HE

Inte min dag

Skrivet av Emelie Svenlin 05.02.2017 | 0 Kommentarer

Idag var det parsprint på programmet här i Keuruu. Jag skidade med Fanny, bästa team mate <3

DSC00128

Klockan 07.05 när jag vaknade böt jag om och gjorde en morgonlänk med pappa. Sen åt vi frukost och begav oss av till spåret efter det. 

Vid tävlingsplatsen testade jag skidor och sånt direkt vi kom fram, och hade därför gott om tid till att göra en bra uppvärmning. Hann göra alla öppnande drag och spurter, och var för en gångs skull helt varm när vi gick till starten. Var dessutom passligt nervös, och hade en bra tävlingsfeelis.

Jag åkte första sträckan, och vi hade nummer 16 och därmed också startplats 16. Det var i fjärde ledet längst till vänster. Då startskottet (*pipet, för det var inget skott egentligen) ljöd stakade vi iväg. Redan då märkte jag att åkaren framför inte riktigt hann med i stakningen, och det blev en liten lucka framför henne, som en efter en trängde sig in i. Detta ledde till att jag lite tappade kontakten till täten, och kunde inte ta mig någonvart då spåren var så smala. Efter att ha trängts och slutligen tagit mig uppför första uppförsbacken blev jag inträngd i kurvan och var såååååå nära på att falla, men klarade mig. Blev dock tvungen att åka mellan spåren, vilket gjorde att många gled förbi... Vid det laget var jag redan rätt arg och frustrerad om man säger så. 

Andra uppförsbacken kunde jag skida nästan helt ordentligt då det fanns lite mer utrymme, men var då också bakom och kunde inte ta mig förbi. Efter den backen kom direkt en nerförsbacke som slutade i en rätt brant kurva ut till stadion. Innan kurvan vinglade jag till lite, men klarade mig och hann precis tänka att "nu är det lungt, klarade ju mig" innan jag föll omkull. Ena skidan åkte in i ett spår i lössnön precis efter kurvan, vilket fick mig att tappa balansen. Åh, så arg jag blev. Stakade till växling, och såg helt säkert ut som ett åskmoln. 

Grät av ilska (för jag gråter ju när jag blir arg) när jag joggade bort de värsta mjölksyrorna under tiden som Fanny skidade sin sträcka. Hon åkte riktigt bra! När jag skulle iväg på mitt andra varv var jag full av revanschkänsla och var fast besluten om att åka fort. Fick ju göra mitt eget lopp denna gång, och tyckte jag gjorde det bra. Skidningen kändes bra, och allt funkade till skillnad från varvet innan. Tog in på åkarna framför mig hela tiden, och det är ju alltid peppande. 

Skitjobbigt när sånt som detta händer, trots att vi nog ändå inte hade tagit oss vidare till final. Det hade ju dock varit sååå kul att få visa vad man går för och mäta sig mot de bästa damerna, liksom. Det är nog mest det som stör mig. Jag fick ju inte visa vad jag går för, fick inte testa mig själv ordentligt. Kul tävling var det ändå, trots att mitt första varv gick rakt åt pipsvängen. 

Vi fick med oss en hel del erfarenhet från denna tävlingshelg med seniorerna i alla fall. Hade inte flyt nån av dagarna, men antar att det är så ibland. 

Just nu sitter jag i bilen med pappa påväg hem, och vi söker för tillfället efter nåt ställe att äta på. Är verkligen hungriga som vargar. När jag kommer hem till Kronoby ska jag läsa lite inför psykologiprovet jag skriver i morgon, och sen bär det av mot Vörå. Tror det blir ett litet stopp i Oravais också, ska hälsa på hos Saaris. 

Det var min dag det. Hoppas nästa tävlingshelg lyckas bättre. 

Bloggen4

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar