HE

Visa alla inlägg skrivna 2018

DESTRUKTIVA FÖRHÅLLANDEN

Skrivet av Emelie Svenlin 22.11.2018 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

För ett tag sedan fick jag en fråga här på bloggen. Personen som frågade undrade om jag kunde skriva lite om destruktiva förhållanden, då jag själv varit i ett. Jag tror psykisk misshandel är mycket vanligare än vi tror, för det är ju så svårt att upptäcka. Man ser inga blåmärken, inga konkreta yttre tecken. Det är bara inombords man går sönder. Bryts ner, förstörs. Och det syns väldigt sällan utåt. Man döljer det så gott man bara kan, det ska ni veta.

list 3205466 1920Bild: Pixabay

Jag tänker inte gå in på djupet angående personliga detaljer, men hoppas ändå att jag kanske ska kunna hjälpa någon därute som just nu befinner sig i ett dåligt och destruktivt förhållande. Man kan ta sig ur det, hörni. Det är svårt, jobbigt och helt fruktansvärt, men det går. Här går jag och många, många andra omkring och är levande bevis på att det är möjligt, trots att det när man är inne i det inte känns så alls. 

När jag befann mig i mitt dåvarande förhållande var jag liksom inne i en bubbla, lite bortkopplad från omvärlden. Idag har jag förträngt stora delar av den tiden, och minns alltså väldigt lite. Jag har till exempel ingen aning om när det svängde, liksom när det dåliga började. Med "det dåliga" menar jag alla hemska ord, pikar, kommentarer, kränkningar och anklaganden. Alla onödiga bråk och de otaliga tårar som rann nerför mina kinder åtminstone en gång per dag. Så ska det ju såklart inte vara, men det förstod jag ju inte då. 

Jag fick helst inte träffa mina vänner, och skulle alltid prioritera honom som nummer ett. Allt jag gjorde vändes mot mig, och gav upphov till nya bråk och ännu fler kränkningar och fula ord. När det var som värst reagerade jag inte ens på de värsta av smeknamn, det var ju vardag för mig. Svartsjukan var enorm, och jag var tvungen att trippa på tå precis HELA TIDEN.

Även om jag inte hade en aning om det då, så var jag verkligen på botten under den här tiden. Inte alls konstigt, men jag insåg ju det inte då. I min värld var ju förhållandet så bra ibland och jag var ju så kär. Jag trodde honom varenda eviga gång han lovade att aldrig säga så mer. Aldrig mer kalla mig dittan och dattan, sluta bli sur över småsaker. Han gav mig fina förlåt-presenter, bad om en chans till. Jag gav chans efter chans, men det blev aldrig nån bättring. Det blir aldrig det. Man sitter fast i ett ekorrhjul. Förlåter och förlåter, om och om igen. Man måste sluta tro att man med kärlek och omtanke kan förändra och övervinna. Det går inte. Sluta tro det. Du måste lämna, även om du älskar personen. För att bli behandlad så illa, det förtjänar ingen. Det blir bara värre för varje dag som går. 

mental health 1420801 1921Bild: Pixabay

Jag grät mycket oftare än jag skrattade, började tro att jag verkligen inte var nån, förlorade mig själv och hela min självkänsla. Otaliga kvällar låg jag i tårar, antingen av nåt sms eller av vårt senaste bråk om något jag enligt honom gjort fel. Försökte dölja att jag gråtit dagen efter, och gjorde allt för att mamma och pappa inte skulle märka något. Jag var alltid den som gjorde bort sig, den som sårade och var en dålig människa i vårt förhållande. Efter att ha hört det tillräckligt många gånger börjar man nästan tro på det själv. 

Nu ska ni inte tro att mina vänner och familj inte försökte. Men det är så svårt att säga rätt saker till nån som befinner sig i ett destruktivt förhållande. Det blir oftast bara värre om nån utomstående blandar sig i, man får själv bara ännu mer skit då. Jag vet att jag själv intog försvarsposition direkt någon ifrågasatte förhållandet och om allt verkligen stod rätt till. "Jo, varför skulle det inte vara bra?", "Varför lägger du dig i?", var nog saker jag svarade alltför ofta. Men det är ju så mycket skam i det också. Jag skäms fortfarande. Att jag var kvar så länge, liksom. Var jag verkligen inte starkare än så, kunde jag inte ta mig ur det tidigare? Vad såg jag ens som var så bra? Det är sånt jag inte förstår idag, men jag antar att jag bara var så djupt nere i det, så sönder och förstörd då.

Efter att förhållandet tagit slut hittade jag denna lista på en webbsida. Jag känner igen mig på alltför många punkter, det är helt sjukt. Jag borde absolut ha läst denna lista mycket tidigare, så gå gärna in och läs, samt informera vänner och så. Det är viktiga saker, viktiga varningstecken. En bok jag läste prickade så rätt också. STHLMQUEENS: Simone, av Denise Rudberg. När jag läste den boken kändes det nästan som om hon skrivit en hel bok om mig. Mitt liv. Min verklighet. 

Slutligen vill jag bara säga att ingen förälskelse är värd att bli behandlad illa för. Du är värd så oerhört mycket mer. Du kan inte förändra personen, hur mycket du än hade velat. Du besparar dig själv mycket lidande om du bara lämnar honom, och du kommer att träffa någon annan, som inte sårar dig. Det är inte värt att stanna oavsett hur charmig, gullig och snäll han kan vara ibland. Detta är bara början. Lita på din intuition. Bara gör det. Du är värd så mycket mer. Kom ihåg det. Heja dig! 

Bloggen11

 

 

 

 


ONSDAG 23:15

Skrivet av Emelie Svenlin 21.11.2018

Onsdag. Klockan är rätt mycket egentligen, och jag kikar in här först nu. Jag har precis kollat veckans avsnitt av Sthlm Rekviem, och nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik. Tidigare denna kväll var jag på ett skrattigt gympass med mamma, vilket egentligen var hur kul som helst, trots att styrka brukar vara lite trögt. 

Måste bara flika in en grej här. Jag har kollat dokumentärer idag. Jag är ju en sån som gärna nördar in mig på saker, så idag kollade jag Earthlings, och sen började jag se Dominion också (båda finns på Youtube). SÅ. FRUKTANSVÄRT. HEMSKA. DOKUMENTÄRER. Värsta är ju att det är så det är. Det är liksom inte film och påhittade grejer, det är PÅ RIKTIGT. Oavsett om du är vegetarian, äter kött eller redan är vegan så tycker jag du ska ta dig tiden och kolla nån av dokumentärerna, för vi borde ju absolut bli mer medvetna. Det är inte svårare än så. 

96F7904C 1159 45F7 ACD1 B0862D169B12FEE85C22 E3CD 455C 85EB B4496819C441share 2

Efter gårdagens besök hos psykologen hade jag en sån lyckokänsla i hela mig, härligt va? Gick omkring på stan ett tag efteråt och bara lyssnade på bra musik och strosade runt och log. Soligt var det dessutom, och det piggar ju upp ännu mer! 
På kvällen gjorde jag en stavbacksträning tillsammans med mina föräldrar, haha. Vi körde backdrag och sedan några maxdrag också. Rolig träning, trots att det gick tungt! Känslan efteråt är fortfarande oslagbar. SÅ. HÄRLIGT.

Nu ska jag krypa ner under täcket och kolla lite Youtube-videos innan jag somnar. God natt på er!

Bloggen11

 


NYA INKÖP

Skrivet av Emelie Svenlin 20.11.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Idag tänkte jag dela med mig av mina senaste inköp i form av allt från ansiktsvård till kläder och smycken, hihi. Tycker det är lite kul att läsa liknande inlägg själv, så därför tänkte jag passa på  att skriva ett eget denna gråa tisdag. 

4DE197A9 2AA1 4790 986B 3784F3D33179

Vi börjar med lite hudvårdsgrejer och smink. En ansiktsmask från Lumene och en nattkräm från L300, båda köpte jag på rea. Riktiga KAP. Sedan hämtade jag mitt paket från Kick's idag också, vilket innehöll en highlighterborste och den omtalade Dewy Finish settingsprayen från Nyx.

