HE

FM i Äänekoski

Skrivet av Emelie Svenlin 23.01.2017 | 0 Kommentarer

Tänkte berätta lite mer utförligt om sprinten i lördags och också lite om gårdagens 10 kilometer skate, då inlägget i lördags var så kort och flummigt, hehe. Dansade omkring på rosa moln just då. Nåja, det gör jag väl fortfarande om jag ska vara ärlig. 

Jaja, sprinten då. Dagen var rätt stressig överlag. Då vi kom till tävlingsplatsen blev det direkt skidtest och rätt snabbt därpå uppvärmning inför kvalet. Jag var knappt nervös alls, vet inte om jag riktigt fattat att det faktiskt var FM. Hade heller inga förväntningar då tävlingarna hittills denna säsong ju inte gått alltför bra. 

Kvalet gick bra, det var dock tungt som alltid. Jag hade andra bästa tid, fyra sekunder efter ettan. 
En timme efter det var det dags för kvartsfinalerna. Jag var i fjärde heatet. Det loppet försökte jag ta ganska lugnt och inte trötta ut mig helt, om det bara var möjligt. Det funkade bra, och jag kunde faktiskt lätt skida i mål som etta. 

Semifinalen rätt strax efter kvarten gick också bra. Jag och Repe skidade tillsammans i princip hela loppet som etta och tvåa, och fick upp en lucka till de andra så vi utan att stressa kunde staka i mål. 

Finalen följde nästan direkt efter semin. Jag hann bara klä på mig och jogga lite, sen var det dags igen. Vid det här laget var jag nog nervös, det kanske ni redan listat ut. Min taktik var enkel: jag skulle haka på den eller de som drog iväg, och hållas kvar hela loppet. Det lyckades. Inför första uppförsbacken låg jag stabilt trea, sen i sista uppförsbacken fick jag krafter från ingenstans och ökade farten. Efter den backen var vi två kvar. Jag låg tvåa, och det gjorde jag ännu i sista kurvan innan målrakan. På målrakan valde jag yttre spåret och därpå följde en olidligt spännande spurtstrid. Jag stakade för allt vad jag var värd och tog in lite hela tiden. Sen sträckte jag ut benet, en snygg målspagat, och föll ihop direkt efter att jag korsat mållinjen. Där låg jag ett bra tag och försökte få luft. Kände mig ungefär som en fisk på torra land. Jag visste inte om jag blivit tvåa eller om jag vunnit. Tills pappa ropade: "EMMI DU VANN! JAG TROR DU VANN! MED SÅHÄR MYCKET" och visade med fingrarna. 5 CENTIMETER. 6 HUNDRADELAR. JAG VANN MED 6 HUNDRADELAR. JAG FICK FM-GULD!!!!!!!! 

DSC 5

Efter det sa de i högtalarna att vinnaren av finska mästerskapen är... EMELIE SVENLIN!! Efter det följde kramkalas och en massa fotografering hit och dit. Sen var det blomsterceremoni, intervjuer och lite mer fotografering. En helt underbar dag. Alltså, bästa. SÅ PERFEKT.

Igår var jag trött. I kroppen och i knoppen. Rätt utmattad på morgonen, tror det berodde både på fyra lopp och på nervositeten och allt annat omtumlande med gårdagen. Aja, vi åkte till spåret, testade skidor, hittade det perfekta paret och värmde upp. Jag hade noll förväntningar och hade stora problem med att tagga och få tävlingsfeelis. Jag var slö och inte alls på tävlingshumör. Tänkte att det får gå som det går. Inte mycket mer med det. 

Jag startade rätt lugnt och skidade första varvet mellanhårt. Orkade hur bra som helst och ökade lite på andra varvet. Kände mig rätt starkt och så, fick höra positiva mellantider och tyckte det var allmänt roligt att tävla. När jag kom i mål var jag dock inte tillräckligt trött, känner jag nu i efterhand. Hade alltför mycket krafter kvar och det är ju lite synd. Nåväl, slutade på en sjunde plats efter att ha åkt mitt livs bästa 10 kilometers lopp. Hade en bra känsla hela loppet och resultatet var ju också hur bra som helst! Är verkligen supernöjd!

Detta veckoslut var verkligen en stor vändning för mig. Efter att ha varit på botten rätt länge efter sjukperioden är jag nu tillbaka. Fatta hur kul? HELT OTROLIGT HÄRLIGT. I'm back in business, back on top och det känns perfekt! Watch out, för här kommer jag!

Bloggen14

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar