IDAG KÄNNS DET BARA PISS

torsdag 15 november 2018 - 15:56 | 10 Kommentarer

Jag fick en fråga här på bloggen för väldigt, väldigt länge sedan, men samma fråga dök upp i senaste frågestunden också, så nu tänkte jag tillägna detta inlägg till att svara på frågan. Frågan, som ett flertal gånger dykt upp, lyder ungefär likadant varje gång; Har du nångång tröttnat på skidåkningen, eller tänkt lägga av? Har det alltid känts lika bra som nu?

Det känns ändå bra att jag verkar ge en så positiv och fin bild av min relation till min idrott här på bloggen och på mina andra sociala medier, för jag älskar ju vad jag gör. Jag har verkligen en stor kärlek till skidåkningen och allt den för med sig. 

Idag kände jag ändå att det passade att svara på frågan, för idag är jag trött på allt med detta, och idag känns det piss. Vi hade lägertävling på morgonen, och jag visste precis hur det skulle kännas och gå, men blev liksom ändå besviken på mig och min prestation efteråt. Jag vill så mycket, och kroppen bara sviker. Det har den gjort alltför ofta. Det är såna gånger jag tröttnar, tänker att jag lika gärna kunde lägga av. Strunta i denna SKITsport. Bespara mig all motgång. För idrotten för med sig en hel massa besvikelser, motgångar, tårar, ilska och frustration. Så är det, även om den är så bra på många sätt. 

AfterlightImage2Foto: Tero Siivola (redigering: jag)

Ibland funderar jag på hur mycket tårar jag hade sparat om jag inte sysslat med elitidrott. Hur jag skulle se på allt, framförallt mig själv. För trots att man vet att man är så mycket mer än sin prestation så blir det lätt så ändå. Att man ser på sig själv som endast en skidåkare, och presterar man inte är man inte värd något. På något sätt är det ju så också, i tävlingsvärlden. För alla tränare är jag ju bara en idrottare, och då är det ju mina prestationer som räknas. Det är svårt det där. Att kunna se det utifrån ett större perspektiv. Det känns ofta störtomöjligt då man är mitt inne i motgångsträsket. Som jag för tillfället. Hela hösten har varit ett kaos där jag försökt ta mig fram i värsta motvinden, och mött på hinder efter hinder. Det känns som om det aldrig tar slut, just nu är det som om jag bara sitter och väntar på nästa motgång, är liksom beredd på det. 

Just nu är det mest bara jobbigt, och jag vill egentligen bara lägga mig på golvet och fulgråta så fort någon ens frågar hur träningen gick. För det känns helt enkelt bara skit. Tungt, trögt och motigt. Kroppen orkar inte så mycket som huvudet vill, och det tär sjukt mycket mentalt. Inget känns bra träningsmässigt, och tanken på tävling får mig att må illa. För då vet jag ju hur jag kommer känna, hur min kropp kommer bete sig och hur piss resultatet sedan är. Att känna att man liksom gör tränarna besvikna, och på samma gång blir så sjukt besviken på sig själv gång på gång, det är ingen lätt känsla att bära omkring på. Och ja, jag vet att jag nog sätter rätt hög press på mig själv, men sån är jag och det är på något sätt oundvikligt. Det bara blir så. Just nu är jag nere i en svacka, och det är då jag bara har lust att strunta i allt. Så JA, det händer absolut att jag tröttnar på skidåkningen, att tankarna snurrar i ultranegativa banor, tårarna är ostoppbara efter tävlingar och att allt bara suger. 

Bloggen11

Kommentarer

  • systeryster

    15.11.2018 16:13 (28 dagar sen)

    Du kommer ändå va min största förebild å den ja ser upp till fast de går piss ibland ❤️

    • Emelie Svenlin

      15.11.2018 21:27 (27 dagar sen)

      Du e bäst <3<3


  • Corinne Grönholm

    15.11.2018 17:07 (28 dagar sen)

    För det första vill jag skicka till dig en stor styrkekram! Sen skulle jag vilja rekommendera dig att ta kontakt med en mentaltränare som är helt utomstående, dvs ingen som är din tränare eller så. Det hjälpte åtminstone mig massor att jobba på den mentala biten när jag kände liknande prestationskänslor som du! <3

    • Emelie Svenlin

      15.11.2018 21:30 (27 dagar sen)

      Tack snälla! <3 Jag har en mentaltränare som jag träffar ibland, och det är ju en grej jag jobbar på. Svårt ändå att dra ner på pressen man lägger på sig själv, det är liksom så inpräntat i hjärnan? Tusen tack för tipset fina du!

      • Corinne Grönholm

        20.11.2018 12:03 (23 dagar sen)

        Förstår det och fick själv jobba jättemycket med det. Hoppas du hittar ett knep som funkar för dig att kunna släppa den största pressen iaf. Stor kram! <3

        • Emelie Svenlin

          20.11.2018 13:14 (23 dagar sen)

          Ja, det hoppas verkligen jag med! Tack finaste du, kram <3<3


  • Marie

    15.11.2018 22:46 (27 dagar sen)

    Är också skidåkare och förstår hur det känns, ibland är man så otroligt besviken och ledsen, men ändå älskar man sporten. Hade varit kul om du skrivit mer om hur det är att bo i Oslo, träna i Oslo, hur du fick jobb osv. Är själv intresserad av att flytta dit!

    • Emelie Svenlin

      18.11.2018 20:04 (24 dagar sen)

      Ja, alltså så är det ju verkligen!! Ja, just nu bor jag ju i Österbotten, och flyttar till Oslo igen efter jul, så då kommer helt klart massa inlägg om allt med det! Kommer skriva om hur det är att bo i staden, hur det funkar med träningen och alla såna grejer då!
      Ja, men alltså Oslo är ju så sjukt fin stad, jag är verkligen helt förälskad. Jag sökte massa jobb via Finn.no, så det är ett tips i alla fall! Sedan kan man också bara gå in med sitt CV till caféer och sånt, där behövs ofta personal :) Oslo-inlägg är på kommande, so stay tuned!


  • Jullan

    17.11.2018 23:23 (25 dagar sen)

    För mig och många andra är du så mycket mer än en skidåkare! Jag tror på dig och det kommer jag alltid göra!! Vi gör det tillsammans ✨❤️

    • Emelie Svenlin

      18.11.2018 20:01 (24 dagar sen)

      Men åååh, finaste Jullan <3<3 Tack, kram på dig och vi gör det helt klart tillsammans!!


Skriv kommentar