E15DC846 7C29 4258 BB33 B20C459FB78APå rea fyndade jag också en ögonbrynspenna från Dior, och den är riktigt bra!! Gillar den sååå mycket. Ni som känner mig vet att jag behöver bra ögonbrynsprodukter, med tanke på hur lite hår och så jag har att jobba med, haha. 
1613DA55 3DDA 4429 B2B7 CBAA5218CCB9Såna här örhängen har jag velat ha rätt länge, så när jag snubblade över dem på Glitter var jag bara tvungen. Har redan fått flera komplimanger för dem, och tycker de piffar upp vilken outfit som helst! 

F0A874EA 2316 4F99 9D3F 89E299428833

När jag och pappa skulle hämta mina skidor från Sportia passade jag på att shoppa dessa träningstights från Nike. Gillar linningen med rosa detaljer, och passformen är såklart perfekt. 

 

IMG 1872

Sen har vi dessa två plagg. T-shirten på översta bilden är från By Malene Birger (ursnygg!?), och den köpte jag från Bros Quality Outlet för nån vecka sedan. Byxorna på nedre bilden är från BikBok, och de sitter verkligen som en smäck. Sånt gillar vi. 

Det var allt för denna gång, nu ska jag umgås med mamma och pappa, och sedan dra på träning. Trevlig tisdag på er!

Bloggen11


WEEKLY PLANS

Skrivet av Emelie Svenlin 19.11.2018 | 2 kommentar(er)

Måndag

Jag har precis ätit lunch, och ska snart jogga iväg till gymmet och göra en styrketräning och lite gymnastik och så. Sedan ska jag åka via posten och hämta ut ett paket, samt fota lite till ett annat inlägg denna vecka.

Tisdag

Dagen börjar med ett besök till psykologen, och efter det eventuellt jobb. Efter middagen ska jag köra stavbacke vid Köukar tillsammans med pappa. Det blir både fartuthållighets- och maxdrag, så ett tufft pass väntar. Det känns både kul och tungt. Jag menar, det är ju alltid jobbigt att pressa sig, men känslan efteråt kan inte mätas mot något annat!! Wiiiie

Onsdag

Denna dag är rätt tom än så länge, eller ja, det finns ju alltid små ärenden som ska uträttas, men annars är förmiddagen öppen. På kvällen ska jag i alla fall på ett HIIT-pass till Fitness Club tillsammans med mamma. Det ska bli kuuul!

Torsdag

Torsdagen kommer bestå av jobb, samt en träning på rullskidor. Det blir lite utan stavar och sen backdrag. Hoppas asfalten inte är för hal bara, det ser liksom inte så lovande ut just nu. 

Fredag

Fredag = vilodag denna vecka! Hur skönt? Jag kommer nog bara umgås med Antta när hon väl hunnit hem från Vörå, samt fredagsmysa, hihi. Sedan är det ju Black Friday också, så en del julklappsshopping har jag planerat in. Ska fixa allt klart då, hade jag tänkt. Tipstips!

share 1

Lördag

Största delen av denna dag kommer nog gå åt till skidträning. Jag och pappa ska nämligen åka till Reisjärvi en sväng för att göra en träning på snö. När det inte finns snö på hemmaplan får man jaga den, och då blir det Reisjärvi för oss.

Söndag

Detta blir en lugn dag. Det enda jag planerat in är en kontrollänk på 6 kilometer. Simple as that. Blir nog Suits och jag resten av dagen tror jag bestämt. SÅ TREVLIGT

Ha en supervecka bästa ni!!

Bloggen11


CHILLSÖNDAG

Skrivet av Emelie Svenlin 18.11.2018

Kategorier:

För tillfället sitter jag i mitt rum vid skrivbordet och lyssnar på musik, och ska snart kolla klart Taken 3, som jag och Antta började se på innan jag skjutsade henne till Vörå. 

