.

Vi fick rådet att ansöka om en summa på 5000 euro till att börja med. Så det gjorde vi. I praktiken betyder det att vi inte behöver betala något för gångerna vi går till kliniken nu, utan allt samlas på ett konto som vi börjar betala av på efter avslutad vård.

Varje gång vi ens sätter in foten på kliniken klirrar pengarna iväg. Första besöket var över hundra euro, psykologbesöket likaså. Rättigheter att använda en viss donators sperma är närmare tusen euro, och sen är varje "olki", alltså den mängd som används vid varje befruktning, knappa femhundra euro.

Vi tänkte vi skulle beställa fem olkin, vi kan fast kalla dem halmstrån, känns ju poetiskt och rätt logiskt. Det betyder att vi kan försöka bli gravida fem gånger. Lyckas det inte får vi tänka om - eller beställa fler.

Insemineringen kostar förstås också, men inte nära på lika mycket som det kommer att kosta om jag inte blir gravid genom "normal" inseminering på kliniken. Efter tre gånger av inseminering är det normalt att testa på IVF, alltså det som förr kallades provrörsbefruktning. Då snackar vi tusentals euro.

Jag fasar för ekonomin. Varken jag eller min sambo har några toppjobb, trots att vi nog klarar oss bra. I värsta fall får vi väl flytta längre bort från centrum för att få ner hyran, trots att den vi har nu ligger under marknadspris.

Jag vet inte hur det är med heteropar och barnlöshetsvård, men jag har för mej att där finns möjlighet att få det hela billigare via staden/kommunen, för oss finns inte den möjligheten.

PS: Tack för kommentarerna. Det är dels för andra jag skriver det här, jag har själv inget att falla tillbaka på, jag vet inget om att skaffa barn som kvinnopar. Hoppas vi kan bidra med lite info och erfarenhet åt någon där ute!

Kommentarer

  • Annika 20/11/2016 8:09am (3 år sen)

    Roligt att läsa om er process! Hoppas det lyckas snart!

    Jag slutade räkna efter 40.000 €, så vårt barn är värt mot 50.000 €! Och oändligt mycket mer i kärlek.

    Olika falla ödets lott.

  • Jessica 22/11/2016 8:06pm (3 år sen)

    Jo, så ojämlikt som det är så hade vi möjlighet att få det så gott som helt gratis via kommunen (HVC som ger remiss till Hormonpolikliniken på Kvinnis). Dock måste man försöka i ett år innan man kan få remissen, och sedan var det ett himla köande till kliniken, i telefonköer, för att få komma in på undersökning de få dagar i månaden det passade enligt menscykeln etc. Det var otroligt långdraget och frustrerande, men jag är såklart oändligt tacksam över att den vården fanns att tillgå. Vi behövde aldrig komma så långt som till IVF, där har jag för mig att man får tre försök via kommunen, sen måste man söka sig vidare till privata instanser. Och vissa krav måste uppfyllas, t.ex. får kvinnan inte vara för gammal.

Skriv en kommentar