VILKEN SÖT LITEN POJKE!

tisdag 24 juli 2018 - 11:04 | 5 Kommentarer

I början av sommaren charmade Lillkommandoran byxorna av människorna vi mötte på stan. Hon vägrade vagn och fick bäras på dagligen om vi skulle nånstans (som tur är denna fas så gott som förbi nu). En sån liten en som himpas runt på väcker förstås uppmärksamhet och folk kollar och ler. Små minimänniskor är ju faktiskt sjukt söta.

Bebisar är också lite som hundvalpar, människor kommer gärna fram och pratar och gullar. Det tycker jag är rätt fint i det här annars så introverta landet. Ofta frågar folk hur gammal Lounis är och annat neutralt chitchat. Finska språket är ju bra på det viset också att man inte genast behöver köna och/eller felköna folk.

Flera gånger har det ändå hänt att folk sagt saker i stil med "Oih mikä ihana hymypoika!" och "Onpa söpö pieni poika!", alltså: vilken söt liten pojke. Vi har funderat på det här och kommer inte på nåt annat än att det måste vara kläderna som gör det, att vi inte klär Louna i uteslutande rosa. Att hon har en vitgulrandig lippis på sej utomhus, att hon sällan har klänning till vardags. Helt enkelt för att vi som föräldrar fortfarande klär henne så som vi tycker, och vi gillar klara färger och former.

Jag skulle inte säga att det är ett personligt problem för mej om random främlingar felkönar mitt barn (jag menar, det kan ju också hända att vi själva felkönar barnet - det lär vi väl få veta sen när hen är äldre och hittar sin egen identitet) men det handlar om hela grejen runtomkring. 

Det här blogginlägget (på finska) var hemskt bra och beskrivande för hur det faktiskt är, hur vi faktiskt inte kommit längre, trots att det är 2018. Trots att det finns folk som låter barn vara så som dom själva vill, handlar det ändå i slutändan om reaktioner och om samhället låter din pojke ha långt hår eller din flicka gå klädd i blå kläder. Det handlar om sneda leenden här och fel hurrarop där. Läs det, det var väldigt bra och beksrivande!

Jag visste ju om könsindelningarna i t.ex. klädaffärer redan innan vi fick barn, men nu när jag på riktigt rör mej bland de här indelningarna blir jag ibland så matt och trött. Alla facebookgrupper där kläder säljs som flick- eller pojkkläder, alla indelningar i prinsessor och superhjältar. Det blir så in your face, att pojkar inte tillåts vara annat än tuffa och flickor ska vara rosa drömmar. (Jag har faktiskt nån gång kommenterat på de här säljannonserna, men orka vara den där som får suckar och ögonhimlande hela tiden.)

Och ni vet ju hur jag menar, för jag tycker absolut att flickor ska få ha rosa ryschpysch om de vill, men det ska OCKSÅ pojkar få ha. ALLA ska få ha rosa eller superhjältekläder - utan att nån ska komma och titta snett eller felköna. Könandet är annars också så 1900-tal.

Det här är gammal skåpmat, det här är saker vi pratat om redan i flera år, men det blir så himla aktuellt nu med det egna barnet. Hur ska vi lösa det här, hur ska vi låta våra barn vara sej själva? För som sagt, det handlar inte bara om vad vi lär våra ungar och hur vi själva är mot dem, det handlar så mycket om allt runtomkring - hur skyddar vi dem mot världen utan att stänga in dem?

Håhhåh, blir helt matt av att tänka på det här. Måste dricka lite kaffe och fundera.

Kategorier:

bebé

5

Kommentarer

  • Catta

    24.07.2018 12:38 (5 månader sen)

    Håller SÅ med! I Spanien tror alla att vår dotter är en pojke eftersom man gör hål i öronen år flickor typ genast efter födseln. Jag tycker hål i öronen är helt fint men vill ändå inte göra ett sånt ingrepp på en liten baby, och det är ju helt onödigt ännu länge, mest i vägen bara. Och färg-koderna ja, känns som vi bara går baklänges i utvecklingen där:(


  • Karin

    25.07.2018 14:57 (5 månader sen)

    Vi har flera gånger fått höra att vår son är en så "vacker flicka", eller blivit hänvisad till som "hon". Klädseln varierar, men vi har kommit fram till att det är hans vita solhatt som verkar ge folk uppfattningen att det är ett flickebarn. Det fattar man ju att en VIT babysolhatt är för flickor. Ramarna uppenbarligen är mycket snäva. I butikerna har det, fram tills nu då han börjar växa ur babystorlekarna, varit ganska lätt att köpa glada gulliga kläder för barn. Vid storlek 86/92 verkar det gå en magisk gräns och det blir rosa rosetter i ena delen av affären och blåa bilar i den andra. Vi klär utan problem pojken i rosa (skyr i ärlighetens namn bilar, monster och för mycket blått), men varför måste passformen på kläderna vara olika? T.ex. t-skjortor på den rosa sidan har kortare ärmar och är tajtare. Samma storlek är på riktigt olika storlekar beroende på på vilken sida i butiken plagget hänger.


  • Elle

    25.07.2018 20:35 (5 månader sen)

    Bra skivet å tänkvärt! Funderar å stör mej grymt på hela den här köns/pojk/flick grejjen själv, speciellt sen jag fick barn och blev mera medveten.. Tex. just barnkläderna hohoo... I'm sweet och superhero.. Vår dotter på 4 år säger ofta att hon är en "pojka" som dagiskompisarna å pappa, och jag har sagt att hon får vara vad hon vill.. Märker att dagvårdspersonalen ofta säger tytöt och pojat och könsuppdelar åxå t.ex prinsessafödelsedagskort åt flickorna å bilar å dyl åt pojkarna.. vet ej men har en känsla av att man kommit lite länge i Sverige på den biten.. Men såklart mycket hänger ju på föräldrarna också och alla runtomkring barnen i vardagen.. Märker nog själv åxå att jag rätt ofta får bita mej i tungan å tänka till för att inte själv gå in i gamla tankemönster å könstänkande.. huh blev långt inlägg! Kramar till dej å fina familjen! :)


  • Sandra Neuman

    26.07.2018 20:58 (5 månader sen)

    Det är toppklass när mina barn springer runt i rosa balettkjol, röd superhjältecape och batman-mask för ögonen. (hjärtögon). En har snippa och en har snopp, men båda är de likförbannat (sori) barn. :P


  • minna lindeb

    28.07.2018 15:57 (5 månader sen)

    Mitt knep är, att tillsammans med barnen, ta det med humor. Liksom sådär att hur otroligt dorka kan det bli? Med allt det normala. Nåt annat fungerar inte. För dorka är(ju egentligen) inte så mycket annat än just komiskt...


Skriv kommentar