Denna söndag har varit riktigt lugn. Ingen träning, inga måsten, bara vila. Jag och Antta åkte en sväng in till stan på eftermiddagen för att Antta ville prova en jumpsuit, men det slutade med att jag shoppade och inte hon. Sällan, haha. Jag köpte i alla fall ett par helt vanliga svarta byxor från BikBok (syns litegrann på bilden nedan), har spanat in dem länge och känner att det var ett bra köp. Jag har dock glömt min plånbok i bussen vi kom hem från Olos med (heja jag!!!!), så Antta fick betala. Hehe. 

AfterlightImage 6

Nu ikväll ska jag bara fortsätta min lugna söndag, och ladda upp inför ny vecka. Det blir en del träning, eventuellt lite jobb och sen skidning på lördag. Veckans planer kommer upp i morgon här på bloggen! Ha en skön kväll! Kram

Bloggen11

 


LÄGERVECKAN KLAPPAD OCH KLAR

Skrivet av Emelie Svenlin 17.11.2018

I skrivande stund sitter jag i bussen påväg hemåt från Olos. Imorse gjorde vi en lugn skateträning på stenskarpa spår i soluppgången, och det var precis så fint som det låter!! <3

AfterlightImage 4AfterlightImage 5I mean, look at this. Perfektion för en skidåkare, skulle jag vilja påstå. 

Lägerträningarna efter tävlingen har gått rätt så bra, det känns som om jag gått framåt redan under dessa lägerdagar?? Sånt är ju alltid sjukt kul att se. Sedan har jag haft superfint träningssällskap också, och lägret har faktiskt bara rusat förbi. Känns som om vi kom från Rovaniemi till Olos typ igår? Jag hade i alla fall lätt kunnat bli kvar en vecka till, hellre än att åka hem till regn, mörker och RULLskidning. Inte alltför lockande.

EEE258F1 42CC 432E 946A 569F79CF6E48Lägret har varit super, boendet bredvid spåret hur lyxigt som helst, och träningarna genomtänkta och smarta. Jag är väldigt nöjd, med andra ord!! Wihoo

Nu är jag i alla fall mer motiverad än jag varit på länge, och ser framemot att kämpa och hållas frisk och skadefri. Tränarnas positiva ord och träningskompisarnas fina stöd har verkligen hjälpt något enormt. Nästa tävling är i mitten av december, så jag har nån vecka på mig att jobba vidare och slipa på tekniken och så. Det känns rätt bra, egentligen. Känner att jag gör rätt stora framsteg ganska snabbt, så länge jag håller mig frisk och kry. Det satsar vi på!

AfterlightImage5

Denna dag kommer gå åt till att sitta i bussen, vi har liksom inte ens tagit oss till Haparanda ännu. Jag har redan hunnit lyssna på två poddavsnitt, fyllt i träningsdagboken och sovit en stund, så nu ska jag bara lyssna klart på Spöktimmens (<3) nyaste poddavsnitt, och sedan kolla några avsnitt av Suits. 

IMG 1676

Ha ett fortsatt fint veckoslut hörni! Kram på er

'Bloggen11


IDAG KÄNNS DET BARA PISS

Skrivet av Emelie Svenlin 15.11.2018 | 4 kommentar(er)

Jag fick en fråga här på bloggen för väldigt, väldigt länge sedan, men samma fråga dök upp i senaste frågestunden också, så nu tänkte jag tillägna detta inlägg till att svara på frågan. Frågan, som ett flertal gånger dykt upp, lyder ungefär likadant varje gång; Har du nångång tröttnat på skidåkningen, eller tänkt lägga av? Har det alltid känts lika bra som nu?

Det känns ändå bra att jag verkar ge en så positiv och fin bild av min relation till min idrott här på bloggen och på mina andra sociala medier, för jag älskar ju vad jag gör. Jag har verkligen en stor kärlek till skidåkningen och allt den för med sig. 

Idag kände jag ändå att det passade att svara på frågan, för idag är jag trött på allt med detta, och idag känns det piss. Vi hade lägertävling på morgonen, och jag visste precis hur det skulle kännas och gå, men blev liksom ändå besviken på mig och min prestation efteråt. Jag vill så mycket, och kroppen bara sviker. Det har den gjort alltför ofta. Det är såna gånger jag tröttnar, tänker att jag lika gärna kunde lägga av. Strunta i denna SKITsport. Bespara mig all motgång. För idrotten för med sig en hel massa besvikelser, motgångar, tårar, ilska och frustration. Så är det, även om den är så bra på många sätt. 

AfterlightImage2Foto: Tero Siivola (redigering: jag)

Ibland funderar jag på hur mycket tårar jag hade sparat om jag inte sysslat med elitidrott. Hur jag skulle se på allt, framförallt mig själv. För trots att man vet att man är så mycket mer än sin prestation så blir det lätt så ändå. Att man ser på sig själv som endast en skidåkare, och presterar man inte är man inte värd något. På något sätt är det ju så också, i tävlingsvärlden. För alla tränare är jag ju bara en idrottare, och då är det ju mina prestationer som räknas. Det är svårt det där. Att kunna se det utifrån ett större perspektiv. Det känns ofta störtomöjligt då man är mitt inne i motgångsträsket. Som jag för tillfället. Hela hösten har varit ett kaos där jag försökt ta mig fram i värsta motvinden, och mött på hinder efter hinder. Det känns som om det aldrig tar slut, just nu är det som om jag bara sitter och väntar på nästa motgång, är liksom beredd på det. 

Just nu är det mest bara jobbigt, och jag vill egentligen bara lägga mig på golvet och fulgråta så fort någon ens frågar hur träningen gick. För det känns helt enkelt bara skit. Tungt, trögt och motigt. Kroppen orkar inte så mycket som huvudet vill, och det tär sjukt mycket mentalt. Inget känns bra träningsmässigt, och tanken på tävling får mig att må illa. För då vet jag ju hur jag kommer känna, hur min kropp kommer bete sig och hur piss resultatet sedan är. Att känna att man liksom gör tränarna besvikna, och på samma gång blir så sjukt besviken på sig själv gång på gång, det är ingen lätt känsla att bära omkring på. Och ja, jag vet att jag nog sätter rätt hög press på mig själv, men sån är jag och det är på något sätt oundvikligt. Det bara blir så. Just nu är jag nere i en svacka, och det är då jag bara har lust att strunta i allt. Så JA, det händer absolut att jag tröttnar på skidåkningen, att tankarna snurrar i ultranegativa banor, tårarna är ostoppbara efter tävlingar och att allt bara suger. 

Bloggen11


LÄGER MED GÄNGET

Skrivet av Emelie Svenlin 12.11.2018

Nu har vi kickat igång lägret här i Olos, och redan hunnit skida två gånger. Jag är alltså här med FSS-gruppen, och vi ska leva lägerliv fram till lördag. Vi kom hit igår efter sprinten i Rovaniemi, och gjorde sedan en kort länk på kvällen innan middagen. Idag på förmiddagen gjorde vi en skateträning då vi filmade teknik och sånt, och nu på eftermiddagen åkte vi lugnt klassiskt. Nu har vi precis kommit tillbaka från middagen, och ska bara ta det lugnt tills det är sovdags. Jag vet aldrig vad jag ska skriva om när jag är på läger, för dagarna går verkligen ut på exakt samma saker; äta, träna, sova, på repeat. Jaja, en liten update får ni ändå!

35240B59 0AC9 4D47 8225 E1FF667C4A09En telefonbild från förmiddagens träning är allt jag har att bjuda på i bildväg för tillfället

Vi bor i superfina stugor precis bredvid skidspåret, hur lyxigt? Här ska vi nog klara oss i en vecka. Maten är sjukt god också. Jag stortrivs, med andra ord.

Morgondagen börjar vi med en tuffare träning på klassiska skidor, 45 minuter FU, och sedan en lugn skatelänk på eftermiddagen. Nu ska jag kolla sista Riverdale-avsnittet för denna vecka, sedan kolla veckans Dynastin-avsnitt och efter det blir det läggdags skulle jag tro. Ha en fin vecka!

