HE

DNS

Skrivet av Emelie Svenlin 10.03.2018 | 0 Kommentarer

DNS - Did Not Start. Så blev mitt öde idag. Jag har typ noll röst, täppt näsa och hosta. Är sjuk, helt enkelt. Inga fler FM-starter för mig detta veckoslut. Det är så fruktansvärt frustrerande, och jag är så sjukt arg och besviken. Har gråtit tillräckligt idag över den saken, så nu får det dock räcka med det. Tårarna bränner ändå bakom ögonlocken då jag sitter här och skriver, i bilen på väg hem från Tammerfors. För det känns så jobbigt. Så orättvist. Varför ska timingen ALLTID vara så himla dålig?? Om kroppen bara orkat till i morgon ens. Åh. 

2FF4E4AB A0AD 451C 9674 E15A56B99B57

Igår var jag redan krasslig, rösten höll inte och andningen fungerade inte som normalt. Jag åkte ändå FM-stafetten med Antta och Ellen, och min sträcka var 3 kilometer klassisk stil, startsträckan. Det gick grymt bra för mig då, trots att jag startade i sista ledet och var tvungen att åka förbi många redan i början. Jag kom i alla fall trea till växling, tillsammans med ettan och tvåan, så jag är supernöjd med det loppet. 

1003

Idag när jag vaknade var rösten nästan helt borta, och det kändes som om mina luftrör var halvt igentäppta, ihopdragna eller nåt. Jag gick i alla fall till frukosten, ställde mig för tävling, och vi åkte till tävlingsplatsen. Väl framme testade vi skidor, och då skulle jag också avgöra om jag skulle starta eller inte. Egentligen brukar det vara så att om man ens funderar på ifall man ska eller inte ska starta, då startar man inte. Om man ens börjar fundera över saken, liksom. Jag hade ändå stått emot allt och verkligen vägrat inse att jag var sjuk och inte skulle åka, tills pappa konstaterade att "kanske du inte startar ändå, man ska ju inte behöva fundera på den saken för om man funderar, då startar man inte". Då brast det för mig. Tårarna gick bara inte att hålla tillbaka. För man blir så arg. Så besviken och så ledsen. Man känner sig som världens sämsta, och beslutet att inte starta är verkligen sjukt svårt att ta. 

Så gick min FM-helg denhär gången. Besviken och arg och allt sånt man kan vara, det är jag nu. Allt var liksom så bra på gång. ÅH. Nu har jag i alla fall fått avreagera mig lite här på bloggis, och ni vet hur det ligger till. Jag ska fortsätta proppa i mig halspastiller och bara hoppas på att detta ger sig, helst direkt. HATAR att vara sjuk. Tack för mig, det var vad jag hade att komma med idag. Ingen positiv tjej denna gång. Synd då det händer, sorry not sorry. Nej, fy, vad jag är arg. Bäst att bara sluta skriva nu, kanske kikar in här senare idag igen, då jag eventuellt är på bättre humör. Nu ska jag bara lyssna på arg musik och bryta ihop för att kunna komma igen. That's how it goes. 

Bloggen10

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar