HE

ibland blir man bara så besviken

Skrivet av Emelie Svenlin 16.12.2016 | 1 Kommentarer

Idag i Ristijärvi vaknade jag med feber, värre hosta och sjuk hals. Visste redan på natten att något var väldigt fel då jag vaknade flera gånger, frös och svettades om vartannat. Ville ändå inte erkänna det för mig själv, så jag försökte in i det sista förneka att jag blivit sjuk. Igen. Pappas första kommentar när han sen vaknade på morgonen var: "Det är väl bara att kasta in handduken idag, eller vad säger du?". Det tog emot i hela mig att svara jakande på hans konstaterande, men det var ju sanningen liksom. Hur arg och besviken jag än var. 

Jag kämpade hårt emot tårarna hela morgonen, och kunde inte hålla mig då nån frågade hur det var med mig idag. Vi åt frukost och åkte sedan hem. Jag hatar att vara sjuk och att behöva stå över ännu en tävling, denna gång en betydelsefull tävling, suger hårt. Kanske lite löjligt att bli så upprörd och ledsen på grund av en sån sak, men tävlingen idag, klassisk sprint, är trots allt min favoritsträcka och den sträckan jag ofta klarar mig bra i. Att ta beslutet att inte tävla är hur jobbigt som helst. Idag var det dock ingen frågan om saken. Jag var för sjuk för att ens behöva fundera, trots att jag varken erkände det för pappa eller för mig själv. 

Skidåkning betyder mycket för mig och jag tränar ju hårt för att prestera bra i tävlingar, men om och när jag är sjuk får jag ju inte visa vad jag går för. Skulle så gärna ha velat visa alla att jag är bra. Trots att jag varit sjuk och haft alla möjliga problem och motgångar de senaste veckorna. Det var liksom idag jag hade velat tävla, köra hårt och framförallt bevisa för mig själv att jag fortfarande kan skida hårt. Att jag fortfarande är duktig på det jag gör. Att jag fortfarande kan nå topplaceringar.

DSC 2236

Jag har varit sjuk två veckor redan och trodde jag blivit frisk, bara för att sedan få ett rejält slag i magen igen. Ett hårt bakslag. Hostan är värre än senast och så fick jag feber på köpet. Ont i halsen har jag också. Vet faktiskt inte vad jag gjort fel denna gång. Jag har klätt på mig ordentligt. Jag har duschat direkt efter träningen. Tvättat händerna innan varje måltid. Ätit tillräckligt har jag också gjort. Tagit influensavaccin. Jag har till och med försökt undvika onödigt socker för att på så sätt kanske kunna undvika sjukdomar. Vad mer borde jag ha gjort, liksom? Känns rätt jobbigt just nu, då jag verkligen tycker jag skött allt. Nåväl, det hjälper inte att grubbla över det nu efteråt, det vet jag. Nu är jag sjuk, och det spelar ingen roll varifrån det kom.

Jag vet dock att detta är något jag för tillfället inte kan påverka så mycket. När jag blir sjuk blir det lätt till att jag ignorerar att jag är sjuk, bara för att jag så gärna vill vara frisk och kry och i träningsskick. Detta leder till att jag tränar, trots att jag kanske är lite sjuk, bara för att jag intalat mig att jag är frisk. Det i sin tur leder ju, som vi alla vet, ofta till att man blir ännu sjukare. 

Denna gång ska jag göra rätt. Jag har pratat med pappa om detta, och vi har kommit fram till att jag inte tränar alls förrän jag är helt frisk. Jag har totalvila tills jag inte har det minsta lilla tecken på förkylning kvar i kroppen, hur jobbigt det än känns just nu. Jag vet att det är rätt, men att veta att alla andra tränar medan man själv ligger i sängen och kollar serier känns ju bara för dåligt. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; jag hatar att vara sjuk. 

Jag ska ändå, hur negativ jag än låter just nu, försöka hålla humöret uppe. Inget blir bättre av att vara sur och arg, så är det bara. Jag ska verkligen fokusera på att bli frisk. Ställa in mig mentalt på att jag SKA bli frisk. NU. Det tror jag hjälper. I stället för att tänka på hur sjuk jag är och på varför jag blev sjuk så ska jag köra mentalträning och ställa in hjärnan på att bli frisk. Då blir jag nog frisk snart. Nu blir det som sagt ingen träning för min del, så jag får väl hitta på annat att göra då i stället. 

Mitt immunförsvar suger. Det var vad jag hade att säga idag. Skönt att få skriva av sig lite. Inget superpositivt inlägg denna gång, men så är det ibland. Livet är ingen dans på rosor och man kan inte alltid vara på bästa humör. Alla har sämre dagar och alla är på botten nångång. Idag är en sån dag för mig. Ett riktigt bottennapp. Nu ska jag rycka upp mig och jobba mig uppåt. Härifrån kan det bara bli bättre. Jag kan bara bli bättre. 

Bloggen6

Kommentarer

  • Hanna Stigzelius 16/12/2016 9:40pm (3 år sen)

    Krya på! Testa ingefärsshots. Jag inbillar mej att det är tack vare dem jag hållit mej frisk hela hösten

    • Emelie Svenlin 17/12/2016 6:02pm (3 år sen)

      Tack så jättemycket för tipset, ska testa!

Skriv en kommentar