Bloggen11


No. 1 Dad

Skrivet av Emelie Svenlin 11.11.2018 | 2 kommentar(er)

Pappa för mig har alltid varit min trygga punkt i alla lägen. Han har alltid funnits där, stöttat och lugnat. För några månader sedan inträffade något som rubbade hela min värld. Pappa fick ett epileptiskt anfall på sista tävlingshelgen i Taivalkoski, kvällen innan min sista tävling för säsongen. Jag fick ett samtal från pappas telefon, men det var inte pappas röst som hördes i andra ändan då jag svarade. Istället berättade en ambulansman lugnt att de hittat min pappa liggande på tävlingsplatsen och frågade om jag kunde ta mig till akuten. Det epileptiska anfallet visade sig vara en följd av en tumör i pappas hjärna. Sedan dess har allt varit kaos, för min trygga punkt rubbades ju. Det som aldrig händer nån i ens närhet hände. Min trygghet försvann och kvar blev kaos och panik.

Idag tävlade jag första gången sedan den dagen i Taivalkoski. Pappa fanns med idag som stöd, tränare, skidbärare, skidtestare, serviceman, men också som min trygga punkt. Jag kände att tryggheten var tillbaka. Jag kände mig lugn i hans sällskap på tävling, något jag inte trodde skulle komma tillbaka efter den traumatiska kvällen i Taivalkoski. Pappa kommer alltid vara min klippa, min trygga punkt i tävlingens stress och nervositet, och i livet i allmänhet. 

IMG 1557

Pappa för mig är en förebild. Jag beundrar så många egenskaper hos honom. Vi är så olika men ändå sjukt lika på många sätt. Han är verkligen en person jag ser upp till, en person jag vill vara tillräckligt bra för. Han är allt en pappa behöver vara, och så mycket mer. Att han tror på mig, stöttar mig och är min största supporter betyder världen för mig. 

Jag har dock slutat ta människor i min närhet för givet. Jag tycker vi alla borde bli bättre på att uppskatta våra nära, visa hur mycket de betyder, kanske till och med säga det rakt ut. Att något hemskt och obehagligt ska behöva inträffa för att man ska förstå detta är så synd. Nu har jag börjat se på många saker ur ett nytt perspektiv, ett mindre svartvitt. Jag är inte bäst på att säga hur mycket jag tycker om mina nära och kära, men jag jobbar på det. Det tycker jag att vi alla borde göra.

IMG 1591

Grattis till alla fina pappor där ute på er dag. Jag har haft turen att få den bästa av er som just min pappa. Grattis till mig. 

Bloggen11


TÅGAR MOT TÄVLING

Skrivet av Emelie Svenlin 10.11.2018

I skrivande stund sitter jag på tåget tillsammans med pappa påväg upp mot Rovaniemi. Vi har precis kollat dagens tävling i Suomen Cup, och jag blev sååååå nervös bara av att se på?? I morgon inleds tävlingssäsongen för min del också!! Hur sjukt? Tycker dock det känns lite jobbigt, då jag absolut inte vet vad jag ska förvänta mig efter detta kaotiska halvår som ligger bakom mig nu. Har i alla fall bestämt mig för att köra så hårt det går, göra mitt bästa och sedan bara se vart det räcker. Är det så att det endast blir ett lopp för mig i sprinten är det bara att acceptera och gå vidare. Bryta ihop och komma igen typ, hur klyschigt det än låter. Jag har inga förväntningar egentligen, men det hade ju såklart varit sjukt kul att ta sig vidare från kvalet! Jaja, vi ser. Ska ge allt, mer än så kan jag inte göra. 

IMG 2

Nu ska vi bara fördriva tiden här, och sedan borde vi vara framme i Rovaniemi kring tre. Då bär det av till tävlingsplatsen, sen runt tävlingsbanan några varv, och efter det väntar säkert lite skidtestning också. Då allt är under kontroll inför morgondagen ska vi ta oss till hotellet, och därefter äta middag och börja ladda upp inför tävling. Wiiiie. 

Ha ett trevligt veckoslut, och håll tummarna för mig!!! Kram

Bloggen11